Sanningen ska göra dig fri (Men först ska den göra dig förbannad)

publicerad 2 juli 2016
Sanning eller lögn? Det röda och blåa pillret från Matrix har blivit en modern metafor för valet mellan att söka sanningen och att leva i lögnen. Här i legoversion.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det sägs att sanningen ska göra dig fri, men först kan den göra dig väldigt förbannad. Förklaringen till ilskan är oftast att sanningen av olika skäl gör ont, vilket är ett vanligt skäl till att man från början valt att ljuga för sig själv eller för andra. Ju större lögnen är, desto svårare är det också att förlikas med den. Att erkänna att man haft fel och blivit lurad, eller lurat sig själv, kräver därför såväl ödmjukhet som känslomässig mognad. Dessa personliga egenskaper är, precis som så mycket annat, ojämnt fördelade i befolkningen.

Dessa förhållanden ger upphov till fenomenet att olika typer av elefanter kan stå i sociala vardagsrum utan att bli påtalade. Den starkaste känslomässiga reaktionen uppstår inte när någon i sin fantasi pekar på en elefant som inte finns, utan när uppmärksamheten riktas till en obekväm elefant som alla innerst inne vet att faktiskt står där. Rädslan för att möta sådana reaktioner är skäl nog för de flesta att låta elefanten stå kvar där den står och inte låtsas om den. Hur naken han än må vara är det ingen lätt sak att påtala att kejsaren inte har några kläder. George Orwell sammanfattade samma fenomen på samhällelig nivå med att det är en revolutionär handling att påtala sanningen i tider av genomgripande falskhet.

En psykologisk faktor som bidrar till det revolutionära i att påtala sanningen i en förljugen tid är det så kallade Stockholmssyndromet. Begreppet uppkallades efter Norrmalmstorgsdramat 1973 där de kidnappade tog ställning för sina förövare och envist höll fast sin lojalitet till dem även lång tid efteråt. Samma sak sker när mobboffer i vissa fall tar mobbarens parti, av rädsla för att råka ut för något ännu värre. På samhällelig nivå tar sig detta uttryck i att medborgarna förvånansvärt ofta väljer att identifiera sig med ett maktfullkomligt etablissemang för att inte riskera social utfrysning och mobbning från dem som står på maktens sida. Matrixfilmerna illustrerar bland mycket annat just denna dynamik på ett mycket träffande sätt med att vem som helst som inte aktivt söker sanning och frihet kan omvandlas till försvarare för samma lögnaktiga system som parasiterar på dem.

Sammantaget gör dessa och andra faktorer tillsammans att det ofta kan vara lättare att lura oss människor och hålla oss kedjade vid lögnen än att övertyga oss om att vi blivit lurade. Orwells budskap var att detta gäller i synnerhet om lögnen är kollektiv och om den kan utnyttjas politiskt. Samhällen med ett förljuget etablissemang är alltid tvungna att försöka tysta dem som tar sig friheten att påtala att kejsaren inte har några kläder, men även om det påtalas är det långtifrån givet att folket lyssnar till budbäraren på grund av den smärta och rädsla som den nakna sanningen väcker hos dem.

 

Isac Boman

isac-bomanÅländske Isac Boman är skribent och redaktör på Nya Dagbladet med en bred samhällelig bakgrund från media, banksektorn, politiken och föreningslivet. Till utbildningen är han nationalekonom och är författare till boken Penningmakten som ursprungligen var hans magisteravhandling vid Åbo Akademi.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!