Krönikor

“Vit makt, röd makt”

Är röd makt-rörelsen organiserad? Medan "vit makt"-rörelsen i Sverige är en halmgubbe, så är det lätt att hitta röd makt-organisationer. Karl-Olov Arnstberg resonerar i denna krönika om två relevanta politiska begrepp.

Publicerad 25 november 2019
Uppdaterad idag kl. 12:12

“Vit makt” är ett begrepp som jag främst förknippar med det slags musik som skinheads gillade på åttiotalet. Varken musiken eller skinheadsen har överlevt, som jag förstått det. Frågade någon mig i dag om det finns “vit makt”-miljöer i Sverige skulle jag svara att jag inte tror det, men att jag inte vet. Jag har aldrig träffat någon som sagt sig höra hemma i en sådan miljö. Kanske begreppet är rättvisande för Nordiska motståndsrörelsen, men jag misstänker att det också för medlemmarna där är det ett lite konstigt och främmande begrepp.

När jag googlar “vit makt” hamnar jag först på Wikipedias definition. Där kan man läsa att begreppet kommer av engelskans ”White Power” och är en internationell högerextremistisk rörelse bestående av flera hatgrupper, närstående nynazism.

Jag har skrivit om massinvandring och dissidenter i närmare ett decennium och aldrig någonsin kommit i kontakt med vare sig personer eller grupper som presenterar sig som medlemmar av en “vit makt”-rörelse. Inte heller har jag träffat någon som ens nämner existensen av en “vit makt”-rörelse. Om den finns i England ska jag låta vara osagt, men i Sverige finns den inte.

Av Wikipedia får jag också veta att “vit makt”-miljön är den svenska säkerhetspolisens benämning på ett antal organisationer, individer och lösare nätverk med högerextrema åsikter, som är beredda att ta till våld för att uppnå sina politiska mål. För den som läser slarvigt kan detta te sig som en bekräftelse på att det faktiskt finns en “vit makt”rörelse. Men läs en gång till! Detta är en samlande beteckning som säkerhetspolisen använder för högerextrema organisationer, individer och lösare nätverk som är beredda att ta till våld.

Det friskriver alla som jag känner och som protesterar mot den politik som sedan millennieskiftet försett Sverige med runt uppskattningsvis en och en halv miljon nya folkbokförda invånare plus ett okänt antal som lever under radarn. De är alla demokrater och våld finns lika lite på deras som på min agenda. Återigen, det är väl bara Nordiska motståndsrörelsen som platsar. Någon annan liknande rörelse finns inte i Sverige, även om det rimligen finns både enskilda personer och mycket små grupperingar som kan uppfylla kriterierna (och som jag inte känner till). “vit makt” blir då Säkerhetspolisens namn och det är ingen rörelse, ingen grupp där medlemmarna känner varandra utan en kategori, ungefär som om man skulle urskilja alla som radikaliserades på 70-talet och kalla dem för Musse Pigg-rörelsen.

Med andra ord, det är en fullkomligt avgörande skillnad mellan rörelser och organisationer som finns på riktigt och hur säkerhetspolisen kategoriserar personer med högerextrema åsikter, som de ser som våldsbenägna. Sådana finns säkerligen, men att de tillhör en rörelse med namnet “vit makt” är rent nonsens.

I den offentliga debatten är begreppets enda funktion att fungerande skändande för oss som inte tycker att massinvandringen och mångkultur är bra politiska idéer. Därvid har det två syften, dels att få tyst på oss, men framför allt är det adresserat till alla som kan tänkas lyssna till oss: ”Akta dig för dem, de kommer från den vita makt-miljön”. Snacka om fake news och hate speech!

Anledningen till att jag fattat intresse för begreppet är att en av Sveriges vassaste professionella journalister, pseudonymen Julia Caesar, har föreslagit begreppen “röd makt” och “röd makt-miljö”.

Jag tänder omedelbart på begreppet och undrar om säkerhetspolisen använder denna beteckning på organisationer som domineras av vänsterextremister, som är beredda att ta till våld. Jag tror inte de gillar röd makt-organisationer bättre än “vit makt”, men misstänker att de inte fastnat för just det begreppet.

