MORGONDAGENS DAGSTIDNING – torsdag 13 februari 2025

torsdag 13 februari 2025

Den största bluffen: Hoten som påstås kräva en världsregering

De negativa effekterna av en världsregering på individuell frihet, ekonomisk tillväxt och demokrati blir förödande. De fördelar man kan nå genom politisk globalisering kan i stort lika väl erhållas genom frivillig internationell samverkan och utan alla helt avgörande nackdelar. Men en världsregering har alltid varit slutmålet för socialister och kommunister, och detta är det verkliga skälet till, att idén drivs med sådan kraft. Det skriver Dan Ahlmark.

publicerad 3 april 2021
– av Dan Ahlmark

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

De största hoten mot ett frihetligt Sverige i framtiden utgörs av: (a) kulturmarxismens växande förtryck, (b) regionala och globala överstatliga organisationers arbete att ta över viktig nationell beslutsrätt gällande vårt land, (c) följder av invandringen såsom aggressiv inhemsk islamism, samt på lång sikt (d) dominansanspråk från Kina och gemenskapen av islamska nationer. Andra hot såsom militär aggression från Ryssland, en världsomfattande finansiell härdsmälta och terrorism måste beaktas och hanteras, men deras betydelse faller under de ovannämnda (a-d).

I syfte att psykologiskt bearbeta i första hand de västerländska befolkningarna att acceptera politisk globalisering hävdar fyra politiska grupperingar i världen, att ett antal allvarliga hot finns mot mänskligheten. Med politisk globalisering avses här ”strävandena att förskjuta den autonoma beslutsrätt som individuella länder har, till kollektivt beslutsfattande inom överstatliga organisationer”.1 Med politisk globalisering jämställs även politisk regionalisering (såsom EU idag). De aktuella hoten utmålas då som överhängande faror mot medborgarna såsom individer eller mot deras länder och vilka kan skada medborgarna och deras framtid mycket allvarligt.

För att undvika hoten kräver man då att individerna ger upp sin bestämmanderätt i olika avseenden och att länder ger upp sin suveränitet till olika överstatliga organisationer. Den politiska agendan är huvudsakligen kollektivistisk och passar de olika intressena bakom kampanjerna1: främst Europas socialistpartier, överstatliga regionala och globala organisationer, samt bland länder i första hand Kina och islamska. Det internationella ekonomiska etablissemanget tillkommer som en fjärde och udda partner.

Ett hot man målar upp gäller global uppvärmning vilket man redan använt i decennier. Ett annat representeras idag av bidraget från 2020: covid-19, vilket sägs vara representativt för de frekvent återkommande pandemier som påstås komma att drabba världen. Tre andra hot är direkta resultat av politiska agendor i vissa nationer och/eller religiösa rörelser. Det första av dessa avser kärnvapenspridningen som idag är aktuell genom Irans försök att framställa kärnvapen och vilken politik drivs av både religiösa och politiska motiv. Det andra gäller terrorism som idag huvudsakligen har en religiös bakgrund och då är knuten till ett antal islamistiska rörelser eller stater (exempelvis Iran). Det tredje gäller konsekvenser av främst vissa länders eller islamistiska rörelsers politik, nämligen flyktingkriser. Kriget i Syrien och massinvandringen till Europa är ett exempel.

Beträffande tre andra typer gäller två sådana konsekvenser av huvudsakligen länders felaktiga ekonomiska politik: finansiella/ekonomiska kriser samt miljöproblem. Det tredje slaget avser följder av folkökningen i utvecklingsländerna orsakad främst av medicinska framgångar gällande barnadödlighet, allmän hälsovård samt den ökade tillgången på mat. Denna konsekvens har möjliggjorts av västerländsk forskning och kunnande vilka resultat sedan inte kunnat hanteras av undermåliga samhällssystem.

