Krönikor

Varför jag inte känner klimatångest

Fråga er varför nästan inte några resurser läggs på att förebygga de metabola sjukdomarna för att på så sätt rädda tiotals miljoner liv årligen? Istället rullar våra politiker hundratals miljarder till en helt meningslös så kallade klimatpolitik som inte förlänger eller räddar ett enda liv netto. Det skriver Lars Bern.

Publicerad 13 januari 2020

Jag har under senare decennier ägnat större delen av min energi och tid åt frågeställningen med anknytning till hälsofrågor. Det som framförallt fångat mitt intresse är den pandemiska sjukligheten i ämnesomsättningssjukdomar – så kallade metabola sjukdomar som idag tar grovt räknat 40 miljoner liv årligen (se det rubricerade diagrammet). Mitt intresse har initierats av att jag själv för 30 år sedan drabbades av den näst vanligaste av dessa sjukdomar – nämligen cancer. Jag insåg snart att cancern bara var en del i ett brett spektrum av sjukdomar som alla har sitt ursprung i en störd ämnesomsättning – metabolism. Dessa är främst fetma, karies och tandröta, insulinresistens, diabetes-2, hjärtkärlsjukdomar, cancer, Alzheimer och rader av autoimmuna sjukdomar.

Minst 80% av alla dessa metabola sjukdomar skulle lätt kunna undvikas med en bättre kost och livsstil. Så, jag har givetvis frågat mig varför detta inte sker, utan att vi människor rusar blint in i en sjuklighet som tar flertalet av våra liv i förtid? Efter över 20 år av intensiva studier av den vetenskapliga litteraturen på det aktuella området har jag sammanfattat mitt svar på frågan i boken Den Metabola Pandemin.

Jag får då och då kommentarer från personer som är tacksamma för mitt hälsoengagemang och uppskattar det jag skriver i hälsofrågor, men som ställer sig väldigt kritiska till min inställning till klimatalarmismen. Det ger mig anledning att förklara min relativa inställning till båda dessa frågorna.

Mitt stora intresse tidigare i livet har varit miljöfrågorna som jag ägnat mig åt i nästan 50 år. Under min yrkesverksamma tid hade jag en rad ledande befattningar och uppdrag i företag och organisationer med betydande miljöverksamheter. Självklart har detta intresse lett in mig på tidens dominerande hype, nämligen klimatfrågan. Jag har inte ägnat mig specifikt åt att själv studera klimatvetenskap, utan har i den frågan tagit rygg på den etablerade vetenskapen i form av den geologiska gruppen inom Kungl. Vetenskapsakademin och Sveriges främste auktoritet inom klimatforskning professor Lennart Bengtsson. Min uppfattning i frågan stämmer väl med vad Bengtsson skriver i sin nypublicerade bok Vad händer med klimatet?

Med denna utgångspunkt och baserat på de observerbara klimatförändringarna sedan mitten av 1800-talet fram till idag, har jag likt Bengtsson kommit fram till att vi inte inom detta århundrade kan förvänta oss några dramatiska effekter på människors levnadsförhållanden. Som ni kan se i det rubricerade diagrammet utgör naturkatastrofer det minst hotfulla mot mänskligt liv av de uppräknade. Detta har därtill kraftigt minskat från 500.000 på 1920-talet till dagens rekordlåga siffror. Vi har tid på oss att utveckla ny teknik för att kunna möta förväntade klimatförändringar. Av detta skäl har jag tagit avstånd från klimatalarmismen som fullständigt förgiftat samhällsdebatten på senare år. Det är inte så att världen går under om 10 år om vi inte slutar med fossila bränslen tills dess. Däremot är det tvärt om, mänskligheten går garanterat under om vi skulle helt sluta använda fossil energi på 10 år. Världen är idag till 85% beroende av fossilbaserad energi som det tar minst 100 år att ersätta.

Med utgångspunkt från vad det rubricerade diagrammet visar, så skulle jag kunna beskriva den ångest som jag känner inför den skenande metabola pandemin som 4.000 gånger högre än min klimatångest. Jag kan baserat på faktiska observationer (se bland annat figuren ovan) inte begripa mig på dem som tror att de klimatförändringar vi har (som hittills mest varit fördelaktiga för livet på jorden) är ett akut hot mot ett hållbart liv. Som synes finns det långt mycket annat att oroa sig över i dagens värld.

Fråga er varför nästan inte några resurser läggs på att förebygga de metabola sjukdomarna för att på så sätt rädda tiotals miljoner liv årligen? Istället rullar våra politiker hundratals miljarder till en helt meningslös så kallade klimatpolitik som inte förlänger eller räddar ett enda liv netto. Den politiken bidrar till en skriande resursbrist för att ta hand om alla metabolt sjuka inom vården, så klimatpolitiken kostar i realiteten liv.

 

Lars Bern

 

Artikeln har tidigare publicerats på Anthropocene


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!