Bestämmanderätten över vår egen kropp gäller även för coronavaccinerna

När alla nu pratar om vaccination kan det påtalas att svenskar har en grundlagsskyddad rätt att bestämma över sin egen kropp. Alla har en självklar rätt att fatta sitt eget informerade beslut - trots att den intensiva propagandakampanjen av politiker och media antyder motsatsen. Det skriver Lars Bern som går igenom de tre coronavacciner som nu finns på marknaden.

publicerad 11 februari 2021
- av Lars Bern
Foto:
Tim Reckmann/CC BY 2.0
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Massor av oss står nu inför beslutet om vi skall tacka ja till det coronavaccin som erbjuds eller ej. För att något underlätta beslutet skall jag här redogöra för vad jag snappat upp om dessa vacciners sätt att fungera.

T-cellsminnet är mest avgörande i skyddet mot virusinfektioner, även om antikroppar också fyller en viktig funktion. När man definierar immunitet som virusbindande antikroppar i blodet kan man hävda att virusimmuniteten är kortlivad. Även detta är principiellt felaktigt. Antikroppsnivåerna riktade mot viruset som cirkulerar i blodet minskar efter att infektionen försvunnit, då de inte behövs längre, men T-cellsimmuniteten finns kvar och kan aktiveras snabbt. Antikropparna fungerar sämre mot virus som är så förändrade (muterade) att de inte är att betrakta som samma virus.

Varför vill man missleda allmänheten på detta subtila sätt kan man undra? Orsaken kan eventuellt vara att man vill kunna jämföra naturlig immunitet med vaccinimmunitet. Många vaccin aktiverar nämligen främst bara antikroppsvar och är främst inriktade på de variabla ytproteinerna i detta fall spikproteinet. När viruset förändrats tillräckligt mycket fungerar inte längre vaccinskyddet och man måste då vaccinera sig med ett nytt vaccin för att få nya specifika antikroppar. De årliga influensavaccinationerna av äldre och andra riskgrupper är exempel på detta. Det immunologiska minnet efter en influensainfektion räcker dock mycket längre just på grund av den mycket bredare T-cellsimmuniteten, vilket innebär att de flesta bara drabbas av influensa under några få gånger i livet. Därför kan massvaccinering med coronavaccin förhindra etableringen av T-cellsimmuniteten mot hela viruset i befolkningen.

Mot den bakgrunden verkar därför massvaccination inte vara någon klok strategi annat än för vaccinindustrin. För äldre i riskgruppen kan ett vaccinskydd kortsiktigt vara avgörande, men för yngre friska individer är det ofördelaktigt och för hela populationen mycket riskfyllt på sikt. När viruset muterat tillräckligt står populationen åter utan skydd. Kan det vara avsikten? Man får då sjösätta nya vaccinationskampanjer som är ytterst inkomstbringande för Big Pharma.

Budbärarvaccin – mRNA

Under 2020 har vaccinindustrin utvecklat en rad olika vacciner att användas för att skapa någon sorts immunitet mot SARS-CoV-2 viruset. Utvecklingen har forcerats fram på mycket kort tid, vilket givetvis ökar riskerna för obehagliga bakslag i form av oväntade biverkningar. Den normala utvecklingstiden för utprovning av ett nytt vaccin är cirka 10 år.

De som sticker ut är Pfizer/BioNTechs och Modernas vacciner som är typ genmanipulerande budbärar- eller mRNA vacciner. De är inte vaccin i en traditionell mening, utan ett preparat som innehåller genetiskt material så kallat RNA som tas upp av cellerna och programmerar dem att bilda kopior av viruscellens spikproteiner eller S-proteiner. Spikproteinerna är de små ”kronor” som sticker ut från viruspartikeln och som gett virustypen dess namn – coronavirus.

Spikproteinerna eller kronorna på viruspartiklarna fungerar så att de vid smitta ansluter till receptorer på värdindividens celler och gör att viruset kan tränga in i cellen och få den att börja reproducera viruspartiklar och personen blir smittad. Om immunförsvaret på något sätt kan fås att oskadliggöra viruspartiklarnas spikprotein kan viruset inte ta sig in i cellerna och föröka sig.

