Annons:

Vårt Östrom har fallit

Donald Trump har för det sentida Västerlandet varit vad Byzantium var för Europa. Bara han har haft en tillräckligt stark internationell position för att framgångsrikt kunna bekämpa globalismen och få världen att gå en annan väg än den man nu åter troligen kommer att glida in på. Det skriver Dan Ahlmark i sin krönika.

Uppdaterad februari 5, 2021, Publicerad februari 5, 2021

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

År 1453 föll Konstantinopel, huvudstad i det bysantinska Östrom, som i 800 år hade varit ett skydd för Europa mot att erövras av muslimerna. Trots det var turkarna redan etablerade i Balkan och främst i kustområdena i alla medelhavsstater led man ofta av attacker från ottomansk militär och begränsade ockupationer eller ständiga räder från privata nordafrikanska slavskepp. Detta ständiga muslimska hot under århundraden påverkade kraftigt utvecklingen i länderna i Sydeuropa. Men 1492 avslutades det muslimska väldet i Spanien och Spaniens storhetstid tog sin början. Åtminstone väsentliga delar av Väst- och Centraleuropa hade genom Östroms existens besparats att bli ockuperade av muslimer, vilket tillät regionens mycket speciella utveckling, som så småningom påverkade hela världen.

Idag står vi européer inför liknande faror att få underkasta oss främmande makter och den politiker som stått som en garant för att bevara Västerlandet, såsom vi känner det, har varit Donald Trump. Han är den enda ledande västerländska politiker som insett och agerat mot de faror som nu hotar Väst. Dessa gäller den kulturmarxistiska ideologin, politisk globalism, Kinas arbete att bygga en kinesisk hegemoni i världen, och islams expansion med hjälp av massinvandring.

Den politiska globalismen drivs delvis på av den kulturmarxistiska ideologin som ju dominerar modern socialism. Även traditionella socialister och kommunister utnyttjar postmodernismen och dess samhälleliga konsekvens kulturmarxismen som ett komplement trots att de inte respekterar ideologins  kunskapsteori och brist på rationalism. Men ideologin är värdefull för dem eftersom den är ett kraftfullt verktyg för kollektivism. Av liknande skäl utnyttjas den av islamister och Kina för vissa av dessas syften. Vid sidan av detta stöttas den politiska globalismen av det starka internationella ekonomiska etablissemanget. Detta behöver det övernationella politiska samarbetet och stödet åt sina multinationella företag i dessas kontakter med nationella regeringar och reglerna för de multinationella företagens konkurrens med nationellt orienterade företag.

Transnationella handelsavtal liknande TPP och TTIP, som Trump hindrade USA att delta i som medlem, kommer troligen Biden-administrationen nu att godta. Det betyder att landet förlorar sina möjligheter att driva fram en ömsesidigt fri och rättvis handelspolitik där andra länder inte har bättre villkor än USA. Biden-administrationen kommer säkert också att realisera de politiska globalisternas mål att få USA att underkasta sig andra transnationella överenskommelser såsom de ekonomiskt betungande reglerna i Parisavtalet, FN-konventioner som gör stora ingrepp i nationell suveränitet till exempel gällande invandring och kommande liknande avtal, vilka binder USA och där beslutsrätten ligger hos övernationella organ.

Annons:

Antalet upprörande internationella policyers liknande tvånget mot befolkningar baserat på den obevisade hypotesen om global uppvärmning, bristande straff för Kinas internationella spridning av coronasmittan och liknande, kommer att öka. Alla möjligheter att främja kollektivism och få de internationella organens makt att växa genom instrument såsom Agenda 2030 eller genom att utnyttja krav på nya pandemiåtgärder och dylikt, kommer att utnyttjas1.

