Krönikor

Att styra valmaskiner till önskat valresultat

Det är högst tveksamt huruvida USA överhuvudtaget längre har en fungerande demokrati i rent teknisk bemärkelse. Det konstaterar Dan Ahlmark, som tittar närmare på företaget Smartmatics obskyra historia och dess nu ökända röstmaskin Dominion.

Röstning i Roosevelt High School i Iowa. (Foto: Phil Roeder CC BY 2.0)
Publicerad 30 november 2020

Företaget Smartmatic – ursprungligen bildat år 2000 i USA av några ingenjörer från Venezuela – utvecklade valmaskiner, som 2004 hjälpte diktatorn Hugo Chavez att vinna ett viktigt val i det landet. Därefter användes maskinerna uppenbarligen vid ett antal val där och minst en folkomröstning för att säkra valsegrar för regimen. Detta skedde med hjälp – förutom av traditionellt valfusk (exempelvis eliminering på många sätt av opponentröster och skapande av egna fiktiva röster) – genom att maskinerna dolt överflyttade röster från oppositionen till Chavez. Ett initialt krav på maskinerna från Chavez var därvid, att en väljares registrerade röst (namn och valdokument) aldrig kunde knytas samman till de röster, som överflyttades från en kandidat till en annan.

Ägarna av Smartmatic idag ryktas vara regimtrogna affärsmän och medlemmar av Venezuelas regering, vilka kontrollerar företaget anonymt från holdingbolag i bland annat Karibien. Andra av världens många auktoritära eller totalitära regimer behövde också sådana verktyg för valfusk, och försäljningen ökade snabbt. I USA bildades 2005 ett dotterbolag – Sequoia – för marknadsföring i landet. Det dåliga rykte Smartmartic dock erhållit genom hjälpen främst åt Chavez hindrade dock försäljningen, och intressenter köpte då upp ett annat företag i USA inom samma bransch och ändrade dess namn till Dominion Voting Systems. Dominion köpte sedan upp Sequoia 2007 med dess hård- och mjukvarukunnande, och Sequoias ledande mjukvaruman övergick 2010 till Dominion som utvecklingschef.

Det dåliga rykte Smartmartic dock erhållit genom hjälpen främst åt Chavez hindrade dock försäljningen, och intressenter köpte då upp ett annat företag i USA inom samma bransch och ändrade dess namn till Dominion Voting Systems.

 

Smartmatics beryktade mjukvara överfördes alltså till Dominion. Smartmatic är numera baserat i Storbritannien och sägs också ha viss förbindelse med den ökände globalisten George Soros. Det säljer idag mjukvara över hela världen. Dominion såldes 2018 till det amerikanska bolaget Staple Street Capital LLC, där en styrelsemedlem arbetat på höga positioner inom både Clintons och Obamas administrationer. CIA lär också vara förbunden med Dominion och Smartmatic genom användningen av deras produkter i utländska val.

Den grundläggande svagheten hos Dominions maskiner är att den personal som sköter dem, genom att ändra inställningar, kan åstadkomma ett för dem önskat resultat. Du läser rätt: den anställda IT-personalen har möjlighet att göra inställningar, som bestämmer valresultatet genom att lägga till, ändra eller ta bort röster. Och gällande Dominion-maskiner sägs antalet möjliga sätt att påverka resultatet vara högt. Sådan påverkan kan också ske via internetuppkoppling, ifall sådan är tillåten. Mjukvaran i maskinerna tillåter inte någon revision av eventuellt utförd falsk omfördelning, tilldelning och eliminering av röster gällande olika kandidater. Att maskiner utformats på det viset är självfallet avsiktligt. Och sådana möjligheter har allmänheten naturligtvis aldrig informerats eller tidigare varit medveten om.

