Statskuppen i Bolivia är illasinnad och USA-dirigerad

Den statskupp som USA:s hantlangare genomförde i Bolivia den 10 november kom väl inte helt oväntat. Kuppen avslutade 180 år av relativ stabilitet i landet och 14 år av exempellös ekonomisk tillväxt och kraftigt förbättrade levnadsvillkor för den fattigaste delen av befolkningen.

Center for Economic and Policy Research (CEPR) kunde i en nyligen publicerad rapport¹ fastslå att:

”Det är politiska val och inte endast en boom på råvarumarknaden som varit den drivande kraften i Bolivias uppgång till att bli den snabbast växande ekonomin i Sydamerika under de senaste fem åren. Stark ekonomisk tillväxt har möjliggjort för Bolivia att minska fattigdomen med 42 procent och den extrema fattigdomen med 60 procent sedan presidenten Evo Morales tillträdde ämbetet 2006.”

Förutsättningarna för en statskupp var med andra ord till synes inte de bästa. Därför fordrades det att NATO:s ledande stat kallade in sin expert på statskupper, den neokonservative administratören Carl Gershmann, med flera tidigare statskupper på sin meritlista. Han är chef för National Endowment for Democracy, som egentligen är en terrororganisation som resultatmässigt vida överglänser IS. På den vägen kunde Gershman efter statskuppen i Ukraina den 26 september 2014 beskriva Ukraina som ”den största trofén, och ett viktigt steg på vägen är att störta Putin.”

En väsentlig orsak till statskuppen står att finna i den förändring som skett på bilsidan med övergången till eldrivna bilar. De stora batterierna kräver metallen litium för att bli effektiva. Två tredjedelar av jordens litium-tillgångar finns i Bolivia. Detta är man självklart väl medveten om i landet och hade förberett brytning i stor skala genom att kontakta Kina för finansiering av projektet.

Detta räckte för att USA skulle genomföra en statskupp på ett relativt fredligt maner, men i bakgrunden fanns hela tiden det militära alternativet – naturligtvis under förespegling av införande av “demokrati”.

Gershmanns organisation förfogade 2018 över 1 miljard dollar samt skolor för utbildning av ”journalister” och övrigt mediafolk. Har man de tillgångarna behövs varken kulor eller krut. Det var ju så man fick igång det första världskriget och då måste det ju fungera i Bolivia också. Det där med anklagelser om valfusk utan att prestera bevis är effektivt och rör upp starka känslor. Och finns det en tveksamhet hos befolkningen så kan man alltid konstruera bevis. Det är sådant som Gershmanns hejdukar gärna lär ut bland sina ”journalister”. Så även här. Men några hållbara bevis på valfusk har man hittills inte funnit.

När anklagerna om det opåvisbara valfusket provocerat fram tillräckligt med oroligheter bland de våldsbenägna, trädde så arméchefen Williams Kalimán Romero fram och uppmanade president Morales att avgå. Det gjorde presidenten också för att rädda landet från inbördeskrig, men han har aldrig erkänt sig besegrad.

Det talas om ett nyval – men ett nyval där kuppmakarna nu har hela media-apparaten i sin hand och dessutom den polisiära makten för att tysta all opposition – det blir självklart ett taskspeleri.

Arméchefen Kalimán Romero som egentligen inte var någon verklig arméchef utan en smutsig globalistisk hantlangare, som endast tre dagar efter det att president Morales avgått, själv kunde lämna landet med en miljon dollar på fickan för att bosätta sig i USA. Han var inte ensam om denna belöning utan samma summa tilldelades de högsta militärerna som tack för att de förrått sitt land. De högsta polischeferna fick nöja sig med 500.000 dollar.

Transaktionerna genomfördes med hjälp av USA:s chargé d’affaires Bruce Williamson och ägde rum i Argentina. Allt enligt Sullkata M. Quilla på Latin American Center for Strategic Analysis. Den belöning på 50 000 dollar som var utfäst till den som kunde lägga vantarna på president Morales behövde dock aldrig betalas ut eftersom han lyckades fly.

Det har betydelse att i sammanhanget känna till att president Evo Morales var nationalist och starkt kritisk till judisk, sionistisk makt, medan både Carl Gershmann och arméchefen Williams Kalimán Romero var och är judar och globalister.

För mer än tjugo år sedan fällde den inflytelserika Washington-höken Michael Ledeen ett yttrande som än idag lyser som en stjärna på den mörka USA-himlen.² Det gäller än idag, med undantag för att 10-års intervallet som nämns i texten, nu kortats av väsentligt

”Vart tionde år eller så, måste USA ta något litet land och kasta omkull det, bara för att visa världen att vi menar allvar.”

Skribentens försiktiga fråga: När blir det Sveriges tur?

Hans Myrebro

Källhänvisningar:
1) Dan Beeton, New Report Reviews changes in Bolivia’s Economy under Evo Morale´s Presidency, Intermediate Release, Okt. 17 2017
2) Michael A. Ledeen, The War Against the Terror Masters