Klimatlag som inte räknar med tåg

Den nya klimatlag som beslöts 15 juni ger mer mål och procedurer än den pekar på åtgärder. Vid varje budgetproposition skall lämnas en klimatredovisning och vid varje ny mandatperiod en klimathandlingsplan. Ett oberoende klimatpolitiskt råd skall utvärdera klimatpolitiken.

Till 2045 skall Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Etappmålen till 2030 är 70 procent minskning av klimatgaser från inrikes transporter jämfört med 2010 och 63 procent minskning mot 1990 höjt till 75 procent 2040 från den icke handlade sektorn, det vill säga det som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Av sektorns utsläpp kommer 55 procent från transporter, 11 procent från arbetsmaskiner, 22 procent från jordbruk och fyra procent vardera från avfall, användning av produkter och bostäder/lokaler. För att nå nollutsläppet tillåts 15 procents kompletterande åtgärder, som nettominskning i andra länder. Målen för Sverige får inte nås genom att utsläppen ökar i andra länder.

De inhemska utsläppen av växthusgaser var 54 miljoner ton i koldioxidekvivalenter förra året. Räknar vi med utsläppen från det vi importerar kan vi dubbla. Transporterna stod för en tredjedel av växthusgasutsläppen, 16 miljoner ton. Av det stod personbilarna för två tredjedelar. Den nationella transportplan 2018-2029 som skall tas i höst kommer dock att innebära mer bil- och flygtrafik. Lastbilstransporterna ökar och regionbanor läggs ner av brist på underhåll. Klimatlag och transportplan hänger inte ihop.

Trafikverket har i en underlagsrapport till klimatutredningen räknat på olika scenarier för att att minska transportsektorns utsläpp med 80 procent från 2010 till 2030. Vid alla scenarierna antas energieffektivisering och elektrifiering av personbilar och lastbilar. 60 procent anser man nås lätt med det och mer biogas. För att nå därutöver kan man minska transporterna med höga priser på dem, men det drabbar tillgänglighet och konkurrenskraft. Man kan satsa på biodrivmedel, men det kan öka priset på dem eftersom det kräver större produktion än vad som kan byggas upp av dem inom landet till dess. Man kan också satsa på kollektivtrafik och järnvägsinvesteringar och styra bostadsbyggandet. Det kan dock ge högt pris för den inbesparade koldioxiden, stora kostnader för samhället och dyrare godstransporter.

Det verkar underligt. Elvägar med mångdubblat slitage när det finns järnväg. Fortsatt ökad vägtrafik när en en dubbelspårig järnväg har 15 vägfilers kapacitet och när bilen tar halva stadsytan. Kostnaderna blir därefter. Ett vägbygge kräver stora massförflyttningar med höga energibehov. En järnväg kan byggas på bro. Gummihjul kräver 16 gånger mer energi än stålhjul. Fraktkostnaden är bara bråkdelen med tåg mot med lastbil, men logistiken är inriktad på lastbilstransporter. En elbil är inte utan klimatutsläpp under sin livscykel, men man kanske kan slippa hälften, beroende på hur energin produceras. På grund av batteriet ger tillverkningen stora utsläpp mot en vanlig bil.

Med en satsning på kollektivtrafik kan vi få ett mycket bekvämare och trivsammare samhälle som också förbrukar mindre energi. Med kvarhållande av bilen som huvudtransportmedel kan vi inte nå klimatlagens mål på 70 procents minskning av klimatgaser. Klimatlagen blir bara räkneövning och önskedröm om inte transportsystemet ger förutsättningarna. Det är märkligt att med ett beslut minska klimatgaserna och öka den med ett annat, och att politikerna inte ser dissonansen.

Hans Sternlycke