Annons:
MORGONDAGENS DAGSTIDNING –
Donera Annonsera Om Nya Dagbladet Kontakt
Globe
Nya Dagbladet
Senaste nytt
Annons:
Den här artikeln publicerades för 9 år sedan

https://nyadagbladet.se/kronikor/men-nagot-mer-hander-inte/

Krönikor

Men något mer händer inte…

Karl-Olov Arnstberg

I sin senaste krönika skriver författaren och professorn Karl-Olov Arnstberg genomgripande om utvecklingen i det svenska samhället.

Uppdaterad 22 april 2021, Publicerad 26 april 2018 – av Karl-Olov Arnstberg
9 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 81 200,00 SEK 108% Mål: 75 000,00 SEK
Läs artikeln och bidra

På den tiden jag var universitetslärare använde jag mig emellanåt av en enkel modell för att visa att det finns olika nivåer av förståelse. Den första nivån är att man klarar att följa med i och begripa ett resonemang när det presenteras, men man förmår inte återge det. Detta har många föreläsare erfarenhet av. Det går att se på åhörarna att de hänger med, men när föreläsaren kommit till punkt, är det som att slå av en kontakt. Frågor visar att många av åhörarna inte alls har förstått på det sätt som föreläsaren trodde.

Nästa nivå av förståelse är när man klarar att återge resonemanget. Om vi tar en bilmotors konstruktion som exempel, kan man förklara hur den fungerar. Ännu en nivå upp förstår man bilmotorn så väl att man begriper den processuellt – vad händer om man ändrar på konstruktionen? Vad blir konsekvensen med överliggande kamaxlar, om man vidgar kylarens kanaler, tar bort katalysatorn etc. Den fjärde nivån är när man övergår till handling, det vill säga man går från förståelse till aktivitet, till att bygga en bilmotor. Därutöver finns det ytterligare en nivå, när man drar konsekvenserna av alla sina erfarenheter och återgår till teorin, eventuellt i växelverkan med praktik. Den som behärskar både teori och praktik har nått den högsta formen av kunskap, ett mästerskap med avseende på bilmotorer.

För jag över detta sätt att resonera, i form av nivåer, till invandringsfrågan, ser det lite annorlunda ut. Den första och grundläggande nivån är när man genom att följa medierapporteringen oreflekterat tycker sig ha förstått vad invandringen handlar om och har för konsekvenser. I dag betyder det att man vet att det är dyrt med massinvandring. Förra året landade kostnaderna för migration & integration på 71,2 miljarder kr eller 7,4% av statsbudgeten i höständringsbudgeten 2017 (jämför försvarets 50,2 miljarder kr eller rättsväsendets 43,9 miljarder kr). De tidigare försvarande argumenten där invandringen påstods vara lönsam, är överspelade (utan att företrädarna ens skulle drömma om att be om ursäkt för sitt spridande av desinformation). Det är också svårt att missa att alla ”nyanlända” måste ha någonstans att bo, vilket förvärrar bostadsbristen. Tydligt är att Sverige fått en ny underklass, som i synnerhet bor i miljonprogrammets storskaliga förorter. Där brinner det bilar emellanåt och där finns våldsorienterade och kriminella gäng och på sista tiden har skrämmande många mord ägt rum. Polis och annan ”blåljuspersonal” har problem med att ta sig in i de värsta områdena. De riskerar att ungdomar kastar sten på dem och att deras fordon attackeras.

Stannar vi kvar på denna grundläggande förståelsenivå så är det givetvis så att nyhetsrapporteringen inte kan undvika att rapportera, men i den politiska debatten och i opinionsbildningen finns ingen djupare krismedvetenhet. Här dominerar uppfattningen att alla som kommer är flyktingar och att medborgarna ”måste ta sitt ansvar”, öppna sina plånböcker och hjälpa nykomlingarna. Dessutom måste alla goda och ansvarskännande svenskar ställa upp och på hemmaplan bekämpa den rasism som riskerar att bli konsekvensen av ”ansvarstagandet”. Inte minst viktigt är det att lyfta fram allt positivt som invandringen för med sig, främst inom välfärdssamhällets äldrevård. Den problematiska verklighet som är konsekvensen av att majoriteten av nykomlingarna består av unga muslimska män från MENA-länder, underkommuniceras. Följande axplock är hämtad från Petterssons blogg:

Annons:

 

  • En ensamkommande från Afghanistan knivmördar en landsman i Ljusne och döms till fängelse i 3 år och 9 månader. Fallet tillhör också de få där unga gärningsmän ska utvisas efter fängelsevistelsen.
  • Fem ensamkommande från Afghanistan gruppvåldtar en minderårig pojke i Uppsala. Straffet blir sluten ungdomsvård, men ingen utvisning.
  • Tiotals unga ensamkommande från Afghanistan är inblandade i ett storbråk efter en skolavslutning i Ronneby. Bråket har pågått i flera år och eskalerade nu.
  • Tre ensamkommande från Afghanistan mördar en 16-årig landsman på en kyrkogård i Malmö.
  • Fyra ensamkommande från Afghanistan rånar flera personer i Uppsala under påverkan av berusningsmedel.
  • Många ensamkommande från Afghanistan sextrakasserar unga flickor på festivalen We Are Stockholm.
  • Tre ensamkommande från Afghanistan gruppvåldtar en 12-årig flicka i Östersund.
  • Fem ensamkommande från Afghanistan knivhugger en tonåring på en buss i Malmö.
  • Ensamkommande 18-åring från Afghanistan är inblandad i mord på äldre kvinnas anhöriga.
  • Tre ensamkommande från Afghanistan gruppvåldtar en yngre landsman i Skåne.
  • Tre ensamkommande från Afghanistan knivhugger tre personer vid en pendelstation i Solna.