Vaccinernas uppgift är att få igång immunförsvaret genom att först få cellerna att tillverka spikproteiner. Den centrala komponenten i dessa mRNA-vacciner är en molekyl som kallas för budbärar-RNA eller mRNA. Molekylen bär på genetiskt material som våra celler kan använda för att beskriva hur de skall producera coronavirusets spikproteiner. När mRNA tränger in i cellen leder det till att den börjar producera kopior av proteinet, vilka sedan tar sig ut ur värdcellen och ut i blodomloppet.

Den förväntade immuniteten skapas av att kroppens normala immunförsvar reagerar på de på detta sätt producerade spikproteinerna och producerar antikroppar mot det. När senare personen smittas av hela viruset känner antikropparna igen spikproteinet och angriper därför virusets spikar. För att detta skall fungera krävs att personens immunförsvar fungerar tillfredsställande, vilket inte alltid är fallet.

Det har rapporterats en del om att Pfizers och Modernas vacciner behöver hållas ordentligt nedkylda, vilket kraftigt komplicerar hanteringen. Pfizers i minus 70 grader celsius och Modernas i minus 20. Detta beror på att mRNA-molekylen är mycket bräcklig. Det gör att den heller inte kan injiceras direkt, utan måste lindas in i ett skyddande fetthölje.

För att mRNA lättare skall ta sig in i cellerna oskadat har detta inneslutits i nanopartiklar med ett hölje av lipider. Det är ett fettliknande ämne som gör det fettlösligt, varvid upptaget blir mycket bättre. Detta system används ofta i läkemedelsindustrin och kompletterar produktionen för att formulera högkvalitativa fasta lipidnanopartiklar och liposomer laddade med farmaceutiska ämnen, vitaminer, antioxidanter, peptider och andra bioaktiva föreningar. Ultraljud nano-emulgering och inkapsling är en tillförlitlig teknik för att producera stora mängder högkvalitativa nano bärare såsom fasta lipidnanopartiklar, nano-strukturerade lipidbärare och liposomer.

Polyetylenglykol (PEG) är en giftig ingrediens som finns i mRNA-vacciner. Denna syntetiska polymer används för att belägga lipidnanopartiklarna så att de kan kringgå upptäckt av kroppens immunförsvar. Ideella Children’s Health Defense publicerade en artikel i augusti 2020 med varning om farorna med PEG. Man beskriver de negativa bieffekter människor kan uppleva när de immuniseras med en PEG-haltigt vaccin, såsom tumörtillväxt och livshotande överkänslighet.

Skillnaderna mellan Pfizers och Modernas vacciner är minimala och handlar bland annat om de exakta komponenterna i det skyddande höljet. Vaccinerna injiceras alltså mRNA-molekylerna lindade i lipidnanopartiklar i kroppen. Via den upptagna lipiddroppen kommer mRNA:et in i cellerna. Där tas det omhand av ribosomer som läser av mRNA:ets instruktioner hur cellen skall producera spikproteinet.

Immunförsvaret har tre sorters försvarsmekanismer. Det är olika vita blodkroppar antigenpresenterande celler, B-celler, mördar-T-celler och T-hjälparceller. Antigenpresenterande celler kan ta upp spikproteiner och dess fragment som finns i resterna av en död cell. Även i dessa celler kan delar av proteinet komma upp till ytan. Där upptäckas de av immunförsvarets T-hjälparceller, som får immunförsvaret att sätta igång med sitt arbete.

T-hjälparcellerna kan aktivera B-cellerna. Dessa börjar då att ge ifrån sig antikroppar vars jobb det är att blockera spikproteinets taggar. Antikropparna kan alltså haka sig fast i de utstickande spikproteinstaggarna på viruset, vilket gör att viruset inte kan ta sig in och smitta andra celler. Mördar-T-cellerna aktiveras av de antigenpresenterande cellerna. Deras uppgift är att hitta och förstöra celler som har coronavirusets proteintaggar på utsidan.

Pfizer/Biontechs vaccin sägs ha en effektivitet på 95 procent Modernas har en effektivitet på 94,1 procent. Båda vaccinerna godkändes snabbt för användning i USA och EU. Det är dock ännu inte klarlagt exakt hur länge kroppens immunförsvar kommer minnas efter en vaccination, det vill säga man vet inte hur länge vaccinerna är effektiva. Erfarenheterna från säsongsinfluensavaccin talar dock för att det kanske på sin höjd rör sig om ett år. Den som däremot har varit sjuk och tillfrisknat har ett betydligt längre och robustare naturligt immunförsvar mot liknande infektioner som sannolikt varar betydligt längre, kanske livslångt.

