Välkommen Mr Chance!

Vad var det som ledde till att Donald Trump misslyckades med att erövra ytterligare fyra år i Vita Huset? Den frågan kommer många politiska analytiker att försöka besvara. Jag skall här ge min version.

Till att börja med, vad var det som gjorde att Trump vann valet 2016? Svaret på den frågan är att han lyckades skapa en folklig opinion mot den styrande oligarkin och det globalistiska etablissemanget i Washington. Han bars fram till den segern genom sin förmåga att ge voice åt vanligt folks frustration över allt sämre levnadsvillkor, medan de hyperrika bara blev rikare. Så, frågan är hade han tappat detta folkliga stöd i år?

Jag tror svaret på den frågan är nej. Det folkliga stödet i år är om möjligt större än det var 2016. Han har stärkt sitt stöd hos nästan alla folkgrupper utom möjligen hos vita män. För egen del har även jag varit tilltalad av Trumps antiglobalistiska agenda som jag gärna sett att han fått fortsätta driva. Så, varför lyckades han inte?

För mig är det en sak som har skavt ända sedan Trump blev president, nämligen hans totala oförmåga att omge sig med ett vinnande lag. Det kontrasterar mot det mycket starka lag som en gång John F Kennedy omgav sig med. Även han drev en agenda mot den styrande oligarkin och hans starka lag blev till sist för farligt, varför han och hans bror Robert mördades. Det var enda sättet att komma åt dem. Till skillnad från Kennedys så var Trumps regim en one man show. Ingen medarbetare har tillåtits växa och skaffa sig egen auktoritet, ingen har fått konkurrera med Trump om uppmärksamheten. Därför har vi sett hur alla starka medarbetare snabbt fallit i onåd och fått sparken. Det har därför inte funnits en chans att bygga det starka lag han hade behövt för att kunna erövra ytterligare fyra år i Vita Huset.

Trumps agerande som president är ett skolexempel på hur en narcissistisk person utövar sitt ledarskap. Redan från början var hela det globalistiska etablissemanget och den styrande oligarkin svurna motståndare, vilket tog sig uttryck i försöken att få Trump avsatt och att de av oligarkin kontrollerade medierna hela tiden motarbetat honom. För att kunna stå emot detta etablissemang hade Trump behövt ett stark sammanhållet lag av kompetenta medarbetare och ett lojalt Republikanskt parti. Nu hade han ingendera. Detta har öppnat för allehanda manipulation av valresultatet, det har varit för många inflytelserika personer som varit beredda att medverka till det. Valets genomförande är en skamfläck på ett land som berömmer sig om att vara demokratiskt.

När jag funderar över Trumps misslyckande drar jag mig till minnes andra narcissister som jag stött på i mitt liv. Alla har fallit på just sin oförmåga eller skall vi säga ovilja att omge sig med ett starkt lag. Jag tänker till exempel på den gamle Volvochefen PG Gyllenhammars tid som ordförande i Volvo. Precis som hos Trump passerade en rad medarbetare revy. Ingen tilläts skaffa sig en egen profil. Och blev någon som till exempel den tidigare VD:n Håkan Frisinger mer populär hos medarbetarna än PG då måste han bort. Till slut blev det som i Trumps fall tomt på starka lojala medarbetare runt Gyllenhammar och han kunde sparkas av styrelsen. Nu sparkar oligarkin ut Trump och jag tror inte han kan stoppa det, hur många rättstvister han än sätter igång.

Hade Donald Trump inte varit så totalt självfixerad hade han erövrat en andra mandatperiod, därför det är ingen tvekan om att han har ett folkligt stöd. Det är bara att kolla in entusiasmen på hans valmöten. Hans narcissism öppnade för oligarkin att sätta krokben för honom.

I stället har nu USA fått en president som för tankarna till den klassiska filmen Välkommen Mr Chance! Och oligarkin får som de vill som vanligt.

Lars Bern

Artikeln har tidigare publicerats på Antropocene