Den goda vänstermänniskan

Dagens makthavare visar på många områden vilka värderingar och ståndpunkter som är acceptabla i ett kulturmarxistiskt Sverige.
Genom mekanismer i samhället så som åsiktskorridoren och repressalier – ibland allvarliga – när fel åsikter hos en individ upptäcks, får man en god bild av ett ideal som vi kan kalla “Den goda vänstermänniskan”. Vilka åsikter har då en sådan exemplarisk individ?

Låt oss inledningsvis utgå från ett antal grundkategorier för varje individ:
A) Folkgruppen denne tillhör
B) Nationaliteten
C) Kön/genus
D) Ålder, samt därtill två ytterligare typer av objektiva fakta;
E) Religion och
F) Prestationer under levnaden.

Svenskar hamnar omedelbart i underläge genom att vita anses bära en stor skuld för brott av föregående generationer avseende kolonialism, världskrig och dylikt. Västerlandet anses ha stått för så många förbrytelser att västerländska nationer står i stor skuld till andra stater¹. Den svenska nationaliteten (B) innebär något plusvärde i sammanhanget eftersom svenskarna inte anses bära ansvar i lika hög grad som vissa andra nationer för dessa förbrytelser, men eftersom vi är européer och tillhör den kaukasiska (vita) rasen (A), ses vi genom detta ändå som förbundna med många överträdelser. I bägge avseenden krävs då för förlåtelse avbön av individen, som visar dennes ånger och beklagande. Godtagande av massinvandring är här ett viktigt kriterium för att kunna godtas som en acceptabel individ.

Beträffande biologiskt kön och könsidentitet (C) kommer männen omedelbart i underläge beroende på tidigare mäns många övergrepp mot kvinnor. Den radikala feminismen går långt utöver jämställdhet och angriper dagens män för en rad förtryckande åsikter och handlingar som de sägs begå nu eller ha begått tidigare. Det är då vanligen hela det manliga könet som kritiseras, och kraven på bättring och kompensation ställs på alla levande män. Bland anklagelsepunkterna ingår kritik av maskulinitet, där dock det som främst kritiseras syns vara uppträdande som inte ingått i accepterat manligt beteende under de senaste två-tre generationerna. Om man preciserar vad maskulinitet egentligen ansetts vara, utgör det en rad berömvärda egenskaper som är av oerhörd betydelse för samhället. Men män utpekas i arbets- och sociala sammanhang ofta istället som förtryckare, och mannen måste då för godkännande visa att han instämmer i kritiken och aldrig beter sig eller betett sig på ett klandervärt sätt. Att feminiseringen av svenska män kan vara ett problem erkänns inte. Eventuella attityder hos heterosexuella män eller kvinnor till andra könsidentiteter (homo, trans etcetera) är också skäl för angrepp mot dem.

Ålder (D) är en egenskap individen inte kan påverka. Kritik inriktas främst mot äldre svenska män. I en artikel har jag diskuterat några fördelar äldre personer har². Beträffande nackdelen av att vara ung är ett exempel när Greta i ett tal nyligen i Iowa antydde att unga förstår klimatfrågan bättre än äldre. Det barnsliga uttalandet är i sig själv tillräckligt för att förstå skälen för att rösträttsåldern absolut inte bör sänkas.

Beträffande andra personfakta ses religiös tro (E) som allmänt diskvalificerande av kulturmarxisterna. En aspekt av detta är att postmodernismen förnekar att människorna har förmåga att fastställa den objektiva verkligheten, och vårt förnuft och logik är inte tillförlitliga. Varför religion mot den bakgrunden är särskilt förkastlig är oklart. Just kristna människor anses därtill ha ett lägre värde än religiösa med annan trosuppfattning.

Beträffande människans yrke och arbete (F) ses hennes prestationer främst vara ett resultat av hennes bakgrund (familj, socialgrupp) och att hon – om hon är affärsman – använder sig av sådana förutsättningar som skapats i samhället. Det sägs då innebära att det inte är hon som skapat sin eventuella framgång och förmögenhet. Framgången är därför inget att vara stolt över. Dessutom sker den inom ett ekonomiskt system byggt på en påstådd exploatering av utvecklingsländerna.

Förutom att försäkra alla om sitt rena uppsåt eller rätta avsikter gällande dessa faktorer (A – F) krävs därtill att individen är god och rättroende i många andra avseenden. Bakgrunden till kulturmarxism är ju postmodernismen, och en tro på den filosofins viktiga teser blir därför ett naturligt krav. Vänsterns nya syn på kunskapsteori, etik och psykologi innehåller då många fallgropar för den oförsiktige. Innehållet i de värdegrunder som är aktuella beroende på individens yrke med mera, ska fullt accepteras. Godhet hos individen vilar därvid på ett fullständigt godtagande av till exempel “Allas Lika Värde” trots den förvrängning och bluff som ligger bakom begreppet (3). Det innebär ett radikalt försök att i samhället föra in jämlikhet mellan medborgare och utlänningar. En ökad och genomgripande jämlikhet i samhället är ett annat kulturmarxistiskt mål, eftersom man hatar mänskliga olikheter (4).

Identitetspolitik kan tillämpas på samhällsområden där motsättningar finns eller kan skapas mellan två grupper (förtryckare och offer). Målet för de olika typerna av identitetspolitik (som medborgare mot invandrare; förmögna mot fattigare) är, att de därigenom skapade motsättningarna ska leda till valvinster och politisk makt för kulturmarxister. De många varianterna av identitetspolitik innebär att individen dras in i ännu flera sammanhang där denne måste visa att han/hon är en person med korrekta åsikter. I internationella frågor anses motstånd mot globalism bero på förkastliga nationalistiska åsikter. Beträffande global uppvärmning krävs självfallet fullständig tro på koldioxidens ödesdigra inverkan på världens utveckling.

Mångkultur prioriteras, och kvotering och förturer ger privilegier åt favoriserade grupper. Allt anses vara politik, och objektiva sanningar är ointressanta om de motsäger ideologin. Många typer av kunskap och utbildning ändras för att överensstämma med ideologin, liksom den språkliga kommunikationen genom att många ord – som demokrati – får ny innebörd: ett nyspråk skapas. Forskningsmedel ges bara till politiskt korrekta ämnen och projekt. Alla medel samhället förfogar över: statsmedia, skola, universitet, offentlig förvaltning, NGOs etcetera, används för propaganda. Censur och demonisering av motståndarna ändrar opinionsbildningen.

Attityden till motståndarna hos dem som ser sig som goda vänstermänniskor (innebärande att de helt PK-anpassat sina värderingar och attityder) anger att de i viss mening ser sig som övermänniskor. Den överlägsna moral de anser sig ha, jämfört med oss primitiva opponenter, syns för dem helt rättfärdiga att deras representanter bestämmer över oss. Genom massindoktrineringen främst via media och utbildningsinstitutioner manövreras vi att tycka rätt och bete oss som de vill – bland annat att rösta rätt. Om detta inte fungerar, ska åsiktskorridoren och de olika personliga sanktioner som är möjliga, tvinga oss att vara passiva (i alla fall hålla tyst). Hur kan de tro att ett sådant samhälle håller i framtiden?

Dan Ahlmark

Källhänvisningar:
1) Nya Dagbladet – Oskäliga angrepp på den västerländska civilisationen
2) Contra – Äldre vita män
3) Nya Dagbladet – Mantrat allas lika värde ett ingrepp på människors rättigheter
4) Frihetsportalen – Hatet mot olikheter