MORGONDAGENS DAGSTIDNING – fredag 14 februari 2025

fredag 14 februari 2025

De stora aktörerna bakom globaliseringspolitiken

Ultraglobalistisk centralisering av makten är ett av de största framtida hoten mot Sveriges frihet, där den autonoma beslutsrätt som individuella länder har förskjuts till globala aktörer utan intresse för enskilda nationers eller individers frihet. Dan Ahlmark skriver om fyra krafter som ligger bakom den politiska globaliseringen.

publicerad 20 mars 2021
– av Dan Ahlmark

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ett av de största framtida hoten mot Sverige är försöken att på olika områden ta ifrån oss vår nationella självbestämmanderätt. Med politisk globalisering (PG) menas här strävandena att förskjuta den autonoma beslutsrätt som individuella länder har till kollektivt beslutsfattande inom överstatliga organisationer. Denna artikel belyser då de aktörer som vill genomföra och driver på en långtgående minskning av den nationella beslutsrätten.

De bakomliggande krafterna bakom PG är främst fyra. Bakgrunden till den första är vänstern sekelgamla misslyckande att dramatiskt omforma nationerna i Väst till socialistiska länder. Man misslyckades både före och efter andra världskriget. Krigsekonomierna övergick under decenniet efter kriget åter till livskraftiga och väl fungerande marknadsekonomier. Trots alla pessimistiska profetior lyftes därmed de nationella befolkningarna upp till en tidigare aldrig upplevd välfärd.

Östblockets slutliga sammanbrott i början av 90-talet blev dödsstöten för den traditionella socialismen som därmed kastades in i en ideologisk kris. Efterföljaren till ekonomisk marxism blev då i stället postmodernismens samhälleliga politik: kulturmarxismen. Genom att koncentrera sig på icke-ekonomiska områden blev denna snabbt högst framgångsrik eftersom dagens olika varianter av konservatism och liberalism inte kraftfullt mötte hotet. Men de socialistiska partierna har ändå förstått att de inte kan klara den politiska konkurrensen på nationell nivå och att av egen kraft kollektivisera de europeiska länderna och deras ekonomiska system. Man behöver extern hjälp för att genomföra en sådan förändring.

Det börjar man idag få genom överstatliga organisationer, vars långsiktiga mål är att allmänt eliminera medlemsländernas nationella bestämmanderätt och själva ta över makten. Genom samverkan med de andra huvudkrafterna siktar vänstern på att utnyttja dessa regionala och globala organisationer för att de i medlemsländerna ska stödja eller genomdriva delar av den socialistiska politik som socialdemokratiska, socialistiska och radikala vänsterpartier inte mäktat att åstadkomma själva. Åtminstone två av de andra huvudkrafterna uppskattar att kunna använda vänsterns kulturmarxism för att allmänt förstöra västländernas motståndskraft, sammanhållning och värderingar.

Den andra kraften är det internationella ekonomiska etablissemanget, som vill bevara framgången och tillväxten hos sina multinationella företag genom att driva igenom handels-, skatte- och andra regler, som främjar dessa stora företag på bekostnad av mindre, nationellt verkande företag eller skyddar dem från enskilda stater.1 Detta sker exempelvis genom transnationella handelsavtal som hindrar enskilda stater att försvara sina särskilda intressen och industrier genom nationell lagstiftning. Samverkan med internationella organisationer såsom FN, EU, WTO, världsbanken och så vidare blir då viktig. Främst nationellt inriktade företag har oftast inte makt och möjligheter att kraftfullt hävda sina särskilda intressen i sådana handelsförhandlingar. Men de stora multinationella företagen har resurserna, kompetensen och kontakterna att brett hantera och samverka med överstatliga organisationer. Detta kommer också att löpande ge dem fördelar av många slag när dessa organisationer ökar sitt inflytande. Många multinationella företag har förutsättningar att bli dessas ”kompiskapitalister” (1 Not 4).

Företagens stöd är attraktivt för organisationerna. Rollen som motvikt till nationellt inriktade företag, avancerat ekonomiskt kunnande och de stora företagens kontakter med mängder av nationella borgerliga politiker är värdefull. De kan även erbjuda kraftfull hjälp att påverka den allmänna opinionen i världen. Genom att de behärskar betydande delar av världens mest framgångsrika press och TV-företag, ländernas sociala media samt de i många branscher ledande företagen av stor betydelse för nationella ekonomier är deras stöd ovärderligt för organisationer med målet att växa i inflytande.