Global uppvärmning och pandemier

Beträffande de olika faror som härleds till global uppvärmning bör man inledningsvis granska presenterade skäl för detta hot. Den mycket långsamma uppgången som faller långt under prognoserna gör temperaturförändringen sedan 1975 svår att tolka, och vi vet inte vad som är naturlig klimatförändring liknande sådana som förekommit många gånger tidigare i historien. Man talar om kommande katastrofer men grunden för dem är prognoser baserade på resultat från simuleringar av modeller. Trovärdigheten beror då på kvaliteten på de grundläggande temperaturmätningarna samt på modellerna. Otaliga metodfel2 i de viktiga mätningarna av världens temperaturer har konstaterats. Och modellerna kan inte ge pålitliga prognoser bland annat för att de innehåller mycket viktiga komponenter som är för primitiva och helt enkelt inte tillräckligt väl avbildar skeendena i verkligheten.3

Förutsättningarna för att modellerna ska kunna ge korrekta resultat är alltså svaga och därmed är sannolikheten att de ger en bra bild av verkligheten så låg att man inte kan eller bör basera några beslut på dem. Det står också klart att FN använder påstådd snabb uppvärmning orsakad av människan för att vinna politiskt inflytande och det är troligen huvudskälet för FN:s starka engagemang. Den har varit och är en mycket viktig grund för det påstådda behovet av överstatliga institutioner. Sakligt sett kan global uppvärmning idag inte uppfattas som ett nämnvärt hot.

Pandemin covid-19 blev startskottet för en ny kampanj för en ny världsordning. Om denna inte inträffat hade något annat argument hittats och angetts som skäl. Men covid-19 i världen orsakades avsiktligt av Kina som lät en naturlig eller människoskapad smitta i Wuhan sprida sig över världen genom att inte hindra smittade personer att resa hem eller utomlands. Pandemin spreds uppenbarligen av politiska skäl. Den förvärrades sedan av ledande i WHO som uppenbarligen var influerade av Kina.

Ingen världsregering kunde särskilt ha hindrat ett sådant skeende. Den amerikanska regeringen agerade långt före internationella organisationer och kritiserades för det. En världsregering har på detta område inga fördelar över ett frivilligt samarbete mellan nationer. Det finns inte skäl att tro att globalt styre medfört att mera effektiva åtgärder hade satts in tidigare i Väst eller att motmedel hittats snabbare. Att pandemier nu kommer att inträffa oftare än förr är inte visat såvida man inte antar att Kina eller terroriströrelser kommer att under fredstid bedriva biologisk krigföring mot främst västländer. Genom samsynen i frågan hos de flesta regeringar finns inga särskilda fördelar att vinna genom en världsregering.

Kriser orsakade av ekonomisk politik

Beträffande finansiella härdsmältor och ekonomiska kriser vet vi att sådana idag främst skapas av staters politik eller överstatliga organisationer. Att tro att en världsregering skulle ha hindrat den amerikanska regeringen att orsaka fastighetsbubblan som ledde till recessionen och den internationella finanskrisen 2008–09 är utan grund. Skälet till denna var främst demokraternas politik att ge fattiga amerikanska familjer möjligheter att köpa hus vilket de egentligen inte hade råd med. Varje nedsaktning av ekonomin kunde då för dem innebära stora svårigheter att amortera. Påtryckningar på bankerna ledde dock till en bred sådan kreditgivning och en nämnvärd nedgång i USA:s tillväxttakt satte så småningom igång krisen som spreds till andra länder.

