Krönikor

Trump tar nya steg i handelspolitiken

Om Trumps handelspolitik får framgång, kommer det avsevärt att minska det amerikanska beroendet av Kina och stärka USA:s återindustrialisering med den ökade ekonomiska tillväxt och politiska inflytande det innebär. Det skriver Dan Ahlmark i veckans lördagskrönika.

Donald Trump utmanar Kinas Xi Jinping med sin handelspolitik, skriver Ahlmark.
Publicerad 28 mars 2020
Uppdaterad 29 mars 2020

För att förstå den internationella handelspolitiken under det närmaste året, bör man först känna till en viss bakgrund i USA:s och specifikt Donald Trumps handelspolitik.

Två framförhandlade transnationella handelstraktat avseende asiatiska länder respektive EU avvisades redan 2017 av Trump, eftersom bägge bedömdes ha negativa följder för USA. Målet var då istället att ingå bilaterala avtal med vissa asiatiska länder och skjuta på ett större avtal med EU. Trump inledde först förhandlingar om det han ansåg vara det mest katastrofala handelsavtalet i USA:s historia, nämligen frihandelsavtalet 1994 med Mexiko och Kanada (NAFTA). Det beräknades tillsammans med handeln med Kina ha berövat USA över en fjärdedel av den amerikanska tillverkningsindustrin och kraftigt skadat ett flertal delstater i nordöstra USA. Ett nytt avtal tvingades fram av Trump, som annars hade sagt upp det för att istället gå tillbaka till läget före NAFTA.

Detta nya avtal (USMCA) undertecknades i början av 2020. Genom höga krav på den andel av produktvärdet som ska tillverkas just i Nordamerika samt – beträffande bilindustrin – till vilka minimilöner som krävs, hindras nu EU och Kina att sätta samman egna exporterade komponenter till produkter i Mexiko och Kanada för tullfri införsel till USA. Under 2019 ingicks också bilaterala avtal med Sydkorea och Japan, som förbättrade villkoren för amerikansk export och minskar landets stora handelsunderskott.

Beträffande Kina hade USA målet att eliminera den ovannämnda tullfria införseln; öppna vissa av dess industrier för importkonkurrens eller amerikansk etablering i Kina; åstadkomma ömsesidigt likvärdiga villkor gällande tullnivåer och icke-monetära handelshinder; samt stoppa stölder av intellektuell egendom (uppskattas ske med mycket stora belopp varje år) men också otillåtet industristöd och undervärdering av valutan. Förhandlingarna mötte svårigheter, och Trump belade då kinesisk export på runt 200 miljarder dollar med tullar och hotade så småningom också att höja den nivån samt belägga den kvarvarande ännu större exporten med liknande tullar.

Ett första avtal, som bland annat innebar ökade kinesiska köp för flera hundra miljarder dollar under två år, undertecknades i januari i år utan att USA ändrade sina redan gällande tullar. Det innebar ett viktigt steg mot att reducera handelsunderskottet avseende Kina uppgående till 375 miljarder dollar. Händelseutvecklingen och tullhoten medförde också att amerikanska och multinationella företag reducerade investeringarna eller verksamheten i de egna kinesiska dotterbolagen alternativt istället köpte produkter från andra leverantörer i andra nationer. För vissa produkter kanske även USA genom landets avregleringar, skattesänkningar, låga energi- och råmaterialkostnader, färre klimatbestämmelser, bortfall av transportkostnader och andra kostnader vid import, kan vara ett lokaliseringsalternativ. Man kan allmänt dra slutsatsen att Trump av säkerhetspolitiska skäl önskar flytta i alla fall amerikanska företags underleverantörssystem från Kina, vilket isåfall skadar den framtida utvecklingen av kinesisk industri.

Coronavirusepidemin har nu ändrat några förutsättningar gällande handelspolitiken. Den visar inledningsvis att USA:s oerhört stora beroende av Kina beträffande läkemedel och läkemedelskomponenter är omdömeslös. Beträffande antibiotika uppgår det till 90 procent, och statliga kinesiska media har redan hotat med att landet kan strypa tillgången av läkemedelskomponenter och medicin viktig för USA1. Att överhuvudtaget sätta sig i en sådan situation i förhållande till sin största politiska motståndare – en diktatur och dessutom kommunistisk stat – visar exempellösa brister i tidigare strategiskt tänkande. Trumps policy ”America First” kommer nu att utgöra riktlinjen. En återuppbyggnad av produktionskapaciteten inom USA för de flesta från folkhälsosynpunkt helt vitala mediciner, råmaterial samt viss medicinsk utrustning kommer att ske 2. Det kommer dessutom troligen inte bara gälla sådana läkemedel producerade i Kina, utan även andra nationers liknande preparat och komponenter, men patentfrågor kan självfallet inverka.

Det kinesiska hotet kan dock ses i ett vidare perspektiv. Alla produkter som i en konflikt med Kina är väsentliga för USA, kan inte längre tillåtas produceras i Kina, såvida inte tillräckligt stora leverantörer finns i andra länder eller produktion snabbt kan igångsättas i USA. Det gäller naturligtvis särskilt produkter och komponenter för försvaret inklusive komponenter i den elektronik som används där. Det omdömeslösa politiska och ekonomiska etablissemang som accepterat sådana risker för USA bör uppleva konsekvenser av sitt handlande. Men det avser också för det civila samhället vitala varor, där import från Kina kan hindras av dess regering (av politiska eller militära skäl). Vid mycket viktiga varor kommer det restriktiva synsättet nog också ibland användas beträffande alla andra länder. USA, som redan producerar 80 procent av det man förbrukar, kommer säkerligen nu att ytterligare öka den procentsatsen, vilket kan orsaka friktion i olika handelsförhandlingar.