Den tredje kraften är ledningarna och byråkratierna just i de internationella organisationerna och stiftelserna. Exempelvis EU:s ledning och byråkrati vill ständigt öka unionens makt.2 För Sverige innebär det att vi kommer i en nära framtid övertalas eller tvingas att till EU överlämna ökad beslutsrätt exempelvis över skatter och budgetfrågor. Vänstern samt de flesta borgerliga partier kommer säkerligen att gå med på att sälja ut svensk suveränitet, och storindustrin och sannolikt fackföreningar delar den åsikten. Risken att Sverige så småningom förvandlas till en tysk-fransk provins är därför stor. Det innebär att de flesta politiska beslut kommer att vara betydligt mindre eller inte alls anpassade till våra särskilda villkor och en del kan också gå emot våra intressen. Men för många av landets ledande politiker innebär integrationen vidgade möjligheter för en internationell och lukrativ karriär, efter att man röstats bort i hemlandet.

EU:s medlemsnationer kommer att uppleva en alltmer begränsad suveränitet. Genom unionens invandringspolitik och kommande integration av försvar och polis kommer också självständigheten en gång uppgiven vara mycket svår att återfå. EU blir också en modell för ekonomiska samarbetsunioner i andra delar av världen för att även där successivt eliminera länders nationella självbestämmanderätt. Sådan utveckling sker parallellt med att FN alltmer tillåts öka sitt inflytande på olika områden som till exempel genom Agenda 2030. Målet är att stegvis stärka förutsättningarna för en världsregering.3 Genom att majoriteten av FN:s medlemsstater är auktoritära länder eller diktaturer4, vilka är intresserade av vad en världsregering kan medföra gällande internationell beskattning av – och därmed resursöverföring från – de västerländska demokratierna kan ett brett politiskt stöd nås.

Förutsättningen är naturligtvis att inga stora krav ställs beträffande demokrati i auktoritärt styrda länder. Men bara deras medlemskap innebär redan brott mot FN-stadgan, så en fortsatt acceptans av obehagliga regimer kan förutses. Och de enda som kommer att tvingas leva upp till fattade beslut är de västerländska nationerna, vilka tvingas arbeta för de fattiga.

Andra viktiga organisationer, som arbetar för politisk globalisering är de stora stiftelserna i världen till exempel Carnegie- och Rockefellerstiftelserna. Genom alla dessa kan därmed mängder av internationella initiativ finansieras. Samarbetsorganisationer som Bilderberggruppen, World Economic Forum, Trilaterala Kommissionen, Romklubben etcetera är också av stor vikt.

Den fjärde kraften är de stora diktaturerna med hegemoniska anspråk på delar av världen. Ryssland är idag en svag stat vars stormaktsstatus bara upprätthålls genom dess kärnvapen och Europas avrustning och därmed undermåliga militära styrka. Kina är då den makt som har mest att vinna på PG.5 USA och Europa är landets potentiella motståndare och PG ger Kina möjligheten att maktpolitiskt kastrera västländerna genom att dessa överlämnar väsentliga delar av sin suveränitet och rörelsefrihet till internationella organisationer. Som en kommunistisk auktoritär diktatur och troligen under utveckling att bli en totalitär sådan kommer Kina aldrig att låta sig själv domineras och bindas på detta sätt. Men landet kan genom ledarskap för rader av fattiga eller auktoritära regimer utöva stort inflytande på kraven att genom olika internationella regelverk lamslå västmakterna och ekonomiskt försvaga dem.

Svårigheter uppstår självfallet i samarbetet mellan så olika krafter och deras möjliga konflikter behandlas i en kommande artikel. Men dessa fyra grupperingar kan i samverkan genomdriva en sådan maktförskjutning i världen att denna dramatiskt omskapar villkoren för människors existens. Frihet, individuella rättigheter och sann demokrati hotas redan allvarligt av kulturmarxismen och konsekvenserna av den politiska globaliseringen kommer att allvarligt förvärra situationen.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och referenser:

(1) Nya Dagbladet –  Etablissemanget och motståndet mot Trump

(2) Nya Tider – Varför skall Sverige ingå i The United States of Europe (USE)?