Den ökade politiska globaliseringen är inledningsvis också en strategi för Kina att bli den ledande världsmakten. Politiken kan ju användas för att minska den nationella suveräniteten och därmed dra ut tänderna på USA och Europa, medan Kina bevarar sin självständighet. När dessa förlorar alltmer av sin suveränitet genom övernationella unioner och blir underkastade det internationella kollektivet av stater, har Kina nått ett viktigt mål. Eftersom majoriteten av världens länder är politiskt auktoritära eller är rena diktaturer2, önskar de självfallet pressa pengar och resurser ur de rika västerländska staterna. De kommer därför ofta av ekonomiska skäl låta sig ledas av Kina. Det landet kommer därigenom successivt kunna stärka sin maktställning tills dess egna resurser och maktpositioner i världen gör det mera oberoende av det internationella samhället.

Trumps grundläggande motiv att bli president var att ändra handelspolitiken och åter få igång USA:s ekonomiska tillväxt. Det medförde att han blev en alltmer uttalad nationalist och direkt motståndare till den politiska globaliseringen. Bara Trump har haft en tillräckligt stark internationell position för att framgångsrikt kunna bekämpa denna och få världen att gå en annan väg än den man nu åter troligen kommer att glida in på. Västs skydd mot ett världsomspännande socialistiskt system - åtminstone inledningsvis utan planekonomi men istället med starka kompiskapitalistiska inslag - har fallit. För Västvärlden kan detta jämföras med Konstantinopels fall.

EU:s övertagande av makten från medlemsländerna är ett viktigt steg i den politiska globaliseringen eftersom EU därefter kommer att samarbeta med FN för att så småningom etablera en världsregering som därefter får allt större makt. EU är därvid en modell för andra regioner i världen beträffande hur man tar ifrån medlemsstater i ursprungligen ekonomiska unioner deras politiska självständighet.

Frihetliga krafter runtom i världen står nu med ryggen mot väggen. Vi måste erkänna att vi befinner oss i en krissituation och att vi måste handla med det som utgångspunkt. En första aspekt gäller att skydda valsystemet och att säkra möjligheten för korrekta valresultat i framtiden. Valfusket i USA byggde på tre komponenter i de kritiska delstaterna: (a) en av demokraterna i vissa storstadsområden helt kontrollerad rösträkning huvudsakligen utan transparens, vilken möjliggjorde dels (b) elektronisk manipulation av röstningsresultatet, dels (c) mottagande av stora volymer av manipulerade poströster. Genom att skylla på corona-epidemin fick politikerna igenom regler i viktiga stater att tillåta sådan poströstning, som möjliggjorde valfusk.

I Europa skiljer sig ländernas valprocesser inklusive rösträkningen men det vore naivt att tro att det amerikanska exemplet inte observeras och beslut fattas i vissa länder att imitera det. När man som europeiska socialistpartier importerar väljare för att de inhemska proletärerna blivit för få3, är inte ett steg till direkt valfusk alltför långt. Särskilt viktigt är då att stoppa utnyttjandet av elektroniska valmaskiner, vilka tillåter valarbetare att påverka acceptansen av poströster och rösträkningen.4,5

Beslutsamheten hos det internationella politiska etablissemanget och deras nationella stödpartier att med hjälp av övernationella organisationer genomföra den socialistiska revolution som befolkningarna aldrig tillåtit i demokratiska länder, kan inte underskattas. Alla frihetliga människor bör tro på dessa socialister eller korrumperade kapitalister när de yttrar sig om vikten av att nu utnyttja chansen att genomföra en ny världsordning. Den amerikanska befolkningen är fortfarande paralyserad eftersom de trott friheten varar för evigt. Man är nu passiviserad av det oerhörda som hänt och vilket förklarats bort och dolts genom det så gott som totala mediestödet åt demokraterna.

Den amerikanska allmänheten - och även den republikanska politikerkåren - har varit och är ideologiskt okunnig. De har varit blinda och inte trott på Reagans ord, att förtrycket väntar, närhelst en generation inte försvarar friheten. Européer har med sina mer handfasta erfarenheter av Sovjetunionen färre illusioner och många har fortfarande östblockets hårda förtryck i färskt minne. Därför måste de frihetliga rörelserna nu mobilisera för att på alla sätt motstå de kommande förslagen att dramatiskt omforma och försämra våra samhällen.

