Sverige behöver en frihetlig utrikespolitik

I den här krönikan vill jag beskriva några förslag gällande viktiga utrikespolitiska frågor för Sverige som berör några huvudkomponenter i en frihetlig utrikespolitik.

Frihetlig nationalism bör vara grunden

Den princip som bör styra svensk utrikespolitik innebär att vårt land har rätt att beträffande alla viktiga frågor låta svenska medborgare fatta de avgörande besluten utifrån våra intressen och vår särprägel. Nationell suveränitet ska råda beträffande alla viktiga utrikespolitiska avgöranden. Ett skäl till det är att upprätthållandet av verklig demokrati med bevarade individuella rättigheter (däribland åsikts- och yttrandefrihet) fortfarande kräver självständiga nationalstater. EU:s fatala immigrationspolitik har också visat att nationell suveränitet är nödvändig för att skydda och upprätthålla medlemsstaternas gränser. För en detaljerad diskussion av principen hänvisas till.¹

Utträde ur EU

Genom den pågående utvecklingen mot att majoritetsbeslut sannolikt blir vanliga inom EU, och att en federal europeisk union med stor central makt så småningom blir aktuell, bör ett svenskt utträde ur EU ske, ifall ett kvarstående i godtagbar form inte syns möjligt.² Från den frihandelsorganisation svenskarna initialt godkände, har dess maktsträvanden vuxit enormt, vilket var huvudskälet till Storbritanniens utträde. EU har målet att bli Europas Förenta Stater, och vill nå det målet snabbt trots sina stora interna svagheter. Medlemsstaternas skilda förutsättningar och intressen, elimineringen av nationell suveränitet, den felaktiga konstruktionen av euron och bristen på demokrati³ tillhör då de viktigaste.

Beträffande demokratin sker inget folk-val av ledaren i EU-kommissionen, vilken utgör EU:s exekutiva makt. Parlamentet har inte makten att lägga fram egna lagförslag utan godkänner bara – tillsammans med ministerrådet – kommissionens beslut, och är allmänt en otillräcklig motvikt till denna. Ett annat problem är, att EU:s vilja att respektera de bestämmelser, som bildar grunden för unionen, brister. Det gäller exempelvis fördragsändringar, där man i realiteten brutit mot exempelvis gällande folkomröstningskrav. Och man har tidigare räddat euron genom att formellt beakta gällande regler men reellt hittade vägar att just genomföra det, som reglerna förbjöd. Ändamålet helgade medlen. Och tvivel finns även beträffande EU-domstolens (ECJ) legala principer och objektivitet.

Så demokratin i EU och viljan att följa överenskomna regler brister i dag så mycket, att man inte längre kan ha förtroende för organisationens vilja att följa folkviljan och sitt eget regelverk. Hur kan vi då lämna över mera av svensk självständighet till EU? Och behandlingen av medlemmar, som vill utträda, är en varning för att öka beroendet till organisationen.

Den fundamentala frågan är dock, varför svenskar överhuvudtaget ska godta att andra så småningom beslutar över oss. De flesta EU-beslut av vikt som kommer att angå oss, skulle sannolikt betyda att de är sämre för oss än om besluten fattades i riksdagen²:”Vi skulle oavlåtligt få acceptera beslut, som inte ligger i vårt intresse och fyller våra särskilda behov. Beslutsfattandet kan på intet sätt representera den svenska folkviljan.” Varför ska vi acceptera det, och på grund av vår ringa storlek bara godkänna att i verkligheten bli en tysk-fransk provins? Så: EU-demokratin är inte en respektabel form av demokrati för Sverige, och är dessutom en som leder till sämre beslut i viktiga frågor för vårt land.

Ett federalt europeiskt styre skulle dessutom vara ett delsteg i FN:s långsamma utveckling mot en världsregering (se nedan). Också av det skälet bör Sverige redan nu hindra att vårt självbestämmande tillåts vittra sönder.