En konsekvens av deras övergång till euron var att sydeuropeiska länder och deras företag kunde låna alltför mycket pengar. De trodde att EU skulle hjälpa dem ifall låntagarna fick ekonomiska besvär genom upplåningen. Detta inträffade också orsakat av den internationella ekonomiska krisen men automatisk hjälp kom inte och aktuella stater tvingades inte heller att snabbt åtgärda sina problem. Dessa tilläts/pressades istället på grund av EU:s val av hjälp att kvarstå i valutaunionen och paralysera sina länder under många år, kanske decennier. Alternativet hade främst varit konkursförfaranden och att återta sin gamla valuta. Det bakomliggande skälet till både upplåningen och därefter den utdragna krisen var det överstatliga EU och valutaunionen. Varken Frankrike eller Tyskland önskade belasta sina banksystem med de ytterst stora och omedelbara kreditförluster som borde inträffat utan stöttade istället de sydeuropeiska länderna genom olika typer av hjälp så amortering av dessa lån kunde ske. Det ledde då till en mycket kraftig förlängning av sydeuropéernas lidande. En världsregering innebär på samma sätt säkerligen en exponentiellt ökad risk att ekonomiska kriser skapas och sprids över världen. De speciella – och enorma – ekonomiska problem som skulle orsakas just av en världsregerings socialistiska politik berörs inte här.

Miljöproblem av typ nedsmutsning kan mycket väl hanteras av individuella stater och fritt internationellt samarbete. Miljöns renhet i västländerna ökar nu ständigt medan stor nedsmutsning av luften sker genom ökningen av antalet kolkraftverk i främst Kina vilket stöds av det globala Parisavtalet.

Politiska kriser

Det aktuella hotet om kärnvapenspridning kommer idag från Iran. I och med att Rysslands och Kinas intresse av att se denna fråga löst är obefintlig eller begränsad – de vet ju att främst Västs intressen hotas – finns inga skäl att tro att någon global organisation eller en världsregering skulle kunnat agera med kraft. Förutsättningen skulle vara att de stora diktaturerna blivit demokratier och i så fall behövdes ingen världsregering för att pressa Iran eller framtida kärnvapenaspiranter. Och om attityden till och kraven på Iran då vore desamma som EU hittills ställt skulle ett demokratiskt FN inte lösa frågan – Iran skulle bli en kärnvapenmakt. Alla länder som önskar skaffa kärnvapen skulle precis som idag notera demokratiernas svaghet och agera självständigt. Europas och Asiens demokratier överlevde under efterkrigstiden inte på grund av FN utan genom det amerikanska kärnvapenparaplyet. Starka, stabila och pålitliga demokratier, där några är ledande kärnvapenmakter, är även i fortsättningen den bästa garantin för en fredlig värld, där diktaturer hindras att erhålla och utnyttja atomvapen.

Internationell terrorism kan redan idag motverkas tillräckligt effektivt genom samarbete; korrekt invandringspolitik där även potentiella immigranters attityder analyseras noga4; väl kontrollerade nationella gränser och inga Schengen-konventioner. Så länge man idag inte vill vidta de åtgärder som är önskvärda fortsätter terrorism vara ett allvarligt hot. Även cyberterrorism kan och bör motverkas genom samarbete mellan nationerna. En världsregering
utgör ingen förändring såvida det inte är ett land som främst utför terrorhandlingarna. Ett sådant land skulle dock inte ha accepterat en världsregering. Eftersom en världsregering bör förutsätta att dagens stora diktaturer blivit demokratier skulle samarbete mellan de stora demokratierna kunna åtgärda det problemet (i likhet med kärnvapen). Så även detta terroristproblem kan lika väl lösas genom internationellt samarbete.

Internationell massimmigration till följd av krig – numera främst orsakade av islamska länder eller rörelser – kan stävjas genom en fast politik att inte motta några sådana flyktingar utan att i stället ge flyktinghjälp i krislandets grannländer. Dessa flyktingar återvänder sedan snabbt vid fred. Europa hade genom en korrekt gränspolitik och kontroll av sitt territorialvatten i Medelhavet lätt kunnat undvika massinvandringen orsakad av kriget i Syrien. Men EU-kommissionen ville på grund av sina politiska mål att Europa skulle kraftigt öka invandringen. Denna stöder ju partier positiva till politisk integration (regionalisering) och tros försvaga nationalismen i medlemsländerna. Att tillämpa repressalier mot de länder som ligger bakom inbördeskrig i andra länder vore önskvärt, och kan troligen ske lättare idag än i en global organisation.

