Politisk huggsexa om miljarder

På klimatmötet i Dubai lovade världens rika nationer att ge mer pengar till fattigare länder. Detta hälsades med jubel från tiotusentals delegater från världens alla hörn.

Det visade också vad klimatpanelen IPCC:s årliga klimatmöten egentligen handlar om.

De är politiska huggsexor om finansiering och fördelning av utlovade 100 miljarder dollar per år till fattigare länder för att få dem att byta från energi de har (kol, olja, gas) till energi de inte har (växlande vind och sol) – med påhittat klimathot som förevändning.

Fantasisumman 100 miljarder dollar per år (1100 miljarder kronor) är pengar som knappast finns.

Naturligtvis tackar fattiga länder och tar emot dessa pengar. Sverige är dock ett av få rika länder som verkligen betalar sin andel. Men det är dessa pengar som mötena handlar om.

Bak lyckta dörrar förhandlar IPCC-ländernas delegater ord för ord fram sin sammanfattning för beslutsfattare (politiker, ledare och media). De utgår från IPCC:s rapport AR 6. Dess vetenskapliga arbetsgrupp 1 (WG 1) är långt från säker på att koldioxid från mänsklig verksamhet märkbart skulle kunna värma atmosfären.

Men panelen tar mer hänsyn till IPCC:s arbetsgrupp 2 (WG 2). Den behandlar möjliga effekter av mer koldioxid till atmosfären och har ett egenintresse av att förstärka dessa effekter. Det får panelen att skärpa första arbetsgruppens osäkerhet till 95-procentig säkerhet för global uppvärmning från mänsklig verksamhet.

Denna skärpning presenteras sedan som vetenskaplig sanning – utan stöd från första arbetsgruppen. Därpå går panelen tillbaka till den och skärper i efterhand även dess bedömning till 95-procentig säkerhet.

Politiskt drivna ändringar i efterhand kritiseras av tusentals forskare världen runt. I protest mot Kyoto-protokollet signerade drygt 31 000 mestadels forskare och akademiker den så kallade Oregon-petitionen. Nyligen menade 1 700 forskare och experter i nätverket Clintel att ingen klimatkris med hotande uppvärmning råder.

Dessa personer avfärdas i debatten som ”klimatförnekare”. Ett fult försök att brunsmeta dem med association till förnekare av nazismens förintelse av judar.

Men ingen förnekar klimatet. Det växlar sedan drygt fyra miljarder år i cykliskt samspel mellan solvärme, hav och molnbildning. Och lär så göra under överskådlig tid.

Tege Tornvall