(3) Nya Dagbladet – Den politiska globalismen – Sveriges största samhällsfiende – del 2

(4) Nya Dagbladet – FN har alltför många motbjudande medlemsstater

(5) Nya Dagbladet – Är Kina ett hot mot Väst?

Ett år av besinningslöst våld – och nya vägskäl

Folkmord och etnisk rensning lanserades som legitimt "självförsvar". Eskalerande krigsretorik skulle göra oss trygga och freden i Sverige skulle säkras genom anslutning till en militärpakt med ett alltmer oresonligt tonläge. 2024 kom på många sätt att bli ett år där den orwellska retoriken togs till nya nivåer.

publicerad 31 december 2024
– av Redaktionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När vi idag skriver nyårsafton i kalendern är det med ett bistert nyhetsår bakom oss.

Mer än något annat kom 2024 att utgöra den fullständiga frånvaron av en vilja hos maktetablissemanget till ömsesidig förståelse och fredlig samverkan.

Redan i januari lät Sveriges överbefälhavare uppmana svenskarna att efter två sekler av fred nu förbereda sig för ”ett krig mot Ryssland”, och i mars blev så Sverige formellt medlemmar i den USA-ledda militärpakten, Nato, utan att någon egentlig offentlig debatt har förts kring saken. Deklarationer har utlysts om att detta var nödvändigt av ”säkerhetspolitiska skäl” och skulle göra oss alla ”tryggare”, medan Natomedlemskapet i praktiken har drivit oss ännu närmare ett krig mot Ryssland. I samma veva som Sverige anslöt sig till Nato kunde det bekräftas att alliansens trupper fanns på plats i Ukraina och deltog i striderna.

Bilden av Ukrainakriget, som Västblockets proxykrig mot Ryssland, stärktes ytterligare när en läckt inspelning visade hur tyska militärtoppar diskuterade möjligheterna att attackera rysk infrastruktur och bomba Krimbron – ett attentat som sedermera genomfördes i oktober 2022. Redan tidigt under året lät även Frankrikes Emmanuel Macron deklarera att han övervägde att skicka franska soldater till Ukraina.

Parallellt med eskalationen i Ukraina fortsatte Israel genom bombningar och blockader att driva på vad som av alltfler betecknats som ett folkmord i Gaza där de högerextrema makthavarna i Tel-Aviv öppet har glatt sig över att området blivit lagt i ruiner.

På vissa utposter i Europa har det uttalade krigsmotståndet samtidigt vuxit. I maj utsattes Slovakiens frispråkige premiärminister Robert Fico för ett mordförsök, men överlevde mirakulöst – samme Fico som tillsammans med Ungerns premiärminister Viktor Orbán varnat för riskerna med Västblockets fortsatta inblandning i kriget, där han uttryckt stark oro för att konflikten i fortsatt frånvaro av diplomati kan utvecklas till ett tredje världskrig.

Statsminister Ulf Kristersson och USA:s utrikesminister Anthony Blinken. Till höger, EU-flaggan vajar när Natos bombplan flyger över Stockholms stadshus. Montage. Foto: U.S. Department of State, faksimil/Carl Bildt/X

Folkligt missnöje

På hemmaplan har Moderaterna fortsatt att ge vatten på kvarnen till kritiken att man inte skiljer sig nämnvärt från sina socialdemokratiska föregångare vid makten. Trots löften om motsatsen har den demografiska omvälvningen av Sverige fortsatt i stadig takt. I april passade man också på att driva igenom en lag i syfte att göra det lättare för barn att genomgå könsmanipulerande behandlingar, där partiföreträdare som motsatte sig idén rättades in i ledet med hjälp av partipiskan. Under sommaren lät man också fortsätta expandera övervakningssamhället, något som kommit att bli en av partiets hjärtefrågor.

Den internationella bilden av Sverige som gängkriminalitetens högborg i Europa förstärktes i augusti när danska politiker och polis gick ut och larmade om att ungdomar med svenska medborgarskap anlitas för att åka över gränsen och begå mord i Danmark. Samma bild stärktes ytterligare av att Inspektionen för vård och omsorg gick ut och bekräftade att många av landets HVB-hem i praktiken tagits över av kriminella nätverk och därmed har kunnat nyttjas som rekryteringsbaser av dessa.

