MORGONDAGENS DAGSTIDNING – torsdag 13 februari 2025

torsdag 13 februari 2025

Utrikespolitiska konsekvenser av modern svensk nationalism

En en modern svensk nationalism med "Sverige först" som ledande princip måste bland annat undvika medlemskap i regionala eller globala sammanslutningar som tillåter att vår suveränitet minskar väsentligt och istället söka samarbeten som är naturliga. Det skriver Dan Ahlmark i sin krönika.

publicerad 16 november 2019
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När man granskar nationalismen i olika länder, ser man betydelsen av den situation landet befinner sig i. Är det under externt hot eller press? Består landet av ganska heterogena grupper av medborgare, eller är det homogent? Råder det stora motsättningar inom landet? Det specifika behovet av nationalkänsla för att exempelvis hålla ihop, eller mobilisera ett land, är särskilt viktigt för nationalismens art och styrka.

Beträffande Sverige har vi haft rätt unika förutsättningar som delvis förklarar svagheten i den nationalism svenskar uttrycker. Fred i ett par hundra år och ett betydande hot mot landet under bara fyrtio. Ett ytterst homogent land, där det i praktiken regerande partiet eliminerat kunskapen om vår historia och skapat en missaktning mot allt i Sverige som hänt innan socialdemokratin fick makten. Till det finns därtill kopplat en otillbörlig vördnad för internationella organisationer, radikala regeringar i utvecklingsländerna och en enorm u-hjälp. Att spela rollen som världssamvete och tro att Sverige i sociala och moraliska avseenden är det ledande landet i världen innebär en grotesk självuppskattning, men det är ingen nationalism.

Insikten att ett land misskötts – som skett i Sverige under ett halvt sekel – kan också skapa nationalism.1 Mot bakgrund av den ekonomiska historien kan man se möjligheten att Sverige åter kan komma i en absolut världstopp beträffande de viktiga levnadskriterierna för medborgarna förutsatt att man eliminerar socialdemokratins misslyckade samhällsbygge. Den styrande principen att nå detta är individualism: att rätten för individen att bestämma över sitt liv kraftigt stärks. Det kräver bland annat att den offentliga sektorn kraftigt reformeras. När individen ska få mera beslutsrätt och resurser, får det offentliga och politikerna mindre.

Utrikespolitiskt innebär detta formellt ”Sverige först” i alla avseenden, eftersom svenskarna – där så är möjligt – individuellt fattar besluten i olika frågor, vilkas rätt begränsas av exempelvis ökad integration inom EU. En fråga som u-hjälp ska staten inte vara engagerad i.2 Sverige först innebär med nödvändighet att svensk suveränitet och självbestämmanderätt alltid måste tryggas, så att utlänningar inte bestämmer för och över oss.

Att spela rollen som världssamvete och tro att Sverige i sociala och moraliska avseenden är det ledande landet i världen innebär en grotesk självuppskattning, men det är ingen nationalism.

Hur yttrar sig då dagens svenska nationalism i praktiken? De främsta politiska yttringarna idag kan sägas vara ett hårt motstånd från en betydande minoritet av befolkningen mot (A) massinvandring och (B) mot medlemskap i en federal Europastat, där makten i praktiken övergår till Tyskland och Frankrike. Svenskarna har börjat inse konsekvenserna av den ansvarslösa invandringspolitiken, och eftersom dess följder successivt blir allt allvarligare, blir resultatet så småningom – men för sent – en folkmajoritet som tvingar fram en restriktiv invandringspolitik. Eftersom befolkningsförändringen vid den tidpunkten gått så långt, vet vi inte vilka politiska och religiösa problem detta orsakar. Sverige är här ute på för landet okänd mark.

Två policyn är då viktiga. Man får i Sverige aldrig mera tillåta regeringen och riksdagen, det vill säga politiker, att bestämma volymen invandrare. Politiker ska inte få importera väljare i syfte att cementera sitt partis politiska ställning på skattebetalarnas och landets bekostnad. En bestämmelse i grundlagen bör vara, att volymen invandrare bestäms genom folkomröstning, vilket är en självklar libertariansk princip i en oreformerad ”välfärds”stat. Ökningar utöver den volymen kan inte ske, däremot nedskärningar om riksdagen godtar dem. Kommunala omröstningar ska samtidigt tillåtas bestämma antalet icke-medborgare som flyttar in i en kommun.

