Krönikor

Jämlikhetens hierarki – Den modernistiska dogmatismen

Jämlik symbolik. Vita husets byte till regnbågsfärger den 26 juni förra året är symboliskt för hur jämlikhetsdiskursen på många håll etablerat sig som en del av den nya sekulära statsreligionen.
Publicerad 13 augusti 2016
Uppdaterad 16 augusti 2017

1968 gjorde studenter världen över uppror mot traditionella dogmer i form av hierarki och religion i en kamp för den moderna jämlikheten och sekularismen. Varken dogmatism, hierarkier eller religiös fanatism har emellertid försvunnit utan lever kvar i nya former som inte alltid är uppenbara men som alla som lever i det moderna västerlandet tydligt kan känna av, i synnerhet i Sverige.

Om man betraktar fasaden på den nya tidens hierarki står den vite heterosexuelle mannen överst som ondskefull förtryckare. Under honom finns ett sammelsurium av förtryckta grupper, däribland icke-vita, homosexuella och kvinnor. Även om de olika nivåerna i hierarkin inte alltid är direkt uttalade, är det mycket påtagligt när någon bryter mot de ramar som den anger. Under pridefestivalen i Glasgow 2015 fick exempelvis transvestiter (män som tycker om att klä ut sig till kvinnor) inte tillåtelse av arrangörerna att uppträda på grund av risken att kränka transsexuella (män som identifierar sig som kvinnor). Det underförstådda budskapet är att transsexuella bör ses som en mer förtryckt social kategori än transvestiter. Med andra ord är transvestiter i relation till transsexuella högre i förtryckarskalan, medan transsexuella ligger högre i den kompletterande offerskalan.

Den franske filosofen Voltaire menade att det enda man behöver ta reda på för att veta vem som härskar över en är att betänka vem man inte får kritisera eller opponera. Omvänt kan man komma underfund med vem som motarbetas av makten genom att observera vem man inte får stödja. Om man tillämpar denna enkla princip på den nya tidens maktpyramid kan man konstatera att makt i själva verket korrelerar med hur förtryckt man uppfattas vara eller inte vara. Ju större offerfaktor, desto större möjligheter har man att undgå kritik och att kritisera andra. Maktpyramidens syfte är med detta att överföra makt från alla som benämns som ”kränkande förtryckare” till de ”kränkta offer” som i verkligheten utgör de nya härskarklasserna.

Så kallade ”säkra rum”, som på kort tid vunnit ökad popularitet bland annat på amerikanska universitet, syftar förenklat på olika sammanhang där ingen tillåts ifrågasätta de ramar som denna makthierarki anger. Hierarkin är mycket sträng och den som bryter mot den benämns med olika stigmatiserande etiketter som, beroende på förseelsens typ, kan variera mellan extremist, rasist, chauvinist, hatare, homofob, islamofob, antisemit och dylikt.

Fettofob är den senaste etiketten som är på gång att introduceras när smala och tjocka ska inta sina platser i maktpyramiden. Etiketterna används med samma moraliska underton som när kyrkan anklagade kättare för att sympatisera med djävulen eller för att ha ägnat sig åt satanistiska aktiviteter. I den sekulära religionen har den ultimata ondskesymbolen gått från att vara en röd hornbeprydd gestalt med eldgaffel till att istället bli en mustaschbeprydd statschef med uniform och armbindel, och den ultimata anklagelsen mot kättare har ersatts av allt som betraktas som ”nazistiska” aktiviteter.

Den som kättar bränns visserligen inte på bål, men sanktioneras genom bespottning i massmediala eller sociala stupstockar med potentiellt ödesdigra följder för karriärmöjligheter och samhälleligt anseende. Kränkta utfall från en offer-härskar-klass fungerar på detta viset som en effektiv signal till de underliggande klasserna att anpassa sig efter de anvisningar man får från pyramidens högre maktlager.

I den demokratiska yttrandefrihetens namn är du således fri att uttrycka din åsikt utan bestraffning så länge du inte bryter mot denna kodex. Om din åsikt råkar avvika från de angivna ramarna är det i dagens läge förstås säkrast att hålla tyst. I alla fall om du vill uppfattas som en god demokrat.

 

Isac Boman


isac-boman

Åländske Isac Boman är krönikör på Nya Dagbladet med en bred samhällelig bakgrund från media, föreningslivet, banksektorn och politiken.

Till utbildningen är han nationalekonom och är aktuell som författare till Penningmakten som är utgiven av Arktos Media.

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styres inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 0727220172, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!