Annons:
Annons:

Varför Sverige bör lämna Förenta Nationerna

FN har idag utvecklats till ett hot mot västländerna. Organisationens majoritet utgörs av diktaturer, vilka vanligen har en allmänt auktoritär alternativt socialistisk inriktning, och de ser nu FN som den kanske bästa metoden att utnyttja och politiskt försvaga ett självständigt Europa och Nordamerika, skriver Dan Ahlmark i sin krönika.

Uppdaterad 22 april 2021, Publicerad 20 december 2018 – av Dan Ahlmark
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

FN har idag utvecklats till ett hot mot västländerna. Organisationens majoritet utgörs av diktaturer, vilka vanligen har en allmänt auktoritär alternativt socialistisk inriktning, och de ser nu FN som den kanske bästa metoden att utnyttja och politiskt försvaga ett självständigt Europa och Nordamerika. Bland annat vill man öka transfereringen av medel från dessa länder till utvecklingsländerna. Från att vara ett redskap att minska krigsrisker och hantera uppkomna konflikter samt ge katastrof- och utvecklingshjälp glider FN alltmer in på en rent politisk linje, som troligen avses leda till en världsregering.

Detta kräver bland annat att nationers självbestämmande – och i första hand västländernas - ska begränsas, kanske så småningom elimineras. Ett steg på vägen är nu, att man genomdriver en invandring till dessa länder från Asien, Afrika och Mellanöstern, vilket så småningom kommer att politiskt paralysera västländernas möjligheter att driva en politik, som motsätter sig den, vilken en majoritet av världens diktaturer väljer. Den allt öppnare socialistiska attityden hos – i alla fall - delar inom FN visas av de planer dess underorganisationer tagit fram för världens utveckling. Detta medför, att FN:s värde för Väst inte längre motiverar faran av att acceptera fortsatt medlemskap.

Bara en minoritet av FN:s medlemmar är demokratier. De övriga är en blandning av auktoritärt styrda länder eller mera utpräglade diktaturer av varierande hårdhet till rent totalitära stater som Nordkorea. Vissa stater visar en klar totalitär tendens avseende ett samhällsområde (kanske religion med långtgående konsekvenser för samhällsuppbyggnad, politik och mänskliga rättigheter det vill säga gäller många dimensioner av mänskligt beteende), medan dessa beträffande ekonomi visar en betydande frihet. Exempel är islamska länder, där Saudiarabien är det mest extrema landet.

Kommunistiska stater försöker idag kombinera viss ekonomisk frihet med långtgående kontroll av politiskt beteende till exempel Kina och Nordvietnam. Väsentlig frånvaro av viktiga mänskliga rättigheter beträffande många av FN:s medlemsstater medför, att deras regeringar inte kan sägas representera sina medborgares åsikter. Det är helt oklart i vilken utsträckning dessa länders regeringar representerar någon som helst folkvilja. Det är dessutom så, att om inte yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet existerar praktiskt i länder, har människor där svårt att bilda sig självständiga politiska uppfattningar. Opinionsundersökningar gällande deras åsikter är då i sig ointressanta.

Annons:

En konsekvens är självfallet, att gemensamma värderingar gällande samhället inte alls existerar mellan medlemsstaterna i FN. Att ett land skrivit under FN-stadgan betyder inget, om den inte tillämpas. Beträffande de islamska staterna kunde dessa inte ens acceptera ett formellt godkännande av deklarationen om mänskliga rättigheter, utan de utformade och antog i stället en helt shariakonform deklaration, vilket accepterades av FN. Grupper av länder till exempel västländerna visar mycket större enhetlighet i sina befolkningars och regeringars värderingar. Då motiven och beslutsgrunderna för olika nationer alltså är helt olikartade och därmed oklara, har beslut fattade av FN ingen moralisk betydelse, och man kan saklöst bortse från dem, såvida inte själva medlemskapet i vissa fall kräver följsamhet. Då blir frågan om medlemskapet värt att uppmärksamma.

Genom att icke-demokratierna förstår, att fördelar kan erhållas genom gemensamma beslut avseende skyldigheter i olika avseenden för de rika länderna gentemot fattigare, kan majoriteter skapas för sådana beslut. Utvecklingsländernas känsla av sin egen ekonomiska och politiska betydelse har också ökat. Västmakterna är en minoritet, som på grund av den ekonomiska tillväxten i världen minskar i inflytande, men ekonomiskt är de fortfarande dominerande.

Viktiga krafter

Bland de krafter, som driver trenden mot globalisering med öppna gränser och minskad betydelse för nationalstaterna, är den demokratiska socialismens nedgång i de utvecklade länderna under de sista femton åren mycket väsentlig. Socialisterna har nu i val misslyckats nästan överallt i Europa, och deras röstandelar i många länder där ligger på historiskt sett låga nivåer. Troligen ser dagens socialistledningar istället möjligheten att genom övernationella organ, lagar och bestämmelser få igenom förslag man inte kan få godkända i de enskilda länderna. Dagens FN chef - António Guterres  - var tidigare bland annat ordförande i Socialistist-internationalen och kan nu fortsätta att främja sina ideologiska mål. Han stöds av tjänstemän från de många diktaturländer, som har klara kollektivistiska ideologier – och självfallet av många socialistiska/socialdemokratiska tjänstemän från de utvecklade länderna.

Skamlöst syftar FN till att utan hänsyn och i strid med ursprungsbefolkningarnas önskemål ändra den demografiska strukturen i Europa och Nordamerika. Genom det implicita kravet på öppna gränser medverkar man till, att i framtiden nationerna praktiskt sett elimineras.

