Världspolitikens största dagsfrågor har naturligtvis alltid påverkats av ekonomiska intressen. Idag försöker dessa intressen dock med en helt oväntad styrka och aggressivitet influera det politiska livet för egen ekonomisk vinning. För det syftet är man beredd att helt bortse från åsikten hos folkmajoriteter, att samverka med diktaturer och – där det passar – arbeta mot sitt eget lands intresse. Cynismen och hänsynslösheten – och blott för målet att öka de egna förmögenheterna – är förvånande. Bland frågor av stor betydelse idag, som influeras på detta sätt, finner vi till exempel amerikanska regeringens försök att helt ändra regelsystemet gällande handeln med Kina eller den pågående kampanjen att eliminera nationalstaterna i Europa till förmån för en europeisk superstat.
I bägge fallen spelar det Internationella Ekonomiska Etablissemanget (IEE) det vill säga ägarna till de stora multinationella företagen inklusive finansinstituten en ledande roll. Dessa har sedan djupa rötter i de ekonomiska grupper, som dominerar de nationella etablissemangen i Väst. Jag har tidigare analyserat krafterna och organisationerna bakom den globalistiska rörelsen (1)(2), som jag kallar Sveriges största samhällsfiende. IEE har sedan 1945 spelat en helt grundläggande roll genom att via olika stiftelser och organisationer (såsom Bilderberggruppen, Trilaterala Kommissionen osv) inspirera och stödja krafter, partier och institutioner i hela världen, som arbetar för att bygga upp en globalistisk världsordning. De viktiga byggstenarna i denna: FN, EU och en rad relativt autonoma internationella organisationer har successivt fått en livs- och växtkraft, som nu driver fram alltmer av kollektivt globalt beslutsfattande. Men i bakgrunden för många av dessa institutioner finns IEE, som på många sätt påverkar dem.
USA:s centralbank Federal Reserve, (FR), har en oerhörd allmän betydelse för penningpolitik, räntor och valutor i världen samt på många andra vitala samhällsområden. Om man som ett exempel på etablissemangets inflytande bara granskar FR, finner man det ovanliga förhållandet, att centralbanken ägs av de stora privata amerikanska bankerna. Styrelsen utses visserligen av presidenten, som då tar råd av Finansdepartementet, men vilkas högre befattningshavare ofta är rekryterade från den privata sektorn och som också i nästa karriärsteg går tillbaka till denna. Att de personerna rekommenderar personer eller stödjer policys, som skadar deras f d och/eller framtida arbetsgivare är inte troligt. USA:s räddningsaktioner ledda av Finansdepartementet gällande de finansiella institutionerna efter kraschen 2008 präglades därför också av en tydlig vilja att inte utkräva ansvar för till exempel dålig management med orimligt risktagande. Istället valde man att på allmänhetens bekostnad enbart hjälpa många banker på obestånd. Beträffande alltför många finansiella institutioner avsattes inte företagsledningarna, vilka inte heller åtalades för diskutabla åtgärder (3). Det var ett lysande exempel på kompiskapitalism (4)! Genom politikernas bristande kunskap på finansområdet och de förment ”opartiska” tjänstemännens bias förmådde den amerikanska regeringen inte formulera och genomföra lämpliga policys. Det amerikanska finansiella etablissemanget, som till en del ingår i IEE, har alltså enbart via FR en kanal att på många olika sätt påverka viktiga nationella och internationella policys.
Vid sidan av socialistiska och kommunistiska ledare, vars ideologi siktar mot en världsregering, vilket skulle ge dem en stabil makt under många sekler, är nog den starkaste gruppen av globalistiska förespråkare de internationella kapitalisterna ledda av IEE. Deras allmänna tro är, att (a) likartad ekonomisk lagstiftning och (b) frihandel eller rättare sagt handel reglerad av internationella handelsöverenskommelser (såsom TPP och TTIP) kommer att i framtiden medföra, att deras stora företag relativt sett kommer att få en allt starkare ställning och möta lägre risker. Deras konkurrensfördelar kommer att öka, och mindre eller enbart nationellt baserade konkurrenter kommer att försvagas. De drivande i IEE är inte naiva att tro att faktor (a) snart kommer att inträffa. I själva verket uppskattar de säkerligen, att auktoritära regimer under en lång period kommer att fortleva i så många länder, eftersom det gör det lättare för de stora företagen att bygga upp och åstadkomma fördelaktiga lösningar inom ramen just för ”kompiskapitalism”.
Att tro att IEE representerar kapitalister med en djup tro på fria marknader är en ren illusion. Medan de stora företagen är tvungna att beakta existerande nationella konkurrenslagstiftningar i västländerna, bygger man konkurrensbegränsande åtgärder på nya sätt och dessutom en ny kostnadsstruktur i utvecklingsländerna. Genom att en betydande del av världen består av auktoritärt styrda stater, finns stora möjligheter att med dessa överenskomma om etableringar, tullförmåner och allehanda privilegier, som ger de egna företagen fördelar. De fördelarna ger sedan efter export utslag även i konkurrensen inom västländerna. Förutom löner medför betydligt lägre krav från olika slag av lagstiftning i utvecklingsländerna också avsevärt lägre andra kostnader, vilket gör det ännu mera förmånligt att flytta från till exempel USA till – säg – Asien. Och utrymmet för korruption är naturligtvis mycket stort, samtidigt som de juridiska riskerna är små, när företag förhandlar med makthavare, som inte verkar i demokratier.