 

Dan Ahlmark


Källor och referenser:

(1) Nya Dagbladet -  Den politiska globalismen – Sveriges största samhällsfiende – del 2

(2) Nya Dagbladet - FN har alltför många motbjudande medlemsstater

(3) Nya Il Convito - Huvudskälet till den svenska massinvandringen

(4) Newsvoice - De underbara valmaskinerna i USA-valet

(5) Nya Dagbladet - Att styra valmaskiner till önskat valresultat

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.

Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.

Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila Välfärdsstaten”

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Stoppa eliten – ta ut dina pengar från banken!

Hotet från bankerna

Tobias Lindström menar att samordnade uttag från banker kan ge vanliga människor ett påtryckningsmedel mot den politiska eliten – men varnar för att verktyget måste användas varsamt.

Uppdaterad augusti 23, 2026, Publicerad augusti 23, 2026 – av Tobias Lindström
Tre dekorerade grisar under orden ”Alla djur är jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra”.
Tre dekorerade grisar under det ändrade budordet i den animerade filmen Djuren på gården.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Jag tror att många, kanske de flesta, kan enas om att våra politiker har spårat ur.

De driver ändlösa krig och förstör våra samhällen i sina rika kompisars intresse – samma kompisar som har satt dem vid makten. Frågan är vad vi kan göra åt det – vårt politiska system är i bästa fall odemokratiskt, i värsta fall korrumperat eller till och med kapat. Vi, folket, har lite till inget inflytande.

Men det finns ett sätt att slå tillbaka: våra bankkonton.

Idén är enkel.

Gör som vi kräver – annars tar vi ut våra pengar. Om uttagen samordnas på rätt sätt krävs det inte mycket för att utlösa en bankrusning. Det kan räcka att fem till tio procent av befolkningen deltar.

Varför skulle det fungera? Bankerna har en viss mängd kontanter tillgängliga för snabba uttag, men när de pengarna tar slut tvingas de sälja andra tillgångar. Givet hur systemet är uppbyggt skulle det alltid skapa bekymmer, eftersom det aldrig finns tillräckligt med kontanter för att täcka alla uttag, men i dag skulle bankerna kollapsa på grund av sina orealiserade förluster.1

Varför bankerna är sårbara

Vad menar jag? Låt oss ta ett förenklat exempel.

Föreställ dig att du äger ett hus vars värde har fallit till, säg, 1 000 000 kronor. Samtidigt är du skyldig banken 2 000 000 kr från när du köpte det. I det läget sitter du på 1 000 000 kr i så kallade icke-realiserade förluster. Tekniskt sett är du illa ute, men så länge huspriset stiger igen är allt okej.

Men om du tvingas sälja, till exempel på grund av att du har förlorat jobbet, blir det en katastrof: du kan inte längre betala dina skulder.

Detsamma gäller banker.

Om de tvingas sälja tillräckligt mycket till förlust innebär det game over, vilket till exempel var det som hände med Silicon Valley Bank 2023. Och när vi tar ut pengar ur våra bankkonton tvingas de sälja sina tillgångar för att betala vad de är skyldiga.

Det betyder att vi, folket, kan slå mot eliterna där det svider mest: vi kan få banksystemet att kollapsa om vi inte får igenom våra krav.

Det har hänt tidigare.

Bankuttag användes exempelvis för att driva igenom den engelska reformlagen 1832. Människor tog ut sina insättningar under parollen ”To Stop the Duke, go for gold”. På en vecka betalade Bank of England ut 25 000 000 dollar, vilket räckte för att regeringen skulle ge vika. (s. 21, Hull, 1929)

Vi måste vara försiktiga med vad vi önskar oss.

Men jag tror detta är ett verktyg som vi har förbisett alltför länge.

