Åter har klimatdomedagssekten publicerat en av alla dessa kändisartiklar som försöker skrämma oss med dystopiska påståenden om nära förestående klimatkatastrofer. Den här gången uppträder man på GP:s debattsida den 9/6 med ett upprop för att våra pensionsbesparingar skall satsas på så kallade ”klimatsmarta” investeringar.
Det är symptomatiskt att undertecknarna av uppropet är en brokig samling gamla avdankade politiker, präster, poeter, artister, författare och andra världsförbättrare. Denna grupp människor har ett omättligt behov av att skapa politiskt korrekt uppmärksamhet runt sina personer, som ett led i en personlig marknadsföring för att komma ifråga för uppdrag av olika slag, som är deras levebröd.
Artikeln visar tydligt att kompetensen på det område man uttalar sig om är genant låg. Jag skall beröra de mest flagranta felaktigheterna. Man börjar med att påstå att våra barns framtid är hotad av snabba klimatförändringar. De påstås visa sig genom extrema väderförhållanden som man säger blir allt vanligare.
Jordens klimat var fram till för 150 år sedan kallare än det varit de senaste 10 000 åren som vår interglacial pågått. Under flera hundra år av kallt klimat präglades människors liv av upprepad missväxt och svält. Sedan dess har klimatet återhämtat sig något och jordens medeltemperatur har stigit en dryg grad. En del av denna för livet fördelaktiga återhämtning har sannolikt orsakats av den haltstegring av växthusgasen koldioxid från låga 0,03% till 0,04%, som ägt rum sedan mitten av 1900-talet (vid halter under 0,02% avstannar livet). De senaste 30 åren har temperaturen stigit med 0,3 °C, där huvuddelen av stegringen skedde på 90-talet genom en återhämtning efter en kallperiod på 70-talet, då alarmisterna istället skrämde med en ny annalkande istid.
Resultatet av den långsamma klimatförändringen har varit ytterst gynnsam för livet på jorden. Vi noterar en kraftigt ökad växtlighet som delvis kompenserat för den negativa miljöpåverkan som orsakas av regnskogsskövling, industrijordbrukets monokulturer och giftspridning. Flertalet av jordens öknar har börjat krympa i gränsområden och öppnar upp för ny odlingsmark. Så, när KG Hammar pratar om förödelsen av vår planet så är absolut inte klimatförändringen orsak, utan snarare tvärt om.
Jordens spannmålsproduktion har slagit en lång rad skörderekord, tack vare den lilla uppvärmningen och den ökade tillgången på den livsviktiga koldioxiden. Missväxt som debattörerna skriver om som en orsak bakom massmigrationen är en lögn. Massmigrationen har inget med klimatet att göra, utan är orsakad av USA/NATO:s hänsynslösa krigspolitik för att skaffa sig mer kontroll över världens oljeresurser (Irak, Libyen, Syrien, Iran, Venezuela …).
Talet i artikeln om fler extrema väderhändelser är likaså lögn. Enligt landets ledande klimatforskare som jag konsulterat, ligger samtliga extrema väderhändelser under senare decennier väl inom vårt klimats normala variabilitet. Som diagrammet ovan visar så har faktiskt vädret på jorden lugnat ner sig betydligt sedan början av 90-talet. Då lanserade globalisterna klimatskrämselpropagandan som ett instrument för att skrämma mänskligheten in i en överstatlig världsordning. Bakom denna skrämselpropaganda låg oligarkernas Romklubb där en av artikelförfattarna, Anders Wijkman varit ordförande.
Att extremvädren avtar har en klar vetenskaplig förklaring i uppvärmningen på 0,3 °C under den här perioden. Uppvärmningen blir relativt större närmare polerna, vilket minskar temperaturgradienten mellan ekvatoriella områden och polområden. Det är nämligen den gradienten som driver luftströmmar och när den minskar blir strömmarna lugnare och extremvädren färre.