Blocket av islamska länder försöker sedan länge att på olika sätt få igenom regler, som minskar yttrandefriheten i Väst, eftersom denna rättighet är religionens största hinder och fiende. Ifall man nu genom migrationspakten kan tvinga igenom, att länder åsidosätter yttrandefriheten avseende ämnet migration, bereds vägen för liknande regler avseende islam generellt. Shariaföljsamheten vinner en ytterligare stor seger.
De flesta milda eller stränga diktaturstater, som idag i mycket bestämmer i generalförsamlingen och FN:s centrala organ och underorganisationer, önskar erhålla ökad hjälp från väst. Global inkomsttransferering är ett viktigt mål. Syftet är nog att genom internationella tvingande avtal erhålla regelbundna bidrag från västländerna. Att dessutom genom migration kunna göra sig av med opponenter och dessutom invånare, som regeringarna inte själva kan bereda acceptabla liv i hemlandet, är naturligtvis förmånligt. Det kan ju också leda till framtida kapitalströmmar genom regelbundna överföringar från privatpersoner, som emigrerat.

Fri migration

Men friare migration öppnar också en större möjlighet, som de stora diktaturerna uppskattar. Dessa befinner sig ju under ett ständigt politiskt tryck genom att demokratierna gällande olika övergrepp mot mänskliga rättigheter (till exempel avseende individer anklagade för politiska brott) kräver, att kränkningarna upphör, vilket uppmuntrar och gör människor oppositionella till landets ledning. Till exempel Kina och Saudiarabien känner den lockelse, som västerlandets politiska system utövar på vissa medborgare, och det är förståeligt, att ledarna där aldrig kan känna sig säkra, innan västdemokratierna neutraliserats.

De största diktaturerna vill därför oskadliggöra det ständiga och ibland allvarliga hot mot deras system, som väst utgör. Av bland annat det skälet är invandring till väst från Asien, Afrika och Mellanöstern viktig för dem, eftersom dessa nya väljare kommer så småningom att hindra fientliga politiska initiativ mot olika diktaturer. De kommer sannolikt att utgöra ett block, som avgör var regeringsmakten hamnar och kommer då att kunna främja en allmän islamisering och ställa krav till exempel att dämpa eller hindra kritik av systemen i utvecklingsländer. Kulturmarxismen syftar till samma mål genom åsikten, att alla kulturers värderingar och system är likvärdiga (fast västländernas är naturligtvis sämre).

Kina, Ryssland samt de islamska staterna vill dessutom inte bara eliminera ett allvarligt hot utan också att få ett väsentligt inflytande över de europeiska länderna. Islam vill därvid via invandring och höga födelsetal demografiskt genomföra den erövring av Europa, som man ett antal gånger misslyckades med under historiens gång. Migrationspakten är egentligen ett dolt försök främst av nationer, fientliga mot frihet och demokrati, att låta Asien, Afrika och Mellanöstern erövra Europa. På grund av statsvälfärdsstaternas ovilja att lyssna på sina befolkningar och de flesta borgerliga partiers ideologiska kollaps och totala acceptans av EU och globalism är strategin inte helt ogenomförbar.

De socialistiska mål, som kommer till uttryck i till exempel FN:s Agenda 21 och dess ”2030 Agenda for Sustainable Development” avslöjar en oacceptabel tendens  till planekonomi och samhällskontroll, som bara kan förkastas. Individuell frihet respekteras inte, utan ett kollektivistiskt tänkande dominerar. Organisationens  beteende gällande global uppvärmning är blott ett exempel på dess ekonomiska mål, och hur hänsynslös man är gällande fakta och politiskt motstånd mot dess agerande. FN:s mål för framtiden är helt enkelt oacceptabla. Och om yttrandefrihet gällande migration inskränks, varför kan framgent inte detsamma ske också gällande global uppvärmning ?

Vad bör man göra?

Även om ett land punktvis försöker framlägga och arbeta för reformförslag avseende FN, är ett fortsatt deltagande sannolikt inte värt ansträngningarna. Med dagens planer, medlemmar och byråkrati kommer utvecklingen, som tillåter FN att vidga sina funktioner och få alltmer inflytande, ändå att fortskrida oavbrutet. Det finns dock ingen anledning att överhuvudtaget ta hänsyn till icke-demokratiernas åsikter och mål gällande världens politiska utveckling. Det medför, att Sveriges handlingsalternativ nu främst är tre:

(1) Om FN skär ned sina ambitioner och går tillbaka till begynnelsen med ett huvudsakligt uppdrag för organisationen att hantera konflikter och olika katastrofer till exempel pandemier är det ett utvecklingsalternativ, som skulle tillåta fortsatt medlemskap.  Om några av övriga organisationer inom FN ses som ytterst viktiga, kan dessa reformeras och troligen bantas, och man låter de nationer, som främst betalar respektive bidrar till dem, styra dem. Den allmänna internationella byråkratin elimineras. Detta alternativ syns dock helt osannolikt.

(2) Ett andra alternativ är att lämna FN och de åtaganden, som följer medlemskapet. Man kan då ärligt säga vad man tycker om organisationens motbjudande mål och framväxande planer, metoder och byråkrati. Med tanke på att FN fortfarande generellt respekteras av svenska folket, är det nu viktigt att visa dess verkliga ansikte och mål. Förenta Nationerna ses ju i Sverige fortfarande som en högt moralisk och aktningsvärd institution och en trygghet i en värld under omvälvning. I själva verket är FN nu ett hot, som med sina socialistiska ambitioner och program utgör en fara för Sveriges suveränitet, välfärd och frihet. Vårt land bör därför lämna organisationen.