Den andra policyn gäller religioners inverkan på svensk politik. Sverige upplevde på femtonhundratalet de katastrofala verkningarna av strider mellan religioner (protestantism och katolicism). Det motsvarar idag strider mellan en religion och sekulära politiska demokratiska partier. Vi bör ha lärt oss läxan att något liknande aldrig mer får upprepas i Sverige. Alla ansatser att låta religion nämnvärt bestämma politiken måste oavsett form stoppas i ett tidigt skede.

EU-frågan är idag inte aktuell för de flesta svenskar, men insikten om EU-medlemskapets nackdelar växer nog ändå. Det behövs dock mycket mera information innan den vanlige svensken inser att deltagande i ett federalt Europa betyder att vi blir en tysk-fransk provins utan väsentlig självbestämmanderätt. Utrymmet för svenskars individuella beslut minskar då också kraftigt.

Målet för ett pånyttfött och nationellt medvetet Sverige är deltagande i ett EU som i första hand är ett frihandelsområde och vars nuvarande författning skrotats. Därutöver kan olika medlemsstater frivilligt pröva samarbeten på olika fält, och kanske kommer då på ett antal områden ett formellt samarbete mellan ett varierande antal länder forma sig under EU-paraplyet.3 Den utvecklingen får ta den tid det tar.

Vad man kan förstå av globalisternas planer är att EU ses som en föregångare men också som en modell som man kanske kan använda för att tvinga in världens övriga stater i liknande regionala organisationer, vilka tillsammans så småningom kan bilda en global politisk stat. Världsetablissemangets mål att skapa en sådan global statsbildning syns klarna allt mer. Policyförslag som Agenda 21/Agenda 2030, som avslöjar hur intressenterna tänker sig framtiden på vissa områden, finns redan. Dessa visar hur socialistiskt det etablissemanget är.

Betydelsen av klimatfrågan för FN:s möjlighet att kraftigt öka sitt inflytande och öka makten över världens ekonomier, ska därvid inte underskattas. Att det ekonomiska etablissemanget – i första hand de multinationella företagen och bankerna – går med på detta, beror på deras stora fördelar av att de nationellt baserade konkurrenterna sannolikt kraftigt kommer att försvagas genom reglerna i en värld styrd av politiska globalister.

Betydelsen av klimatfrågan för FN:s möjlighet att kraftigt öka sitt inflytande och öka makten över världens ekonomier, ska därvid inte underskattas.

En framtida världsomspännande organisation med konkret ansvar för politiken får med nödvändighet bara genom sitt medlemskap förr eller senare socialistiska och auktoritära mål. Man behöver bara betrakta karaktären av FN:s medlemsstater för att förstå hur motbjudande ett intimare politiskt samarbete med de många vidriga medlemsstaterna skulle vara.4 Det är i nuläget inte islamsk terrorism (inhemsk eller global) eller Ryssland som är det främsta hotet mot vårt land och suveränitet, utan överstatliga organisationer.5

En utmaning för svensk nationalism är alltså att undvika medlemskap i regionala eller globala sammanslutningar, som tillåter att vår suveränitet minskar väsentligt. Om man inte kan ändra EU:s kurs från inriktningen mot en federal union med stor central makt, och Sverige inte kan stå utanför denna på acceptabla villkor, bör Sverige lämna EU. En kraftigt ökad samverkan mellan medlemmar med liknande åsikter bör naturligtvis ske redan idag. Det ökande hotet från FN:s ambitioner motverkar vi bäst genom att nu lämna organisationen.6 För att hantera vissa viktiga internationella frågor kan vi sedan delta i arbetet att bilda en Demokratiernas FN.7

 

Dan Ahlmark

 

 

Källhänvisningar:
1) ContraViktiga krafter bakom Sveriges utveckling
2) Nya TiderVarför den svenska U-hjälpen bör elimineras
3) ContraAtt avsluta eller reformera EU
4) Nya Dagbladet – FN har alltför många motbjudande medlemsstater
5) Nya Dagbladet – Den politiska globalismen – Sveriges största samhällsfiende
6)
Nya Dagbladet – Varför Sverige bör lämna Förenta Nationerna
7) Nya Tider – Ett demokratiernas Förenta Nationerna

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.

Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.

Han gav förra året ut boken "Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten".

Ett år av besinningslöst våld – och nya vägskäl

Folkmord och etnisk rensning lanserades som legitimt "självförsvar". Eskalerande krigsretorik skulle göra oss trygga och freden i Sverige skulle säkras genom anslutning till en militärpakt med ett alltmer oresonligt tonläge. 2024 kom på många sätt att bli ett år där den orwellska retoriken togs till nya nivåer.

publicerad 31 december 2024
– av Redaktionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När vi idag skriver nyårsafton i kalendern är det med ett bistert nyhetsår bakom oss.

Mer än något annat kom 2024 att utgöra den fullständiga frånvaron av en vilja hos maktetablissemanget till ömsesidig förståelse och fredlig samverkan.

Redan i januari lät Sveriges överbefälhavare uppmana svenskarna att efter två sekler av fred nu förbereda sig för ”ett krig mot Ryssland”, och i mars blev så Sverige formellt medlemmar i den USA-ledda militärpakten, Nato, utan att någon egentlig offentlig debatt har förts kring saken. Deklarationer har utlysts om att detta var nödvändigt av ”säkerhetspolitiska skäl” och skulle göra oss alla ”tryggare”, medan Natomedlemskapet i praktiken har drivit oss ännu närmare ett krig mot Ryssland. I samma veva som Sverige anslöt sig till Nato kunde det bekräftas att alliansens trupper fanns på plats i Ukraina och deltog i striderna.

Bilden av Ukrainakriget, som Västblockets proxykrig mot Ryssland, stärktes ytterligare när en läckt inspelning visade hur tyska militärtoppar diskuterade möjligheterna att attackera rysk infrastruktur och bomba Krimbron – ett attentat som sedermera genomfördes i oktober 2022. Redan tidigt under året lät även Frankrikes Emmanuel Macron deklarera att han övervägde att skicka franska soldater till Ukraina.

Parallellt med eskalationen i Ukraina fortsatte Israel genom bombningar och blockader att driva på vad som av alltfler betecknats som ett folkmord i Gaza där de högerextrema makthavarna i Tel-Aviv öppet har glatt sig över att området blivit lagt i ruiner.

På vissa utposter i Europa har det uttalade krigsmotståndet samtidigt vuxit. I maj utsattes Slovakiens frispråkige premiärminister Robert Fico för ett mordförsök, men överlevde mirakulöst – samme Fico som tillsammans med Ungerns premiärminister Viktor Orbán varnat för riskerna med Västblockets fortsatta inblandning i kriget, där han uttryckt stark oro för att konflikten i fortsatt frånvaro av diplomati kan utvecklas till ett tredje världskrig.

Statsminister Ulf Kristersson och USA:s utrikesminister Anthony Blinken. Till höger, EU-flaggan vajar när Natos bombplan flyger över Stockholms stadshus. Montage. Foto: U.S. Department of State, faksimil/Carl Bildt/X

Folkligt missnöje

På hemmaplan har Moderaterna fortsatt att ge vatten på kvarnen till kritiken att man inte skiljer sig nämnvärt från sina socialdemokratiska föregångare vid makten. Trots löften om motsatsen har den demografiska omvälvningen av Sverige fortsatt i stadig takt. I april passade man också på att driva igenom en lag i syfte att göra det lättare för barn att genomgå könsmanipulerande behandlingar, där partiföreträdare som motsatte sig idén rättades in i ledet med hjälp av partipiskan. Under sommaren lät man också fortsätta expandera övervakningssamhället, något som kommit att bli en av partiets hjärtefrågor.

Den internationella bilden av Sverige som gängkriminalitetens högborg i Europa förstärktes i augusti när danska politiker och polis gick ut och larmade om att ungdomar med svenska medborgarskap anlitas för att åka över gränsen och begå mord i Danmark. Samma bild stärktes ytterligare av att Inspektionen för vård och omsorg gick ut och bekräftade att många av landets HVB-hem i praktiken tagits över av kriminella nätverk och därmed har kunnat nyttjas som rekryteringsbaser av dessa.

Missnöjet med det politiska ledarskapet har samtidigt blivit allt svårare att dölja runtom i Europa. I februari fick de nederländska bondeupproren en uppföljare när stora bondeprotester mot Bryssels växande totalitarism, som man menar riskerar att döda den europeiska livsmedelsförsörjningen.