Utträde ur Förenta Nationerna

Förenta Nationerna blir successivt ett allt farligare framtida hot mot nationers rätt till självbestämmande⁴. Det medför att Sverige snarast bör lämna organisationen⁵. I och med att FN utvecklas mot en socialistiskt präglad, global organisation med mål att bli alltmer bestämmande och påverka medlemsstaternas inrikespolitik (såsom invandringspolitik, klimat, Agenda 21/30), blir organisationen allt skadligare. Den visar i sina olika förslag en allt högre grad av ren kollektivism och oförståelse eller aversion mot marknadsekonomi. Uppenbarligen har man som långsiktigt mål att bli en världsregering. Regionala sammanslutningar liknande EU i andra delar av världen kommer att uppmuntras, vilka skulle kraftigt underlätta en växande global kollektivism.

Majoriteten av FN:s medlemsstater har osympatiska, motbjudande eller direkt avskyvärda politiska system, vilket utesluter, att de på något vis bör få inverka på demokratiers politik⁶. Hur kan man önska att sådana stater via FN på minsta vis får påverka beslut i Sverige? Medlemsstaterna styrs i många fall av antipati mot demokrati och politisk frihet och en stark önskan att få sådan internationell betydelse, att de kan tvinga fram ökade bidrag från väst. Kinas växande internationella makt och inflytande (se nedan) förstärker tendensen, att FN växer som hot mot västvärlden. Av dessa skäl bör Sverige inte längre vara medlem. Om andra västländer så småningom väljer samma politik, kan eventuellt ett ”Demokratiernas FN” bildas.

Politik mot Kina

Utvecklingen de senaste åren tvingar fram en ny politik från västvärldens sida mot Kina. Landet är en ytterst auktoritär stat med växande totalitära inslag. Utrikespolitiskt visar Kina en ökad aggressivitet i exempelvis Sydkinesiska havet, och dess Belt-and-Road politik syftar uppenbarligen till att etablera dominans i Asien med stora möjligheter att kraftigt påverka Mellanöstern, Afrika och Europa. Åtgärderna i Sydkinesiska havet kan ses som Kinas München-händelse⁷ i meningen, att den avslöjar regimens inneboende aggressivitet och benägenhet att använda hot om våld (eller våld) i sin utrikespolitik. Ett misslyckande att stoppa landets ambitioner – som skedde avseende Tyskland 1938 – kommer sannolikt att leda till krig i framtiden.

Landet för en hänsynslös handelspolitik med icke-monetära handelshinder och tullar, brott mot handelsöverenskommelser, industrisubventioner, systematiska teknikstölder i kombination med målet att bli ledande på en rad högteknologiska områden. Detta samt landets utrikespolitik gör det alltför farligt för världens demokratier att låta Kina växa sig starkt med hjälp av västerländsk teknologi, handel och finansiering. En politik, som påminner om den som tillämpades mot Sovjetunionen, är därför önskvärd⁸. De gäller en rad begränsningar avseende produktområden, där ingen eller begränsad handel ska ske med Kina; hinder för kinesiska företag och medborgare att verka eller äga företag i Sverige (västländer); hinder för Kina att använda västerländska kapitalmarknader; samt slut på tekniköverföring och viss utbildning av kinesiska studenter i Sverige.

Den politiken kommer naturligtvis anses för drastisk ända fram tills dess Hongkong övertagits i strid med internationella fördrag, eller klart militärt våld utövats någonstans i Asien. Men till dess Kinas politik tydligt ändrats, är det alltför farligt att låta en betydande och hård kommunistregim växa på det sätt, som skett.

Några andra områden i en frihetlig utrikespolitik såsom u-hjälp⁹ och invandring¹⁰ har tidigare behandlats separat. Syftet med policyförslagen ovan är att säkra svensk suveränitet och vidmakthålla en fredlig och alltmer frihetlig värld.

Dan Ahlmark

Källor och referenser:

1. Nya Tider – Vad betyder frihetlig nationalism
2. Nya Tider – Varför skall Sverige ingå i The United States of Europe (USE)
3. Nya Tider – Demokratin i EU är helt otillräcklig
4. Nya Tider – FN är ett hot mot nationalstater i väst
5. Nya Dagbladet – Varför Sverige bör lämna Förenta Nationerna
6. Nya Dagbladet – Sverige har alltför många motbjudande medlemsstater
7. Newsvoice – Geoekonomi: Hur ska Kina hanteras?
8. Newsvoice – Handelspolitik för det andra kalla kriget
9. Nya Tider – Varför den svenska u-hjälpen bör elimineras
10. Fridebatt – En libertariansk invandringspolitik