Missnöjet med det politiska ledarskapet har samtidigt blivit allt svårare att dölja runtom i Europa. I februari fick de nederländska bondeupproren en uppföljare när stora bondeprotester mot Bryssels växande totalitarism, som man menar riskerar att döda den europeiska livsmedelsförsörjningen.

Ryssland har samtidigt passat på att flirta med politiskt missnöjda EU-medborgare och andra västerlänningar – där man beslutat erbjuda asyl och uppehållstillstånd till dem som vill undkomma vad man beskrev som på ”destruktiva nyliberala ideal”.

Bidens kollaps – och Trumps återkomst

Under sommaren blev det också allt svårare att dölja den allvarliga demensen hos ”den fria världens ledare” – USA:s president Joe Biden. Dennes dråpliga fadäser och osammanhängande utspel gjorde till slut att även de egna anhängarna medgav faktum om hans hälsotillstånd vilket föranledde att hans kandidatur drogs tillbaka från presidentvalskampanjen.

Det folkliga missnöjet med det demokratiska etablissemanget har av allt att döma vuxit även i USA och gjorde Donald Trump med sin oppositionella profilering till en alltmer tydlig favorit att vinna valet. Trumps ställning stärktes sedan ytterligare av de dramatiska bilderna av det mordförsök som ägde rum mot honom under ett kampanjmöte i Pennsylvania – där Trump överlevde till synes mirakulöst och efter detta kom att omhuldas i allt högre grad även av gamla politiska motståndare.

Globalisttoppen Mark Rutte blev ny Natochef. Foto: World Economic Forum/CC BY-NC-SA 2.0

I början av sommaren stod det klart att Nederländernas premiärminister, Bilderbergveteranen och globalisten Mark Rutte, skulle ta över Norges tidigare statsministers, Jens Stoltenberg, chefspost för ett Nato som än mer öppet visade att man inte är intresserade av diplomatiska lösningar i Ukraina. Samtidigt fortsatte larmen om allt grövre israeliska övergrepp i Gaza, där en läckt FN-rapport visade hur omkring 200 av organisationens anställda, och nästan lika många av deras familjemedlemmar, dödats av israelisk militär – siffror som saknar historiskt motstycke.

När sommaren blev till höst utvecklades också den israeliska invasionen av Gaza till ett regionalt krig. Massiva bombattacker mot Libanon inleddes med tusentals dödade och skadade som följd. Allt detta medan världssamfundet tittade på och några allvarliga funderingar på sanktioner mot Israel under det pågående folkmordskriget inte kommit på fråga. I Sverige fortsatte välfärdskollapsen och Kronofogden larmade om att en barnfamilj nu vräks från sitt hem varje dag.

I oktober vållade Kristdemokraternas EU-parlamentariker, Alice Teodorescu Måwe, uppståndelse när hon krävde att den som ska beviljas svenskt medborgarskap först måste underteckna en ”lojalitetsförklaring” till Israel. Tel-Aviv passade under samma period på att helt förbjuda FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, med hänvisning till att denna skulle vara ”infekterad av terrorister”, och det framgick även att det i praktiken framförallt är amerikanska skattebetalare som finansierar den israeliska militärapparaten.

Teodorescu Måwe menade att svenska medborgarskap endast bör ges till dem som erkänner staten Israel med sina illegalt ockuperade territorier. Montage. Foto: Levi Meir Clancy/Unsplash, Kristdemokraterna

Vaccinkritik och Västhyllade salafister

I november segrade Trump som väntat. Den israeliska lobbyorganisationen AIPAC deklarerade i samband med valet även att man ansåg sig ha gjort stora framsteg med att få in pro-israeliska kandidater i de amerikanska kongressen. Den tillträdande presidenten fick sedan många att höja på ögonbrynen över sina ministernomineringar, framförallt nomineringen till posten som hälsominister av Robert Kennedy Jr. som blivit känd för sin kritik av läkemedelsjättarna och hälsoriskerna kring vacciner i allmänhet och covidvaccinerna i synnerhet.