 

I medierna får ofta familjer med små barn och unga kvinnor representera ”flyktingarna”. Invandrare som ser västerländska ut och talar god svenska eller engelska, har också företräde. Journalisterna framhåller likheten: ”Se, de är precis som vi!” Det skapas en illusion av större samhörighet än vad som är fallet.

Att journalisterna har en underliggande agenda är uppenbart. En av mina mailkontakter refererar till en text på Samtiden där Dick Erixon skriver om en polis som kan språken dari och persiska och upptäckt hur hårt medierna styr. En kille som intervjuas säger något som aldrig översätts: ”Om de gör mitt liv illa kommer jag att göra ert liv illa.”

”Översättningsmissen” är ingen slump, det är rutin. Hade de haft mer tid hade de valt ut en annan att intervjua och helt strukit den där killen med hotelser, det är det mest vanliga. Att hitta någon som säger det som passar journalistens agenda. Om det så är professorer eller andra “sakliga experter” måste de ha “rätt” åsikter, annars intervjuar de någon annan, och någon annan, tills de fått fram det de vill.
Ett exempel: Ove Bring sade ”fel” saker vid första intervjun vid libanonkriget 2006. Trots att han normalt brukar kritisera Israel, och därmed vara populär i våra vänstermedia (SR), gjorde han inte det denna gång. Han försvarade Israels beslut att angripa i södra Libanon. Det var sista gången jag hörde honom på de närmaste tre veckorna. Det fick bli andra “experter” som hade ”rätt” synsätt, och var ”pålitliga”.

Den grundläggande förståelsenivå som medierna serverar är delvis korrekt, delvis vilseledande. Exempelvis är en majoritet av de ”nyanlända” inte alls flyktingar och de ensamkommande barnen är vanligen varken ensamkommande eller barn. Ett annat karakteristika är att samhällsproblem och kriser inom välfärdsindustrin rapporteras utan att kopplas till den massinvandring som skett. Att väntetiden på många akutmottagningar, mätt i timmar, blivit tvåsiffrig och att polisen alltmer sorterar undan ”mängdbrott” (stöld, snatteri, skadegörelse, tillgrepp av fortskaffningsmedel, misshandel, grov olovlig körning och rattfylleribrott) sägs inte hänga samman med invandringen – vilket det ofta gör. Skolans kris och nödvändigheten av att bygga fler fängelser i landet kopplas inte heller det till invandringen. Konsekvensen är att välfärdssamhällets tillkortakommanden på denna grundläggande nivå framstår som oförklarliga.

Den som är förförd av Main Stream Media, har också bibringats uppfattningen att det är den som slutar att lita på det reguljära informationsflödet, som blir lurad. Det är på nätet de falska nyheterna serveras och trollfabrikerna håller hus. Det är där extremismen och rasismen flödar, vilket påstås vara anledningen till att de som har makten bör ta kontrollen över nätet.

För att kunna ta sig till nästa förståelsenivå, behöver den som vill ha information ta nätets nyhetssajter och bloggar i anspråk. Bilden av massinvandringen och dess konsekvenser korrigeras där, med det tillägget att på nätet finns ”allt”, från de vildaste konspirationsteorier till saklig information och analyser som är totalförbjudna inom Main Stream Media. Frågan är vad som motiverar den informationssökande att börja leta på nätet. Någonting får ”myntet att trilla ner”. Det kan vara att man bor i eller nära en problemförort och inte kan undvika att se förfallet. Det kan vara att ens barn har blivit rånade eller hotade. Kanske att man blir utkonkurrerad från sitt jobb av mer eller mindre illegala invandrare. Oftast är det någon egen erfarenhet, ett intrång i den egna ”komfortzonen”, som gör att man går från att passivt låta sig matas av Main Stream Media till att aktivt söka efter information på nätet. Eller till och med att bygga upp ett aktivt motstånd. Ett exempel är hur lokalbefolkningen kämpar emot nedläggningen av Sollefteå BB. I ett mail får jag det beskrivet så här:

Vi har ett övergripande problem som du säkert hört talas om: nedläggningen av Sollefteå BB och akut kirurgi. På sikt kommer förmodligen hela sjukhuset verksamhet försvinna. De flesta som bor här kämpar oerhört mot det i mångas ögon korrupta Landstinget, som silar mygg och sväljer kameler. Du har i någon blogg efterlyst folkligt engagemang. Det vill säga mera handgripligt, utan våld. I denna fråga har folket verkligen arbetat oerhört för att rädda vården. ”Vanligt folk” från trakterna runt omkring Sollefteå ockuperar sjukhuset dygnet runt. Avstånd på 8 – 10 mil avskräcker inte. Sammanhållningen efter Uppdrag Gransknings vinklade reportage har stärkt och ingjutit mera mod i folksjälen. Lite av den varan skulle även finnas i övriga Sverige.

Många fortbildar sig numera på nätet och allt fler köper och läser den växande flod av böcker som publiceras av dissidenter och som antingen skändas eller tigs ihjäl i det offentliga samtalet. Dessa medborgare är välinformerade och upprörda. Men där stannar det för de flesta. Att det kokar under ytan syns i första hand genom att Sverigedemokraterna, trots mediernas entydigt mycket negativa bild, blivit landets tredje störste parti. Det snackas på arbetsplatser, det bildas grupper på Facebook. Men något mer händer inte. Som jag läser i en bloggkommentar: ”Svensken knyter näven hårt i fickan, vänder sig på andra sidan och somnar om.”

För att förklara vad som skulle kunna hända kan vi den väl påläste medborgaren Paul Nilsson som exempel. När media och myndigheter serverar medborgarna vilseledande information reagerar han aktivt, riktar sig till dem som censurerar eller vilseleder och skriver under sina invändningar med eget namn. Nedan ett exempel på ett mail till Migrationsverket. Sakligt och med bifogade referenser:

Hej, 

Afghanen Amir Nabizadeh från Iran, som har uppehållstillstånd i Sverige, skriver på Twitter den 10 januari att han besöker sin familj i Iran och att ”här i Teheran finns allt”. Varför lämnade han Iran och reste till Sverige (han har inte flytt till Sverige eftersom Sverige inte är första asylland för afghaner och iranier) för att söka asyl här? Han har redan skydd i Iran. Varför har han beviljats uppehållstillstånd i Sverige? Flykting kan han inte vara eftersom han har rest till familjen i Iran.

