Knappast någon annan politisk ledare har under de senaste åren lyfts fram av det massmediala och politiska etablissemanget och hyllats så unisont som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj - som i det gällande narrativet kommit att känneteckna sinnebilden av en modern patriotisk folkhjälte.
Vem är han egentligen och varför är han så omåttligt populär hos den västerländska makteliten?
Sedan kriget i Ukraina började har västerländska etablissemangsmedier i praktiken fungerat som megafoner för Volodymyr Zelenskyjs uttalanden och utspel för en global publik.
Bland vågen av fotografier på Ukrainas president har bilderna på honom iklädd militär mundering blivit bland de mer ikoniska - med narrativet att det handlar om en ledare som personligen står upp för det ukrainska folket mot Ryssland, som bryr sig om sina soldater och som inte är rädd för att möta fienden.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 2 april 2022.
Zelenskyj föddes 1978 i en judisk familj i Kryvoj Rog i det dåvarande Sovjetunionens Ukraina. Fadern var vetenskapsman och professor i datorteknik och modern var ingenjör. Volodymyr Zelenskyjs farfar Simon var dessutom infanterist och sedermera överste i Röda armén.
Ukrainas president berättar själv att hans judiska familj precis som de flesta i Sovjetunionen inte var särskilt religiöst präglad men att han fått sin ”moraliska kompass” från den judiska traditionen och att ett karaktärsdrag han fått med sig enligt honom själv är att han inte tolererar några lögner.
Volodymyr Zelenskyj tog 2002 en juristexamen vid Kievs nationella ekonomiska universitet men har efter det aldrig arbetat som jurist, utan valde istället att fokusera på en karriär som komiker och skådespelare, bland annat med produktionsteamet Kvartal 95 som producerat och medverkat i en lång rad tv-program, shower och filmer sedan mitten på 90-talet. Däribland har bland annat uppmärksammats gruppens homoerotiska porträttering av den traditionella folkgruppen kosackerna, en östslavisk folkgrupp med starka band både till Ukraina och Ryssland som kommit att bli symboliska i båda länder för nationell historia och nationalanda.
Från tv-president till verklig
2015 – fyra år innan Zelenskyj på riktigt blev president – spelade han huvudrollen under tre säsonger i tv-serien ”Folkets tjänare” där han spelar en historielärare som genom tillfälligheter blir just president i Ukraina med hjärtefrågan att bekämpa oligarker och korruption. 2016 kom även en långfilm med samma handling. Under kriget i Ukraina har en stor mängd tv-kanaler runt om i världen – däribland svenska SVT köpt in serien.
I mars 2018 meddelade medlemmar i Zelenskyjs produktionsteam Kvartal 95 att man registrerat ett politiskt parti vid namn ”Folkets tjänare” – samma partinamn som Zelenskyjs rollkaraktär kommit till makten på i tv-serien. Den 31 december meddelade Zelenskyj också i direktsänd tv att han ställer upp i presidentvalet med förhoppningen att besegra den sittande presidenten Petro Porosjenko.
Många har samtidigt pekat på att det inte var Zelenskyjs egen idé att ställa upp i valet utan att hans politiska karriär drevs på av den judisk-ukrainske mångmiljardären och tidigare guvernören Ihor Kolomojskyj, som ville få bort den sittande presidenten Petro Porosjenko. Detta bland annat eftersom denne ville nationalisera PrivatBank, Ukrainas största bank – som också ägs av Kolomojskyj.
Enligt den akademiske analytikern Andrew Joyce använde Kolomojskyj sina omfattande tillgångar och mediebolag till att skapa ”Folkets tjänare” med syftet att skapa en tv-serie som ligger så nära verkligheten att tittarna skulle förknippa Zelenskyj som person och inte bara hans rollkaraktär som den som ska bekämpa den omfattande korruptionen i Ukraina - och på så sätt göra honom till favorit att vinna valet.
Så skedde också, Zelenskyj vann presidentvalet efter en nästan helt virtuell valkampanj och utan någon detaljerad ideologisk plattform. Ihor Kolomojskyj fick också betalt för sina insatser genom att den nyvalde presidenten avbröt nationaliseringen av storbanken och återlämnade denna till den beryktade oligarken, som bland annat även blivit omskriven för att finansiera den högerextrema Azovbataljonen.