Samtidigt som de sociala såren från coronakrisen har befunnit sig i bakgrundsbruset av krigsretoriken har det samtidigt också blivit allt mer tydligt att de som varnat för de experimentella mRNA-vaccinens skadlighet också tycks ha varit rätt ute från första början. Under slutet av våren medgav bland annat vaccinjätten AstraZeneca att deras mRNA-vaccin, som så många befarat, riskerade att orsaka blodproppsrelaterade dödsfall – uppgifter som förvisso varit kända sedan länge men genomgående avfärdats som paranoia. Frågan lyftes även i Sveriges riksdag när den obundna ledamoten Elsa Widding efterlyste av den svenska regeringen att utreda hur mRNA-preparaten i covidvaccinerna påverkar arvsmassan.

Assads regering störtades och ersattes av islamister. Montage. Foto: Syriens president, faksimil/France 24/YT

I Syrien störtades familjen al-Assad på ett dramatiskt sätt efter 55 år vid makten och ersattes av salafistiska terroristgrupper med kopplingar till det ökända al-Qaida. Politiker i Väst lät samtidigt genomgående meddela att man betraktade islamisterna som potentiellt positiva demokratiska krafter, där USA öppet utlovade understöd till de tidigare så förhatliga jihadisternas styre.

Året för det politiska samtalet i Sverige slutade sedan i samma krigiska tongångar som det började när Sveriges försvarsminister deklarerade att fortsatt stöd till Ukraina förblir Sveriges viktigaste prioritering. Under december månad tycktes arméchefen Jonny Lindfors även bekräfta att Sverige förbereder sig för krig mot Ryssland, en krigsupptrappning som blev än tydligare i samband med att MSB gick ut och uppmanade svenskarna att förbereda sig för allt från traditionella flygangrepp till attacker med kärnvapen och biologiska stridsmedel mot svenska städer – samtidigt som svenska svenska församlingar uppgav att man fått i uppgift att förbereda massgravar för stupade.

Nya Dagbladet kämpar vidare

I de dramatiska tider världen befinner sig i har Nya Dagbladet under året, utöver rapporteringen om den hysteriska samhällsutveckling vi haft i Sverige och i vår del av världen, gjort ytterligare försök att lyfta blicken bortom ett Västblock som i allt högre utsträckning sluter sig från omvärlden. I augusti besökte tidningens redaktionsledning bland annat det så kallade BRI-forumet i den kinesiska provinsen Sichuan som delgav utvecklingen av världens största infrastrukturprojekt – initiativet till den nya Sidenvägen som i nuläget involverar över 150 länder. Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson pekade i sammanhanget på att det blir alltmer uppenbart att dagordningen i världen snabbt är på väg att ritas om.

Det är viktigt att vi bevakar och hänger med i utvecklingen av den multipolära världsordning som nu i högt tempo ritar om den karta vi minns från 1900-talet, betonar Andersson.

På samma tema uppmärksammades även BRICS-organisationens anmärkningsvärda utveckling bland annat i samband med toppmötet i den ryska delrepubliken Tatarstans huvudstad Kazan.

På hemmaplan ser 2025 också ut att kunna bli ett år då Nya Dagbladets exceptionellt utdragna rättskamp med Länsförsäkringar Bank om blockaden av en stiftelse för oberoende journalistik i Sverige kan ta nästa steg. Efter att banken genom kryphål i domstolsväsendet lyckats förhala rättsprocessen under nästan två år togs ärendet slutligen hela vägen till Högsta domstolen, där Nya Dagbladet tog en första viktig delseger när bankjätten slutligen nekades prövningstillstånd för sina förevändningar för att undgå rättvisan.

Nya Dagbladets nyhetschef Isac Boman och chefredaktör Markus Andersson kan glädjas med läsarna över en första seger i HD i rättsprocessen mot Länsförsäkringar Bank. Foto: NyD/Mostphotos

Det är genant att en av landets största banker ägnar sig åt denna typ av barnsligheter för att försöka undgå rättvisa för det juridiska och ekonomiska övergrepp man uppenbart gjort sig skyldig till, säger Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson, som samtidigt pekar på att rättsprocessen i praktiken ännu bara har börjat och att dess fortsättning kommer att stå tydligare klar under början av året.

Chefredaktören understryker sin tacksamhet till läsarnas stöd som kommit till redaktionen under det gångna året.

Vi har alltid varit en humla som flyger vidare mot alla odds, men vi lever också i en tid med enorma möjligheter. Vi vet att vår bevakning och våra kommentarer gör skillnad i ett medielandskap som är exceptionellt likriktat i dagens läge. Behovet av medieaktörer som verkar oberoende av det offentliga samtalets allt snävare ramar är fortsatt helt enormt.