(3) Om man kan få anslutning från andra demokratier, är det önskvärt att idag lämna FN och i en annan form återskapa delar av den internationella organisation man egentligen avsåg från början. Sedan gjorde arvet från andra världskriget, att hyckleriet beträffande inträdeskraven inleddes genom att till exempel Sovjetunionen blev medlem, trots att landet så klart bröt mot FN-stadgan. Det finns dock en rad viktiga internationella frågor, där ett ständigt och organiserat samarbete mellan demokratierna vore till nytta. Det gäller främst att behandla uppkomna konflikter och minska krigsrisker samt att ge katastrof- och viss utvecklingshjälp. Andra funktioner kan läggas till. Det avgörande villkoret för att delta i den nya organisationen är nu dock  demokrati och individuella rättigheter i västerländsk mening. Alla EU-länder kan då tillåtas ingå liksom stora stater som de nordamerikanska, Australien, Brasilien, Indien osv. Kravet på demokrati och mänskliga rättigheter är oeftergivligt, men självfallet finns viss flexibilitet beträffande enskilda områden. Även Sverige med till exempel sitt – gällande högre instanser - politiserade rättsväsende, systematiska massindoktrinering av befolkningen och kulturmarxistiska statsmedia kan därför få bli medlem i denna Demokratiernas Förenta Nationer (DFN).

Beträffande till exempel den nya organisationens samverkan med dagens FN - Diktaturernas FN – hänvisas till denna artikel. Andra invändningar mot en ny organisation behandlas även där. De klart socialistiska ambitionerna hos dagens FN gällande världens utveckling och ekonomi, samt det uppenbara målet att minska nationernas självständighet och så småningom bilda en världsregering, starkt påverkad – kanske i viktiga avseenden t o m styrd – av auktoritära stater/diktaturer, gör det nödvändigt att snabbt lämna organisationen.

Man kan nu dock inte längre lita på, att någon av sjuklöverns partiledningar sant och uppriktigt respekterar Sveriges nationella intresse i olika slag av internationella förhandlingar. Globalismen är i dessa frågor den dominerande ideologin, vilken driver utvecklingen. Sjuklöverns hållning idag gällande EU och deras vilja att avstå från reell svensk suveränitet till förmån för ett negligerbart inflytande i Bryssel ger en vägledning om deras hållning även i framtiden, när motsvarande fråga uppstår gällande en världsregering. De globalistiska partierna måste därför politiskt tvingas retirera för de nationalistiska, om vi ska ha kvar ett fredligt, fritt och välmående Sverige.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Varför vi inte skaffar barn: För att vi kan låta bli

Demografiska krisen

Tobias Lindström menar att den ihållande nedgången i barnafödandet beror mindre på moderna kriser än på ett historiskt skifte: preventivmedel har gjort det möjligt att välja bort barn i stor skala.

Publicerad 31 oktober 2026 – av Tobias Lindström
Gult piktogram av en gående person med barnvagn på blåtonad asfalt.
Preventivmedel har gjort det möjligt att välja bort barn i stor skala, skriver Tobias Lindström.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Förändrade normer, sociala medier och dålig ekonomi.

Allt detta bidrar till att människor inte skaffar barn. Men dessa förklaringar, liksom de flesta resonemang jag stöter på, bygger på ett underförstått antagande:

Valfrihet.

De utgår från att människor kan välja att låta bli – vilket jag skulle hävda är den verkliga bakomliggande orsaken.

Annons:

Mänskligheten har haft sin beskärda del av problem: fattigdomen under den viktorianska eran, Napoleonkrigen, två världskrig och den stora depressionen – för att nämna några. Alla goda skäl att tänka efter en extra gång innan man skaffar barn – och därför sjönk födelsetalen under dessa perioder.

Dessa historiska katastrofer ledde dock bara till tillfälliga nedgångar. Det förändrades 2008 – då födelsetalen sjönk utan att sedan återhämta sig.

Så om kriser och ekonomiska förhållanden inte är något nytt – vad är det då som är nytt?

Preventivmedel

Vår sexdrift är det som har fått oss, och alla andra djur, att fortplanta oss i miljontals år. Kanske har det medvetna valet att skaffa barn varit en del av ekvationen för människans del – men det har förmodligen spelat en försumbar roll jämfört med den omedelbara belöningen i själva sexakten.

Även om människor inte vill ha barn – vill de fortfarande ha sex.

Nu har vi dock – för första gången i mänsklighetens historia – frikopplat sex från fortplantning. Sedan latexkondomerna kom på 1920-talet och p-pillren på 1960-talet har vi billiga, tillförlitliga och lättillgängliga preventivmedel (åtminstone i moderna samhällen). De tre senaste generationerna är de första – någonsin – som inte behöver välja mellan att avstå från njutning och att riskera en oönskad graviditet.

För första gången har vi ett val – och det är här de andra förklaringarna kommer in.

När vi väl kan välja handlar allt om huruvida vi vill. Och oj, vad vi gör det lätt att säga nej. För vem skulle inte vilja ha barn när man knappt har råd, dejtinglivet är en massaker, kärnfamiljen som stödsystem är borta, vi arbetar längre och hårdare bara för att få vardagen att gå ihop och vi inte längre har ett nätverk av vänner att förlita oss på? För att inte tala om den framtidstro som följer med inflationen och de existentiella hot mänskligheten står inför – från kärnvapenkrig till hotande finans-, miljö-, livsmedels-, vatten- och energikriser.

De andra förklaringarna är giltiga – men det nya är inte kriserna, utan möjligheten att kollektivt välja om nästa generation över huvud taget ska finnas.

Vi har aldrig varit med om något liknande förut.

Och vi har ingen aning om vart det leder.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Energipolitiken driver Europas avindustrialisering – Del 6

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Europas energikrävande industrier pressas av höga priser, utsläppskostnader och växande rapporteringskrav. Följden blir avindustrialisering, varnar Dan Ahlmark.