Amir Nabizadeh har också ljugit om sin ålder och sagt att han är yngre än vad han är. 
Enligt ett Twitter-meddelande från Migrationsverket den 11 januari, som är ett svar på en fråga från Filippa Mannerheim angående asylbeviljade personer som reser på semester till sina hemländer efter att ha fått asyl i Sverige, ”är grundregeln att vi undersöker om det är aktuellt att återkalla uppehållstillståndet”. Jag hemställer att Migrationsverket omprövar Amir Nabizadehs uppehållstillstånd, återkallar det och utvisar honom på livstid från Sverige till Iran. 

 

Källor:
Amir ”det ensamkommande flyktingbarnet” från Afghanistan är hemma i Iran på semester
https://samnytt.se/afghanledaren-halsar-svenskar-hemifran-har-i-teheran-finns-allt/
Amir har rätt att träffa sin familj, strejka, semestra men tydligen ingen plikt att arbeta
https://hejahanif.se/2017/10/07/desinformationskampanj-om-nabizadeh/

Med vänlig hälsning 
Paul Nilsson 

 

Paul Nilsson gör det som många fler ansvarstagande medborgare borde göra, men inte gör, han förstår att ta ett medborgerligt ansvar, han är aktiv och därmed – tyvärr – en avvikare.

Karl-Olov Arnstberg, författare och professor i etnologi

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

https://nyadagbladet.se/kronikor/varfor-vi-inte-skaffar-barn-for-att-vi-kan-lata-bli-for-forsta-gangen-i-mansklig/

Krönikor

Varför vi inte skaffar barn: För att vi kan låta bli

Demografiska krisen

Tobias Lindström menar att den ihållande nedgången i barnafödandet beror mindre på moderna kriser än på ett historiskt skifte: preventivmedel har gjort det möjligt att välja bort barn i stor skala.

Publicerad Igår 14:03 – av Tobias Lindström
Gult piktogram av en gående person med barnvagn på blåtonad asfalt.
Preventivmedel har gjort det möjligt att välja bort barn i stor skala, skriver Tobias Lindström.
3 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Förändrade normer, sociala medier och dålig ekonomi.

Allt detta bidrar till att människor inte skaffar barn. Men dessa förklaringar, liksom de flesta resonemang jag stöter på, bygger på ett underförstått antagande:

Valfrihet.

De utgår från att människor kan välja att låta bli – vilket jag skulle hävda är den verkliga bakomliggande orsaken.

Annons:

Mänskligheten har haft sin beskärda del av problem: fattigdomen under den viktorianska eran, Napoleonkrigen, två världskrig och den stora depressionen – för att nämna några. Alla goda skäl att tänka efter en extra gång innan man skaffar barn – och därför sjönk födelsetalen under dessa perioder.

Dessa historiska katastrofer ledde dock bara till tillfälliga nedgångar. Det förändrades 2008 – då födelsetalen sjönk utan att sedan återhämta sig.

Så om kriser och ekonomiska förhållanden inte är något nytt – vad är det då som är nytt?

Preventivmedel

Vår sexdrift är det som har fått oss, och alla andra djur, att fortplanta oss i miljontals år. Kanske har det medvetna valet att skaffa barn varit en del av ekvationen för människans del – men det har förmodligen spelat en försumbar roll jämfört med den omedelbara belöningen i själva sexakten.

Även om människor inte vill ha barn – vill de fortfarande ha sex.

Nu har vi dock – för första gången i mänsklighetens historia – frikopplat sex från fortplantning. Sedan latexkondomerna kom på 1920-talet och p-pillren på 1960-talet har vi billiga, tillförlitliga och lättillgängliga preventivmedel (åtminstone i moderna samhällen). De tre senaste generationerna är de första – någonsin – som inte behöver välja mellan att avstå från njutning och att riskera en oönskad graviditet.

För första gången har vi ett val – och det är här de andra förklaringarna kommer in.

När vi väl kan välja handlar allt om huruvida vi vill. Och oj, vad vi gör det lätt att säga nej. För vem skulle inte vilja ha barn när man knappt har råd, dejtinglivet är en massaker, kärnfamiljen som stödsystem är borta, vi arbetar längre och hårdare bara för att få vardagen att gå ihop och vi inte längre har ett nätverk av vänner att förlita oss på? För att inte tala om den framtidstro som följer med inflationen och de existentiella hot mänskligheten står inför – från kärnvapenkrig till hotande finans-, miljö-, livsmedels-, vatten- och energikriser.

De andra förklaringarna är giltiga – men det nya är inte kriserna, utan möjligheten att kollektivt välja om nästa generation över huvud taget ska finnas.

Vi har aldrig varit med om något liknande förut.

Och vi har ingen aning om vart det leder.

Tobias Lindström

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/kronikor/energipolitiken-driver-europas-avindustrialisering-del-6/

Krönikor

Energipolitiken driver Europas avindustrialisering – Del 6

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Dan Ahlmark

Europas energikrävande industrier pressas av höga priser, utsläppskostnader och växande rapporteringskrav. Följden blir avindustrialisering, varnar Dan Ahlmark.

