Krönikor

Från Nato kommer aldrig någon hjälp – endast dödlig aggression

Nato är inte konfliktlösare eller en försvarsorganisation, utan en kriminell maktapparat, konstaterar Hans Myrebro.

Nato Jens Stoltenberg
Jens Stoltenberg, Natos generalsekreterare.
Publicerad 13 december 2020

När Warszawa-pakten upplöstes 1991 fanns det ett bergfast löfte från västmakternas sida att Natos gräns under inga förhållanden skulle flyttas en tum österut i framtiden. Det var ett löfte som inte var värt någonting mer än att det avslöjade de USA-allierades brist på moral och pålitlighet.

Nato har undan för undan flyttat sin gräns och sina vapen så nära den ryska gränsen som möjligt samtidigt som dess 27 stater näst intill har omringat Ryssland. Samtidigt har Natos vapenarsenal mer än tiodubblats jämfört med Rysslands. Varför? Har Ryssland uttalat något hot eller uppfört sig aggressivt?

Massmedias mantra-kör har under flera år försökt påvisa att Georgien, Ukraina och särskilt Krim varit föremål för sådan aggression. Mer än ett tomt mantra har det dock aldrig blivit. När det gäller Georgien är det bara att hänvisa till den undersökningskommission som EU tillsatte hösten 2008 och som klart utpekade Georgien som ansvarig för krigsutbrottet, medan Ryssland framstod som ansvarig till att fred slöts redan efter 8 dagar.

Statskuppen som genomfördes i Ukraina februari 2014 var helt USA-dikterad och finansierad av samma Nato-stat. Joe Biden var en av dem som dansade runt på Maidantorget och gav godis till de köpta extremisterna, medan de krypskyttar som dödade ett antal demonstranter leddes av en USA-officer. Den 12 februari hade en mycket slagkraftig USA-flotta avseglat från Norfolk med destination Krim, med avsikt att där upprätta en stark militär enhet som skulle kunna strypa Ivan. Men Putin hann före och räddade på fredligt vis ön över till den 98 procent ryska befolkningen, som strax tackade genom att i en folkomröstning säga sitt ja till Ryssland.

Den av Kiev stödda högerextrema Azov-bataljonen såg som sin uppgift att rensa Ukraina från ryssar. I Odessa innebrändes cirka 150 ryssar i fackföreningens hus, medan Maidan-aktivister med politiker i spetsen stod utanför och skrek hat-ord. Donbass i östra delen av landet blev ryssarnas räddning. Ryssland, som ogillar folkmord, blev här tvungen att ingripa för att skydda liv – på samma sätt som man har ingripit i Syrien för att skydda befolkningen från de Nato-stödda IS-grupperna.

Vi kan konstatera att Nato aldrig har varit och fungerat som en försvarsorganisation. Inte ens som konfliktlösare på det internationella planet har några ambitioner funnits. Tvärtom så har man alltid sett möjligheten att gjuta olja på lågorna som en tillgång. Den världskände fredsforskaren, professor Johan Galtung, säger om Nato: “men Nato vill inte ha lösningar. De använder konflikt som råmaterial till att framkalla interventioner för att berätta för världen att de är starkast militärt.” Paul Craig Roberts är inne på samma linje när han stämplar Nato som världens farligaste organisation.

Så till den rent kriminella delen av Nato.

När Nato genom 20 000 flygangrepp ödelade stora delar av Serbien var det en handling som stred mot FN:s stadgar. Artikel 2, sektion 4, men också artiklarna 7 och 53. Det barocka Rambouillet-avtalets enda syfte var att manifestera en förevändning för en massförstörelse. Avtalet har sedan fördömts av både Henry Kissinger och Madeleine Albright.

Det var inte mindre kriminellt att 2011 anfalla det välmående Libyen helt utan stöd från FN. FN kunde efter enorma påtryckningar tänka sig ett ja till militära insatser, men först sedan alla diplomatiska ansträngningar misslyckats. Några sådana diplomatiska ansträngningar hann man inte utföra. Den franske presidenten Sarkozy sände nämligen redan två timmar efter beslutet iväg sina bombplan mot det muslimska Libyen. Som alla vet så lyckades man att av ett välmående land, med hjälp även av Sverige, skapa ett helvete. Kan det vara sådana demoniska handlingar som i våra dagar slår tillbaka mot bland annat Nato-landet Frankrike? Inget hindrade dock Natos dåvarande generalsekreterare, Anders Fogh Rasmussen, att vid ett tal i Libyen den 31 oktober 2011 jublande utropa: “Det är fantastiskt att vara i det fria Libyen. Libyen är äntligen fritt.“.

Listan över Nato-länders kriminella handlingar, med USA i spetsen, kan göras lång och innefattar cirka 20–25 miljoner dödsoffer i olika länder för tiden efter andra världskriget, men här är inte plats för en sådan lista. Någon hjälp att bygga upp de av Nato-stater förstörda länderna har heller aldrig antytts från det hållet.

Slutsatsen är med andra ord att om vi som fritt land söker stöd och medlemskap i en tungt kriminell organisation, får vi svårt att förklara detta för våra barn och ungdomar.

 

Hans Myrebro

 


Källor och referenser:

(1) Sakwa, Richard, Frontlinje Ukraina, 2015

(2) Parry, Robert, Bakom Kulisserna i Kiev, 2015

(3) Ett monster på katastrofkurs av Hans Myrebro – Historiskt Korrekt

(4) Madsen, Wayne, CIA; Undermining and Nazifying Ukraine since 1953, (Voltaire Network 14 Januay 2016.)

Om skribenten:

Hans Myrebro är en pseudonym. Han har bland annat författat boken NATO – ett monster på katastrofkurs.

Myrebros senaste bok “De skapade ett blodigt 1900-tal” går att köpa på Historiskt Korrekt förlag.

 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 123 611 3021, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!




  • Ämnen:
  • Hans Myrebro
  • Nato