 

Tobias Lindström


1 Fortune skrev exempelvis i maj 2025 att bankerna har 500 miljarder dollar i orealiserade förluster (hämtad den 25 januari 2026).

Hull, John Thomas. Reform Movements and Ideas. Saskatchewan: s.n., 1929. Pamflett nr 2 i en serie föreläsningar vid Co-operative School, som hölls i juni 1929 vid University of Saskatchewan.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Samhället är byggt på spel – och vi borde spela det bättre

Alternativa ekonomiska system

Vi är alla del av ett enormt spel – ett spel som styr våra liv, påtvingar vårt deltagande och är ohållbart, skriver Tobias Lindström.

Publicerad augusti 22, 2026 – av Tobias Lindström
Svartvitt schackbräde med en störtad vit kung bland stående pjäser.
En störtad schackkung bland stående pjäser på ett svartvitt bräde.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vi är alla med i ett enormt spel.

Trots att det inte är på riktigt styr det våra liv. Vi föds in i det och kan sedan inte sluta spela – eftersom vår överlevnad beror på det. Spelet är inte bara tråkigt utan också ohållbart, och vi måste snart sluta spela innan det är för sent.

Det är dags att spela något annat.

Samhället är byggt på spel. Vi agerar och samarbetar utifrån berättelser som vi själva har skapat.

Mycket av det vi gör bygger på påhitt.

Pengar, företag och länder existerar egentligen inte i verkligheten. De existerar endast som delar av vår fantasi.

Fysiskt sett är vi hårlösa primater som knappt skiljer sig från varandra. Om vi ställde en minister framför en schimpans skulle den bara se en välklädd apa. Men i spelet är vi anställda, chefer, vd:ar, kungar och miljardärer – och för att markera vår spelstatus bär vi kostymer, klockor och kronor. På samma sätt är en dollar en dollar eftersom några primater i Washington säger det, och vi lyssnar eftersom vi har bestämt att de utgör en regering. Om vi gav en dollar till en schimpans skulle den bara se ett värdelöst papper.

Precis som barn på skolgården hittar vi på regler, roller och föremål, och agerar sedan utifrån det vi själva kommit på. Det enda verkliga är spelarna och den värld de agerar i – och genom våra handlingar påverkar spelet våra liv.

Även om spelet är på låtsas är följderna verkliga – för oss och för världen.

De flesta spelar för att de måste, inte för att de vill. Därför kan missnöjda spelare ibland ta till våld.

Vi tvistar ständigt om vilket spel vi ska spela.

Vi är oense om reglerna, bråkar om vem som ska spela vem och klagar över vad som är rättvist och orättvist – precis som barn på skolgården. Och när vi inte kommer överens tar vi ibland till våld.

Vuxna tar spelet på stort allvar, eftersom insatserna för dem är höga. Ett missnöjt barn kan helt enkelt sluta leka, men för en vuxen kan ett avhopp hota deras överlevnad: spelet kan få dem att svälta, förlora bostaden, hamna i fängelse eller till och med bli dödade. Oavsett om vi gillar spelet eller inte är vårt bästa alternativ att fortsätta spela, och det bästa vi kan hoppas på är att spelet går bra. Många, däribland jag, fantiserar om att hoppa av – men den som lämnar spelet kanske inte kan återvända. I stället hoppas vi på att bli befordrade, få mer spelvaluta eller att förbättra reglerna.

Vuxna spelar ett spel där spelarna hålls gisslan. De kan inte välja att sluta spela, och det är svårt att ändra reglerna. När spelet går dåligt kan våld därför bli den sista utvägen för många.

För vuxna är spelet verkligt – så verkligt att de är beredda att döda för det.

Vi kan inte fortsätta spela det nuvarande spelet. Det är ohållbart, skapar fattigdom och får oss att arbeta mer än nödvändigt.

Det nuvarande spelet kommer att ta kål på oss.