Det ligger i IEE:s intresse att överföra tillverkningsprocesser på oerhört många varuområden – och därmed arbetstillfällen – från utvecklade västländer till utvecklingsländer för att sedan exportera tillbaka de tillverkade komponenterna eller varorna. Samtidigt hindras kanske deras potentiella konkurrenter att etablera sig i aktuella länder eller får betydligt sämre villkor, samtidigt som hindrande importtullar etableras där. I en del fall blir de stora aktörerna på grund av handelspolitiska hänsyn i industriländerna tvungna att ha sammansättningsföretag i väst i syfte skapa de slutliga produkterna av komponenter framställda i till exempel Kina.
USA med sina ofta låga tullar är särskilt utsatt för att berövas sin industri. Landet har förlorat många miljoner välbetalda industrijobb under de senaste decennierna och ett stort antal just till Kina. Samtidigt har Kina på en mängd varuområden hindrat import av amerikanska varor genom – förutom betydligt högre tullar – handelshinder av många olika slag. Av bland annat det skälet har man byggt upp mycket stora årliga handelsöverskott – över 350 miljarder dollar – gentemot USA. Man stjäl också systematiskt och i stor skala intellektuell egendom i USA och andra västländer, kräver tillgång till tekniska hemligheter från utländska företag, som vill etablera sig i Kina osv. Men många multinationella företag har byggt upp antingen sina underleverantörssystem på basis av kinesiska tillverkare eller producerar där i egen regi för export till USA. De har därför ett direkt ekonomiskt intresse av att dagens skeva situation fortsätter.
För att hindra Trump att dramatiskt förändra den misslyckade handelspolitiken, driver nu den amerikanska handelskammaren (den största lobbyinggruppen i USA) med pengar från multinationella företag – och indirekt från berörda tillverkarländer – en intensiv påverkan på amerikanska politiker för att stoppa den planerade förändringen. Vad man i detta fall vill hindra är alltså en politik, som förutom att sätta stopp för teknikstölderna, kräver ömsesidighet det vill säga att Kina inte får tillämpa högre tullar och mera diskriminerande hinder än USA. Samma krav har USA mot EU. Så i syfte att behålla ett numera oskäligt status quo, tar då IEE via handelskammaren ställning för Kina. Avseende de förhandlingarna arbetar alltså den del av IEE, som är amerikansk, samt amerikanska handelskammaren mot sitt eget lands bästa och offrar amerikansk ekonomi, industri samt tjänstemän och arbetare för att vidmakthålla ett för USA djupt orättvist handelssystem med Kina. För att nå detta skamliga syfte stödjer man liksom övriga IEE hård lobbying i kongressen mot Trumps kommande förslag, stöttar ekonomiskt generöst omval av vänligt inställda det vill säga köpta senatorer och ger annan hjälp. Andra länder kan påverka genom att dolt slussa politiska bidrag genom företag de kan influera i USA. Det politiska systemet tillåter idag en mycket betydande påverkan på amerikanska politiker, av vilka kanske hälften då har ett ekonomiskt intresse i, att Kinas överläge över USA fortsätter (5).
Utgången av handelsförhandlingarna med Kina kommer sannolikt ha världspolitiska följder vare sig resultatet blir en överenskommelse eller ett handelskrig. Genom den avsedda nedskärningen av handelsöverskottet skulle Kina försvagas. Kravet på ömsesidighet gällande handelsvillkor är radikalt. Minst lika negativt för landet är dock, om stölderna av intellektuell egendom väsentligen hindras. Samtidigt hindrar USA:s nya handelsavtal med Mexiko och Kanada Kina att genom export till dessa länder utnyttja dessas tullfrihet till Amerika för en vidareexport till det senare landet. Så genom en i grunden ny politik förstärker Trump klart USA:s position gentemot den enda konkurrent, som utgör ett alltmer uppenbart ho hot dess ställning i världen. Men han måste då – förutom mot Kina – samtidigt kämpa hårt mot det internationella ekonomiska etablissemanget.
Dan Ahlmark
(1) Den politiska globalismen – Sverige största samhällsfiende I
(2) Den politiska globalismen – Sverige största samhällsfiende II
(3) Ahlmark, Dan, 2017, VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten. s. 252-55.
(4) Kompiskapitalism är inte främst ett kapitalistiskt system utan en typ av inskränkt marknadsekonomi, där konventionella regler om konkurrens etc ofta sätts ur spel genom att staten på olika sätt ger viss enskilda individer eller företag privilegier eller de facto monopol.
Liknande artiklar:
"Ni måste avsluta ert krig, det här kan inte forts...
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