Kriminella oligarker
Ukrainska medier har också rapporterat hur Zelenskyj och hans partners kan ha fått uppemot 40 miljoner dollar från olika offshore-bolag kopplade till Kolomojskyj.
En konsekvens av att oligarkens ljusskygga affärer uppdagades blev att han och hans familj inte längre är välkomna att resa in i USA eftersom Kolomojskyj bedöms vara inblandad i omfattande bedrägerier och penningtvätt. Några större konsekvenser för Zelenskyj tycks kopplingarna dock inte ha fått och presidenten har trots upprepade anklagelser konsekvent förnekat att han är eller har varit involverad i några olagligheter.
Viktor Pinchuck, även han judisk oligark och Ukrainas näst rikaste man som också har som målsättning att liberalisera Ukraina och föra landet närmare Nato, USA och EU, har enligt bedömare lagt mycket energi på att försöka influera Zelenskyj och hans politik.
Zelenskyj har även goda relationer med andra oligarker, exempelvis rysk-judiske Roman Abramovitj som Väst velat rikta en rad sanktioner mot på grund av kriget, där Zelenskyj vädjat till USA:s president Joe Biden om att stoppa sanktionerna mot just Abramovitj.
Det faktum att Zelenskyj hyllas av makthavare i USA och EU är inte särskilt svårt att förstå mot bakgrund av den utrikespolitik han förespråkar. Presidenten vill bland annat att Ukraina distanserar sig från Ryssland och går med i EU och Nato – medlemskap som han menar att det ukrainska folket visat att de stödjer. En ansökan om medlemskap till EU lämnades också in i februari i år.
Presidenten har samtidigt visat på mer totalitära tendenser – inte minst i samband med kriget i Ukraina då han med stöd av landets krigslagar plötsligt beslöt sig för att förbjuda stora delar av den politiska oppositionen i landet.
Tidigare i mars förbjöds 11 ukrainska politiska partier med motiveringen att dessa skulle vara kopplade till Ryssland. Bland annat förbjöds då Oppositionsblocket som är det största oppositionella partiet i Ukrainas parlament och det i särklass mest populära partiet bland den ryska minoriteten i landet. Ett flertal ukrainska mediekanaler med påstådda Rysslandskopplingar förbjöds i samma skeende.
Besviken på Israel
Zelenskyjs relation till Israel tycks vara något komplex. Presidenten har tidigare deklarerat att Israel och det judiska folket är ”ett unikt folk” och att ”judarna lyckades bygga ett land och lyfta upp det utan någonting annat än människor och hjärnor”. Han har även hyllat Israels militära kapacitet och förmåga att bekämpa sina fiender och externa hot.
Samtidigt är han mycket kritisk till att han inte fått det stöd som han önskar från Israel under kriget och han är upprörd över att Israel inte vill dela med sig av sina missilsystem till Ukraina.
– Ukraina gjorde valet att rädda judar för 80 år sedan. Nu är det Israels tur att göra sitt val... Alla vet att era missilsystem är de bästa... och att ni verkligen kan hjälpa till att rädda vårt folk, rädda livet på ukrainare, på ukrainska judar.
Den ukrainske presidenten har också uttryckt ilska över att Israel ännu inte valt att införa tillräckligt kraftfulla sanktioner mot Ryssland eller satt press på ryska företag och menar att det som nu händer i Ukraina är jämförbart med förintelsen under andra världskriget – och att Israel således har en moralisk skyldighet att ingripa.
– Vårt folk vandrar nu runt i världen och letar efter sin plats på samma sätt som ni en gång vandrade, sade han i sitt framförande för Knesset.
Zelenskyj har även närvarat på den ökända globalistiska tankesmedjan World Economic Forums Davosmöte och även i EU-parlamentet där han menat att Ukraina ska bli den självklara ”ledaren” i Öst- och Centraleuropa. EU-ledarskapets uppslutning bakom Zelenskyj märktes även tydligt efter hans anförande inför EU-parlamentet då han hälsades med stående ovationer.
Klart är att hyllningarna av Zelenskyj på ett paradoxalt sätt framhållit nationalpatriotisk kamp på ett sätt som är unikt i mainstreammediernas dominerande narrativ under de senaste 20 åren. Hur sagan om Västerlandets nye folkhjälte slutar återstår att se.