Själv ser jag ett våldsperspektiv som är lite bredare än det som är relevant för säkerhetspolisen. Främst det språkliga våld som det utgör att lögnaktigt kleta brunfärg på politiska motståndare. Det gör djävligt ont och åstadkommer ofta stora skador, kan jag meddela. Expo platsar tveklöst, en organisation som med odemokratiska metoder och lögner strävar efter att tillfoga sina politiska motståndare en maximal skada. Vidare, det finns röd makt-miljöer i form av arbetsplatser där de som inte bejakar dogmerna, sparkas ut – också det en form av våld: Värdegrundsvåld.

Är röd makt-rörelsen organiserad? Medan “vit makt”-rörelsen i Sverige är en halmgubbe, så är det lätt att hitta röd makt-organisationer. Vad sägs om Dagens Nyheters kulturredaktion? Aftonbladets? Eller om SVT:s och Sveriges Radios nyhetsredaktioner? Säkert är det så att många medlemmar av Vänsterpartiet inte bara är medlemmar av en röd makt-rörelse utan också skulle gilla begreppet – om de själva hade kommit på det förstås. Förresten … det har de ju! Det finns en ny maoistisk rörelse som kallar sig ”Röd Makt Göteborg” och som i år förstamajdemonstrerade i Kungälv. Självklart har de våld på sitt program:

Kampdagen 1 Maj spenderades av Röd Makt med deltagande i kampen mot NMR i Kungälv. Fascismen breder ut sig allt mer i vårt samhälle och det är varje revolutionärs plikt att slå sitt slag för att krossa den. Fascisterna var allt annat än ostörda i sitt tåg. Grisarna gjorde allt de kunde för att stoppa motdemonstrationen men kunde varken stoppa stenar eller bangers.

Det är ju för övrigt inte länge sedan Vänsterpartiet hade våld med i sitt politiska program. Eller som massmördaren Mao uttryckte det:

En revolution är ingen middagsbjudning eller som att skriva en essä eller måla en tavla eller brodera. Den kan inte vara särskilt förfinad, särskilt stillsam och mild, särskilt måttlig, vänlig, artig, behärskad eller storsint. En revolution är ett uppror, en våldshandling, där en klass störtar en annan.

Och vad vet vi om förekomsten röd makt-musik? Uj, det finns ju hur mycket som helst! Som Tommy Körberg sjöng i Svea hund 1974, en svensk tolkning av Jacque Brels ”Le bourgeois”.

 

Bourgeoisin det är feta svin
kaviar och champagne, fina vita dukar
vi ska pinka i erat vin
vi ska hänga upp er i era …

 

I dagens Sverige är den regerande makteliten röd. Bland annat visar den detta genom sina röda slipsar. I ”Maktens män bär rött” skriver Kekke Stadin, professor i historia, att liksom för Napoleon och Gustav II Adolf är det framför allt den röda färgen som signalerar makt även bland dagens moderna män. I röd makt-miljöer bär man röda slipsar: ”Jag hade anat det, men inte kunnat tro att det var ett så tydligt språk. Slipsen är liten, men är ett plagg som talar med hög röst.”

Den här krönikan är en uppmaning. Använd och sprid uttrycken röd makt och röd makt-miljöer. Det är begrepp med långt större relevans än “vit makt” och det är en raffinerad språklig hämnd att låta röd makt-begreppet konnotativt smittas ner av “vit makt”-begreppet. Som vi sa när jag var barn: ”Den som sa’t han va’t!” Att den röda makten är samhällsdestruktiv, det behöver vi bara se oss omkring i dagens Sverige för att förstå.

 

Karl-Olov Arnstberg

Karl-Olov Arnstberg (född 1943) är en svensk professor i etnologi, författare och journalist.

Han har skrivit flera omtalade böcker inom ämnena integration och invandring, bland annat böckerna Invandring och mörkläggning samt Invandring och mörkläggning II, som han skrev med socionomen och journalisten Gunnar Sandelin.

Arnstberg har även en bakgrund som krönikör på tidningen Expressen i början av 90-talet.

 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!