Uppdaterad 15 oktober 2026, Publicerad 14 oktober 2026 – av Dan Ahlmark
Flygbild över Volkswagenfabriken i Wolfsburg i Tyskland.
Volkswagenfabriken i Wolfsburg i Tyskland. Foto: Carsten Steger/CC BY-SA 4.0
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

EU:s energipolitik påverkar industrin på olika sätt. Förutom att dess energikostnader ökat starkt, har ett byråkratiskt och omfattande regelverk sänkts över industrin, som i sig medför nämnvärda kostnader och påverkar takten i genomförandet av företagens verksamhet. Ökningen av energikostnaderna, även om Ukrainakriget och bortfallet av rysk gas inte inträffat, medförde helt nya villkor för delar av främst den tunga och energikrävande delen av industrin. Vi talar här om gruv-, järn- och stålindustri, aluminium, tung verkstadsindustri, cement-, delar av skogs- och kemiindustri mm. Vissa delar som cementindustri är beroende av korta transporter och flyttar inte. Under en längre period kommer dock energikostnaderna och vissa andra kostnader i Europa att medföra en avindustrialisering av vår region av Asien. Den har redan pågått sedan några år.


Detta är del 6 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Man kan jämföra acceptansen av detta med den ekonomiska tanken, att utvecklade nationer står för utveckling och tjänster, medan varuproduktion sker i fattigare nationer med låga kostnader. Men detta fungerar inte längre bland annat beroende på starka, auktoritära eller totalitära motståndare som Kina, vilka avsiktligt övertar viktiga produktområden för att avväpna Väst och bygger upp en egen tung industri utan motstycke i världen, och vilken har klara militära konsekvenser. Utan egna resurser och egen varuproduktion, som tillåter ett land att genomlida ett långt krig, är varje stormakt ett svagt land, som bara väntar på både det militära och politiska nederlaget, som helt ändrar dess status. President Trump har förstått detta och säger i USA:s nya National Security Strategy under rubriken Reindustrialization: ”The future belongs to makers” (1). Av det skälet har USA stoppat sin avindustrialisering och påbörjat en reindustrialisering. Europa har fortfarande inte förstått detta utan driver en process, som naturligen leder till att utan stora subventioner den tunga industrin försvinner.

Medan USA är tillräckligt stort som enskilt land för att dess egen industri på de flesta enskilda produktområden ska kunna nå tillräcklig skalekonomi det vill säga nå tillräcklig volym för att nå lägsta kostnader. Det gäller i alla fall generellt inom konsumentsektorn, vilket medför, att USA kan genomföra en tullpolitik utan större hänsyn till omvärlden. Enskilda länder i Europa är dock vanligen små och har inte sådan fördelar. Även med hänsyn till den interna marknaden i Europa är man i underläge gällande potentiella skalekonomier. Dessutom har europeerna blivit relativt sett fattigare (se nedan).

Annons:

Regeringarna i Europa har börjat någon reträtt från sina extrema politik men utan att erkänna dess misslyckande. Slutet för produktion av förbränningsmotorn förskjuts framåt, subventioner av industrier av strategiskt värde sker redan och så vidare. Men de nödvändiga ändringarna för att hindra utflyttning till utlandet, när en sådan väl blivit ett klart alternativ för företag, kräver ofta klarare och mera definitiva tecken, innan styrelser och företagsledningar påverkas.

Förutsättningarna för utflyttning av europeiska industrier

Flyttning är ibland inte märkbar för allmänheten. Det kan i vissa fall vara, att nyinvesteringarna sker i utlandet till exempel i formen att något försäljningsbolag i USA, Kina eller Indien där kombineras med uppbyggnad av en eller flera produktionsenheter. Att betydande delar av ett företag som när BASF, ett ledande europeiskt kemiföretag, öppet flyttar elva dotterföretags produktion till Kina (en investering på 10 miljarder Euro), är hittills ovanligt. Men det kommer inte att förbli det, om EU och länders politiska etablissemang inte ordentligt ändrar sin destruktiva energipolitik.

Förflyttning av produktion innebär, att viktig teknisk serviceverksamhet också flyttar från landet liksom inköp. Och om ett företag dessutom flyttar sitt huvudkontor till ett annat land, försvinner flera arbetstillfällen än man tror. Informationssystem, marknadsföring, forskning och utveckling etc kan – i alla fall på sikt – komma att påverkas. En rad karriärmöjligheter för specialister försvinner. Och oavsett om det gäller flytt utomlands eller beslutet att stanna kvar i hemlandet: att veta vilka reglerna blir är ytterst viktiga för alla beslut, som ännu inte är fattade. Vilka typer av produktion av energi kommer att stödjas, och vilkas subsidier kommer att minska? Vad betyder det för företagets energikostnader? Fördröjningar av investeringar, osäkerhet om arbetsvillkoren och kommande utgifter bär alla en kostnad för företag. Säkerhet i förutsättningarna värdesätts av alla. När dessutom regler, som verkat fasta och säkra, på grund av händelser i omvärlden övergår till att verka osäkra, kan kommersiell verksamhet paralyseras. Förekomsten nu av sådana förutsättningar i Europa medför inte, att produktion här favoriseras.

Kriget i Ukraina och stoppad import av gas och olja från Ryssland bara påskyndade och visade klart felen i Europas energipolitik. Grundproblemet var – som anfördes ovan – att man genomförde en omvälvande förändring av energisystemet och stängde av viktiga delar av det tidigare utan att ha ett pålitligt nytt alternativ igång. Företagens internationella konkurrenssituation är nu ofta hårdare än tidigare, och stora resurser behövs för investeringar i produkters teknologiska och prismässiga utveckling och för att vidmakthålla eller skapa tillräcklig kostnadspress gällande produktionen. Att dessutom klara allt högre krav på minskade CO2 utsläpp eller betala för sådana blir betungande.