Det är svårt att kommunicera till alla läsare som hjälpt oss vilken skillnad varje vänligt ord och varje krona gör för vår strävan att befästa NyD som en professionell, stark och intellektuellt hederlig röst i det nordiska medielandskapet, avslutar Andersson.

 

Med det sagt önskar Nya Dagbladet alla läsare och hela det svenska folket ett Gott Nytt År med stark tro på en bättre framtid!

Klimatpolitisk huggsexa

Klimatöverdrifterna

De miljarder som utlovades vid klimatmötena till fattigare länder kommer att tas från hushållens skattepengar. Det handlar om tusentals kronor årligen för varje hushåll - en summa som förväntas öka framöver.

publicerad 27 november 2024
– av Tege Tornvall
Foto: COP29
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

De nyss avslutade klimatmötena i Colombia och oljestaden Baku bekräftade åter vad FN:s årliga klimatmöten egentligen är och handlar om:

Klimatmötena är politiska huggsexor om finansiering och fördelning av nu utlovade 300 miljarder dollar per år (nu höjt till 300 miljarder) till fattiga länder för att få dem att byta billig, riklig, tillgänglig och energirik energi (kol, olja och gas ur marken) mot dyr, otillförlitlig och energifattig med ont om råvaror (”förnybar” vind-, sol- och biokraft) med påstått klimathot som förevändning.

Medias rapportering från dessa möten gäller mest hur fattiga länder vill pressa rika på mer pengar. Nu gäller det totalt inte längre 100 utan 300 miljarder dollar per år.

Det är vanliga hushålls skattepengar. I världens välståndsländer bor en dryg miljard av världens totalt 8,2 miljarder invånare. Med drygt 11 kronor per dollar motsvarar 300 miljarder dollar 3 400 kronor per person och år.

Det blir 7 000 kronor per hushåll och år – och mer framöver. Har välståndsländernas hushåll det klart för sig? Även bland dem har många klen ekonomi eller är rent fattiga.

Till detta kommer högre energi- och övriga levnadskostnader. Det kan bryta fortsatt växande välstånd i ännu välmående demokratier och leda till strider om finansiering och fördelning även där. Därför gäller hela klimatfrågan politik och inte vetenskap.

Särskilt eftersom Jordens klimat äger rum i den marknära atmosfären och främst beror på hur mycket solvärme som når jordytans land och särskilt hav.

 

Tege Tornvall

Dyrare bensin och diesel skall få fler att köpa elbil

Biltillverkare kräver ”modiga politiska beslut” för att göra dieseln dyrare, så att konsumenterna istället pressas att köpa elfordon.

publicerad 24 oktober 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Christopher Persson
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När elfordon lockar för få köpare vill deras tillverkare göra det dyrare och svårare att köpa bensin- och dieselbilar.  Nyligen krävde Kina-ägda Volvo Cars och dess systerföretag Polestar att EU per 2035 förbjuder försäljning av nya sådana bilar.

För lastbilar tycker Volvo AB:s VD Martin Lundstedt att elektrifieringen går för långsamt. Detsamma tycker Scanias VD Christian Levin, som vill att politiker borde göra mer för att stödja eldrift.

Han kräver ”modiga politiska beslut” för att göra diesel dyrare, alltså göra lastbilar och vägtransporter dyrare.

Detsamma kräver konkurrenten Daimler Trucks, vars avgående VD Martin Daum vill se årligt ökande bränslepriset i stället för bonusar för elfordon. Målet är att ”göra det otänkbart att köpa bensin- eller dieselbilar”.

Väl medvetna om elfordons begränsade räckvidd kräver de samfällt fler laddstationer ute i trafiken. Att bekostas av fordonsägare och skattebetalare.

En större ellastbil kostar mer än dubbelt mot en dieseldriven och tar flera ton mindre last. I klartext: högre pris för mindre nytta.

 

Tege Tornvall

Pengar som inte finns

Klimatöverdrifterna

Trots att koldioxid är en bristvara i atmosfären satsar vi hundratals miljarder på att minska halterna. Det här är pengar som ännu inte finns och som riskerar att förloras på missriktade projekt och ideologiska önskedrömmar.

publicerad 5 september 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Nina Laakso/CC BY 2.0