Ryssland har samtidigt passat på att flirta med politiskt missnöjda EU-medborgare och andra västerlänningar – där man beslutat erbjuda asyl och uppehållstillstånd till dem som vill undkomma vad man beskrev som på ”destruktiva nyliberala ideal”.

Bidens kollaps – och Trumps återkomst

Under sommaren blev det också allt svårare att dölja den allvarliga demensen hos ”den fria världens ledare” – USA:s president Joe Biden. Dennes dråpliga fadäser och osammanhängande utspel gjorde till slut att även de egna anhängarna medgav faktum om hans hälsotillstånd vilket föranledde att hans kandidatur drogs tillbaka från presidentvalskampanjen.

Det folkliga missnöjet med det demokratiska etablissemanget har av allt att döma vuxit även i USA och gjorde Donald Trump med sin oppositionella profilering till en alltmer tydlig favorit att vinna valet. Trumps ställning stärktes sedan ytterligare av de dramatiska bilderna av det mordförsök som ägde rum mot honom under ett kampanjmöte i Pennsylvania – där Trump överlevde till synes mirakulöst och efter detta kom att omhuldas i allt högre grad även av gamla politiska motståndare.

Globalisttoppen Mark Rutte blev ny Natochef. Foto: World Economic Forum/CC BY-NC-SA 2.0

I början av sommaren stod det klart att Nederländernas premiärminister, Bilderbergveteranen och globalisten Mark Rutte, skulle ta över Norges tidigare statsministers, Jens Stoltenberg, chefspost för ett Nato som än mer öppet visade att man inte är intresserade av diplomatiska lösningar i Ukraina. Samtidigt fortsatte larmen om allt grövre israeliska övergrepp i Gaza, där en läckt FN-rapport visade hur omkring 200 av organisationens anställda, och nästan lika många av deras familjemedlemmar, dödats av israelisk militär – siffror som saknar historiskt motstycke.

När sommaren blev till höst utvecklades också den israeliska invasionen av Gaza till ett regionalt krig. Massiva bombattacker mot Libanon inleddes med tusentals dödade och skadade som följd. Allt detta medan världssamfundet tittade på och några allvarliga funderingar på sanktioner mot Israel under det pågående folkmordskriget inte kommit på fråga. I Sverige fortsatte välfärdskollapsen och Kronofogden larmade om att en barnfamilj nu vräks från sitt hem varje dag.

I oktober vållade Kristdemokraternas EU-parlamentariker, Alice Teodorescu Måwe, uppståndelse när hon krävde att den som ska beviljas svenskt medborgarskap först måste underteckna en ”lojalitetsförklaring” till Israel. Tel-Aviv passade under samma period på att helt förbjuda FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar, med hänvisning till att denna skulle vara ”infekterad av terrorister”, och det framgick även att det i praktiken framförallt är amerikanska skattebetalare som finansierar den israeliska militärapparaten.

Teodorescu Måwe menade att svenska medborgarskap endast bör ges till dem som erkänner staten Israel med sina illegalt ockuperade territorier. Montage. Foto: Levi Meir Clancy/Unsplash, Kristdemokraterna

Vaccinkritik och Västhyllade salafister

I november segrade Trump som väntat. Den israeliska lobbyorganisationen AIPAC deklarerade i samband med valet även att man ansåg sig ha gjort stora framsteg med att få in pro-israeliska kandidater i de amerikanska kongressen. Den tillträdande presidenten fick sedan många att höja på ögonbrynen över sina ministernomineringar, framförallt nomineringen till posten som hälsominister av Robert Kennedy Jr. som blivit känd för sin kritik av läkemedelsjättarna och hälsoriskerna kring vacciner i allmänhet och covidvaccinerna i synnerhet.

Samtidigt som de sociala såren från coronakrisen har befunnit sig i bakgrundsbruset av krigsretoriken har det samtidigt också blivit allt mer tydligt att de som varnat för de experimentella mRNA-vaccinens skadlighet också tycks ha varit rätt ute från första början. Under slutet av våren medgav bland annat vaccinjätten AstraZeneca att deras mRNA-vaccin, som så många befarat, riskerade att orsaka blodproppsrelaterade dödsfall – uppgifter som förvisso varit kända sedan länge men genomgående avfärdats som paranoia. Frågan lyftes även i Sveriges riksdag när den obundna ledamoten Elsa Widding efterlyste av den svenska regeringen att utreda hur mRNA-preparaten i covidvaccinerna påverkar arvsmassan.