Massflykt från länder på grund av felaktig ekonomisk politik bör också avhjälpas i grannländerna och olika repressalier sättas in mot ett sådant land. Det är här fråga om att införa fri företagsamhet, rimliga skattevillkor, en ansvarsfull budgetpolitik och förhoppningsvis politisk demokrati. Länder väljer genom valet av främst ekonomisk politiknivån på sin tillväxt5, men ett självständigt rättssystem och godtagbar nivå på regeringars acceptans av mänskliga rättigheter är också viktig för framgång. Inga exempel finns gällande flykt orsakad av global uppvärmning.

Folkökningen i utvecklingsländerna orsakad av framsteg skapade främst av den västerländska civilisationen är de enskilda ländernas ansvar. De kan mycket väl hantera denna ifall anständiga samhällssystem införs (se hotet ovan). Nationers auktoritära och ansvarslösa inrikespolitik ska inte medföra bördor för andra stater.

Som visats ovan är de påstådda kriserna i stort helt osakliga skäl för att införa en världsregering. De negativa effekterna av ett sådant styre på individuell frihet, ekonomisk tillväxt och demokrati blir också förödande. De fördelar man kan nå genom politisk globalisering kan i stort lika väl erhållas genom frivillig internationell samverkan och utan alla helt avgörande nackdelar. En världsregering har alltid varit slutmålet för socialister och kommunister, och detta är det verkliga skälet till, att idén drivs med sådan kraft. Drömmen hos globalt verkande kapitalister (det internationella ekonomiska etablissemanget) att kunna skydda sina företag från nationella lagstiftningar och konkurrens och bli organisationernas kompiskapitalister är därvid ett ringa bidragande skäl.

Kampanjen för vad som praktiskt sett skulle bli en världsomspännande socialistisk diktatur måste nu och alltid motarbetas med kraft, och de riktiga skälen för denna visas och vederläggas. De som leder arbetet för politisk globalisering planerar att med lögner, bluffar och hot driva in oss i en vidrig värld.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och referenser:

(1) Nya Dagbladet – De stora aktörerna bakom globaliseringspolitiken

(2) Klimatupplysningen – Amerikanska väderinstitutets masserade data

(3) Klimatupplysningen – Varför en forskare förkastar klimatprognoserna

(4) Nya Dagbladet –  En komponent i en libertariansk invandringspolitik

(5) Nya Tider – Varför den svenska u-hjälpen bör elimineras

Ett år av besinningslöst våld – och nya vägskäl

Folkmord och etnisk rensning lanserades som legitimt "självförsvar". Eskalerande krigsretorik skulle göra oss trygga och freden i Sverige skulle säkras genom anslutning till en militärpakt med ett alltmer oresonligt tonläge. 2024 kom på många sätt att bli ett år där den orwellska retoriken togs till nya nivåer.

publicerad 31 december 2024
– av Redaktionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När vi idag skriver nyårsafton i kalendern är det med ett bistert nyhetsår bakom oss.

Mer än något annat kom 2024 att utgöra den fullständiga frånvaron av en vilja hos maktetablissemanget till ömsesidig förståelse och fredlig samverkan.

Redan i januari lät Sveriges överbefälhavare uppmana svenskarna att efter två sekler av fred nu förbereda sig för ”ett krig mot Ryssland”, och i mars blev så Sverige formellt medlemmar i den USA-ledda militärpakten, Nato, utan att någon egentlig offentlig debatt har förts kring saken. Deklarationer har utlysts om att detta var nödvändigt av ”säkerhetspolitiska skäl” och skulle göra oss alla ”tryggare”, medan Natomedlemskapet i praktiken har drivit oss ännu närmare ett krig mot Ryssland. I samma veva som Sverige anslöt sig till Nato kunde det bekräftas att alliansens trupper fanns på plats i Ukraina och deltog i striderna.

