Krossandet av John Yudkin har kostat hundratals miljoner liv

Som Storbritanniens ledande nutritionist på 60-talet blev forskaren John Yudkin stämplad som dissident av det akademiska medicinska etablissemanget för sin hypotes om sambandet mellan lättförbrända kolhydrater och metabola sjukdomar. Att den metabola pandemin orsakar 40 miljoner förtida dödsfall varje år tycks inte kunna rubba skolmedicinens ledande figurer, skriver Lars Bern.

publicerad 11 maj 2019
Sockerhypotesen om sambandet mellan lättförbrända kolhydrater och metabola sjukdomar har länge motarbetats av det medicinska etablissemanget.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Jag har idag brutit en tredagarsfasta som jag brukar gå igenom några gånger per år. Mitt fasteblodsocker på morgonen var 3,3 mmol/l, vilket tyder på att min ämnesomsättning sannolikt börjat förbränna kroppsfett i avsaknad av tillräckligt med glukos i blodet. Enligt skomedicinen så borde förbränningen av mitt eget kroppsfett leda till ökad risk för kardiovaskulär sjuklighet (så kallad CVD) – varför fasta borde vara farligt. Jag mår dock utmärkt och har just avslutat en 8 kilometers powerwalk med min underbara vovve.

Kroppsfettet är ju animaliskt mättat fett fullt med kolesterol som skolmedicinen nu i mer än ett halvsekel pekat ut som huvudorsaken bakom CVD. Den i Sverige som mest högljutt kritiserar naturlig animalisk fet kost är professor Mai-Lis Hellénius på KI. Hon är dock helt partisk, genom att i stort sett hela hennes karriär finansierats av den läkemedelsindustri som årligen tjänar hundratals miljarder på att sälja kolesterolsänkande statiner. Hon har till och med spelat in en reklamfilm för dessa produkter.

Den förnekelse av vår biologiska natur som Hellénius och hennes fettskrämda kollegor ägnar sig åt har över ett halvsekel på nacken. Det är givetvis fullständigt nonsens att hävda att våra egna fettdeponier hotar vår hälsa när de förbränns. Dessa deponier har varit människors och djurs främsta energireserv i miljontals år. Livet under evolutionen har medfört perioder av svält, så utan dessa reserver hade vår art aldrig överlevt. Problem med fettdeponier får vi först när de blir för stora.

Skolmedicinen snöade redan på 50-talet in på hypotesen att vi blir feta av naturliga animaliska fetter i kosten och att det ger högt blodkolesterol som de tror ligger bakom CVD. Det gjordes stora studier som inte kunde verifiera hypotesen, men forskaretablissemanget med USA:s ledande nutritionist Ancel Keys ville inte överge hypotesen, utan fabricerade en förment studie där man valde ut sju länder där det såg ut att finnas ett samband mellan naturligt fet kost och CVD. Han presenterade det som bevis. Att Keys utelämnade ett tjugotal länder där hypotesen inte stämde förtegs. Detta forskningsfusk har sedan legat till grund för västvärldens rekommendationer att undvika mättade animaliska fetter.

Efter att USA:s president Eisenhower drabbats av en infarkt 1955 höll hans livmedikus Dr. Paul Dudley White en presskonferens där han instruerade amerikanska folket hur de skulle undvika att själva drabbas. Budskapet var helt i linje med fetthypotesen att man skulle äta mindre animaliskt kolesterolrikt fett. Han stödde sig på Keys forskningsfusk. Att Eisenhower var storrökare nämndes inte. Denna händelse var avgörande för att cementera fetthypotesen. Eisenhower själv övergick till helt fett- och kolesterolfri diet ända till sin död 1969 i en ny hjärtinfarkt.

Storbritanniens ledande nutritionist på 60-talet var forskaren John Yudkin som 1972 gav ut boken Pure, White and Deadly där han stick i stäv mot fetthypotesen redovisade sin forskning som tydligt visade att CVD främst orsakades av socker och lättförbrända kolhydrater. Han blev omedelbart stämplad som dissident av det akademiska medicinska etablissemanget, precis som de forskare som idag ifrågasätter klimatalarmismen.

