Är det osolidariskt att inte vaccinera sig?

Solidaritetsargumentet som används i det medicinindustriella komplexets intensiva propaganda är ologisk och befängd. Ingen behöver känna sig osolidarisk för att lita på sitt naturliga immunförsvar framför en riskfylld vaccindos med potentiellt svåra biverkningar.

publicerad 18 mars 2021
- av Lars Bern
Foto: Mat Napo/Unsplash
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I den intensiva propagandan från det medicinindustriella komplexet hävdas det att det skulle vara en solidaritetshandling att låta sig vaccineras med något av de nödgodkända experimentvaccinerna mot covid-19. Jag skall försöka analysera hur det verkligen förhåller sig med det.

Till en början har inte SARS-CoV-2 viruset kunnat isolerats så någon komplett gensekvensering och avbildning var inte tillgänglig under vaccinutvecklingen. Man hade bara datorframställda bilder som sannolikt har lite med verkligheten att göra. Viruset fick ett konstruerat genom-id. Konstruktionen gjordes genom en genteknik som kallas sampling, förenklat uttryckt att man undersökt vilka gen/proteinsekvenser som uppträtt ofta hos insjuknade personer. Man har sedan valt ut några som efter en sannolikhetsbedömning är mest troliga delar av det tänkta viruset. Dessa har därefter sammanställts i gensekvenser och kompletterats för att skapa en tänkt bild av ett komplett virus som vaccinerna utvecklats mot. Senare har man kunnat avbilda viruset med elektronmikroskop.

Via instruktioner i form av mRNA eller DNA-sekvenser som injiceras via experimentvaccinerna fås muskelceller att framställa en av de gensekvenser som man kartlagt enligt ovan. Det är ett glykoprotein, som just utgör spetsen i virionytan på de så kallade spikproteinerna på virusets yta. Dessas uppgift är att via receptorer på cellens yta möjliggöra inträdet av viruset i cellen.

När sedan det från vaccinet producerade spikproteinet tränger ut ur cellerna och ut i blodbanan reagerar immunförsvaret och producerar antikroppar bara mot spikproteinet och inte hela viruspartikeln.

Samma nukleinsyrasekvens som hos spikproteinet hittar vi med 100 procent sekvensmatchning hos 86 olika kromosomdelar i det mänskliga DNA:t. Kroppen kommer alltså att producera antikroppar som, om det vill sig illa, inte bara kan angripa inträngande virus med dessa spikproteiner, utan även andra celler med samma kromosomsekvenser. Detta är en känd mekanism som heter molekylär härmning, med potentiellt allvarliga autoimmuna konsekvenser. Kan någon injicerande läkare, Läkemedelsverket eller annan ansvarig garantera att detta inte sker? Såklart inte, speciellt som tillräckligt långvariga tester ännu inte genomförts. Det tar normalt flera år att pröva detta.

Kanske ger sig immunförsvaret inte på att förstöra själva DNA:t i cellerna, utan risken är snarare att det angriper de proteiner som våra celler producerar från DNA, där den med spikproteinet gemensamma nukleinsyresekvensen ingår. Eftersom många kromosomsekvenser innehåller dessa är det många viktiga proteiner som kroppen behöver för att fungera, som genom den molekylära härmningen felaktigt skulle kunna angripas av ett aggressivt immunförsvar triggat av dessa vacciner.

Eftersom antikroppar bara bildas mot spikproteinet och inte hela viruspartikeln kan fortfarande den vaccinerade bli smittad av viruset. Smittan blir då oftast asymptomatisk varför den smittbärande personen inte är medveten om att vara det. Eftersom dessa vaccinerade känner sig säkra och sannolikt får pass som ökar deras möjligheter att resa och blanda sig med andra, kommer de att kunna bli potentiella smittspridare. En ovaccinerad som får smittan är medveten om att hon/han är smittförande och iakttar därför stor försiktighet i kontakt med andra människor. Därför blir så kallade vaccinpass ett slag i luften och en politisk åtgärd utan medicinsk mening. Vi kan fundera över varför detta framförs med sådan emfas.