Bilden av Ukrainakriget, som Västblockets proxykrig mot Ryssland, stärktes ytterligare när en läckt inspelning visade hur tyska militärtoppar diskuterade möjligheterna att attackera rysk infrastruktur och bomba Krimbron – ett attentat som sedermera genomfördes i oktober 2022. Redan tidigt under året lät även Frankrikes Emmanuel Macron deklarera att han övervägde att skicka franska soldater till Ukraina.

Parallellt med eskalationen i Ukraina fortsatte Israel genom bombningar och blockader att driva på vad som av alltfler betecknats som ett folkmord i Gaza där de högerextrema makthavarna i Tel-Aviv öppet har glatt sig över att området blivit lagt i ruiner.

På vissa utposter i Europa har det uttalade krigsmotståndet samtidigt vuxit. I maj utsattes Slovakiens frispråkige premiärminister Robert Fico för ett mordförsök, men överlevde mirakulöst – samme Fico som tillsammans med Ungerns premiärminister Viktor Orbán varnat för riskerna med Västblockets fortsatta inblandning i kriget, där han uttryckt stark oro för att konflikten i fortsatt frånvaro av diplomati kan utvecklas till ett tredje världskrig.

Statsminister Ulf Kristersson och USA:s utrikesminister Anthony Blinken. Till höger, EU-flaggan vajar när Natos bombplan flyger över Stockholms stadshus. Montage. Foto: U.S. Department of State, faksimil/Carl Bildt/X

Folkligt missnöje

På hemmaplan har Moderaterna fortsatt att ge vatten på kvarnen till kritiken att man inte skiljer sig nämnvärt från sina socialdemokratiska föregångare vid makten. Trots löften om motsatsen har den demografiska omvälvningen av Sverige fortsatt i stadig takt. I april passade man också på att driva igenom en lag i syfte att göra det lättare för barn att genomgå könsmanipulerande behandlingar, där partiföreträdare som motsatte sig idén rättades in i ledet med hjälp av partipiskan. Under sommaren lät man också fortsätta expandera övervakningssamhället, något som kommit att bli en av partiets hjärtefrågor.

Den internationella bilden av Sverige som gängkriminalitetens högborg i Europa förstärktes i augusti när danska politiker och polis gick ut och larmade om att ungdomar med svenska medborgarskap anlitas för att åka över gränsen och begå mord i Danmark. Samma bild stärktes ytterligare av att Inspektionen för vård och omsorg gick ut och bekräftade att många av landets HVB-hem i praktiken tagits över av kriminella nätverk och därmed har kunnat nyttjas som rekryteringsbaser av dessa.

Missnöjet med det politiska ledarskapet har samtidigt blivit allt svårare att dölja runtom i Europa. I februari fick de nederländska bondeupproren en uppföljare när stora bondeprotester mot Bryssels växande totalitarism, som man menar riskerar att döda den europeiska livsmedelsförsörjningen.

Ryssland har samtidigt passat på att flirta med politiskt missnöjda EU-medborgare och andra västerlänningar – där man beslutat erbjuda asyl och uppehållstillstånd till dem som vill undkomma vad man beskrev som på ”destruktiva nyliberala ideal”.

Bidens kollaps – och Trumps återkomst

Under sommaren blev det också allt svårare att dölja den allvarliga demensen hos ”den fria världens ledare” – USA:s president Joe Biden. Dennes dråpliga fadäser och osammanhängande utspel gjorde till slut att även de egna anhängarna medgav faktum om hans hälsotillstånd vilket föranledde att hans kandidatur drogs tillbaka från presidentvalskampanjen.

Det folkliga missnöjet med det demokratiska etablissemanget har av allt att döma vuxit även i USA och gjorde Donald Trump med sin oppositionella profilering till en alltmer tydlig favorit att vinna valet. Trumps ställning stärktes sedan ytterligare av de dramatiska bilderna av det mordförsök som ägde rum mot honom under ett kampanjmöte i Pennsylvania – där Trump överlevde till synes mirakulöst och efter detta kom att omhuldas i allt högre grad även av gamla politiska motståndare.