Assads regering störtades och ersattes av islamister. Montage. Foto: Syriens president, faksimil/France 24/YT

I Syrien störtades familjen al-Assad på ett dramatiskt sätt efter 55 år vid makten och ersattes av salafistiska terroristgrupper med kopplingar till det ökända al-Qaida. Politiker i Väst lät samtidigt genomgående meddela att man betraktade islamisterna som potentiellt positiva demokratiska krafter, där USA öppet utlovade understöd till de tidigare så förhatliga jihadisternas styre.

Året för det politiska samtalet i Sverige slutade sedan i samma krigiska tongångar som det började när Sveriges försvarsminister deklarerade att fortsatt stöd till Ukraina förblir Sveriges viktigaste prioritering. Under december månad tycktes arméchefen Jonny Lindfors även bekräfta att Sverige förbereder sig för krig mot Ryssland, en krigsupptrappning som blev än tydligare i samband med att MSB gick ut och uppmanade svenskarna att förbereda sig för allt från traditionella flygangrepp till attacker med kärnvapen och biologiska stridsmedel mot svenska städer – samtidigt som svenska svenska församlingar uppgav att man fått i uppgift att förbereda massgravar för stupade.

Nya Dagbladet kämpar vidare

I de dramatiska tider världen befinner sig i har Nya Dagbladet under året, utöver rapporteringen om den hysteriska samhällsutveckling vi haft i Sverige och i vår del av världen, gjort ytterligare försök att lyfta blicken bortom ett Västblock som i allt högre utsträckning sluter sig från omvärlden. I augusti besökte tidningens redaktionsledning bland annat det så kallade BRI-forumet i den kinesiska provinsen Sichuan som delgav utvecklingen av världens största infrastrukturprojekt – initiativet till den nya Sidenvägen som i nuläget involverar över 150 länder. Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson pekade i sammanhanget på att det blir alltmer uppenbart att dagordningen i världen snabbt är på väg att ritas om.

Det är viktigt att vi bevakar och hänger med i utvecklingen av den multipolära världsordning som nu i högt tempo ritar om den karta vi minns från 1900-talet, betonar Andersson.

På samma tema uppmärksammades även BRICS-organisationens anmärkningsvärda utveckling bland annat i samband med toppmötet i den ryska delrepubliken Tatarstans huvudstad Kazan.

På hemmaplan ser 2025 också ut att kunna bli ett år då Nya Dagbladets exceptionellt utdragna rättskamp med Länsförsäkringar Bank om blockaden av en stiftelse för oberoende journalistik i Sverige kan ta nästa steg. Efter att banken genom kryphål i domstolsväsendet lyckats förhala rättsprocessen under nästan två år togs ärendet slutligen hela vägen till Högsta domstolen, där Nya Dagbladet tog en första viktig delseger när bankjätten slutligen nekades prövningstillstånd för sina förevändningar för att undgå rättvisan.

Nya Dagbladets nyhetschef Isac Boman och chefredaktör Markus Andersson kan glädjas med läsarna över en första seger i HD i rättsprocessen mot Länsförsäkringar Bank. Foto: NyD/Mostphotos

Det är genant att en av landets största banker ägnar sig åt denna typ av barnsligheter för att försöka undgå rättvisa för det juridiska och ekonomiska övergrepp man uppenbart gjort sig skyldig till, säger Nya Dagbladets chefredaktör Markus Andersson, som samtidigt pekar på att rättsprocessen i praktiken ännu bara har börjat och att dess fortsättning kommer att stå tydligare klar under början av året.

Chefredaktören understryker sin tacksamhet till läsarnas stöd som kommit till redaktionen under det gångna året.

Vi har alltid varit en humla som flyger vidare mot alla odds, men vi lever också i en tid med enorma möjligheter. Vi vet att vår bevakning och våra kommentarer gör skillnad i ett medielandskap som är exceptionellt likriktat i dagens läge. Behovet av medieaktörer som verkar oberoende av det offentliga samtalets allt snävare ramar är fortsatt helt enormt.

