Krönikor

Kulturmarxism och libertariansk moral

Dan Ahlmark jämför ideologierna kulturmarxism och libertarianism och förklarar varför de står i diametral motsats till varandra i denna krönika.

Publicerad 7 februari 2019
Uppdaterad idag kl. 20:03

I min bok om svensk libertarianism skriver jag, att förnuftstro, insikten om människans individuella värde, rättvisa och (med)mänsklighet är fyra utmärkande egenskaper hos den ideologin. Bland annat tron på människans förnuft och oförgripliga värde leder till kravet på individualism som den styrande principen för strukturen i samhället. Det leder till en fordran på stor frihet generellt. Beträffande förnuftstron bygger kulturmarxismen å sin sida på postmodernism med dess misstro just mot förnuft, logik och empirism. Postmodernismen anser nämligen inte, att människans sinnesorgan uppfattar verkligheten rätt. Hennes uttalanden är därför inte baserade på verkligheten, och våra ord beskriver inte denna riktigt. Därför är också mänsklig kunskap otillförlitlig. Individens förnuft och rationella slutsatser baserade på objektiva fakta förnekas.

Själva begreppet kulturmarxism står för ett antal konkreta och detaljerade synsätt och policys avseende samhället. De är praktiska tillämpningar av främst postmodernistisk filosofi (med dess påverkan från marxism) och präglas vanligen av subjektivism, kunskapsrelativism och känslor framför rationellt tänkande. Det leder till, att man ofta intar, vad som kan karakteriseras som extrema politiska ståndpunkter. Utgångspunkten är alltså helt annorlunda för de två ideologierna, och slutsatserna om samhället blir också dramatiskt avvikande. Libertarianismens val av stor frihet i samhället kolliderar helt med kulturmarxismens mål och policys.

Den libertarianska ideologin innebär en rad konsekvenser för individens beteende. Den kanske viktigaste följden (vid sidan av att alltid främja frihet och individuella rättigheter) är ett absolut krav på att ta ett ansvar för sig själv. Det innebär förutom att (a) helt ansvara för sin materiella levnad, man också (b) tar det totala ansvaret för sitt medvetande, sitt sinne, sina ord och uttalanden. Att (a) ligga andra till last utan att ha ansträngt sig och gjort allt för att undvika detta är ett mycket stort moraliskt brott. Det är föraktligt på liknande sätt som stöld – fast ofta värre, eftersom det kan gälla mycket större belopp. Man har ett personligt ansvar för allt, som gäller en själv och den familj man ansvarar för. Att till exempel konsumera underhållning och media bör inte förekomma, innan man tagit hand om det egna livet. Och kravet gäller alla och även många invandrare. Om en ekonomisk immigrant under sin livstid inte kan ersätta det samhälle han kommer till för alla de kostnader han orsakat, ska han enbart av moraliska skäl inte resa dit. Så alla människor ska ta kravet (a) på allvar. I min bok (s.167) talar jag om ”den avskyvärda moraliska stanken hos personer, som tror, att deras behov är andras skyldighet att uppfylla”.

Ifall medborgare trots alla personliga ansträngningar på grund av sina egenskaper och dylikt inte förmår klara sig ekonomiskt själva (a), rycker naturligtvis civilsamhället och det offentliga in. Medmänsklighet är en grundläggande egenskap hos libertarianismen, och ingen glöms bort i den Civila VälfärdsStaten.

Beträffande (b) är det inte acceptabelt att låta massmedia och de olika sätten i samhället att indoktrinera ta över och styra medvetandet. Människans värderingar ska formas genom eget tänkande på basis av förhållandena i verkligheten och objektiv information och med hänsyn till hennes eget rationella tänkande. En sådan grund får man inte av till exempel dagens massmedia, där journalister i första hand är propagandister för något vänsterparti – och i andra hand journalister. Dagens kakafoni av kulturmarxistiska åsikter i media är bara något, som måste uthärdas, men ingenting att beakta eller lyssna på – det förmedlar ju ingen kunskap eller budskap av värde. Om man lyssnar, är det för att få kunskap om på vilket sätt våra motståndare nu tänker att ytterligare försämra samhället. En person med libertariansk syn vet, att mycket av politiken i dagens Sverige – StatsVälfärdsStaten – är olämplig och grundad på en filosofi/ideologi med stora brister. När det gäller just kulturmarxismen, kan man säkert säga, att det allra mesta av dess påståenden är falska och dess policyansatser defekta. Dess samhällspolitik kan förkastas i sin helhet.

Hur bygga en libertariansk moral?

Målet att skapa en systematisk, internt harmonisk och sammanhängande livssyn med värderingar, som stöder och befordrar vår individualitet samt våra mål, gör studier och eget tänkande helt nödvändiga i processen. Detta mål kräver en någorlunda välgrundad uppfattning om världen, människan, samhället och den egna personen. Därför gäller formuleringen av en mera fullständig livssyn en kanske rätt långvarig process (fem år är inget märkligt) i ungdomen och för unga vuxna. Idag tar nog många inte den uppgiften tillräckligt seriöst, vilket väl är skälet till, att man så ofta möter människor med kollektivistiska åsikter. Att processen att formulera livssynen inte behandlas på ett tillfredsställande sätt i skolan, beror antagligen på att socialisterna inte vill, att ungdomar ska tänka själva på det viset. De ska ju istället överta de åsikter samhället lär ut, vilket är en mycket skadlig form av indoktrinering.