Det skapar inte bara onödigt lidande, får oss att arbeta mer än nödvändigt och tvingar oss att göra bullshit för att överleva. Det kan heller inte fortgå. Det förstör våra ekosystem, vilket innebär att det förr eller senare måste upphöra.

Vi har därav två alternativ: antingen ändrar vi själva spelet, eller så kommer naturen att tvinga oss att göra det – och naturen kommer inte att vara barmhärtig. Den goda nyheten är att vi har teknologin och kunskaperna – allt vi behöver göra är att ändra spelet. Problemet är att avgöra vilket spel vi ska spela och enas om det. Historiskt har vi antingen hamnat i nya spel av en slump eller utan att reflektera över hur det kommer att fungera med riktiga människor. För att lyckas räcker det inte att spekulera – vi måste också experimentera och pröva nya spel med verkliga människor i verkliga situationer.

Vad vi än gör och hur vi än gör det måste spelet förändras. Tyvärr vill de som gynnas inte att det ska förändras.

De kommer att försöka hindra varje försök.

Karikatyr av Margaret Thatcher med pratbubblan ”There is no alternative”.
Margaret Thatcher med sloganen ”There is no alternative” – det finns inget alternativ. Faksimil: Toblin/Medium.

De kommer att försöka övertyga oss om att det inte finns några alternativ. När det sker måste vi minnas att detta bara är ett spel – ett av många vi kan välja.

Och det här spelet är varken roligt eller hållbart.

Så låt oss spela något annat.

 

Tobias Lindström

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Den kritiska rasteorins destruktiva mål

Kulturrevolutionen i Väst

Den kritiska rasteorin är egentligen tillämpad postmodernism, det vill säga kulturmarxism. I grund och botten utgör den ett angrepp mot västerländska samhällen med dess värderingar, där icke-vita brukas som en murbräcka för att åstadkomma djupt destruktiva politiska mål.

Publicerad augusti 4, 2026 – av Dan Ahlmark
Den våldsbejakande svart makt-rörelsen BLM är ett politiskt uttryck för den kritiska rasteorin. Foto: Nicole Baster/Unsplash
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Så kallad "Kritisk Rasteori" (Critical Race Theory - CRT), som dominerar det högaktuella politiska området rasism, har många facetter:
(A) såsom ett akademiskt forskningsområde;
(B) som en huvudteori för att attackera länder i Väst, där USA naturligtvis är huvudmotståndaren; och
(C) som en politisk rörelse, vilken söker leda en av de största kulturmarxistiska identitetsgrupperna i västdemokratierna: invandrare från främst Afrika, Mellanöstern och västra Asien.

Förespråkarna av CRT utgör samtidigt en del av den totala kulturmarxistiska rörelsen, som framträtt såsom den nya socialismen med djupt inflytande över socialdemokratiska, kommunistiska och miljöpartier i Väst.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 22 november 2021.


Facetterna stöder varandra, eftersom exempelvis ”forskningen ” gällande ämnet sömlöst kan ingå och stötta de två andra områdena. CRT är egentligen tillämpad postmodernism - det vill säga kulturmarxism - och håller akademiskt på intet vis ordinär forskningsstandard.1 Man godkänner inte konventionell västerländsk kunskapsteori med dess krav på objektivitet, logik och empiri samt tror överhuvudtaget inte på, att människan kan korrekt fastställa fakta om omvärlden. Slutsatser från forskning ses av ideologin inte som bättre än andra källor till ”kunskap”, eftersom slutsatser från forskning också betraktas som ett resultat av styrande gruppers maktutövning.2 Kunskapen är lokal och allmängiltiga utsagor och principer avseende sanning är inte möjliga. Detta omöjliggör naturligtvis objektiv och korrekt forskning, och de så kallade forskningsresultaten gällande området kan vanligen bara ses som utveckling av politisk ideologi. Varför forskningen och aktuella forskare accepteras i den akademiska miljön är en konsekvens av universitetens politisering.