Egentligen bör EU av samma skäl som USA sätta liknande mål gällande Kina.

De fortsatta förhandlingarna mellan Kina och USA om det andra steget gällande ett nytt och vittomfattande handelsavtal leder kanske inte till acceptabla resultat, eftersom Kinas motvilja mot att ändra beteende och tillämpa ömsesidighet i alla villkor och att observera internationellt accepterade regler kan vara för stark. Trump inför då sannolikt permanenta tullar på resten av importen från Kina (samtidigt som tidigare tullsatser också höjs) och avstår från att teckna ett avtal. Det är faktiskt oklart, om Trump egentligen långsiktigt är särskilt intresserad av en stor handel med Kina. Ett viktigt mål är istället att flytta ut amerikanska och multinationella företags underleverantörssystem från landet till övriga Asien eller helst Nordamerika.

EU är förhandlingsmässigt på väg in i en perfekt storm som Trumps huvudmotståndare i år. Dess situation är rätt ofördelaktig. USMCA, som ändrade förutsättningarna för viss EU-export till Nordamerika, är betydelsefullt men också USA:s tullframgångar i Asien. Dessa handelsavtal lägger grunden för kraven på EU, vilka främst kommer att innebära att unionen måste avstå från de högre tullar och andra handelshinder som man som stöd fick lov till alldeles efter andra världskriget. De är således betydelsefulla historiska kvarlevor, som det idag inte finns några skäl för, och vilka gett EU nämnvärda fördelar under dess hela existens.

Den ovannämnda komponentexporten, som efter någon förädling i Mexiko eller Kanada tullfritt kunnat exporteras vidare till USA, stoppas nu genom USMCA. Om man inte vill förlora den försäljningen är alternativet nordamerikansk produktion av komponenterna. EU tillämpar högre tullar än USA på exempelvis import av hela bilar. Så dess egen omfattande bilexport, av vital betydelse för exempelvis Tyskland, är ytterst känslig för det amerikanska kravet på ömsesidigt lika villkor. Och genom USA:s första handelsavtal med Kina minskar samtidigt Kinas handelsöverskott, vilket annars vanligen använts för landets inköp av industriprodukter från EU. Samtidigt med den minskningen ökar Kina av kompensationsskäl försäljningen och konkurrensen på olika varuområden just inom EU.

Precis som vid förhandlingarna med Kina kommer troligen USA att vid stort motstånd mot förändrade villkor lägga tullar på delar av importen från EU. Genom unionens stora handelsöverskott visavi USA har den ingen stor motståndskraft. Man riskerar också att förlora mer än exportintäkter, eftersom USA nu (se ovan) för vissa produktområden även blivit mycket mera attraktivt som produktionsland. Dessutom måste EU – bortsett från coronapandemins möjliga följder – brottas med interna politiska problem, sårbara finansiella system och fortsatt besvärliga Brexit-förhandlingar. Kompetensen i den nya kommissionen kommer att prövas ordentligt.

Kanada är en betydelsefull handelspartner i USMCA. Genom att landet av klimat/miljö- och energiskäl minskat sin tunga industri och då blivit beroende av import från Kina och EU, drabbas man nu hårt av handelsavtalets nya bestämmelser om högre innehåll av nordamerikansk produktion. Man får då köpa sådana komponenter till sina fabriker (som efter NAFTA:s start omlokaliserades från USA) just från Mexiko och USA. De allmänna relativa förutsättningarna för produktion har också kraftigt försämrats för Kanada, och många av dessa fabriker kommer säkerligen så småningom lokaliseras tillbaka till USA, vilket ytterligare försvagar Kanada som industrination.

Beträffande de fem stora länder som ingår i handelsorganisationen BRICS, inleder Trump förhandlingar under året med Brasilien och Indien, länder han har mycket goda relationer med. Att hjälpa till att bygga upp dem till större och mera kompetenta leverantörsalternativ till Kina torde vara en avsikt, och det förstärker demokratierna i världen. Med Kina drivs redan förhandlingar, och Ryssland och Sydafrika är av mindre handelsmässig betydelse i BRICS.

Beträffande Storbritannien var avsikten att efter Brexit snabbt åstadkomma allt närmare förbindelser och ett stort frihandelsavtal. Trump kan därvid stärka britterna genom att EU-länder som lokaliserar fabriker till landet får tullfri export till USA. Detta skulle av EU uppfattas som potentiellt en stor nackdel.

Den ytterst kompetenta grupp av beslutsfattare – den bästa under efterkrigstiden – som utifrån Trumps riktlinjer genomför USA:s handelsförhandlingar, har ett arbetssamt år framför sig. Om de får framgång, kommer de avsevärt förstärka USA:s reindustrialisering och tillväxt samt landets politiska styrka och inflytande.

 

Dan Ahlmark

 

 

Källhänvisningar
[1] Fox NewsChina hints at denying Americans life-saving coronavirus drugs
[2] Gateway PunditSen. Cotton Introduces Bill to End US Dependence on China

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.

Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.

Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.



 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!