Det offentliga kräver samtidigt en fortgående rapportering från företagen om hur de når utsläppsmål, och hur de uppfyller andra krav såsom rapportering utifrån ESG-standards mm. De senare prioriterar miljöfrågor, sociala frågor och bolagsstyrning. Detta ställer ytterligare krav på resurser och medför kostnader och belastningar. De internationella konkurrenterna utanför Europa har inte alls samma krav på sig gällande CO2 utsläpp eller andra miljöaspekter mm, och har dessutom kanske en mera förmånlig situation gällande flera andra viktiga arbetsförutsättningar. Många företag i Europa pressas därför allt hårdare mot en gräns, där produktion i utlandet inte längre är en fiktion.

Vad framtiden visar för många av dessa är ju allt större – och troligen allt svårare att motverka eller kompensera – kostnader för utsläpp av CO2 genom EU:s system. Detta tar inte hänsyn till individuella industriers svårigheter eller kostnader att sänka utsläpp, och standarden i sig själv har ingen bas annat än ett politiskt mål i grunden satt av personer utan kunskap om de sakliga, materiella förutsättningarna för länder och industrier att nå målet.

Och avsikten är ju att undvika effekter baserade på en obevisad hypotes om CO2s inverkan på global uppvärmning. Huruvida detta mål sopar bort ett antal för Europa viktiga industrier är inget man vet med säkerhet. Politiker, av vilka många är ekonomiska amatörer, leker med länders industrier och sätter mål för dem utan att känna till dessas konsekvenser. I en annan artikel (DEL 6) i serien (2) granskas sambandet klimatpolitik och avindustrialisering mera detaljerat.

EU mot USA

Huvudskälet för de flesta befolkningar att rösta för inträde till den gemensamma europiska marknaden var säkerligen främst ekonomiska. Man trodde på argumenten, att borttagandet av tullar och allehanda handelshinder mellan de europeiska länderna skulle medföra snabbare tillväxt och högre välstånd. I ett land som Sverige tillkom för den del av befolkningen, som sedan andra världskriget lidit under socialdemokratisk politik, förhoppningen att EU-regler skulle hjälpa till att snabbare lossa på den tvångströja av regleringar och regler, som socialdemokratin vävt in Sverige i. En del av dessa förhoppningar realiserades, men så småningom inledde EU kommissionen själv en detaljerad reglering av Europas ekonomiska och övriga liv. Ibland kunde orsaken vara följder av den syn på klimatet, som aktualiserades under 1990-talet, och annars var det enbart tillväxten i en organisation, som inte ville se några hinder för utökningen av dess makt över medlemsstaterna. Ländernas etablissemang och ledande politiker ville inte ingripa i den utvecklingen. Det medförde en turboartad ökning av regler och förordningar, som få väljare förväntat sig eller avsett.

På cirka 15 år har EU samtidigt gått från ekonomisk likställdhet till att dess BNP blivit en tredjedel mindre än USA:s (och dessutom med en större befolkning) (3). Det är en märklig utveckling för en handelsunion, som avsågs leda till snabbare ekonomisk tillväxt för sina medlemsstater. Det finns inga utredningar om, vilken betydelse klimatpolitikens alltmer hämmande regler gällande utnyttjande av olika typer av energi haft på utvecklingen jämfört med den tunga bördan av allmänt ökad reglering i unionens medlemsstater orsakad just av EU.

Den växande byråkratin tas dock ofta upp som ett av huvudskälen till Europas anemiska tillväxt. För en politisk union, där ledningen begär att få ta över alltmer av medlemmarnas suveränitet, måste detta dock vara en chockartad utveckling. Det är tydligt att unionen misslyckats beträffande den ledande bedömningsgrunden för organisatorisk framgång. Ursprungligen en union orsakad främst av frihandeln mellan sina medlemmar, som önskar snabbare ekonomisk utveckling, har den tydligen blivit ett hinder även för ekonomisk utveckling. Med tanke på EU:s övriga inverkan på medlemsstaterna, blir frågan varför den transnationella organisationen överhuvudtaget existerar i sin nuvarande form.

 

Dan Ahlmark

 


Referenser 3

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

EU:s klimatpolitik undergräver energisystemet – Del 5

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

EU:s klimatpolitik har förändrat Europas energisystem i grunden. Resultatet är högre kostnader och ett växande hot mot industrins konkurrenskraft, skriver Dan Ahlmark.

Uppdaterad 14 oktober 2026, Publicerad 7 oktober 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: Lunkenbein Photography/iStock
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Medan världen invaggats i tron på att dagens klimathypotes – att koldioxidutsläpp har mycket farliga effekter på världens länder i en inte särskilt avlägsen framtid – är sann, har denna helt avvisats bland annat av två professorer emeriti, vars argumentation troligen var huvudskälet till att USA:s Environmental Protection Agency ändrade kurs 2025. Deras slutsatser kunde sammanfattas i några kortfattade men fullständigt förintande meningar, vilka sedan motiverades genom en redovisning av den forskningsmässiga grunden för dem.


Detta är del 5 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Därmed lyftes klimatpolitikens förtryck över USA:s energiproduktion och energianvändning, industriella utveckling och kärnan till dess internationella makt. Forskarna fastslog nämligen två slutsatser gällande FN:s och senare EU:s klimathypotes: "It fails to consider contradictory science. It is not based on science, it is based on unscientific evidence. Thus there is no scientific basis for the...Finding that greenhouse gases ("GHGs") will endanger the public health and welfare. Furthermore, it endangers the public health and welfare itself". (1)

Betydelsen för energipolitiken

Vi ska här inte beröra varför klimathypotesen varit så viktig för världens globalister och etablissemang att hävda och genomdriva, utan här granskas bara effekterna gällande dess allvarligaste effekt. Följande orsakskedja kan då bedömas vara den väsentligaste: Dagens klimatpolitik energipolitik negativ utveckling av bland annat industrin genom en rad även makroekonomiska konsekvenser lägre internationell konkurrenskraft och lägre standard för befolkningarna. Detta är en direkt följd av EU:s antingen följsamhet till globala beslut eller dess egna radikala klimatinitiativ. Att energipolitiken är klimatpolitikens viktigaste konsekvens betvivlas av få. Västerlandets beprövade och välkalibrerade system för att ge befolkningarna tillgång till riklig och billig energi, samtidigt som man skapar underlag för industrins verksamhet och förnyelse, utvecklades under lång tid.

