Den metabola pandemin

Lars Bern skriver i denna krönika hur mat- och läkemedelsindustrin framkallar den metabola pandemin.

publicerad 17 maj 2018
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Jag har nu skrivit klart manus till min kommande bok om den metabola pandemin som kommer ut i höst. Här ger jag en epilog till boken som förklarar några viktiga orsaker bakom denna pandemi av sjuklighet som tar 40 miljoner människoliv varje år och som redan satt spår i ett begynnande metabolt syndrom hos över 2 miljarder människor.

Vi lever i en tid när makten i samhället i rask takt glider över ifrån demokratiskt valda parlament och regeringar till stora globala företag och banker och deras hyperförmögna huvudägare. Den här förändringen har drivits fram av efterkrigstidens exempellösa ekonomiska tillväxt i främst västvärlden, som i sin tur har lett till uppbyggnaden av enorma privata förmögenheter som vuxit ikapp nationalstaternas gemensamma tillgångar och ekonomiska inflytande. Utvecklingen har förstärkts av att den ekonomiska tillväxten till allt större andel hamnar hos just ett fåtal megaföretag och en liten redan förmögen elit som utgör deras stora ägare. Det är denna krets som står bakom den ideologi som vi numer kallar globalismen.

En av globalismens visionärer var Akio Morita som var medgrundare och ordförande i megaföretaget Sony. Inför G7 mötet i Tokyo 1993 uppmanade han politikerna att finna medlen för att “sänka alla ekonomiska barriärer mellan Nordamerika, Europa och Japan – handel, investeringar, lagar och så vidare – för att börja skapa en kärna till en ny världsordning som skulle inkludera ett harmoniserat affärssystem för världen med överenskomna regler och procedurer som sträcker sig över nationella gränser. … Över tiden skall vi eftersträva att skapa en miljö i vilken rörelsen för varor, tjänster, kapital, teknologi och människor … är verkligt fri och befriad“.

Budskapet från globalisterna var tydligt. Människor som agerar via sina regeringar och parlament skall inte längre ha rätt att styra sina lokala ekonomier på det sätt de finner bäst. Detta är kärnan i den nu växande konflikten som vi ser tona fram mellan globalismen och den nya nationalismen i västvärlden.

Med sina växande tillgångar har storföretagens och bankernas huvudägare kunnat köpa sig ett avgörande inflytande över regelverk, mellanstatliga avtal och överstatliga organ. Man har lagt under sig opinionsbildningen genom att ta över och monopolisera nästan alla medieföretag – MSM (Main Stream Media) – och man har genom generösa pengabidrag korrumperat en stor del av alla viktiga opinionsbildande organisationer – s.k. NGO:s. Det har i praktiken blivit nästan omöjligt för nationella intressen att etablera oberoende myndigheter för att kunna styra och kontrollera utvecklingen. Detta beroende på att de experter som sådana myndigheter behöver delar karriärvägar med företagens experter, därmed har det i praktiken varit omöjligt att etablera en oberoende myndighetsutövning. De som är satta att bevaka att allmänintresset tas tillvara har ofta blandade lojaliteter och band till de globala företagen och deras ledande personer. Därför kan vi inte längre lita på myndigheter som t.ex. WHO, FDA och svenska Livsmedelsverket.

Den maktförskjutning vi ser beskrevs redan 1995 av ekonomen David C. Korten i den viktiga boken When Corporations Rule the World och maktförskjutningen har sedan dess accentuerats allt mer. Det är i främst västvärlden som den här utvecklingen blivit mest tydlig. Våra öppna demokratier har inte lyckats stå emot det gränslösa ekonomiska inflytande som de stora privata företagsförmögenheterna kunnat utöva och den nya världsordning som de drivit fram. Globalismen har tagit kommandot och demokratiska partier över hela västvärlden har svurit sin lojalitet till den. I Sverige har sju av åtta riksdagspartier kapitulerat inför globalismen och undviker att kritiskt ifrågasätta den. Detsamma gäller de svenska monopolmedierna. Många, mer auktoritära, politiska regimer utanför den västliga hegemonin har haft lättare att stå emot och etablera en mer balanserad maktutövning.

Rader av kritiska iakttagare och analytiker har tyckt sig se olika globala konspirationer bakom det som sker och vädrar dagligen sådana teorier via forum på nätet. Även om det kanske kan förekomma konspirationer, så behöver man inte ta till konspirationsteorier för att förklara det som sker. Allt är nämligen en direkt logisk konsekvens av den affärslogik som de globala företagen och bankerna följer sedan hundra år tillbaka.

Det handlar om megaföretagens ständiga strävan efter total global marknadsdominans och monopolisering av sina marknadssegment. Det handlar även om en skenande skuldsättning i de demokratiska länderna som flyttar makt från låntagare till banker. Grekland är ett övertydligt exempel på ett land där demokratin tappat all makt till de globala bankerna och deras IMF. Med den politiska makt som de stora företagen och bankerna kunnat utöva med sina pengar, har man lyckats få igenom en lagstiftning över hela västvärlden som varit ytterst gynnsam för dem själva. Detta har skett på bekostnad av allmännyttan. Den ekonomiska tillväxten kommer inte längre vanligt folk till del.

 

Målet för globalismen är att:

  • få bort alla restriktioner för kapitalrörelser och valutor
  • etablera fri rörlighet för varor och tjänster
  • ersätta nationella regelverk med överstatliga
  • privatisera alla offentliga verksamheter som driver rörelse
  • rasera nationella gränser och etablera global fri etableringsrätt
  • med ökad skuldsättning eliminera ekonomiskt oberoende för stater och personer
  • skapa global konkurrens för arbetskraften genom fri rörlighet

 

I västvärlden har man redan nått flertalet mål. På det sättet har de globala företagen fått möjlighet att dominera sina marknadssegment och att hindra lokala företag att ta marknadsandelar, antingen genom att konkurrera ihjäl dem eller att köpa upp dem. Bankerna har med sin kreditgivning satt tummen i ögat på såväl politiker som arbetskraften.

