Regeringsbildningen – en seger för Soros och hans springflicka Lööf

Gerorge Soros som med sin subversiva verksamhet stött på patrull i flera andra europeiska länder har dock i Sverige rönt framgång genom Annie Lööf och hennes centerparti i och med regeringsbildningen, skriver Hans Myrebro i denna krönika.

publicerad 30 januari 2019
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Fyra månaders maktkamp i den politiska manegen är nu över och en segrare har utsetts. Denna maktkamp har ofta framställts som en föreställning i de stora aktörernas sandlåda. Men ack, det är värre än så. För första gången i vår politiska historia kan vi klart se avtrycken från en globalt verkande organisation driva igenom sin linje i ett svenskt regeringsmönster. George Soros med sin organisation Open Society har genom att använda en springflicka styrt regeringsbildningen.

Annie Lööf som träffat George Soros i olika sammanhang vid Trilaterala kommissionens möten samt vid Bilderberggruppens sammankomster höjer honom till skyarna som den som försvarar demokrati och öppenhet. Hon visar därmed öppet att hon är helt förd bakom ljuset.

I själva verket har denna Soros under de senaste fyrtio åren med hjälp av sin stora förmögenhet och som en del av ”the deep state” engagerat sig hårt att omstörta regimer i länder där USA ansåg sig ha ekonomiska och strategiska intressen. Detta skedde med början i Afghanistan 1979.

Den internationellt kände journalisten Neil Clark har i en artikel i New Statesman den 2 juni 2003 klart redovisat några av Soros illdåd genom tiderna. Soros har nämligen aktivt finansierat omstörtande verksamheter i Östeuropa, Mellanöstern och Nordafrika bland annat. Internationella brottmålsdomstolen i Haag har han förvandlat till en utpost till USA:s justitiedepartement. USA har bedrivit ett fyrtiotal krig och militära interventioner under efterkrigstiden, helt i strid med folkrätten, men har du hört talas om någon amerikan som har ställts inför rätta?

Den judiske forskaren och författaren Gilad Atzmon har ofta beskrivit hur Israel vill stärka sin överlägsenhet genom att fragmentera grannländerna genom olika metoder. Han berättar att ganska nyligen fick den lesbiska judinnan Sarah Schulman hjälp av the Open Society med att finna en palestinsk queer-kvinna som med hjälp av Soros pengar skulle bygga upp en organisation i arabländerna för få personer inom denna kategori att våga komma ut ur garderoben. Varför? Jo för att i dessa ärkekonservativa samhällen ytterligare öka spänningarna och våldsdåden. Denna aktion applåderades av den israeliska vänstern enligt Atzmon. (Sarah Schulman- Israel/Palestine and the Queer International, sidan 108).

Det här är inte unikt. Över hela Västeuropa har man under senare år tågat omkring på gatorna i regnbågsfärger med spralliga politiker i spetsen för att demonstrera för sexuell frigörelse utan att ha en aning om att dirigenterna bakom endast är intresserade av att se det borgerliga samhället krossas. Detta skulle ske främst genom att kyrka och familj nedvärderades genom en kulturmarxistisk offensiv. Här har liberalismen sina rötter, och här ser vi klart motsatsförhållande till nationalismen som vill bevara allt det goda i nationen och förmedla ett arv till kommande generationer.

George Soros och hans destruktiva agenda blev portad både i Ungern och Ryssland. Han kom då att vandra runt i ett Europa i upplösning, men fann till slut en ung kvinna som villigt sprang och öppnade dörren till Sverige. Soros är globalist och han hatar människor som älskar sitt eget land, alltså nationalister. I Sverige fanns tillräckligt många, (men ändå en krympande skara) som absolut inte ville ge nationalisterna (SD) ett inflytande för då skulle de komma på kant med den, enligt Lööf, mycket snälla Soros. I enlighet med detta kom Soros tydligen att ge Lööf mycket klara instruktioner att inte under några omständigheter ge SD något inflytande.

SD sades i likhet med Centerpartiet ha nazistiska rötter, precis som Vänsterpartiet har kommunistiska sådana. Nu är rötter inte så intressanta i det här sammanhanget. Mycket mer av intresse är att följa de fötter som klampat in på regeringskansliet. Där syns nämligen tydliga avtryck av nasse-färgade fossingar som kommit för att rapportera från bland annat Atlantic Concil:s möten, där även den ukrainske nazistledaren Andrij Parubij fick framträda förra året som talare och inspiratör. Ni minns säkert Parubij. Jo, det var han som eldade på pöbeln vilken brände inne 150 ryssar i Fackföreningarnas hus i Odessa i maj 2014, och det var han som dirigerade massakern på Maidan-torget samma år. Förra året utropade han i ukrainsk radio Hitler som demokratins fanbärare. Allt detta har kvalificerat honom som inspiratör på Atlantics möten. Denna kraftfulla organisation stöds helt öppet ekonomiskt av svenska regeringen och naturligtvis även av Annie Lööf:s gode vän, George Soros. Den ukrainska nynazismen är nu så  stark så att den har börjat gå på export till länder där mångkulturell liberalism trängt undan en lågmäld nationalism.

Massmedia har beskrivit fyra månaders kris som en uppsluppen lek i sandlådan där Lööf tagit på sig rollen som ordningsvakt med uppgiften att mota bort alla som ser nationella ut. Medan det i bakgrunden vakade en äldre man vid namn George som i sin tur såg till så att Annie Lööf fullgjorde sin uppgift. När jag var liten varnade min mamma mig för att det i sandlådans närhet kunde finnas fula, mycket fula gubbar. Nu först förstår jag vad mamma menade.

 

Hans Myrebro

Om skribenten:

Hans Myrebro är en pseudonym. Han har bland annat författat boken NATO – ett monster på katastrofkurs.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!