Uppdaterad 15 oktober 2026, Publicerad 14 oktober 2026 – av Dan Ahlmark
Flygbild över Volkswagenfabriken i Wolfsburg i Tyskland.
Volkswagenfabriken i Wolfsburg i Tyskland. Foto: Carsten Steger/CC BY-SA 4.0
7 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

EU:s energipolitik påverkar industrin på olika sätt. Förutom att dess energikostnader ökat starkt, har ett byråkratiskt och omfattande regelverk sänkts över industrin, som i sig medför nämnvärda kostnader och påverkar takten i genomförandet av företagens verksamhet. Ökningen av energikostnaderna, även om Ukrainakriget och bortfallet av rysk gas inte inträffat, medförde helt nya villkor för delar av främst den tunga och energikrävande delen av industrin. Vi talar här om gruv-, järn- och stålindustri, aluminium, tung verkstadsindustri, cement-, delar av skogs- och kemiindustri mm. Vissa delar som cementindustri är beroende av korta transporter och flyttar inte. Under en längre period kommer dock energikostnaderna och vissa andra kostnader i Europa att medföra en avindustrialisering av vår region av Asien. Den har redan pågått sedan några år.

Detta är del 6 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.

Man kan jämföra acceptansen av detta med den ekonomiska tanken, att utvecklade nationer står för utveckling och tjänster, medan varuproduktion sker i fattigare nationer med låga kostnader. Men detta fungerar inte längre bland annat beroende på starka, auktoritära eller totalitära motståndare som Kina, vilka avsiktligt övertar viktiga produktområden för att avväpna Väst och bygger upp en egen tung industri utan motstycke i världen, och vilken har klara militära konsekvenser. Utan egna resurser och egen varuproduktion, som tillåter ett land att genomlida ett långt krig, är varje stormakt ett svagt land, som bara väntar på både det militära och politiska nederlaget, som helt ändrar dess status. President Trump har förstått detta och säger i USA:s nya National Security Strategy under rubriken Reindustrialization: ”The future belongs to makers” (1). Av det skälet har USA stoppat sin avindustrialisering och påbörjat en reindustrialisering. Europa har fortfarande inte förstått detta utan driver en process, som naturligen leder till att utan stora subventioner den tunga industrin försvinner.

Medan USA är tillräckligt stort som enskilt land för att dess egen industri på de flesta enskilda produktområden ska kunna nå tillräcklig skalekonomi det vill säga nå tillräcklig volym för att nå lägsta kostnader. Det gäller i alla fall generellt inom konsumentsektorn, vilket medför, att USA kan genomföra en tullpolitik utan större hänsyn till omvärlden. Enskilda länder i Europa är dock vanligen små och har inte sådan fördelar. Även med hänsyn till den interna marknaden i Europa är man i underläge gällande potentiella skalekonomier. Dessutom har europeerna blivit relativt sett fattigare (se nedan).

Annons:

Regeringarna i Europa har börjat någon reträtt från sina extrema politik men utan att erkänna dess misslyckande. Slutet för produktion av förbränningsmotorn förskjuts framåt, subventioner av industrier av strategiskt värde sker redan och så vidare. Men de nödvändiga ändringarna för att hindra utflyttning till utlandet, när en sådan väl blivit ett klart alternativ för företag, kräver ofta klarare och mera definitiva tecken, innan styrelser och företagsledningar påverkas.

Förutsättningarna för utflyttning av europeiska industrier

Flyttning är ibland inte märkbar för allmänheten. Det kan i vissa fall vara, att nyinvesteringarna sker i utlandet till exempel i formen att något försäljningsbolag i USA, Kina eller Indien där kombineras med uppbyggnad av en eller flera produktionsenheter. Att betydande delar av ett företag som när BASF, ett ledande europeiskt kemiföretag, öppet flyttar elva dotterföretags produktion till Kina (en investering på 10 miljarder Euro), är hittills ovanligt. Men det kommer inte att förbli det, om EU och länders politiska etablissemang inte ordentligt ändrar sin destruktiva energipolitik.

Förflyttning av produktion innebär, att viktig teknisk serviceverksamhet också flyttar från landet liksom inköp. Och om ett företag dessutom flyttar sitt huvudkontor till ett annat land, försvinner flera arbetstillfällen än man tror. Informationssystem, marknadsföring, forskning och utveckling etc kan – i alla fall på sikt – komma att påverkas. En rad karriärmöjligheter för specialister försvinner. Och oavsett om det gäller flytt utomlands eller beslutet att stanna kvar i hemlandet: att veta vilka reglerna blir är ytterst viktiga för alla beslut, som ännu inte är fattade. Vilka typer av produktion av energi kommer att stödjas, och vilkas subsidier kommer att minska? Vad betyder det för företagets energikostnader? Fördröjningar av investeringar, osäkerhet om arbetsvillkoren och kommande utgifter bär alla en kostnad för företag. Säkerhet i förutsättningarna värdesätts av alla. När dessutom regler, som verkat fasta och säkra, på grund av händelser i omvärlden övergår till att verka osäkra, kan kommersiell verksamhet paralyseras. Förekomsten nu av sådana förutsättningar i Europa medför inte, att produktion här favoriseras.

Kriget i Ukraina och stoppad import av gas och olja från Ryssland bara påskyndade och visade klart felen i Europas energipolitik. Grundproblemet var – som anfördes ovan – att man genomförde en omvälvande förändring av energisystemet och stängde av viktiga delar av det tidigare utan att ha ett pålitligt nytt alternativ igång. Företagens internationella konkurrenssituation är nu ofta hårdare än tidigare, och stora resurser behövs för investeringar i produkters teknologiska och prismässiga utveckling och för att vidmakthålla eller skapa tillräcklig kostnadspress gällande produktionen. Att dessutom klara allt högre krav på minskade CO2 utsläpp eller betala för sådana blir betungande.

Det offentliga kräver samtidigt en fortgående rapportering från företagen om hur de når utsläppsmål, och hur de uppfyller andra krav såsom rapportering utifrån ESG-standards mm. De senare prioriterar miljöfrågor, sociala frågor och bolagsstyrning. Detta ställer ytterligare krav på resurser och medför kostnader och belastningar. De internationella konkurrenterna utanför Europa har inte alls samma krav på sig gällande CO2 utsläpp eller andra miljöaspekter mm, och har dessutom kanske en mera förmånlig situation gällande flera andra viktiga arbetsförutsättningar. Många företag i Europa pressas därför allt hårdare mot en gräns, där produktion i utlandet inte längre är en fiktion.