Den kritiska rasteorin omfattar starka anklagelser mot vita som individer och som grupp för förtryck och rader av rasistiska åtgärder mot icke-vita. Sådana falska och överdrivna tillvitelser mot medlemmar av en ras, enbart för att dessa är vita, är en form av rasism. Det innebär att definitionen av CRT som “en rörelse för aktivister som använder rasism för att tillskansa sig makt3 är träffande, eftersom den kulturmarxistiska så kallade ”anti-rasismen” genom sin argumentation och teoretiska grund egentligen är ren rasism gentemot vita.

Men om man ser till ideologins huvudsyfte kan definitionen istället sägas vara följande:

”Att genom sitt innehåll förmedlat genom ett lands opinionsarbetarindustrier (där delar av undervisningssektorn är en) politiskt förändra och omvandla västerländska länder till socialistiska sådana (där det geografiska huvudmålet självfallet är USA, men framgång i andra länder är en bonus).”

Det är alltså ytterligare en av de utopiska rörelser som under mera än ett sekel avsett att i grunden förstöra det västerländska samhället och ersätta det med ett nytt byggt utifrån riktlinjer som tidigare alltid lett till misär och diktatur.

Vilka är huvudmålen för CRT?

Den kritiska rasteorin är en av flera viktiga komponenter i den kulturmarxistiska ideologin och man kan inte alltid fastställa vilken del av denna som åstadkommer vilket politiskt resultat. CRT inverkar dock inte bara på invandrare och medlemmar av icke-vita raser utan även på vita genom att hos de senare väcka känslor av skuld över påstådda historiska brott och nuvarande så kallade ”orättvisor” och ojämlikhet mellan vita och andra. Man kan säga att CRT samverkar med andra kulturmarxistiska teorier för att nå följande huvudmål:

(a) att på det individuella planet minska eller eliminera svartas eller färgades möjligheter att nå framgång i västerländska samhällen bortsett från tjänster för rörelsens egna representanter;
(b) att förvandla färgade invandrare till mot landet djupt kritiska och helst hatiska människor villiga att arbeta för det kulturmarxistiska - det vill säga socialistiska samhället;
(c) att på samhällsplanet angripa och förändra de principer, som gör västerländska samhällen framgångsrika;
(d) att försvaga och helst eliminera de samhälleliga värderingar, som gör ett land enigt och starkt;
(e) att förvandla icke-vita och vita till anhängare av den egna ideologin, samt
(f) genom effekterna av (a)–(e) medverka till ett övertagande av makten i samhället och omvandling av detta till ett socialistiskt system.

Precis som Black Lives Matter försöker man bli ledande förespråkare för teman populära hos färgade eller allmänheten, medan man i grunden tyst arbetar för målet att omforma hela samhället.4 Delmål på kortare sikt som att visa resultat av identitetspolitiska initiativ, att genomdriva kvoteringar på olika områden och dylikt kan tidvis motverka mål (a), medan de stödjer andra såsom (c) – (e). Det är policyavvägningar, som troligen kommer att göras utifrån varje särskilt fall. Beträffande (a) är typiska exempel motståndet i skolundervisningen mot att krav ställs på icke-vita elever gällande exempelvis: personligt ansvar, arbetsamhet, självdisciplin, rationellt tänkande och logik, problemlösning, krav på korrekt språk och matematiska färdigheter, kunskaper i Västerlandets filosofi, historia och konstarter och så vidare. Att väl behärska vissa av dessa beteenden och kunskaper är närmast förutsättningar för framgångsrika karriärer. En utbildningsteoretiker och framstående CRT-aktivist såsom B. Love är typiskt nog likgiltig för detta och motarbetar sådana krav.5 Som andra aktivister främjar hon ett offertänkande och därmed låga ambitioner hos färgade, vilket naturligen leder till mål (a). Identitetspolitiken frodas på missnöjda eller bittra människor, som misslyckas i sitt nya land, vilket passar rörelsens politiska mål. Metoden får dock inte bli uppenbar för anhängarna.