En säker valprocess under presidentvalet i år hotades då på ett flertal sätt och på flera nivåer i valsystemet. Med faran för Corona som motivering skickades i vissa demokratiska stater valsedlar utan personlig begäran ut till väljarna, och dessa skulle återsändas via postverket. Många fall av åverkan och fusk beträffande sådana röster under transporten till platsen för rösträkning har rapporterats. “Ballot harvesting” – aktiva gruppers skördande av medborgares ej ifyllda valsedlar, vilka fylldes i och levererades har därtill avslöjats, och sådana valsedlar har medtagits i rösträkningen. Verifikationen av väljaridentiteter brast ofta gällande insända röster. Optisk skanning för kontroll av underskrifter sattes ibland helt eller delvis ur spel. Sedan skedde mycket fusk under själva räkningen av samtliga röster i demokratiskt dominerade kommuner. Genom att man där ofta utestängt republikanska och neutrala valkontrollanter, kunde rösträkningspersonalen göra precis som man ville. Bara detta bör i sig självt vara nog för att diskvalificera valprocessen.

IT-personalen på en lokal valplats, där Dominion-maskiner användes, kunde – som ovan sagts – i verkligheten manipulera valresultatet genom att välja inställningar på enskilda maskiner. Detta kan till exempel innebära, att en viss andel av Trumpväljarna överfördes till Biden.1 Notering av ändringar av kontrollerna påstås ofta inte ha skett i loggböcker, vilket gett stor frihet åt valfuskande IT-personer. Tydligen har möjligheten funnits – åtminstone på vissa platser – för IT-personalen att utan förklaring förkasta valsedlar också under den maskinella gransknings- och beräkningsprocessen. Det har också ställts tvivel om, att man följt reglerna och lagrat alla valsedlar, som inlämnats.

Även andra personer har möjlighet att genomföra maskinellt valfusk. Genom att exempelvis komma över en elektronisk nyckel nödvändig för att kunna göra inställningar på valmaskinerna kunde andra personer än den ordinarie IT-personalen påverka dessas olika funktioner. Stort slarv eller stölder av elektroniska nycklar har därvid rapporterats. Då alla nycklar till en maskin är likadana, kan felaktiga åtgärder därför inte hänföras till någon viss person, och sådana ingrepp kan då ske under pauser, nätter och så vidare. Genom fysiska ingrepp i maskinerna eller när dessa varit anknutna till Internet (vilket trots förbud påstås ha förekommit) kan främmande personer eller hackers också påverka maskinfunktioner.

All överföring av data mellan de olika nivåerna i rösträkningsprocessen öppnar också för fusk. Förflyttningen sker ofta genom datauttag till olika lagringsmedier (minnen/diskar) och fysisk förflyttning av dessa, vilket möjliggör ingrepp både vid uttaget och på vägen till nästa nivå. Överföring mellan maskiner sker också via intranet, vilket sägs inte vara helt säkert. Det program för valfusk ursprungligen kanske utvecklat av CIA (”Hammer” och dess särskilda applikation för röstförändring ”Scorecard”), vilket påstås ha använts av Biden-sidan i årets val, sägs just vara inriktat på transporten av data mellan två punkter/nivåer i systemen för rösträkning. Den utsträckning i vilken även internet används – och för vad – är okänd (liksom frekvensen av den ej tillåtna kontakten mellan valmaskiner och internet).

Att döma av beskrivningar av rösträkningen 2020 verkar det uppenbart, att huvuddelen av personerna som arbetat manuellt på olika vis med valsedlar, och i ännu högre utsträckning IT-personalen, haft sympatier för eller trohet till det demokratiska partiet. Politisk inställning har nog varit det viktigaste urvalskriteriet vid anställningar. I demokratiskt dominerade delstater torde valorganisationer med ”rätt” personal ha kunnat ordnats rätt lätt. Svårigheten är nog att hantera åsiktsfränder, som ändå inte vill delta i valfusk.

Vid varje demokratiskt val i framtiden i alla länder krävs nu full offentlig kontroll (tillgänglig för alla partier) av, att inställningar av skilda slag gällande utnyttjade valmaskiner ständigt är och förblir korrekta, och att uttag av data från maskiner till fysiska minnen och transporter av sådant material till nästa nivå i processen är säker. Alternativt måste korrektheten gällande data, som sänds via ett intranet, helt garanteras. Om detta inte är möjligt, bör en allmän återgång ske till manuell behandling i alla delar av rösträkningsprocessen.

 

Dan Ahlmark

 

 


Källor och referenser:

  1. 100percentfedup.com – Non-Partisan Group Releases Disturbing Findings In MI Election Results

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.

Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.

Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila Välfärdsstaten”

 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 123 611 3021, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!