Vad framtiden visar för många av dessa är ju allt större – och troligen allt svårare att motverka eller kompensera – kostnader för utsläpp av CO2 genom EU:s system. Detta tar inte hänsyn till individuella industriers svårigheter eller kostnader att sänka utsläpp, och standarden i sig själv har ingen bas annat än ett politiskt mål i grunden satt av personer utan kunskap om de sakliga, materiella förutsättningarna för länder och industrier att nå målet.

Och avsikten är ju att undvika effekter baserade på en obevisad hypotes om CO2s inverkan på global uppvärmning. Huruvida detta mål sopar bort ett antal för Europa viktiga industrier är inget man vet med säkerhet. Politiker, av vilka många är ekonomiska amatörer, leker med länders industrier och sätter mål för dem utan att känna till dessas konsekvenser. I en annan artikel (DEL 6) i serien (2) granskas sambandet klimatpolitik och avindustrialisering mera detaljerat.

EU mot USA

Huvudskälet för de flesta befolkningar att rösta för inträde till den gemensamma europiska marknaden var säkerligen främst ekonomiska. Man trodde på argumenten, att borttagandet av tullar och allehanda handelshinder mellan de europeiska länderna skulle medföra snabbare tillväxt och högre välstånd. I ett land som Sverige tillkom för den del av befolkningen, som sedan andra världskriget lidit under socialdemokratisk politik, förhoppningen att EU-regler skulle hjälpa till att snabbare lossa på den tvångströja av regleringar och regler, som socialdemokratin vävt in Sverige i. En del av dessa förhoppningar realiserades, men så småningom inledde EU kommissionen själv en detaljerad reglering av Europas ekonomiska och övriga liv. Ibland kunde orsaken vara följder av den syn på klimatet, som aktualiserades under 1990-talet, och annars var det enbart tillväxten i en organisation, som inte ville se några hinder för utökningen av dess makt över medlemsstaterna. Ländernas etablissemang och ledande politiker ville inte ingripa i den utvecklingen. Det medförde en turboartad ökning av regler och förordningar, som få väljare förväntat sig eller avsett.

På cirka 15 år har EU samtidigt gått från ekonomisk likställdhet till att dess BNP blivit en tredjedel mindre än USA:s (och dessutom med en större befolkning) (3). Det är en märklig utveckling för en handelsunion, som avsågs leda till snabbare ekonomisk tillväxt för sina medlemsstater. Det finns inga utredningar om, vilken betydelse klimatpolitikens alltmer hämmande regler gällande utnyttjande av olika typer av energi haft på utvecklingen jämfört med den tunga bördan av allmänt ökad reglering i unionens medlemsstater orsakad just av EU.

Den växande byråkratin tas dock ofta upp som ett av huvudskälen till Europas anemiska tillväxt. För en politisk union, där ledningen begär att få ta över alltmer av medlemmarnas suveränitet, måste detta dock vara en chockartad utveckling. Det är tydligt att unionen misslyckats beträffande den ledande bedömningsgrunden för organisatorisk framgång. Ursprungligen en union orsakad främst av frihandeln mellan sina medlemmar, som önskar snabbare ekonomisk utveckling, har den tydligen blivit ett hinder även för ekonomisk utveckling. Med tanke på EU:s övriga inverkan på medlemsstaterna, blir frågan varför den transnationella organisationen överhuvudtaget existerar i sin nuvarande form.

 

Dan Ahlmark

 

Referenser 3

1 2025 National Security Strategy – The White House

2 Europas val av ekonomisk nedgång – Nya Dagbladet

3 På 20 år har EU hamnat 50 efter USA – LinkedIn

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/kronikor/eus-klimatpolitik-undergraver-energisystemet-del-5/

Krönikor

EU:s klimatpolitik undergräver energisystemet – Del 5

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Dan Ahlmark

EU:s klimatpolitik har förändrat Europas energisystem i grunden. Resultatet är högre kostnader och ett växande hot mot industrins konkurrenskraft, skriver Dan Ahlmark.

Uppdaterad 14 oktober 2026, Publicerad 7 oktober 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: Lunkenbein Photography/iStock
5 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Medan världen invaggats i tron på att dagens klimathypotes – att koldioxidutsläpp har mycket farliga effekter på världens länder i en inte särskilt avlägsen framtid – är sann, har denna helt avvisats bland annat av två professorer emeriti, vars argumentation troligen var huvudskälet till att USA:s Environmental Protection Agency ändrade kurs 2025. Deras slutsatser kunde sammanfattas i några kortfattade men fullständigt förintande meningar, vilka sedan motiverades genom en redovisning av den forskningsmässiga grunden för dem.

Detta är del 5 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.

Därmed lyftes klimatpolitikens förtryck över USA:s energiproduktion och energianvändning, industriella utveckling och kärnan till dess internationella makt. Forskarna fastslog nämligen två slutsatser gällande FN:s och senare EU:s klimathypotes: "It fails to consider contradictory science. It is not based on science, it is based on unscientific evidence. Thus there is no scientific basis for the...Finding that greenhouse gases ("GHGs") will endanger the public health and welfare. Furthermore, it endangers the public health and welfare itself". (1)

Betydelsen för energipolitiken

Vi ska här inte beröra varför klimathypotesen varit så viktig för världens globalister och etablissemang att hävda och genomdriva, utan här granskas bara effekterna gällande dess allvarligaste effekt. Följande orsakskedja kan då bedömas vara den väsentligaste: Dagens klimatpolitik energipolitik negativ utveckling av bland annat industrin genom en rad även makroekonomiska konsekvenser lägre internationell konkurrenskraft och lägre standard för befolkningarna. Detta är en direkt följd av EU:s antingen följsamhet till globala beslut eller dess egna radikala klimatinitiativ. Att energipolitiken är klimatpolitikens viktigaste konsekvens betvivlas av få. Västerlandets beprövade och välkalibrerade system för att ge befolkningarna tillgång till riklig och billig energi, samtidigt som man skapar underlag för industrins verksamhet och förnyelse, utvecklades under lång tid.