Annons:

Plötsligt beroende på en politiskt populär klimatforskning och internationella etablissemang hänförda av ideologin om politisk globalism, ändrades helt förutsättningarna för detta system. Energin har hittills huvudsakligen kommit och kommer från hydrokarboner, vilka nu betecknas som olämpliga på grund av att deras förbränning skapar stora mängder av CO2. Denna gas påstås genom sin ökning i atmosfären orsaka global uppvärmning med en rad svåra konsekvenser för världen. Så kol, olja och gas anses vara så farliga, att de bör bytas ut mot bättre energikällor, vilka det inte finns särskilt många av. Förutom att rensa ut kol och olja har ju även nukleär energi av många regeringar betecknats som farlig men då beroende på risken att vid olyckor mängder av radioaktivitet kan frigöras.

Europas viktigaste industristat – Tyskland – skrotade på grund av dominerande politikers (främst Merkel) inflytande sitt framgångsrika och betydelsefulla kärnenergiprogram, som tagit flera decennier att bygga upp och kostat stora summor. Detta skedde utan en tillräcklig konsekvensanalys. Medan utvinning av olja och gas främst skedde i Nordsjön, där Storbritannien avslutade sin utvinning, finns kol på många ställen i Europa, men vilka fyndigheter nu inte nyttjas. Väldiga summor har investerats i energikällor ansedda som rena såsom vind och sol. Ett prissystem för utsläpp av CO2 har införts, vilket medför nämnvärda kostnader för dessa utsläpp. Utbyggnad av system baserade på hydrokarbonenergi kräver kanske externa godkännanden och säkerligen finansiering, som möter särskilda restriktioner.

Vind och sol står fortfarande för låga andelar av länders energitillgång, och vindkraften torde på grund av höga kostnader och naturligen varierande vind inte överleva annat än som en mycket marginell kommersiell energikälla, om och när statliga bestämmelser och subventioner inte längre stödjer teknologin. Solenergi och hydroelektrisk kraft är då "rena" energikällor av intresse men har idag inte väsentlig betydelse annat än för enskilda länder med särskilda förutsättningar.

Energiomställningen utan ersättning

Vad energiomställningen hittills visat i Europa är, att ansvariga politiker i samarbete med EU-kommissionen varit helt ansvarslösa genom att sjösätta regler, som i många länder eliminerade grunden för det tidigare energisystemet, innan man fått ett nytt konkurrenskraftigt system på plats. Det senare skulle naturligtvis ha bevisad kapacitet att kunna överta bördan att skapa tillräckligt med energi till acceptabla priser. Dessa kan vara högre än tidigare men får, särskilt gällande industrin, inte avvika alltför mycket från internationella konkurrenters kostnader. En företagsledning, som på sitt område fattat något liknande helt oansvarigt beslut, hade snabbt avsatts.

EU:s beslutssystem, som är byggt för att skydda centrum från folkligt missnöje, och där det är svårigheter att klart utpeka dem, som har ett personligt ansvar för fiaskot, fortsätter att driva den skadliga klimat- och därmed energipolitiken. På samma sätt som skedde under Europas avrustning efter slutet av det kalla kriget, har den styrande klassen och EU haft en mycket felaktig uppfattning om omvärlden och fattat felaktiga och oansvariga beslut.

USA lämnar Parisöverenskommelsen

Att USA lämnade Parisöverenskommelsen med dess konsekvenser för energiproduktionen m.m., var början på en utveckling, som sannolikt leder till en stark begränsning av överenskommelsens räckvidd. Dagens politiska situation i Europa tyder på det. Regeringarna i unionens två ledande länder: Tyskland och Frankrike, har sällan haft ett värre opinionsläge. Vad som nu framkommer, är att även FN:s ledande kommitté avseende dagens klimatomställning medger, att tidigare projektioner av effekterna av ökningen av CO2 varit överdrivna. Domedagsprofetiorna, som använts för att skrämma den europeiska befolkningen och dess politiker, har varit fel. USA:s inrikesminister Doug Burgum sade nyligen, att världens omställning till nya energikällor alltid varit:

— a fantasy and a borderline lie (2).

Han begränsade sig till att beteckna de drivande personerna för denna omställning som:

— certain elements.

Med tanke på att just omställningen till nya energikällor i Europa varit en policy av närmast religiös karaktär, är slutsatsen förödande. De europeiska besluten har alltså i bästa fall varit en fantasi, men annars: kanske var det politisk artighet, som inte direkt kallade den för lögn utan blott "på gränsen till lögn". Så detta är vad EU och Europas politiska etablissemang årligen ägnat otaliga miljarder till att påverka sina väljare om och låtit genomtränga mycket av verksamheten i sina länder och all undervisning på alla nivåer. Man har indoktrinerat sina hela befolkningar om en fantasi eller något på gränsen till en lögn.

Fortsättning i del 6

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

2. Green energy transition a fantasy and a borderline lie – Climate Change Dispatch

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Klimatpolitikens grepp om Europas samhällen – Del 4

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Från industri och transporter till jordbruk, byggande och forskning: EU:s klimatpolitik har fått genomgripande konsekvenser för samhälle och ekonomi, skriver Dan Ahlmark.

