USA:s spel om Korea handlar egentligen om Kina

I denna krönika klär Lars Bern av USA landets verkliga avsikter med sin närvaro och det höga spelet kring Koreahalvön.

publicerad 29 maj 2018
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

För en dryg vecka sedan skrev jag en krönika med rubriken Nordkoreakrisen är bara i sin linda, där jag förutsåg den utveckling vi nu ser. USA:s maktfullkomliga agerande med en stor militärövning på Koreahalvön med bl.a. deltagande av kärnvapenbestyckade B52-bombplan och provokativa uttalanden av säkerhetsrådgivaren John Bolton och vicepresidenten Mike Pence, har ju inte precis varit det smidigaste sättet att bedriva diplomatin inför det planerade toppmötet. När så nordkoreanerna reagerar mot dessa diplomatiska klumpigheter från USA:s sida, då kommer nästa provokation från USA med brevet från Trump där han ställer in toppmötet.

Nu flaggar Nordkoreas diktator Kim Jong-un upp för att han trots allt håller dörren öppen för ett nytt toppmöte och i USA försöker man tolka detta som att Kim kryper till korset. Även Trump deklarerar att han trots allt kan tänka sig ett möte.

Jag tror inte bakgrunden till den återöppnade dörren är så enkel som att Kim krupit till korset. Reaktionen från Sydkorea blev direkt en uppmaning till ledarna i Nordkorea och USA att återuppta sina samtal. Vid ett möte under fredagen (25/5) lovade den Sydkoreanska presidentens säkerhetsrådgivare Moon Jae-in att man kommer att fortsätta ansträngningarna att stärka banden mellan de två koreanska staterna. Han menar att detta kan bidra till bättre relationer mellan Pyongyang och Washington för att kunna fullfölja en denuklearisering av den koreanska halvön. Observera ordvalet att det handlar om att denuklearisera hela Koreahalvön. Det kan jag inte tolka som något annat än att Sydkorea utgår ifrån att en uppgörelse mellan Nordkorea och USA skall innebära att USA:s krigsmaskin lämnar hela halvön.

Att amerikanernas militär lämnar halvön är sannolikt diktatorn Kims krav för att ge upp sina kärnvapen. Man kan visserligen argumentera att USA senare skulle kunna komma tillbaka och återupprätta sin militära närvaro. Problemet med det är att då kommer Kina att tolka det som en offensiv fientlig handling som man inte lämnar obesvarad. Vi får inte glömma att USA:s militär nyligen har pekat ut Kina som det största säkerhetshotet mot landet.

Tyvärr är jag fortfarande mycket pessimistisk. Jag tror aldrig USA och dess styrande “deep state” frivilligt lämnar Koreahalvön militärt. Deras närvaro där är en helt central del av deras vanliga strategi att omge fientliga stater (läs Kina) med sina militärbaser. Och om USA inte lämnar Koreahalvön då behåller Kim sina kärnvapen och USA:s verkliga avsikter avslöjas.

Därmed tror jag man kan räkna med att Kina i tysthet sticker hål på sanktionsbubblan och börjar försörja Nordkorea igen med viktiga importvaror. Kim har då lyckats skjuta in en kil av splittring mellan USA och Sydkorea. Sydkoreanerna är nämligen livrädda för en militär konfrontation mellan USA:s krigsmaskin och Nordkorea som hotar att lägga hela halvön i ruiner.

Ni hittar en fördjupad analys i den här länken.

 

Lars Bern

 

Tidigare publicerad på Anthropocene


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!