Annons:

Plötsligt beroende på en politiskt populär klimatforskning och internationella etablissemang hänförda av ideologin om politisk globalism, ändrades helt förutsättningarna för detta system. Energin har hittills huvudsakligen kommit och kommer från hydrokarboner, vilka nu betecknas som olämpliga på grund av att deras förbränning skapar stora mängder av CO2. Denna gas påstås genom sin ökning i atmosfären orsaka global uppvärmning med en rad svåra konsekvenser för världen. Så kol, olja och gas anses vara så farliga, att de bör bytas ut mot bättre energikällor, vilka det inte finns särskilt många av. Förutom att rensa ut kol och olja har ju även nukleär energi av många regeringar betecknats som farlig men då beroende på risken att vid olyckor mängder av radioaktivitet kan frigöras.

Europas viktigaste industristat – Tyskland – skrotade på grund av dominerande politikers (främst Merkel) inflytande sitt framgångsrika och betydelsefulla kärnenergiprogram, som tagit flera decennier att bygga upp och kostat stora summor. Detta skedde utan en tillräcklig konsekvensanalys. Medan utvinning av olja och gas främst skedde i Nordsjön, där Storbritannien avslutade sin utvinning, finns kol på många ställen i Europa, men vilka fyndigheter nu inte nyttjas. Väldiga summor har investerats i energikällor ansedda som rena såsom vind och sol. Ett prissystem för utsläpp av CO2 har införts, vilket medför nämnvärda kostnader för dessa utsläpp. Utbyggnad av system baserade på hydrokarbonenergi kräver kanske externa godkännanden och säkerligen finansiering, som möter särskilda restriktioner.

Vind och sol står fortfarande för låga andelar av länders energitillgång, och vindkraften torde på grund av höga kostnader och naturligen varierande vind inte överleva annat än som en mycket marginell kommersiell energikälla, om och när statliga bestämmelser och subventioner inte längre stödjer teknologin. Solenergi och hydroelektrisk kraft är då "rena" energikällor av intresse men har idag inte väsentlig betydelse annat än för enskilda länder med särskilda förutsättningar.

Energiomställningen utan ersättning

Vad energiomställningen hittills visat i Europa är, att ansvariga politiker i samarbete med EU-kommissionen varit helt ansvarslösa genom att sjösätta regler, som i många länder eliminerade grunden för det tidigare energisystemet, innan man fått ett nytt konkurrenskraftigt system på plats. Det senare skulle naturligtvis ha bevisad kapacitet att kunna överta bördan att skapa tillräckligt med energi till acceptabla priser. Dessa kan vara högre än tidigare men får, särskilt gällande industrin, inte avvika alltför mycket från internationella konkurrenters kostnader. En företagsledning, som på sitt område fattat något liknande helt oansvarigt beslut, hade snabbt avsatts.

EU:s beslutssystem, som är byggt för att skydda centrum från folkligt missnöje, och där det är svårigheter att klart utpeka dem, som har ett personligt ansvar för fiaskot, fortsätter att driva den skadliga klimat- och därmed energipolitiken. På samma sätt som skedde under Europas avrustning efter slutet av det kalla kriget, har den styrande klassen och EU haft en mycket felaktig uppfattning om omvärlden och fattat felaktiga och oansvariga beslut.

USA lämnar Parisöverenskommelsen

Att USA lämnade Parisöverenskommelsen med dess konsekvenser för energiproduktionen m.m., var början på en utveckling, som sannolikt leder till en stark begränsning av överenskommelsens räckvidd. Dagens politiska situation i Europa tyder på det. Regeringarna i unionens två ledande länder: Tyskland och Frankrike, har sällan haft ett värre opinionsläge. Vad som nu framkommer, är att även FN:s ledande kommitté avseende dagens klimatomställning medger, att tidigare projektioner av effekterna av ökningen av CO2 varit överdrivna. Domedagsprofetiorna, som använts för att skrämma den europeiska befolkningen och dess politiker, har varit fel. USA:s inrikesminister Doug Burgum sade nyligen, att världens omställning till nya energikällor alltid varit:

— a fantasy and a borderline lie (2).

Han begränsade sig till att beteckna de drivande personerna för denna omställning som:

— certain elements.

Med tanke på att just omställningen till nya energikällor i Europa varit en policy av närmast religiös karaktär, är slutsatsen förödande. De europeiska besluten har alltså i bästa fall varit en fantasi, men annars: kanske var det politisk artighet, som inte direkt kallade den för lögn utan blott "på gränsen till lögn". Så detta är vad EU och Europas politiska etablissemang årligen ägnat otaliga miljarder till att påverka sina väljare om och låtit genomtränga mycket av verksamheten i sina länder och all undervisning på alla nivåer. Man har indoktrinerat sina hela befolkningar om en fantasi eller något på gränsen till en lögn.

Fortsättning i del 6

 

Dan Ahlmark

 

Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

2. Green energy transition a fantasy and a borderline lie – Climate Change Dispatch

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

https://nyadagbladet.se/kronikor/klimatpolitikens-grepp-om-europas-samhallen-del-4/

Krönikor

Klimatpolitikens grepp om Europas samhällen – Del 4

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Dan Ahlmark

Från industri och transporter till jordbruk, byggande och forskning: EU:s klimatpolitik har fått genomgripande konsekvenser för samhälle och ekonomi, skriver Dan Ahlmark.

