Utan kol – inget liv

Hetsen mot kol och koldioxid saknar nyans. I själva verket utgör dessa själva basen för allt organiskt liv och är något som är värt att uppskatta för vad de tillför mänskligheten och livet på Jorden. Det skriver Tege Tornvall.

publicerad 21 juli 2020
- av Tege Tornvall
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Att kol skulle vara roten till allt ont vill de som varnar om påstått klimathot få oss att tro. De ogillar kol som energiform. De ogillar olja och gas som bränslen. De ogillar också koldioxid som påstått drivande kraft bakom det påstådda klimathotet.

De har dock fått allt om bakfoten. De ser kol som ett hot mot Jordens liv. I själva verket är kol basen för detta liv. I skolan lär vi oss biologi, läran om livet. Vi lär oss att detta liv är organiskt, alltså baserat på kol. Slutsats: utan kol – inget liv! Alarmisterna bekämpar alltså själva Livet!

Forskare har nu även funnit kol på Mars och på meteorer. Detta kol tyder på liv även på andra himlakroppar. Kol är nämligen Universums vanligaste kända fasta grundämne efter gaserna väte, helium och syre.

Eftersom det mesta av Universums kända materia är gaser, måste därför kol vara vanligt på planeter med hård yta. Solsken, vatten (väte och syre i förening) och kol tycks vara förutsättningar för liv – troligen i hela Universum.

Grundämnen skapas i stjärnor och sänds ut i Universum av exploderande stjärnor. Från sådana fick Jorden sina grundämnen, varav stora mängder kol. Alltifrån Jordens första ungdom finns därför kol i Jordens inre.

Tidiga vulkaner sprutade ut en del som koldioxid, som länge dominerade atmosfären med 80-90 procent. Men långa och djupa istiders kalla hav samt stora skogar och rik växtlighet har tagit upp nästan all koldioxid ur atmosfären.

Särskilt haven har bundit mycket koldioxid. Nu finns runt 50 gånger mer koldioxid i haven än i atmosfären. Kalla hav löser (tar upp) koldioxid, och varma hav gasar ut.

Efter den periodvis kalla Lilla Istiden har värmda hav gasat ut mer koldioxid i atmosfären. Mer värme och koldioxid får det att växa mer. Sedan 1930 har världens skördar ökat mer än fem gånger. Färre lider nöd och svält. Fler har fått det bättre.

Men alarmisterna vill få oss att tro att mer koldioxid i atmosfären skulle hota oss med farlig global uppvärmning. De förtiger att våra breddgrader var flera grader kallare under Lilla Istiden. Vintern 1697/98 dog 100 000 människor i Sverige och 80 000 i Finland efter flera års missväxt.

Alarmisterna vill också få oss att tro att vind-, sol- och bioenergi skulle kunna ersätta kol, olja och gas. De missar att 85 procent av hela världens energiförsörjning bygger på kol. Att ersätta ens delar av detta blir svårt och dyrt och tar lång tid.

Det blåser ju bara ibland och är solsken bara ibland. När det inte gör det, behöver vi reservkraft. Den stavas i Sverige vatten- och kärnkraft. Utan kärnkraft återstår bara kolbaserad kraft som reserv – som i Tyskland.

Den kolbaserade kraft världen hittills använt kommer från sediment (multnade rester) av sedan länge döda djur och växter, men de är inte fossila. Fossil är mineraliserade (förstenade) rester av döda växters och djurs hårda delar och duger inte som bränslen.

Ännu finns dock stora mängder ursprungligt kol kvar i Jordens inre. Där bildas under högt tryck och hög värme ny olja och gas. Allt fler sådana fyndigheter hittas nu på större djup än där sediment bildas. Därifrån utvinns också allt mer olja och gas.

Det råder därför ingen brist på olja och gas. Men det är svårare och dyrare att få fram.

 

Tege Tornvall

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!