Slutsatsen är att vaccination snarast ökar risken för okontrollerad smittspridning och att det inte är osolidariskt att tacka nej till vaccinerna.

Solidaritetsargumentet som alltid används i det medicinindustriella komplexets propaganda är för övrigt helt ologiskt. En ovaccinerad person som bär på en smitta kan ju bara vara ett hot mot andra som även valt att inte vaccinera sig.

 

Vaccinlobbyn har gått ut med spekulationer om att vacciner skulle kunna ge ett bättre skydd än genomgången covid-19. Man menar att det skulle bero på att sjukdomen skulle kunna ge en svagare mängd antikroppar, medan vaccin däremot skulle kunna ge ett starkare och mer varaktigt antikroppsskydd enligt chefen för vaccinforskningen på University of Oxford.

Forskare som jag talat med menar att detta är i nivå med att fortfarande tro att jorden är platt. Alla som kan immunologi vet att antikroppar för övrigt inte är det centrala för immunskyddet mot virus, utan det är T-mördarceller som eliminerar hotet, det vill säga de virusproducerande infekterade cellerna. Antikroppar kan minska virus utanför de infekterade cellerna innan de tar sig in i cellerna, men de kan inte bekämpa en pågående virusinfektion. De har sin viktigaste betydelse i hot utanför eller mellan cellerna. Efter en infektion, speciellt om den är mild på grund av att individen redan har en partiell T-cells immunitet från tidigare coronaförkylningar som snabbt eliminerar viruset, så detekterar man således inte alltid specifika antikroppar i blodet. T-cellerna är i sin tur i behov av D-vitamin för att kunna aktiveras, vilket sannolikt är förklaringen till varför personer med D-vitaminbrist blir mycket sjukare i covid-19.

Vaccinerna ger som sagt alla ett smalt skydd endast mot delar av det yttre spikproteinet. Problemet med detta är att dessa delar som vaccinet ger immunitet emot muterar mycket snabbare än andra delar av viruset, vilket innebär en stor risk att vaccinet inte ger individen lika bra skydd mot mutanter. Därför växer oron för omtalade mutanter, speciellt som kombinationen av stor smittspridning och massvaccination stark medverkar till att odla fram mutationer. Flertalet av dessa har förändringar i just spikproteinet vilket kan innebära att den vaccininducerade immuniseringen riskerar att bli ineffektiv.

En genomgången sjukdom ger givetvis en långt robustare och bredare immunitet som inbegriper antikroppar och T-celler mot hela viruset och inte bara spikarna. Så även om spikarna förändras kan den som varit sjuk räkna med ett fortsatt skydd, vilket sannolikt inte den vaccinerade kan. Erfarenheterna från lång immunitet efter en genomgången influensa i jämförelse med i bästa fall ett års immunitet efter en influensaspruta talar därvidlag sitt tydliga språk.

Att vaccinlobbyn går ut med detta är givetvis bara ett led i att skapa en oändlig årlig marknad för deras coronavacciner bredvid marknaden för säsongsinfluensavaccinerna. Utspelet är ytterligare ett av den tröttsamt arroganta attityd som man ofta möter från det medicinindustriella etablissemanget. Det naturliga immunförsvaret kan ju inte vara bättre än vad de själva skapar i sina laboratorier – eller hur?

Den dystra slutsats man måste dra av WHO:s och det medicinska etablissemangets hantering av coronaepidemin och behandlingen av de sjuka, är att de institutioner som är satta att ansvara för medborgarnas hälsa är totalt korrumperade av de enorma ekonomiska intressena. Prioritering av människors liv och hälsa kommer alltid i andra hand efter industrins profit.

När ni beslutar er för att ta eller inte ta något av experimentvaccinerna, så behöver ni således inte känna er osolidariska om ni kommer fram till att ni väljer att lita på ert naturliga immunförsvar framför en riskfylld vaccindos med potentiellt svåra biverkningar.

 

Lars Bern

 

Artikeln har tidigare publicerats på Antropocene

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!