Globalisttoppen Mark Rutte blev ny Natochef. Foto: World Economic Forum/CC BY-NC-SA 2.0

I början av sommaren stod det klart att Nederländernas premiärminister, Bilderbergveteranen och globalisten Mark Rutte, skulle ta över Norges tidigare statsministers, Jens Stoltenberg, chefspost för ett Nato som än mer öppet visade att man inte är intresserade av diplomatiska lösningar i Ukraina. Samtidigt fortsatte larmen om allt grövre israeliska övergrepp i Gaza, där en läckt FN-rapport visade hur omkring 200 av organisationens anställda, och nästan lika många av deras familjemedlemmar, dödats av israelisk militär – siffror som saknar historiskt motstycke.

När sommaren blev till höst utvecklades också den israeliska invasionen av Gaza till ett regionalt krig. Massiva bombattacker mot Libanon inleddes med tusentals dödade och skadade som följd. Allt detta medan världssamfundet tittade på och några allvarliga funderingar på sanktioner mot Israel under det pågående folkmordskriget inte kommit på fråga. I Sverige fortsatte välfärdskollapsen och Kronofogden larmade om att en barnfamilj nu vräks från sitt hem varje dag.

I oktober vållade Kristdemokraternas EU-parlamentariker, Alice Teodorescu Måwe, uppståndelse när hon krävde att den som ska beviljas svenskt medborgarskap först måste underteckna en ”lojalitetsförklaring” till Israel. Tel-Aviv passade under samma period på att helt förbjuda FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, med hänvisning till att denna skulle vara ”infekterad av terrorister”, och det framgick även att det i praktiken framförallt är amerikanska skattebetalare som finansierar den israeliska militärapparaten.

Teodorescu Måwe menade att svenska medborgarskap endast bör ges till dem som erkänner staten Israel med sina illegalt ockuperade territorier. Montage. Foto: Levi Meir Clancy/Unsplash, Kristdemokraterna

Vaccinkritik och Västhyllade salafister

I november segrade Trump som väntat. Den israeliska lobbyorganisationen AIPAC deklarerade i samband med valet även att man ansåg sig ha gjort stora framsteg med att få in pro-israeliska kandidater i de amerikanska kongressen. Den tillträdande presidenten fick sedan många att höja på ögonbrynen över sina ministernomineringar, framförallt nomineringen till posten som hälsominister av Robert Kennedy Jr. som blivit känd för sin kritik av läkemedelsjättarna och hälsoriskerna kring vacciner i allmänhet och covidvaccinerna i synnerhet.

Samtidigt som de sociala såren från coronakrisen har befunnit sig i bakgrundsbruset av krigsretoriken har det samtidigt också blivit allt mer tydligt att de som varnat för de experimentella mRNA-vaccinens skadlighet också tycks ha varit rätt ute från första början. Under slutet av våren medgav bland annat vaccinjätten AstraZeneca att deras mRNA-vaccin, som så många befarat, riskerade att orsaka blodproppsrelaterade dödsfall – uppgifter som förvisso varit kända sedan länge men genomgående avfärdats som paranoia. Frågan lyftes även i Sveriges riksdag när den obundna ledamoten Elsa Widding efterlyste av den svenska regeringen att utreda hur mRNA-preparaten i covidvaccinerna påverkar arvsmassan.

Assads regering störtades och ersattes av islamister. Montage. Foto: Syriens president, faksimil/France 24/YT

I Syrien störtades familjen al-Assad på ett dramatiskt sätt efter 55 år vid makten och ersattes av salafistiska terroristgrupper med kopplingar till det ökända al-Qaida. Politiker i Väst lät samtidigt genomgående meddela att man betraktade islamisterna som potentiellt positiva demokratiska krafter, där USA öppet utlovade understöd till de tidigare så förhatliga jihadisternas styre.