Det är svårt att kommunicera till alla läsare som hjälpt oss vilken skillnad varje vänligt ord och varje krona gör för vår strävan att befästa NyD som en professionell, stark och intellektuellt hederlig röst i det nordiska medielandskapet, avslutar Andersson.

 

Med det sagt önskar Nya Dagbladet alla läsare och hela det svenska folket ett Gott Nytt År med stark tro på en bättre framtid!

Klimatpolitisk huggsexa

Klimatöverdrifterna

De miljarder som utlovades vid klimatmötena till fattigare länder kommer att tas från hushållens skattepengar. Det handlar om tusentals kronor årligen för varje hushåll - en summa som förväntas öka framöver.

publicerad 27 november 2024
– av Tege Tornvall
Foto: COP29
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

De nyss avslutade klimatmötena i Colombia och oljestaden Baku bekräftade åter vad FN:s årliga klimatmöten egentligen är och handlar om:

Klimatmötena är politiska huggsexor om finansiering och fördelning av nu utlovade 300 miljarder dollar per år (nu höjt till 300 miljarder) till fattiga länder för att få dem att byta billig, riklig, tillgänglig och energirik energi (kol, olja och gas ur marken) mot dyr, otillförlitlig och energifattig med ont om råvaror (”förnybar” vind-, sol- och biokraft) med påstått klimathot som förevändning.

Medias rapportering från dessa möten gäller mest hur fattiga länder vill pressa rika på mer pengar. Nu gäller det totalt inte längre 100 utan 300 miljarder dollar per år.

Det är vanliga hushålls skattepengar. I världens välståndsländer bor en dryg miljard av världens totalt 8,2 miljarder invånare. Med drygt 11 kronor per dollar motsvarar 300 miljarder dollar 3 400 kronor per person och år.

Det blir 7 000 kronor per hushåll och år – och mer framöver. Har välståndsländernas hushåll det klart för sig? Även bland dem har många klen ekonomi eller är rent fattiga.

Till detta kommer högre energi- och övriga levnadskostnader. Det kan bryta fortsatt växande välstånd i ännu välmående demokratier och leda till strider om finansiering och fördelning även där. Därför gäller hela klimatfrågan politik och inte vetenskap.

Särskilt eftersom Jordens klimat äger rum i den marknära atmosfären och främst beror på hur mycket solvärme som når jordytans land och särskilt hav.

 

Tege Tornvall

Dyrare bensin och diesel skall få fler att köpa elbil

Biltillverkare kräver ”modiga politiska beslut” för att göra dieseln dyrare, så att konsumenterna istället pressas att köpa elfordon.

publicerad 24 oktober 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Christopher Persson
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

När elfordon lockar för få köpare vill deras tillverkare göra det dyrare och svårare att köpa bensin- och dieselbilar.  Nyligen krävde Kina-ägda Volvo Cars och dess systerföretag Polestar att EU per 2035 förbjuder försäljning av nya sådana bilar.

För lastbilar tycker Volvo AB:s VD Martin Lundstedt att elektrifieringen går för långsamt. Detsamma tycker Scanias VD Christian Levin, som vill att politiker borde göra mer för att stödja eldrift.

Han kräver ”modiga politiska beslut” för att göra diesel dyrare, alltså göra lastbilar och vägtransporter dyrare.

Detsamma kräver konkurrenten Daimler Trucks, vars avgående VD Martin Daum vill se årligt ökande bränslepriset i stället för bonusar för elfordon. Målet är att ”göra det otänkbart att köpa bensin- eller dieselbilar”.

Väl medvetna om elfordons begränsade räckvidd kräver de samfällt fler laddstationer ute i trafiken. Att bekostas av fordonsägare och skattebetalare.

En större ellastbil kostar mer än dubbelt mot en dieseldriven och tar flera ton mindre last. I klartext: högre pris för mindre nytta.

 

Tege Tornvall

Pengar som inte finns

Klimatöverdrifterna

Trots att koldioxid är en bristvara i atmosfären satsar vi hundratals miljarder på att minska halterna. Det här är pengar som ännu inte finns och som riskerar att förloras på missriktade projekt och ideologiska önskedrömmar.

publicerad 5 september 2024
– av Tege Tornvall
Foto: Nina Laakso/CC BY 2.0