Yudkin konstaterade att människan i årmiljoner varit köttätare. Kolhydrater började komma in i vår kost först för 10 000 år sedan när vi började bedriva spannmålsodling. Rent socker började komma in i kosten för 300 år sedan. Detta skall ses mot bakgrund av att dagens människa evolutionärt formades för 40 000 år sedan. Mättade fetter till skillnad från kolhydraterna är intimt sammankopplade med vår evolution, de utgör våra kroppars energireserver och de är huvudbeståndsdelen i modersmjölk. Enligt Yudkin talade allt för att det varit introduktionen av kolhydrater och rent socker i vår diet, snarare än de förhistoriska fetterna, som ger oss CVD.

För Keys var Yudkins sockerhypotes ett dödligt hot mot hans ställning. Så fort Yudkin publicerade en artikel om sin hypotes, blev han hudflängd av Keys som kallade hans teori för ”ett berg av nonsens” och anklagade honom för att gå kött- och mjölkindustrins ärenden. World Sugar Research Organisation kallade Yudkins bok för “science fiction”.  Yudkin, som var en mild person med stor integritet, gick inte till motangrepp.

Keys byggde upp en stark position inom det akademiska etablissemanget och säkrade positioner för sig själv och sina allierade i de mest inflytelserika organisationerna inom amerikansk hälsovård såsom American Heart Association and the National Institutes of Health. Från den positionen kunde man styra finansieringen av forskningen på området till likasinnade forskare, medan dissidenter som Yudkin svalts ut. Parallellen till dagens klimatforskning är slående.

På liknande sätt som Yudkin förhöll det sig med den amerikanske läkaren Robert Atkins som också på 1960-talet lanserade en diet för viktminskning mycket lik dagens LCHF. Han brännmärktes som bedragare och hans diet stämplades som en modefluga från en kvacksalvare. Båda dissidenternas vetenskapliga anseende sköts i sank av etablissemanget med Keys i spetsen. Yudkin hindrades att framträda vid konferenser om nutrition och vetenskapliga tidskrifter refuserade hans artiklar. Återigen en parallell till hur forskare som idag ifrågasätter klimatalarmismen behandlas av det akademiska och politiska etablissemanget.

Flera år senare så tog Alessandro Menotti, som varit den som deltagit i Keys sjuländersstudie från italienskt håll, fram gamla data från studien. Han fann då att den föda som varit mest korrelerad till CVD-dödsfall inte var mättat fett utan socker, precis som Yudkin visat. Detta hade dock ingen effekt, fetthysterin hade precis som idag klimathysterin fått fotfäste i etablissemanget och gick inte att rubba.

Fetthypotesen kom därför att läggas till grund för de amerikanska kostrekommendationerna som presenterades av ett kongressutskott 1977.

Om man studerar fetmans utveckling under efterkrigstiden ser man tydligt att något inträffade omkring år 1980. Bara 12 procent av amerikanerna var feta år 1950, vilket ökat till 15 procent år 1980 varefter det satte av uppåt som ett jetplan till 35 procent år 2000 och ökningen fortsätter. I Storbritannien var fetman konstant låg decennierna före år 1980 på nivån 6 procent, för att sedan öka till det tredubbla på bara tjugo år. Idag är en tredjedel av britterna feta och förekomsten av diabetes-2 har ökat i samma takt i både USA och Storbritannien.

Trots utbrottet av dagens metabola pandemi som jag tar upp i boken med samma namn, biter sig fetthypotesen fast i det medicinska och nutritionistiska etablissemanget som för död och pina inte vill ha sitt ödesdigra bedrägeri blottlagt. De sekonderas av Big Pharma som tjänar hundratals miljarder varje år på piller mot ofarligt kolesterol.  Att denna pandemi redan drabbat uppåt 3 miljarder människor runt om i världen och orsakar 40 miljoner förtida dödsfall varje år, tycks inte kunna rubba skolmedicinens ledande figurer som exemplet med KI professorn Hellenius visar. Istället oroar sig detta etablissemang över den ström av ny vetenskap och rader av böcker som visat att fett- och kolesterolhypoteserna är falska.

Nyligen efterlyste fem KI-forskare införandet av någon form av censur av böcker som likt min ifrågasätter hypoteserna. Det blir dock allt svårare för det fettskrämmande etablissemanget att göra vad man en gång gjorde mot Yudkin, även mot dagens ström av forskare och lekmän som exponerar deras falska hypoteser för allmänheten.

 

Lars Bern


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!