Året för det politiska samtalet i Sverige slutade sedan i samma krigiska tongångar som det började när Sveriges försvarsminister deklarerade att fortsatt stöd till Ukraina förblir Sveriges viktigaste prioritering. Under december månad tycktes arméchefen Jonny Lindfors även bekräfta att Sverige förbereder sig för krig mot Ryssland, en krigsupptrappning som blev än tydligare i samband med att MSB gick ut och uppmanade svenskarna att förbereda sig för allt från traditionella flygangrepp till attacker med kärnvapen och biologiska stridsmedel mot svenska städer – samtidigt som svenska svenska församlingar uppgav att man fått i uppgift att förbereda massgravar för stupade.

Nya Dagbladet kämpar vidare

I de dramatiska tider världen befinner sig i har Nya Dagbladet under året, utöver rapporteringen om den hysteriska samhällsutveckling vi haft i Sverige och i vår del av världen, gjort ytterligare försök att lyfta blicken bortom ett Västblock som i allt högre utsträckning sluter sig från omvärlden. I augusti besökte tidningens redaktionsledning bland annat det så kallade BRI-forumet i den kinesiska provinsen Sichuan som delgav utvecklingen av världens största infrastrukturprojekt – initiativet till den nya Sidenvägen som i nuläget involverar över 150 länder. Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson pekade i sammanhanget på att det blir alltmer uppenbart att dagordningen i världen snabbt är på väg att ritas om.

Det är viktigt att vi bevakar och hänger med i utvecklingen av den multipolära världsordning som nu i högt tempo ritar om den karta vi minns från 1900-talet, betonar Andersson.

På samma tema uppmärksammades även BRICS-organisationens anmärkningsvärda utveckling bland annat i samband med toppmötet i den ryska delrepubliken Tatarstans huvudstad Kazan.

På hemmaplan ser 2025 också ut att kunna bli ett år då Nya Dagbladets exceptionellt utdragna rättskamp med Länsförsäkringar Bank om blockaden av en stiftelse för oberoende journalistik i Sverige kan ta nästa steg. Efter att banken genom kryphål i domstolsväsendet lyckats förhala rättsprocessen under nästan två år togs ärendet slutligen hela vägen till Högsta domstolen, där Nya Dagbladet tog en första viktig delseger när bankjätten slutligen nekades prövningstillstånd för sina förevändningar för att undgå rättvisan.

Nya Dagbladets nyhetschef Isac Boman och chefredaktör Markus Andersson kan glädjas med läsarna över en första seger i HD i rättsprocessen mot Länsförsäkringar Bank. Foto: NyD/Mostphotos

Det är genant att en av landets största banker ägnar sig åt denna typ av barnsligheter för att försöka undgå rättvisa för det juridiska och ekonomiska övergrepp man uppenbart gjort sig skyldig till, säger Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson, som samtidigt pekar på att rättsprocessen i praktiken ännu bara har börjat och att dess fortsättning kommer att stå tydligare klar under början av året.

Chefredaktören understryker sin tacksamhet till läsarnas stöd som kommit till redaktionen under det gångna året.

Vi har alltid varit en humla som flyger vidare mot alla odds, men vi lever också i en tid med enorma möjligheter. Vi vet att vår bevakning och våra kommentarer gör skillnad i ett medielandskap som är exceptionellt likriktat i dagens läge. Behovet av medieaktörer som verkar oberoende av det offentliga samtalets allt snävare ramar är fortsatt helt enormt.

Det är svårt att kommunicera till alla läsare som hjälpt oss vilken skillnad varje vänligt ord och varje krona gör för vår strävan att befästa NyD som en professionell, stark och intellektuellt hederlig röst i det nordiska medielandskapet, avslutar Andersson.