Publicerad 29 september 2026 – av Dan Ahlmark
Traktorer i EU-kvarteren i Bryssel under en bondeprotest
Foto: EU/Christophe Licoppe
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Dagens klimatpolitik i Europa medför stora krav på centrala beslut och koordination på EU-nivå av medlemsstaternas aktiviteter. Enskilda länders politik sägs inte enskilt lösa dagens globala klimatproblem, utan samarbete och samordning krävs. Det aktualiserar frågor om i vilken utsträckning centrala beslut är motiverade och kan godtas, och vilken självständighet en medlemsstat bör ha. Det medför ofta krav på överföring av makt från de enskilda medlemmarna till EU-nivån.


Detta är del 4 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Centralt beslutsfattande leder till åtgärder, som medför betydande investeringar och kostnader. Det leder till en uppbyggnad av EU-institutioner med centrala resurser och förmåga till regelgivande samt tillsynsverksamhet för att åstadkomma avsedd styrning och beslut om mål. Dessa representanter förfogar över, förutom kunnandet i länderna, även egna nätverk av forskare och experter.

Klimatpolitiken omfattar samhället mycket brett och begränsar sig inte till bara traditionell tung och lätt industri. Det angår transporter, jordbruket, finansieringssektorn i vid bemärkelse; forskning; viktiga delar av den offentliga sektorn inkl rättssystemet mm. Just denna genomgripande inverkan på hela samhället, som klimatpolitiken baserad på den påstådda farligheten av CO2 medför, leder till många effekter.

Annons:

Beträffande den grundläggande på klimatpolitiken och dess grunder baseras denna bland annat på material, som redovisas i nästa artikel (DEL 5A), som tar upp klimatpolitikens förödande inverkan på energipolitiken. Där visas grunden till att man bör betrakta Europas nuvarande klimatpolitik som onödig, missriktad och mycket farlig för regionens välfärd och utveckling. Dagens klimatteori är en i huvudsad obevisad hypotes. I detta sammanhang upprepas bara vad de två huvudforskarna, som är de främsta akademiska motståndarna till dagens klimatpolitik (1), säger om dess konsekvenser: “... they are policies that will destroy western economies, impoverish the working middle class, condemn billions of the world's poorest to continued poverty and increased starvation, leave our children despairing over the alleged absence of a future, and will enrich the enemies of the West who are enjoying the spectacle of our suicide march.”

Baserad på en obevisad teori har världens ledande globalistiska organisationer samt delar av världens etablissemang i samverkan fått världen att försöka minska halten av CO2, när denna egentligen är en nyttig gas, som vid ytterligare ökningar av halten i luften kommer att kraftigt öka livsmedelsproduktionen på jorden.

Vi bortser i denna artikel från de energipolitiska och makroekonomiska konsekvenserna av teorin. Istället ser vi på just arten och bredden av denna klimatteoris inverkan. FNs och EU:s gemensamma klimatpolitik berör då de allra flesta samhällssektorer i Sverige. Det gäller inte bara de flesta industrier utan i stort sett alla andra av samhällets viktiga sektorer såsom jord- och skogsbruk, den finansiella sektorn och så vidare. Administrationen av alla regler, som behövs för att realisera antagen klimatpolitik, kräver en utbyggd offentlig förvaltning samt stor uppmärksamhet och stora ansträngningar från företag och ägare av olika typer av egendom. Betydande bördor läggs härigenom på den privata sektorn. Kravet att följa alla regler och att realisera uppsatta mål innebär krav på stora resurser, otaliga projekt, problemlösningar och övervakning. Ett mycket starkt byråkratiskt inslag har därmed förts in i den svenska ekonomin, något påminnande om egenskaperna hos en socialistisk ekonomi och dess metoder.

Konsekvenserna av dessa olika nya regler har – bland sina många effekter på den offentliga förvaltningen – haft en betydande inverkan på rättssystemet. Skilda tolkningar av olika regler med betydande inverkan på egendom och förutsättningarna för näringslivets verksamhet skapar otaliga legala problem, som kräver sin lösning. Förutom olika åsikter och normala kontroverser mellan parter tillkommer de kontroverser och strider, som uppstår när diverse miljö- och radikala politiska grupper försöker att förverkliga egna ideologiska mål med hjälp av en komplex lagstiftning.

De industrier, som naturligen genom sin produktionsprocess skapar stora mängder av CO2, kommer trots framgångar gällande eliminering av utsläpp (i sig orsakande nämnvärda kostnader)troligen inte längre vara livskraftiga i Europa beroende på energikostnader och kostnader för de utsläpp, som ändå måste göras. Utsläppskostnader kan vara internationellt reglerade, eller av staten, och är nämnvärda.

Samtidigt har en annan förutsättning för vissa industrier förändrats, nämligen kravet på billig energi. Energi-generering berörs inte i denna artikel, utan här görs bara observationen att exempelvis ett av Europas största kemiföretag – BASF – flyttat sin verksamhet från Europa på grund av sina energikostnader. Det är en dramatisk åtgärd, men en, som ägarna av tung industri till exempel stålföretag, tung verkstadsindustri, kemi industri och så vidare kan besluta sig för. Om man samtidigt har ökade energikostnader. växande kostnader för den tekniska anpassningen till de nya reglerna, utsläppskostnader samt dessutom ökade administrativa kostnader, kan detta bli för mycket. Man kan dessutom uppleva ökade legala kostnader, ifall externa grupper utnyttjar det legala systemet för att nå något miljömål. Sedan får man uppleva till exempel fördröjningar gällande eventuell tillståndsgivning och annat nödvändigt för verksamheten. När den ackumulerade effekten av alla dessa effekter når en viss nivå, kan företag finna det bättre att flytta utomlands, sälja eller lägga ned verksamheten.