Strävan att uppnå det sista av globalismens mål, den fria rörligheten över nationsgränser, har blivit triggern till en nationalistisk rörelse i hela västvärlden som växer snabbt och nu utmanar globalismen på allvar. Utvecklingen i Ungern är ett typiskt exempel där Orban nyligen vann en jordskredsseger där den faktiska motståndaren var globalisternas egen manipulatör miljardären Soros.

Det är med den här bakgrunden som man skall förstå hur två av världens absolut största industrigrenar – Big Pharma och Big Food – har blivit det de är idag och hur detta sedan ligger bakom den skenande global pandemin av metabol sjuklighet.

Foto: Charlotta Wasteson/CC BY 2.0

 

Big Pharma

Genom John D Rockefellers framgångsrika etablerande av sin the pharmaceutical investment business skapades den allopatiska skolmedicinen som lade grunden för dagens globala läkemedelsföretag – Big Pharma. Man fick igenom en lagstiftning i många länder som olagligförklarade en stor del av den naturliga holistiska medicin som tidigare tillämpats och många verksamma naturpreparat förbjöds. Därmed breddades marken för den globala marknadsdominans på det medicinska området som var målet för Big Pharma.

Rockefellers infiltration av universitetssjukhusens läkarutbildning skapade en stympad läkarkår som saknar den viktigaste kompetensen för att kunna bota sjuka människor och hindra utvecklingen av många sjukdomar – nämligen kunskaper om sambanden mellan kosten och hälsan. Den centrala betydelsen av denna kompetens för läkaryrket insåg redan Hippokrates för 2500 år sedan, då han skrev in det i läkareden.

Den förändring av skolmedicinen som på detta sätt inträffat under de senaste hundra åren har breddat marken för den metabola pandemin som nu dödar 40 miljoner människor varje år. Den allopatiska skolmedicinen har i stort sett ingen kompetens för att bota metabolt sjuka, utan fokuserar mest på den för Big Pharma ytterst lönsamma verksamhet som går ut på att främst dölja sjukdomssymptom.

 

Big Food

Världens kanske största marknad är den för livsmedel. Historisk har människan hittat sin föda i naturen och hos små producenter i sitt närområde. Maten har på korta vägar kommit till människors bord och den har varit helt naturlig och färsk. Vår metabolism och vårt immunsystem har känt igen de födoämnen vi stoppat i oss, varför människor varit nästan helt metabolt friska.

Med den enorma marknadspotential som livsmedlen utgör har givetvis entreprenörer och industrialister sett oändliga affärsmöjligheter. Industriellt tänkande och stordrift har de senaste hundra åren tagit över inom jordbruk och djurhållning för att kunna nyttja skalfördelar av större och specialiserade produktionsmetoder även på livsmedelsområdet.

Stora globala livsmedelskoncerner har vuxit fram och man har börjat tillämpa samma affärsprinciper som andra globala företag. Målet att kunna dominera och monopolisera världsmarknaden har även blivit vägledande för denna jätteindustri, som idag omfattar ett knappt dussintal globala megakoncerner.

Avstånden mellan var maten produceras och konsumeras har snabbt vuxit, tiden mellan skörd och konsumtion likaså vilket tvingat fram ett batteri av åtgärder för att optimera företagens hantering. Mycket av den mat vi får på våra bord består inte längre av fräscha naturliga livsmedel, utan av bearbetade, processade, lagrade och långväga transporterade produkter. Många ingredienser är även nya. För människan tidigare oprövade livsmedel som t.ex. sötade och kolsyrade drycker har vuxit till en jättemarknad dominerad av globala megaföretag som Coca-Cola.

Allt detta har steg för steg under de senaste hundra åren ändrat på människors diet och med den nya industrimaten har det börjat dyka upp metabola sjukdomar. Denna sjuklighet verkar bara öka och ingenting som kan stoppa den finns på horisonten.

I och med att livsmedel blivit en global megaindustri har man fått stor ekonomisk makt och kunnat påverka regelverk och andra villkor för verksamheten för att kunna maximera sina vinster. Livsmedelsföretagen har korrumperat forskning för att hindra att metabol sjuklighet kopplas till deras produkter som fallet med sockerindustrin som nyligen rapporterades i New York Times. Denna typ av korrumperad forskning har sedan legat till grund för viktiga politiska beslut om rekommenderad kosthållning.

Vi kan konstatera att de amerikanska kostrekommendationer som levererades av ett senatsutskott 1977 orsakat en total omorientering av kosthållningen i först USA och sedan med viss fördröjning i resten av världen. Dessa rekommendationer som blev en perfekt storm för industrimaten och Big Food har senare visat sig utlösa den pandemi som den här boken handlat om.

Big Food har utvecklats till en supertanker som tuffar på och fortsätter prångla ut och hitta på nya livsmedel som gör människor över hela världen metabolt sjuka. I och med att de demokratiska institutionerna tappat större delen av sin makt och kapitulerat saknar vi de instrument som skulle behövas för att kunna reglera livsmedelsförsörjningen, så att vi kan komma tillrätta med sjukdomsorsakerna. Den enda väg vi har att gå, är att utnyttja och sprida kunskap till allmänheten, så att människor kan ta eget ansvar för och styra sin egen metabola hälsa.

Dalarö i maj 2018

 

Lars Bern

Tidigare publicerad på Anthropocene


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!