Den avsuttna ministern Kristina Perssons gamla medarbetare Stefan Laestadius från den socialistiska tankesmedjan Global Utmaning påstår att inom tio år är atmosfären så uppfylld av koldioxid att vi sannolikt passerat den punkt då man fortfarande kan säkra ett jordklimat som ger ringa förutsättningar för mänskligt liv. Ett fullständigt häpnadsväckande uttalande för att komma från någons som påstår sig vara forskare. Inom tio år kanske spårämnet koldioxid har ökat med omkring 0,001%. Att det skulle hota mänskligt liv är en så grov överdrift att jag lämnar det därhän. Resultatet blir säkert istället att det växer ytterligare lite bättre och därmed förbättrar förutsättningarna för vårt liv ytterligare lite grann. Jag är beredd att slå vad med Laestadius på den punkten, men jag vet att han inte nappar. Han tror nämligen inte själv på det han påstår.
Man skriver att fram till 2030 måste utsläppen av koldioxid minska med 7% per år för att undvika en klimatkatastrof. Det är bara 11 år dit och samtidigt är prognosen för världens två största länder Kina och Indien en ökning på 4-5% per år. Bara dessa två länder är 250 gånger större än lilla Sverige. Liknande utveckling ser vi i en rad andra länder. Vi kan alltså konstatera att någon sänkning av koldioxidutsläppen globalt, ligger inte i korten före 2030. De kommer att fortsätta öka.
Hur skall vi då tänka om det är så illa som artikelförfattarna påstår? Alla ytterst kostsamma svenska åtgärder för att ytterligare minska våra marginella utsläpp, är givetvis att kasta våra resurser i ett svart hål. Det gör oss bara fattigare, utan att rädda världen. Om vårt land styrdes av en realistisk verklighetsuppfattning, vore den logiska åtgärden att ta in alla klimatskatter och samla dem i en klimatfond att ha i beredskap om klimatkatastrofen skulle inträffa. Blir det som man tror skulle denna fond sedan kunna användas för att finansiera åtgärder för att mildra skadan. Om katastrofen inte kommer, vilket jag tror, kan medlen frigöras till att stärka vår allt bräckligare välfärd, till exempel genom att lägga in dem i pensionssystemet.
Givetvis kommer aldrig den politiska adeln att på detta sätt frånhända sig sin nya guldkalv, som används för att lugga alla medborgare på ständigt ökande skatteintäkter. Vi vet ju vart en stor del av pengarna går idag – till att försörja hundratusentals nya medborgare i våra utanförskapsområden, så att dessa blir en säker röstboskap åt socialdemokraterna. De gamla arbetarväljarna är ju i snabb takt på väg över till SD. Den generösa pengarullningen till denna grupp ger ju idag valuta för pengarna, genom att de till cirka 80% röstar på S. Av detta skäl omhuldas klimatalarmismen ömt av socialdemokratin. Vi fick så sent som idag svar av finansministern som aviserade fortsatt stigande bensinskatt för att ”rädda klimatet”! Kan man bli falskare än Magda Andersson?
Ser vi till uppropets syfte, så var det att mana våra pensionsförvaltare att sluta köpa aktier i några av världens lönsammaste och mest högavkastande företag. Istället skall pengarna investeras ”klimatsmart” i äventyrliga företag som vi ser gå i konkurs på löpande band. En bombsäker strategi för att i framtiden expandera gruppen fattigpensionärer med andra ord!
På detta sätt leder en grupp kändisars omättliga uppmärksamhetsbehov till, att man går den politiska adelns ärende, för att hjälpa dem att motivera allt mer skatter att belasta vanligt folk med. Kom ihåg att klimatskatterna slår absolut hårdast mot de minst bemedlade i samhället. Artikelförfattarna tar på sig ett skamligt ansvar för att enkla människor i vårt samhälle kommer att bli allt fattigare i en nära framtid.
Lars Bern
Artikeln har tidigare publicerats på Anthropocene
Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.
Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene