FN:s klimatpanel IPCC skapades 1988 för att visa antagen mänsklig klimatpåverkan. Inte för att undersöka om människan alls har någon nämnvärd påverkan utan för att specifikt visa att människan genom sin blotta existens och verksamhet påverkar klimatet.
Detta är ett klassiskt cirkelbevis: att utgå från det man skall bevisa. Men det passar föreställningen om människan som störande inslag i en annars idealisk natur med alla djur och växter i harmonisk balans – som på Noaks ark.
Det återknyter även till det bibliska syndafallet, där Eva och Adam smakade kunskapens frukt. Det symboliserar att människan övergick från oskyldig naturvarelse till att själv på gott och ont skapa sina livsvillkor. Det är hon ensam om bland Jordens alla varelser. Det gör henne till varg i veum (förbrytare i helgedomen) för dem som sätter Naturen före människan. Denna tankemodell styr nu mycket av Sveriges och västvärldens offentliga liv och politik.
Modellen är enkel: Människan tillför atmosfären mer koldioxid. Samtidigt har det blivit något varmare. Förhastad slutsats: Alltså värmer ökad CO2-halt atmosfären.
Men detta förväxlar orsak med verkan. I själva verket har uppvärmning (återhämtning) sedan Lilla Istiden ökat atmosfärens CO2-halt. Varmare hav har gasat ut koldioxid. Därtill kommer nu tillskott från människans förbränning av kolhaltiga ämnen.
Men medan 1900-talets CO2-halt tycks stadigt ha ökat, har temperaturen både ökat och minskat. Borrkärnor från Antarktis visar också att CO2-halten följer temperaturen, inte tvärt om. Varmare hav ökar atmosfärens CO2-halt genom utgasning.
Däremot följer temperaturen Solens växlande magnetiska aktivitet. Den märks som cykliskt växlande solvind i samspel med inkommande kosmisk strålning. Detta påverkar molnbildning och nederbörd. Mindre solvind släpper in mer kosmisk strålning. Då bildas fler moln med kylande nederbörd.
Nu är Solen åter lika passiv som periodvis under Lilla Istiden. Då var det besvärande kallt med nöd och svält. Frånsett ovanligt varm El Niño-ström 1997/98 och 2015/16 har det knappast blivit varmare sedan 1996. El Niño värmer Stilla Havets ytvatten från Peru till Australien och Nya Guinea och ökar den globala medeltemperaturen påtagligt. Påstådda rekordtemperaturer de senaste åren har justerats upp av USA:s anslagsberoende vädertjänst NOAA och rymdorgan NASA, som samtidigt också justerat ned 1930-talets värme för att ge intryck av fortsatt uppvärmning.
NOAA-forskaren John Bates har visat hur hans chef Thomas Karl manipulerat temperaturer. Detsamma har också noterats av norskdanske professorn Ole Humlum och svenske prof. em. Wibjörn Karlén.
Men måttlig uppvärmning sedan slutet av 1800-talet har tillsammans med högre CO2-halt, växtförädling och bättre metoder ökat världens växtlighet och skördar. Satelliter visar 11 procent ökad växtlighet de senaste 30 åren. Sedan 1930 har världens skördar ökat mer än fem gånger. Nära två miljarder har lyfts ur nöd och svält. Fler har fått det bättre. Värme och koldioxid gynnar nämligen växtlighet och skördar. Detta lärs ut på lantbruksskolor.
Solen är nu åter lika passiv som periodvis under lilla istiden. Det tyder på kyligare klimat framöver. Den stora risken för Jordens liv är nämligen inte värme utan kyla och olika naturkatastrofer.
En lista över sådana katastrofer omfattar:
- Meteornedslag, vulkanutbrott, jordbävningar, stora ras under vatten och spänningar mellan kontinentalplattor.
- Återkommande istider som följd av cykliska ändringar i jordmagnetismen, lutning och pendling på jordaxeln, avstånd till Solen, form på Jordens bana runt Solen samt kosmiska stoftmoln.
Med tanke på risken för stora katastrofer borde världens politiker sluta bekymra sig över människans marginella och svårbevisade påverkan på klimatet. I stället för att försöka minska nyttiga CO2-tillskott till atmosfären borde de stödja forskning kring klimatets naturliga processer och drivkrafter och planera för troligt kyligare klimat framöver.
Tege Tornvall, nätverket Klimatsans
Liknande artiklar:
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
