Krönikor

Den politiska fårskocken

När människor inte tänker självständigt utan agerar i flock och samtidigt följer ett dåraktigt politiskt ledarskikt som far med den ena villfarelsen efter den andra är vi illa ute. Det skriver Lars Bern i sin senaste krönika.

Publicerad 26 maj 2018

När jag lyssnade på den senaste partiledardebatten i SVT kom jag osökt att tänka på en bok om flockpsykoser som skrevs redan 1841 av den skotska författaren Charles Mackay med titeln Extraordinära Folkliga Villfarelser och Flockars Vansinne. Frågan som debatterades var klimatlarmen och av de 8 partiledarna svor sig 7 oreserverat till klimatpropagandans tro på en nära förestående global klimatkatastrof.

Mackay skriver i sin bok att “människor, har det sagts, tänker i flock; med påföljden att de drabbas av galenskap i flock, medan de bara återfår sitt förstånd sakta och en och en“. Han skriver sedan att “vi finner att hela samhällen plötsligt hänger upp sitt medvetande på en sak, och drabbas av galenskap i jakten på den; att miljontals människor på en gång imponeras av en vanföreställning och börjar jaga den, tills deras uppmärksamhet fångas av någon ny dårskap som är mer fängslande än den första“.

När vi läser historia i skolan förfasas vi ofta över hur vidskepelser och dårskap tidigare i mänsklighetens historia bromsat utvecklingen och ställt till med elände för människor. Problemet är att vi är oförmögna att se och begripa vår egen tids vidskepelser och dårskaper, vilket Mackay fångar så bra i sin analys av mänskligt flockbeteende. Vi är inte ett uns mer rationella än Medeltidens vidskepliga folk.

Politikerskocken använder miljard efter miljard av våra skattemedel för att bekämpa ett icke-problem. Globalisternas iscensatta klimatpropaganda för att sabotera nationell suveränitet och motivera ökad överstatlighet, har varit extremt framgångsrik och då mer än någonstans i det lilla arktiska landet Sverige. Den påverkan på vårt väder och klimat som orsakas av utsläppen av växthusgaser som det hänvisas till i denna domedagspropaganda, har hittills inte kostat ett enda människoliv netto i världen. Den lilla uppvärmningen och koldioxidens gödande effekt på växtligheten har mest varit till gagn för livet på jorden.

Det finns heller inga observationer som idag ger en grundad anledning att tro på någon katastrofal utveckling av klimatet framöver. Alla väderhändelser och den lilla uppvärmningen som domedagsprofeterna hänvisar till ligger inom klimatets normala variabilitet. Därtill avtar den stigande koldioxidhaltens lilla växthuseffekt exponentiellt på grund av att halten närmar sig sin mättnadsnivå vad gäller förmågan att absorbera utstrålande värme.

För att förstå det vansinne som drabbat vår politiska elit och hela journalistkåren måste man sätta in detta i ett större sammanhang rörande hållbar utveckling. Varje år dör 40 miljoner människor i förtid globalt på grund av en skenande metabol pandemi som främst orsakats av globalisternas industrijordbruk som börjat etableras under 1900-talet. Redan har över 2 miljarder människor de första symptomen på metabol sjuklighet och den ökar okontrollerat. Pandemin tog fart efter 1977 då politiker därtill började driva en skrämselpropaganda mot människans naturliga kost av animaliska fetter. Bara föreställningen att en kost med samma uppbyggnad som vår egen kropp skulle kunna vara farlig var ju helt absurd.

Propagandan mot den naturliga maten byggde på forskningsfusk, bland annat föranlett av korrumperad forskning för att dölja de katastrofala hälsoeffekterna av Big Foods billiga produkter baserade på kolhydrater och vegetabiliska oljor. Samma industrijordbruks gift- och kemikaliebemängda monokulturer utarmar därtill världens stora jordbruksmarker, så att jordarna dör och sedan blåser och spolas ut i haven. Här kan man verkligen tala om en totalt ohållbar utveckling.

Den pågående metabola hälsokatastrofen och förstörelsen av för framtiden livsviktiga jordbruksmarker är ett oerhört mycket större hot mot en hållbar utveckling än koldioxidens klimatpåverkan om man utgår från FN:s definition av hållbarhet. Den metabola pandemin gör sig nästan dagligen påmind genom att vi själva och allt fler människor i vår omedelbara närhet blir allt sjukare i fetma, diabetes, cancer, hjärtkärlsjukdom, Alzheimer och olika autoimmunologiska åkommor. Dessa sjukdomar fanns knappt på radarn för hundra år sedan. Trots detta får problemet så gott som ingen uppmärksamhet än mindre bråkdelen så mycket resurser som det inbillade klimatproblemet. Det är ett grovt brott mot mänskligheten och vi vet var vi skall utkräva ansvaret framöver.

 

Lars Bern

Liknande artiklar:


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!