Publicerad 29 september 2026 – av Dan Ahlmark
Traktorer i EU-kvarteren i Bryssel under en bondeprotest
Foto: EU/Christophe Licoppe
8 min läsning
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Dagens klimatpolitik i Europa medför stora krav på centrala beslut och koordination på EU-nivå av medlemsstaternas aktiviteter. Enskilda länders politik sägs inte enskilt lösa dagens globala klimatproblem, utan samarbete och samordning krävs. Det aktualiserar frågor om i vilken utsträckning centrala beslut är motiverade och kan godtas, och vilken självständighet en medlemsstat bör ha. Det medför ofta krav på överföring av makt från de enskilda medlemmarna till EU-nivån.

Detta är del 4 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.

Centralt beslutsfattande leder till åtgärder, som medför betydande investeringar och kostnader. Det leder till en uppbyggnad av EU-institutioner med centrala resurser och förmåga till regelgivande samt tillsynsverksamhet för att åstadkomma avsedd styrning och beslut om mål. Dessa representanter förfogar över, förutom kunnandet i länderna, även egna nätverk av forskare och experter.

Klimatpolitiken omfattar samhället mycket brett och begränsar sig inte till bara traditionell tung och lätt industri. Det angår transporter, jordbruket, finansieringssektorn i vid bemärkelse; forskning; viktiga delar av den offentliga sektorn inkl rättssystemet mm. Just denna genomgripande inverkan på hela samhället, som klimatpolitiken baserad på den påstådda farligheten av CO2 medför, leder till många effekter.

Annons:

Beträffande den grundläggande på klimatpolitiken och dess grunder baseras denna bland annat på material, som redovisas i nästa artikel (DEL 5A), som tar upp klimatpolitikens förödande inverkan på energipolitiken. Där visas grunden till att man bör betrakta Europas nuvarande klimatpolitik som onödig, missriktad och mycket farlig för regionens välfärd och utveckling. Dagens klimatteori är en i huvudsad obevisad hypotes. I detta sammanhang upprepas bara vad de två huvudforskarna, som är de främsta akademiska motståndarna till dagens klimatpolitik (1), säger om dess konsekvenser: “... they are policies that will destroy western economies, impoverish the working middle class, condemn billions of the world's poorest to continued poverty and increased starvation, leave our children despairing over the alleged absence of a future, and will enrich the enemies of the West who are enjoying the spectacle of our suicide march.”

Baserad på en obevisad teori har världens ledande globalistiska organisationer samt delar av världens etablissemang i samverkan fått världen att försöka minska halten av CO2, när denna egentligen är en nyttig gas, som vid ytterligare ökningar av halten i luften kommer att kraftigt öka livsmedelsproduktionen på jorden.

Vi bortser i denna artikel från de energipolitiska och makroekonomiska konsekvenserna av teorin. Istället ser vi på just arten och bredden av denna klimatteoris inverkan. FNs och EU:s gemensamma klimatpolitik berör då de allra flesta samhällssektorer i Sverige. Det gäller inte bara de flesta industrier utan i stort sett alla andra av samhällets viktiga sektorer såsom jord- och skogsbruk, den finansiella sektorn och så vidare. Administrationen av alla regler, som behövs för att realisera antagen klimatpolitik, kräver en utbyggd offentlig förvaltning samt stor uppmärksamhet och stora ansträngningar från företag och ägare av olika typer av egendom. Betydande bördor läggs härigenom på den privata sektorn. Kravet att följa alla regler och att realisera uppsatta mål innebär krav på stora resurser, otaliga projekt, problemlösningar och övervakning. Ett mycket starkt byråkratiskt inslag har därmed förts in i den svenska ekonomin, något påminnande om egenskaperna hos en socialistisk ekonomi och dess metoder.

Konsekvenserna av dessa olika nya regler har – bland sina många effekter på den offentliga förvaltningen – haft en betydande inverkan på rättssystemet. Skilda tolkningar av olika regler med betydande inverkan på egendom och förutsättningarna för näringslivets verksamhet skapar otaliga legala problem, som kräver sin lösning. Förutom olika åsikter och normala kontroverser mellan parter tillkommer de kontroverser och strider, som uppstår när diverse miljö- och radikala politiska grupper försöker att förverkliga egna ideologiska mål med hjälp av en komplex lagstiftning.

De industrier, som naturligen genom sin produktionsprocess skapar stora mängder av CO2, kommer trots framgångar gällande eliminering av utsläpp (i sig orsakande nämnvärda kostnader)troligen inte längre vara livskraftiga i Europa beroende på energikostnader och kostnader för de utsläpp, som ändå måste göras. Utsläppskostnader kan vara internationellt reglerade, eller av staten, och är nämnvärda.

Samtidigt har en annan förutsättning för vissa industrier förändrats, nämligen kravet på billig energi. Energi-generering berörs inte i denna artikel, utan här görs bara observationen att exempelvis ett av Europas största kemiföretag – BASF – flyttat sin verksamhet från Europa på grund av sina energikostnader. Det är en dramatisk åtgärd, men en, som ägarna av tung industri till exempel stålföretag, tung verkstadsindustri, kemi industri och så vidare kan besluta sig för. Om man samtidigt har ökade energikostnader. växande kostnader för den tekniska anpassningen till de nya reglerna, utsläppskostnader samt dessutom ökade administrativa kostnader, kan detta bli för mycket. Man kan dessutom uppleva ökade legala kostnader, ifall externa grupper utnyttjar det legala systemet för att nå något miljömål. Sedan får man uppleva till exempel fördröjningar gällande eventuell tillståndsgivning och annat nödvändigt för verksamheten. När den ackumulerade effekten av alla dessa effekter når en viss nivå, kan företag finna det bättre att flytta utomlands, sälja eller lägga ned verksamheten.