Vektorvaccin

Ryska Sputnik V, Astra Zenecas vaccin (ibland kallat Oxfordvaccinet) och Janssens vaccin (ibland refereras till som Johnson & Johnsons vaccin) är virusvektorvacciner. Sputnik V har enligt Lancet rapporterat en effektivitet på 91,6 procent, Astra Zeneca en effektivitet på 62 eller 90 procent, beroende på hur doseringen ser ut. Sputnik V som är det vaccin som använts längst har rapporterat relativt få biverkningar.

Virusvektorvaccinerna kan vid ett första påseende verka lika mRNA-vaccinerna eftersom båda går ut på att producera spikproteiner och få kroppen att etablera ett immunförsvar mot dem. Vektorvaccinerna för dock in beskrivningen i cellerna hur de skall producera spikproteinet på ett helt annat och beprövat sätt. Detta görs via ett dubbelsträngat DNA, istället för mRNA, och instruktionerna paketeras i ett annat virus och inte i lipidnanopartiklar med tillsatser av det giftiga PEG.

Viruset som används för att transportera arbetsbeskrivningen är ett så kallat adenovirus, som är boven bakom många av våra vanliga infektioner, men som i detta fall modifierats för att bära DNA-instruktionen. Fördelen med denna teknik är att DNA inte är lika bräckligt som mRNA, och adenoviruset är ett stabilt skydd. Därför behöver heller inte dessa vacciner förvaras i sträng kyla som Pfizers och Modernas och blir därmed långt enklare och billigare att hantera. Det är därtill billigare att köpa in.

När ett virusvektorvaccin injiceras tar sig adenoviruset som bär på DNAt med beskrivningen för produktion av spikproteinet, in i cellerna. De slukar viruset och väl inne tar sig adenoviruset till cellkärnan. Där släpper adenoviruset ut sitt dna. Det avaktiverade adenoviruset kan inte kopiera sig självt, men arbetsbeskrivningen för coronavirusets spikproteiner kan läsas av cellerna och kopieras till RNA, som i sin tur får cellerna att börja producera spikproteinerna. Därvid sätts samma procedur igång som för mRNA-vaccinerna, för att skapa immunitet mot spikproteinerna och därmed även mot coronaviruset som ju har spikproteiner på ytan. Men som sagt, för att det skall fungera krävs att immunförsvaret är något så när intakt. Om spikproteinerna inte elimineras av immunförsvaret kan de i sin tur orsaka allvarliga vasculära problem.

Det finns idag både bra profylax och bot mot Covid-19. Den som har en god D-vitaminstatus löper 15 gånger mindre risk att dö av sjukdomen i jämförelse med dem som har D-vitaminbrist, vilket är det stora flertalet. Man kan i flertalet fall relativt lätt bota Covid-19 om man sätter in hydroxiklorokin eller ivermectin under de första sjukdagarna.

Det är givetvis helt förkastligt att försöka tvinga människor att vaccinera sig mot sin vilja såsom politikerna nu gör. En ovaccinerad person bör inte utgöra något smitthot mot andra än de som också valt att inte vaccinera sig. Mitt råd är att sätta er in i hur dessa vacciner fungerar och väga er egen smittrisk mot risken för biverkningar av vaccinet. Själv kommer jag att avvakta till jag vet tillräckligt om riskerna för att kunna göra ett väl grundat val. Om ni har haft en Covid-19 infektion har ni ett långt bättre skydd än vad ett vaccin kan erbjuda, då innebär en ytterligare vaccination bara en ökad risk och ingen fördel.

Ni har en grundlagsskyddad rätt att bestämma över er egen kropp, så låt er inte tvingas till ett beslut av den intensiva propaganda som politiker och media nu basunerar ut. Detta handlar om inkomster på hundratals miljarder för det medicinindustriella komplexet och då kan ni inte lita på någon mer än er själv.

 

Lars Bern

 

Artikeln har tidigare publicerats på Antropocene

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!