 

Med det sagt önskar Nya Dagbladet alla läsare och hela det svenska folket ett Gott Nytt År med stark tro på en bättre framtid!

Klimatpolitisk huggsexa

Klimatöverdrifterna

De miljarder som utlovades vid klimatmötena till fattigare länder kommer att tas från hushållens skattepengar. Det handlar om tusentals kronor årligen för varje hushåll - en summa som förväntas öka framöver.

publicerad 27 november 2024
– av Tege Tornvall
Foto: COP29
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

De nyss avslutade klimatmötena i Colombia och oljestaden Baku bekräftade åter vad FN:s årliga klimatmöten egentligen är och handlar om:

Klimatmötena är politiska huggsexor om finansiering och fördelning av nu utlovade 300 miljarder dollar per år (nu höjt till 300 miljarder) till fattiga länder för att få dem att byta billig, riklig, tillgänglig och energirik energi (kol, olja och gas ur marken) mot dyr, otillförlitlig och energifattig med ont om råvaror (”förnybar” vind-, sol- och biokraft) med påstått klimathot som förevändning.

Medias rapportering från dessa möten gäller mest hur fattiga länder vill pressa rika på mer pengar. Nu gäller det totalt inte längre 100 utan 300 miljarder dollar per år.

Det är vanliga hushålls skattepengar. I världens välståndsländer bor en dryg miljard av världens totalt 8,2 miljarder invånare. Med drygt 11 kronor per dollar motsvarar 300 miljarder dollar 3 400 kronor per person och år.

Det blir 7 000 kronor per hushåll och år – och mer framöver. Har välståndsländernas hushåll det klart för sig? Även bland dem har många klen ekonomi eller är rent fattiga.

Till detta kommer högre energi- och övriga levnadskostnader. Det kan bryta fortsatt växande välstånd i ännu välmående demokratier och leda till strider om finansiering och fördelning även där. Därför gäller hela klimatfrågan politik och inte vetenskap.

Särskilt eftersom Jordens klimat äger rum i den marknära atmosfären och främst beror på hur mycket solvärme som når jordytans land och särskilt hav.

 

Tege Tornvall

Dyrare bensin och diesel skall få fler att köpa elbil

Biltillverkare kräver ”modiga politiska beslut” för att göra dieseln dyrare, så att konsumenterna istället pressas att köpa elfordon.

publicerad 24 oktober 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Christopher Persson
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När elfordon lockar för få köpare vill deras tillverkare göra det dyrare och svårare att köpa bensin- och dieselbilar.  Nyligen krävde Kina-ägda Volvo Cars och dess systerföretag Polestar att EU per 2035 förbjuder försäljning av nya sådana bilar.

För lastbilar tycker Volvo AB:s VD Martin Lundstedt att elektrifieringen går för långsamt. Detsamma tycker Scanias VD Christian Levin, som vill att politiker borde göra mer för att stödja eldrift.

Han kräver ”modiga politiska beslut” för att göra diesel dyrare, alltså göra lastbilar och vägtransporter dyrare.

Detsamma kräver konkurrenten Daimler Trucks, vars avgående VD Martin Daum vill se årligt ökande bränslepriset i stället för bonusar för elfordon. Målet är att ”göra det otänkbart att köpa bensin- eller dieselbilar”.

Väl medvetna om elfordons begränsade räckvidd kräver de samfällt fler laddstationer ute i trafiken. Att bekostas av fordonsägare och skattebetalare.

En större ellastbil kostar mer än dubbelt mot en dieseldriven och tar flera ton mindre last. I klartext: högre pris för mindre nytta.

 

Tege Tornvall

Pengar som inte finns

Klimatöverdrifterna

Trots att koldioxid är en bristvara i atmosfären satsar vi hundratals miljarder på att minska halterna. Det här är pengar som ännu inte finns och som riskerar att förloras på missriktade projekt och ideologiska önskedrömmar.

publicerad 5 september 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Nina Laakso/CC BY 2.0