När individen nått punkten, att hon låter verkligheten och höggradigt egna värderingar styra medvetandet och handlingarna, har man troligen också blivit en människa, som är svår att påverka av staten och kollektiven. Det är inte troligt, att individens och kollektivets avsikter och värderingar överensstämmer. Kulturmarxismen vill å andra sidan få oss att likt barn anpassa oss till en given uppsättning åsikter, som man inte får avvika från. Man försöker bland annat att indoktrinera många av oss i någon IdentitetsPolitik, som ska göra att vi blir kulturmarxistiska stormtrupper i samhället. Och den Politiska Korrektheten (PK) har skapats för att tvinga in oss alla i en åsiktskorridor utanför vilken man inte får ströva. Kulturmarxisterna är medvetna om att deras argument ofta uppfattas som mycket svaga, och politisk korrekthet fyller då funktionen, att detta kan döljas. Väsentligt avvikande åsikter tillåts ju inte. Om man befinner sig utanför åsiktskorridoren blir man tystad i media, hårt attackerad i andra debatter och kanske förföljd. Men det politiska och mänskliga brottet att utforma och vidmakthålla en åsiktskorridor är allvarligt. Den är ett direkt angrepp på vårt förnuft och rätten att fritt utforma och ge uttryck för egna värderingar, vilka avspeglar vårt jag – det är att ondsint och skändligt ge sig på vår identitet, på oss!

Libertarianen befinner sig därför andligt i ständig konflikt med mängden av politiska budskap i media eller från institutioner/organisationer, som är radikalt socialliberala eller kulturmarxistiska.

Men det är priset för att ha goda värderingar och föredra ett frihetligt samhälle. Moral betraktas nu i Sverige som något, vilket främst gäller sexualitet, men det är en mycket ringa fråga i sammanhanget. Moral gäller främst människans allmänna val av principer och regler för sitt handlande och berör alltså de väsentliga besluten i livet. Det viktiga är, att den styr oss på vår livsväg och påverkar våra viktiga val. En av de största frågor en person ställs inför är naturligtvis, hur vi bör leva våra liv. Det är därför en grundfråga i den ovan berörda formuleringen av individuella värderingar och mål.

Men det är en sak att ha goda föresatser, men det viktiga är sedan att konsekvent tillämpa dem. Detta kräver då ständiga handlingsval, och då kommer själen nödvändigtvis att spela en stor roll. Det är ju den del av jaget, som håller reda på och för dig uttrycker dina värderingar och pekar ut hoten mot de egna kärnvärdena. Dess aktivitet är en följd av din livssyn, och det är naturligtvis nödvändigt att följa dess indikationer. Ifall man inte beaktar dess slutsatser utan agerar i strid med sina värderingar, visar personen en lägre integritet, vilket är ytterst allvarligt. Vad som då också händer är, att en funktion hos själen, nämligen samvetet, aktiveras och försöker tvinga oss att ändra kurs.

Om vi fortfarande är någorlunda goda människor, kommer det troligen att så småningom driva oss att förändra vårt agerande och återupprätta vår integritet.

Vad som ständigt inträffar i ett samhälle som det svenska, där kulturmarxismen fått breda ut sig, är att libertarianska individer ställs inför handlingsval, kanske i formen bara att samtycka med en kulturmarxistisk värdering eller – allvarligare – policy, till exempel en viss värdegrund. Om man av olika skäl gör det och inte följer vad själen säger, offrar man något personligt viktigt. Man reducerar sin integritet och spottar lite på sin själ. Det kommer naturligtvis att aktivera samvetet, vilket kan vara mycket smärtsamt. Det finns självfallet ibland skäl – att rädda sin anställning etc – att hålla tyst och kompromissa, vilket i detta sammanhang är att göra ett val, som man uppfattar såsom nödvändigt, men är felaktigt. Men sådana kompromisser ska i så fall gälla ett för individen mycket viktigt mål, och som inte kräver en alltför stor värdemässig uppoffring – och självfallet inte något brott mot något av de egna kärnvärdena. Två andra krav är också, att (1) det felaktiga valet inte medför, att man senare ofta behöver upprepa eller långvarigt kompromissa (om än så lite) med sin moral. Dessutom (2) ska det leda till, att man mångdubbelt på olika sätt därmed förstärker möjligheten att främja den egna ideologin. Åsiktsmässigt finns inga möjligheter till fredlig samexistens med en ideologi som kulturmarxismen.

Eftersom vårt samhälle – StatsVälfärdsStaten – innehåller betydande delar formade av en felaktig ideologi, kommer vi alla att till någon del smutsa ned oss moraliskt under livet, precis som när vi utan skyddskläder går över en leråker med pölar. Men om vi minns de felaktiga val vi tvingats till, och om dessa inte är stora, behöver vi inte bekymra oss mycket om det. Det är inte vårt fel att Sverige spårat ur. Vårt arbete gäller att – vid sidan av att leva våra liv – göra vår andel av att ändå skapa den rätta miljön och infrastrukturen för detta: det libertarianska samhället, det vill säga den Civila VälfärdsStaten.

 

Dan Ahlmark

Liknande artiklar

Den ondskefulla godheten Så kallade goda människor tror ibland att bara avsikten med ett beslut är viktigt, och att följderna av detta inte behöv...
Är januariavtalet de borgerligas självmord? Upplösningen av dramatiken runt regeringsbildningen blev märklig. Vi får en regering grundad på ett avtal mellan fyra pa...
Den politiska globalismen – Sveriges största samhä... Vilken blir utvecklingen? Några viktiga inslag i det troliga förloppet i framtiden mot en världsregering är: 1. Rege...

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.

Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.

Han gav förra året ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styres inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 0727220172, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!