Transporter, flyg och sjöfart

En klimatmässigt mycket uppmärksammad industri gäller transporter generellt det vill säga förutom sådana på land även beträffande flyg och sjöfart. Dessa delar ansvarar för nämnvärda delar av industrins utsläpp av CO2. Olika skatter läggs på flyget i olika länder. Ett försök att införa internationell beskattning av just fartygsutsläpp stoppades 2025 av USA, som lyckades få ett antal länder att rösta mot FN-förslaget Net-Zero Framework. Detta initiativ kallades för ett ”Globalt grönskattebedrägeri” och sköts på framtiden. FN och FNs underorganisationer är desperata att äntligen på något område få egen beskattningsmakt och någon egen inkomst.

Olika utsläpp från bilar var en av de första typerna av utsläpp från konsumentprodukter, som började kontrolleras för länge sedan. Koldioxid fick sedan ökad uppmärksamhet, och utsläppskraven avseende gasen har sedan fortlöpande skärpts. Förbränningsmotorn har successivt ökat sin effektivitet, samtidigt som den orsakar allt lägre utsläpp av olika slag. De elektriska bilarna har ökat starkt i volym, men står fortfarande för en låg andel i Europa. Ett huvudproblem är, att priserna avseende elektriska fordon är alltför höga. Samtidigt är möjligheten att genomföra laddningar mycket otillfredsställande, och i mindre befolkade området krisartat låg. Sverige med landets stora ytor och delvis gles befolkning möter därvid särskilda svårigheter. Den utfasning av förbränningsmotorn man talat om torde inte komma att ske under lång tid.

Trycket har varit högt även på en av världens äldsta näringar: jordbruket. EU:s Green Deal har utformat olika åtgärder för att nå vad man kallar ett miljömässigt hållbart jordbruk. Regleringar finns för bland annat gödningsmedel och bekämpningsmedel, och man arbetar med att försöka minska metanutsläppen. Det politiska motståndet mot olika åtgärder har varit särskilt stort i medelstora länder som Nederländerna och Polen, men är betydande också i EU:s största stater.

Bönderna klagar över de allt högre kostnaderna men också regler, som medför byråkrati. Det europeiska jordbrukets effektivitet minskar samtidigt med lönsamheten och konkurrenskraften. De europeiska bönderna fruktar dessutom sådana avtal som EU:s med Latinamerikas handelsblock Mercosur, omfattande Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Omsorg har dock i detta avtal lagts för att skydda Europas bönder bland annat genom mycket låga årliga ökningar (till exempel 1.3 eller 1,5 %) av tillåten importvolym för livsmedel, där konkurrenskraften är låg till exempel biff, kyckling mm.

Offentlig byggnadsplanering på olika nivåer påverkas kraftigt av klimatpolitiken, liksom verksamheten allmänt inom arkitektur, byggnadsföretag och byggmaterialindustri. Styrning sker genom byggstandards och regler avseende material och isolering. Kostnadsökningarna har därför varit kraftiga inom flera led. I Sverige, där byggnation på grund av klimatet och höga byggkrav redan medför höga kostnader, drabbas hårt. Det mycket stora behovet av nya bostäder kan inte fyllas tillfredsställande. Förutom nybyggnation drabbas naturligtvis renoveringsverksamhet, tillbyggnader och så vidare.

Finansiering och forskning

Ett viktig område för klimatpolitiskt inflytande är området för finansiering av olika verksamheter. Det innebär numera, att alla viktiga finanseringskällor uppmärksammar önskemålet att prioritera miljömässigt sunda projekt det vill säga gröna sådana. Detta innebär svårigheter för projekt, som enligt normer och regler har en diskutabel klimatprofil såsom försvarsindustrin. Detta gäller alltså ett politiskt ingrepp i marknadsekonomin och en styrning som går tvärs andra politiskt beslutade policies.

Klimatpolitiken och dess mål avseende uthållighet påverkar självfallet EU:s centrala stöd for forskning liksom medlemsstaternas prioriteringar inom ramen för sina nationella forskningsprogram. Det influerar både företag, specialiserade självständiga forskningsinstitut samt universitetsforskning. Det influerar samtidigt kraven inom offentlig upphandling av alla slag. Kritik framförs beträffande kraven på snäv styrning av forskningen. Ett belysande – och avskräckande - exempel gäller själva den grundläggande klimatvetenskapen, där inga anslag egentligen ges till forskning, som kan utmana den allmänt accepterade klimatpolitiken. Det medför, att skeptiska forskare inte kan meritera sig genom sina valda projekt, vilket påverkar rekrytering och befordran inom universiteten.

Det finns samtidigt ett annat hinder för vetenskaplig opposition, genom att opponenter har mycket stora svårigheter att på grund av peer-review systemet för vetenskapliga artiklar få sina artiklar publicerade i de respekterade forskningsjournalerna avseende klimatvetenskap (vilket i sig minskar möjligheten till befordran). Sådana oppositionella forskare inbjuds heller inte till sammankomster och symposier, där viktig forskning diskuteras. Det är alltså ett system, som på grund av makt över medel och kanaler stänger ned de flesta möjligheter att framföra kritik mot de accepterade teorierna. EU har här i flera avseenden en negativ inverkan. Åsikterna på området begränsas till vissa godkända, och man hindrar avvikande röster. Det är metoder, som regelmässigt utnyttjas i auktoritära stater. I totalitära stater hindras eventuella opponenter på annat vis.

Som en följd av internationella beslut genomtränger nu konsekvenserna av tron på global uppvärmning (eller den benämning man vill använda) anställdas och deras chefers aktiviteter på de allra flesta fält. Självfallet är vissa stater såsom Sverige, som vanligen vill visa sig bäst i klassen gällande internationella åtaganden, ledande. Detta har fångat in samhällena främst i Västerlandet i ett hårt grepp och en byråkrati, vars effekter och kostnader ännu inte är fastställda. Genom ett alltmer utbyggt regelsystem med rättslig uppbackning påverkar det alltmer i nationernas dagliga liv.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.