Förakt för landet som politiskt verktyg

Genom förakt för landet och dess påstådda dåliga behandling av invandrade färgade kan man främja en alltmera kritisk syn hos de berörda. En huvudmetod att nå mål (b) är att hävda att varje brist på jämlikhet i ersättningar, ekonomisk standard och livssituation mellan invandrare och övriga invånare är orättvis och bevis på rasism och fundamentala fel i samhällets struktur. Att de flesta invandrare bara varit i landet en eller några decennier och saknar jämförbar kunskap, erfarenhet och intjäningsförmåga ignoreras. Och varje incident som kan tolkas på ett negativt sätt avseende villkoren för färgade kan användas för att hos dem långsamt bygga upp kritik, ovilja, och fientlighet till landets befolkning.

Den kulturmarxistiska ideologin är mycket kritiskt inriktad mot Västerlandets grundläggande politiska principer såsom individualism, vissa friheter inklusive yttrandefrihet, legal jämställdhet, privat äganderätt och marknadssystemet. Man motarbetar (mål c) många av de fundamentala reglerna som gjort länderna i Väst så framgångsrika i humanistiskt och ekonomiskt avseende. En del av dessa principer är samtidigt sådana, som utgör viktiga gemensamma värderingar, vilka håller ihop en nation. Några är: full yttrandefrihet, privat egendom och rätt till fritt företagande, rimlig beskattning och ingen favorisering av vissa medborgare (eller personer med permanent uppehållstillstånd) avseende behandling i samhället. Det är principer som socialister alltid på olika sätt försöker minska och urholka (mål d).

Genom att framställa sig som de främsta representanterna för den färgade befolkningens intressen och utnyttja sin favoriserade ställning i media och andra opinionsarbetarindustrier (såsom delar av utbildningssektorn) har man goda förutsättningar att göra framsteg gällande mål (e). Vad detta betyder för (f) kan idag inte bedömas med någon säkerhet.

 

Dan Ahlmark


Källor och referenser:

(1) Postmodernismens grundläggande principer har sedan något decennium genomgått reifikation dvs utan stöd i empirisk forskning betraktar anhängarna vissa fundamentala grundsatser i filosofin såsom i realiteten sanna. Då CRT bygger på dessa hypoteser, anses de stärka även denna ideologi.

(2) Nya Dagbladet -  Är postmodernismens samhällsteori trovärdig?

(3) American Thinker - Leftists Are Attacking American Education But They Are Vulnerable

(4) Newsvoice - Black Lives Matter – en kulturmarxistisk rörelse

(5) American Thinker - The ‘Spirit-Murdering’ CRT Agenda

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Nu är måttet rågat

Välfärdskollapsen

När ett postombud inte längre kan sälja ett frimärke har något gått förlorat i ett Sverige som vant sig vid allt sämre samhällsservice, skriver Tege Tornvall.

Uppdaterad juli 4, 2026, Publicerad juli 3, 2026 – av Tege Tornvall
Postnords huvudkontor Arken i Solna.
Postnords huvudkontor, Arken, i Solna.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Glad i hågen kliver jag in på posten för att posta ett brev till Skatteverket. Bakom disken står en ung dam. Jag räcker fram brevet och säger:

– Kan jag få ett frimärke till detta?

Utan att rodna eller skämmas svarar den unga damen:

– Vi säljer inte frimärken.

Golvet rämnar. Taket rasar. Jag hugger tag i disken för att inte dras med. Att man inte kan köpa biljett på tåget visste jag redan. Men detta!

Utanför står två gula brevlådor – tydligen för ofrankerade försändelser.

”Posten” är numera dansk-svenska Postnord, som kämpar för sin överlevnad i konkurrens med e-post, sms och andra digitala medier.

Postverket var en gång, liksom Televerket, en statlig myndighet man kunde lita på. Men inte längre.

Ändå tycks ingen bry sig. Svenskar är märkligt fogliga. Men för mig är måttet rågat!

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.