Transporter, flyg och sjöfart

En klimatmässigt mycket uppmärksammad industri gäller transporter generellt det vill säga förutom sådana på land även beträffande flyg och sjöfart. Dessa delar ansvarar för nämnvärda delar av industrins utsläpp av CO2. Olika skatter läggs på flyget i olika länder. Ett försök att införa internationell beskattning av just fartygsutsläpp stoppades 2025 av USA, som lyckades få ett antal länder att rösta mot FN-förslaget Net-Zero Framework. Detta initiativ kallades för ett ”Globalt grönskattebedrägeri” och sköts på framtiden. FN och FNs underorganisationer är desperata att äntligen på något område få egen beskattningsmakt och någon egen inkomst.

Olika utsläpp från bilar var en av de första typerna av utsläpp från konsumentprodukter, som började kontrolleras för länge sedan. Koldioxid fick sedan ökad uppmärksamhet, och utsläppskraven avseende gasen har sedan fortlöpande skärpts. Förbränningsmotorn har successivt ökat sin effektivitet, samtidigt som den orsakar allt lägre utsläpp av olika slag. De elektriska bilarna har ökat starkt i volym, men står fortfarande för en låg andel i Europa. Ett huvudproblem är, att priserna avseende elektriska fordon är alltför höga. Samtidigt är möjligheten att genomföra laddningar mycket otillfredsställande, och i mindre befolkade området krisartat låg. Sverige med landets stora ytor och delvis gles befolkning möter därvid särskilda svårigheter. Den utfasning av förbränningsmotorn man talat om torde inte komma att ske under lång tid.

Trycket har varit högt även på en av världens äldsta näringar: jordbruket. EU:s Green Deal har utformat olika åtgärder för att nå vad man kallar ett miljömässigt hållbart jordbruk. Regleringar finns för bland annat gödningsmedel och bekämpningsmedel, och man arbetar med att försöka minska metanutsläppen. Det politiska motståndet mot olika åtgärder har varit särskilt stort i medelstora länder som Nederländerna och Polen, men är betydande också i EU:s största stater.

Bönderna klagar över de allt högre kostnaderna men också regler, som medför byråkrati. Det europeiska jordbrukets effektivitet minskar samtidigt med lönsamheten och konkurrenskraften. De europeiska bönderna fruktar dessutom sådana avtal som EU:s med Latinamerikas handelsblock Mercosur, omfattande Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Omsorg har dock i detta avtal lagts för att skydda Europas bönder bland annat genom mycket låga årliga ökningar (till exempel 1.3 eller 1,5 %) av tillåten importvolym för livsmedel, där konkurrenskraften är låg till exempel biff, kyckling mm.

Offentlig byggnadsplanering på olika nivåer påverkas kraftigt av klimatpolitiken, liksom verksamheten allmänt inom arkitektur, byggnadsföretag och byggmaterialindustri. Styrning sker genom byggstandards och regler avseende material och isolering. Kostnadsökningarna har därför varit kraftiga inom flera led. I Sverige, där byggnation på grund av klimatet och höga byggkrav redan medför höga kostnader, drabbas hårt. Det mycket stora behovet av nya bostäder kan inte fyllas tillfredsställande. Förutom nybyggnation drabbas naturligtvis renoveringsverksamhet, tillbyggnader och så vidare.

Finansiering och forskning

Ett viktig område för klimatpolitiskt inflytande är området för finansiering av olika verksamheter. Det innebär numera, att alla viktiga finanseringskällor uppmärksammar önskemålet att prioritera miljömässigt sunda projekt det vill säga gröna sådana. Detta innebär svårigheter för projekt, som enligt normer och regler har en diskutabel klimatprofil såsom försvarsindustrin. Detta gäller alltså ett politiskt ingrepp i marknadsekonomin och en styrning som går tvärs andra politiskt beslutade policies.

Klimatpolitiken och dess mål avseende uthållighet påverkar självfallet EU:s centrala stöd for forskning liksom medlemsstaternas prioriteringar inom ramen för sina nationella forskningsprogram. Det influerar både företag, specialiserade självständiga forskningsinstitut samt universitetsforskning. Det influerar samtidigt kraven inom offentlig upphandling av alla slag. Kritik framförs beträffande kraven på snäv styrning av forskningen. Ett belysande – och avskräckande - exempel gäller själva den grundläggande klimatvetenskapen, där inga anslag egentligen ges till forskning, som kan utmana den allmänt accepterade klimatpolitiken. Det medför, att skeptiska forskare inte kan meritera sig genom sina valda projekt, vilket påverkar rekrytering och befordran inom universiteten.

Det finns samtidigt ett annat hinder för vetenskaplig opposition, genom att opponenter har mycket stora svårigheter att på grund av peer-review systemet för vetenskapliga artiklar få sina artiklar publicerade i de respekterade forskningsjournalerna avseende klimatvetenskap (vilket i sig minskar möjligheten till befordran). Sådana oppositionella forskare inbjuds heller inte till sammankomster och symposier, där viktig forskning diskuteras. Det är alltså ett system, som på grund av makt över medel och kanaler stänger ned de flesta möjligheter att framföra kritik mot de accepterade teorierna. EU har här i flera avseenden en negativ inverkan. Åsikterna på området begränsas till vissa godkända, och man hindrar avvikande röster. Det är metoder, som regelmässigt utnyttjas i auktoritära stater. I totalitära stater hindras eventuella opponenter på annat vis.

Som en följd av internationella beslut genomtränger nu konsekvenserna av tron på global uppvärmning (eller den benämning man vill använda) anställdas och deras chefers aktiviteter på de allra flesta fält. Självfallet är vissa stater såsom Sverige, som vanligen vill visa sig bäst i klassen gällande internationella åtaganden, ledande. Detta har fångat in samhällena främst i Västerlandet i ett hårt grepp och en byråkrati, vars effekter och kostnader ännu inte är fastställda. Genom ett alltmer utbyggt regelsystem med rättslig uppbackning påverkar det alltmer i nationernas dagliga liv.

 

Dan Ahlmark

 

Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Senaste nytt

Annons: