Krönikor

Hotar nationalismen demokratin?

I sin krönika tar Bern upp globalisternas kamp mot världens nationer som står som de sista murarna mot gränslös överstatlig makt och varför detta kommer att bli en ödeskamp.

De anrika europeiska nationerna är ett hinder för den globala elitens monokulturella makt. Vy över Tallinn, Estland.
Publicerad 29 januari 2019

I upprepade krönikor och TV-poddar har jag utvecklat hur globalismen skapats av de hyperförmögna kretsarna i väst som kontrollerar de stora bankerna och globala företagen. I takt med att de senare vuxit kraftigt under efterkrigstiden har deras storägare kommit att kontrollera en allt större del av det samlade kapitalet i samhället. Detta har gett de globalistiska finanskretsarna en oerhörd makt över de samhällen där de opererar. Man har lagt upp en utomordentligt framgångsrik kampanj för att styra den politiska inriktningen, så att den maximalt gynnar de egna företagsintressena. Ett mycket viktigt led i den kampanjen har varit att skaffa sig kontroll över massmedierna för att styra opinionen. Därmed har den så kallade tredje granskande statsmakten tappat sin granskande roll och bara blivit globalisternas propagandainstrument. Med löften om hög tillväxt och stigande skatteintäkter har man på detta sätt sålt in sitt globalistiska program till det politiska etablissemanget i västvärlden – inte minst i vårt land.

Det är fascinerande att observera hur svenska politiska partier med mycket starka uttalade nationalistiska rötter helt ändrat sin politiska ideologi och istället anammat globalisternas agenda. Den svenska vänstern har man även lyckats locka med sig. Kommunisterna och socialdemokraterna har visserligen alltid i någon benämning varit globalister genom sina drömmar om internationalen som de sjunger om på sina möten. Men den handlade om att störta kapitalisterna och införa proletärernas diktatur, så hur man fått till det när man plötsligt blivit monopolkapitalets försvarare begriper jag inte.

Nu svassar såväl sossar som vänsterpartister efter de globalistiska oligarkerna. Vänsterpartiet har till och med gett upp sitt motstånd mot deras främsta skapelse – EU. Partiet har även röstat fram en svensk regering med den hittills mest uttalade globalistiska agendan. Utvecklingen har gått så långt att hela vårt politiska etablissemang från vänster till höger har tagit till sig globalismens idéer som en gemensam värdegrund. Det har gått så långt att man i dessa kretsar sätter likhetstecken mellan demokrati och globalism trots att det rör sig om helt olika företeelser. Därmed har man kommit att stämpla all opposition mot sin egen agenda som odemokratisk.

Globalisternas program som i växande utsträckning fått forma efterkrigstidens politik och värderingar i hela västvärlden, har med framgång levererat den ekonomiska tillväxt som utlovats. Det problem som dock uppstått, är att politiken på senare decennier inte klarat av att fördela det växande välståndet till stora delar av befolkningen. I USA har realinkomsten för medel- och underklassen avstannat under de senaste 30 åren samtidigt som bland annat kostnaderna för hälsovården och skolan tredubblats med hänsyn tagen till inflationen. Tillväxtens frukter har i ökande utsträckning samlats hos någon procent av människorna och då främst hos några få multimiljardärer. Det missnöje som denna ojämna fördelning gett upphov till har under det senaste decenniet lett till framväxten av en politisk opinion mot globalismen och dess ideal.

I USA förde antiglobalismen Trump till makten och i snart sagt alla andra västländer växer det snabbt fram nya partier och regimer som motsätter sig den globala agendan. Början till en folklig resning i stora delar av Europa är de s.k. Gula västarna. I Sverige har vi fått se Sverigedemokraterna växa från nästan ingenting till landets snart näst största parti på ett decennium.

Eftersom globalisterna sätter likhetstecken mellan globalism och demokrati, stämplas dessa snabbt växande rörelser mot etablissemanget som odemokratiska trots att de röstats fram i demokratiska val. På den grunden vägrar de partier som snöat in på globalismen att samarbeta politiskt med Trump i USA och med SD i Sverige. Det fula demagogiska grepp som man tagit till, har varit att utmåla politiker som vill ha en jämnare fördelning och återgång till en politik med nationella förtecken som nazister och fascister. Sverige skulle alltså enligt detta synsätt ha en snabbt växande befolkningsgrupp (1,1 milj) som är nazister, vilket ju givetvis är fullständigt nonsens.

I färsk en artikel i Aftonbladet tar några kända svenska globalister upp de hot man ser från den här snabbt växande motrörelsen. Eftersom man definierar de som motsätter sig den globala agendan som odemokratiska är rörelsen i deras ögon det största hotet mot demokratin. Andra hot som man ser är hotet mot säkerheten det internationella ansvarstagandet. De skriver att människor i vår omvärld utsätts för krig, våld och förtryck. Många av dem som kan ta sig ut ur krigszoner söker sin tillflykt till Europa. EU länderna behöver strategiskt och solidariskt både motverka flyktorsaker och möta problemen. Skrivningen är helt patetiskt med tanke på att så gott som alla krig, flyktingströmmar och statskupper startats av just de globalistiska makthavarna. Detta för att störta nationalistiska politiska regimer. Låt mig bara påminna om några få som Afghanistan, Serbien, Irak, Libyen, Ukraina, Syrien och nu Venezuela.

Man pekar sedan på hur planeten hotas av påstådda antropogent orsakade klimatförändringar som hittills uteblivit. Det är en mycket framgångsrik kampanj som globalisterna själva drog igång 1991 för att motivera en global maktordning och för att försöka strypa energianvändningen i de snabbt växande ekonomierna utanför västvärlden. Kampanjen har istället satt krokben för västvärlden självt, där Sverige är ett olycksbådande exempel.

Man ser givetvis hot mot frihandeln och den ekonomiska integrationen och mot finansiell stabilitet och ekonomiska framsteg vilket ju är viktiga delar av den globala agendan. Sedan målar man upp hot mot tryggheten och den sociala sammanhållningen och påstår att det folkliga missnöjet i Europa och USA har sin grund i de växande klyftor som har förstärkts av finanskrisens efterverkningar. Att skylla på finanskrisen är rent löjeväckande, orsaken är den globalism som man själv så frenetiskt försvarar som ligger bakom välståndskoncentrationen till några få och vars krig orsakat de strömmar av migranter och flyktingar som nu destabiliserar stora delar av Europa.

Resonemanget i artikeln landar i att det stora gemensamma hotet är nationalismen. Ja, nationalismen är säkert det stora hotet mot globalismen, men knappast mot vanligt folks levnadsvillkor som faktiskt kraftigt förbättrats i de länder där nationalister tagit över den politiska makten som USA, Ungern, Polen, Ryssland med flera.

Artikelförfattarna slutar med att valet till Europaparlamentet är ett vägval mot framtiden, också för Sverige. Därför är det viktigt att väljarna kräver besked av partier och kandidater hur de i Europaparlamentet vill möta de hot vi här har tecknat. Jag kan hålla med dem där, till exempel skall ni kräva besked om hur kandidater till Europaparlamentet ställer sig till alla västvärldens destabiliserande krig mot nationalistiska regimer och till det stöd som globalisterna ger till den verkligt nazistiska regimen i Ukraina. Den som globalisterna satte där efter sin statskupp mot den demokratiskt valda regimen.

EU-valet blir viktigare än någonsin. Det handlar om att försvara vårt land, vår frihet och vår demokrati mot den giriga globalism som krossar allt i sin giriga strävan efter ökad rikedom.

 

Lars Bern

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene.


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styres inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 0727220172, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!