Krönikor

Det är ingen hemlighet vilka som hittills stöttat IS – del 2

Den prisbelönte undersökande journalisten Gareth Porter har i The American Conservative, nyligen publicerat en artikel med titeln How America Armed Terrorist in Syria.

Han beskriver i sin artikel utförligt hur Obama administrationen under åren 2012-2013 försåg sunni-dominerade länder som Turkiet, Saudi-Arabien och Qatar med vapen som skulle användas för att bekämpa Assad-regimen. I Syrien hamnade vapnen sedan i händerna på vad som betecknades som ”moderata grupper”, men som alltid hade inslag av radikal islamism. På det sättet bidrog USA till att bygga upp al-Quada grupper som Nusra-fronten. Porter konstaterar att: ”The United States has instead subordinated that U.S. interest in counter-terrorism to the interest of its Sunni allis. In doing so it has helped create a new terrorist threat in the heart of the Middle East.”

I början av Syrien-kriget var dock Obama negativ till de propåer som han fick från olika arabstater att skicka tunga vapen till de olika våldsgrupper som bekämpade Assad-regimen. Stödet till dessa bestod mest i logistik och underrättelse support. De stora vapenleveranserna tog fart med början augusti 2012, då NATO-alliansen totalt förstört Libyen och krigsherrarna kunnat komma över stora vapendepåer runt Benghazi. Dessa fann man då lämpligt att under CIA:s beskydd frakta till en hamn i Syrien för att få fart på brasan.

Gareth Porter refererar till en rapport från Pentagon som beskriver agerandet oktober 2012. I den redogörs för den första transporten av vapen till rebellerna, en transport som innehöll bland annat 500 gevär med ammunition, en stor mängd granater och 400 haubitsar. Sedan följde båtlast efter båtlast med vapen till dess att 2750 ton levererats till en liten syrisk hamn mellan oktober 2011 till augusti 2012 – troligtvis var det ändå mer.

Sedan tog flygtransporter vid och New York Times kunde vid den här tiden berätta att 160 flygningar levererade omkring 8000 ton vapen från Kroatien, Saudi och Quatar. Men det mesta flögs in från NATO-landet Turkiet. Mer om detta i boken: Nato – ett monster på katastrofkurs.

Den största mängden vapen kom dock från USA enligt Porter, och det var också de mest aggressiva. Med löfte om Saudisk diskretion sålde Obama i dec. 2013, 15000 anti-tank TOW-missiler för användning mot Assad-regimen. Dessutom organiserade de allierade en inmarsch från Turkiet av 20000 IS-sympatisörer till Syrien.

Amerikansk soldat med ISIS-flagga i Irak 2010.

Och så kom det att fortsätta och när strider kring staden Idlib pågick under 2014-2015 kunde Porter i efterhand beskriva det på följande sätt i The American Conservative:

”As the Idlib offensive began, the CIA-supported groups were getting TOW missile in larger numbers, and they now used them with great effectiveness against the Syrian army tanks. That was the beginning of a new phase of the war, in which U.S. policy was to support an alliance between ”relative moderate” groups and the al Nusra Front. The new alliance was carried over to Aleppo, where jihadist groups close to Nusra Front formed a new command called Fateh Halab (Aleppo Conquest) with nine armed groups in Aleppo province which were getting CIA assistance. The CIA-supported groups could claim that they were not cooperating with al Nusra Front because the al-Qaeda franchise was not officially on the list of participants in the command. But as the report on the new command clearly implied, this was merely a way of allowing the CIA to continue providing weapons to its clients, despite their de facto alliance with al-Qaeda”

Alltså nio jihadist-grupper i och omkring Aleppo hade stöd från CIA, Pentagon i sin besinningslösa kamp mot den syriska armen och mot befolkningen. Det var med Rysslands hjälp som CIA:s djävulsgrepp om staden till slut kunde brytas – något som västerländska medier nogsamt undviker att berätta om.

Gareth Porter avslutar sin artikel med att säga att: ”U.S. policy will continue to be complicit in the consolidation of power by al-Qaeda in Syria, even if the Islamic State is defeated there”.

Allt detta elände i Mellanöstern startade med ett dårarnas korståg mot Irak 2003 i avsikt att straffa landet för något som man hoppades att de låg bakom, nämligen 11 / 9 i New York. Några bevis mot Irak fanns inte, men det behövdes inte heller eftersom det politiska trycket från ett visst håll var så enormt. Men från vilket håll? De amerikanska professorerna Walt och Mearsheimer har i sin bok, The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy, klart påvisat att: ”Trycket från Israel och dess lobby var inte den enda faktorn bakom USA:s beslut att attackera Irak i mars 2003, men det var det avgörande elementet.”

Äntligen några som vill ställa Israel till svars för delaktighet i en masslakt av människor och oskattbara materiella värden i land efter land. Men är inte detta antisemitism? Visst inte! Antisemitism är som namnet anger något helt annat. ”Antisemitism är olika former av verbala och fysiska aggressioner riktade mot semitiska individer och folkgrupper. Semitiska folk är de närbesläktade folkgrupper som bebor Mellanöstern, exempelvis palestinier, libaneser samt syrier. De som visat och utövat mest förakt och våld mot dessa semiter är de Khazarien-judar, som har sina rötter i medeltidens södra Ryssland och som nu till stor del utgör Israels judiska befolkning. De utgör en antisemitisk kärntrupp”.

Att de som bär ansvaret för de senaste 20 årens krig i Europa, Nordafrika och Mellanöstern inte har ställts till svars inför den internationella domstolen i Haag visar klart att det finns en neurotisk undergivenhet bland politiker i skilda läger – en stinkande undergivenhet under en sionistisk överhöghet som drar oss, våra barn och barnbarn att närmare ett förödande storkrig.

 

Hans Myrebro

 

Läs Det är ingen hemlighet vilka som hittills stöttat IS – del 1 här.

Liknande artiklar:

Om skribenten:

Hans Myrebro är en pseudonym. Han har bland annat författat boken NATO – ett monster på katastrofkurs.

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!