Snöflingorna

Snöflingor är unga personer, som beroende på sin skolgång och senare utbildning inte alls, eller inte länge varit i yrkeslivet. De saknar därför erfarenhet. Eventuellt har de börjat få en inkomst, men bor kanske fortfarande kvar hos föräldrarna. Deras politiska åskådning är allmänt vänster och radikal, och naturligtvis följer de det politiskt korrekta. De har som sanning absorberat mycket av indoktrineringen i skolan och på universitetet eller annan vidareutbildning med skolornas klara kollektivistiska inriktning (kan bero på ämnesval). Hur beter sig då dessa yngre människor?

En snöflinga anser ofta att goda avsikter – sådana som överensstämmer med hennes samhällsåskådning, eller med andra ord är politiskt korrekt – är en tillräcklig ursäkt för att bryta mot lagen, givet att man då inte åker fast. Man tycker sig inte ens behöva argumentera rationellt för sina goda syften utan det räcker att säga att motståndaren har fel, och det motiverar helt och fullt ens åtgärder. Att individer har rätt att ha andra åsikter eller är ägare till något, som snöflingan anser bör förstöras eller försvinna, betyder inget (se exempel i källa (1) och (2) ). Allmänt accepterade principer anses inte behöva gälla om de hindrar goda gärningar. Den egna ideologin är ett tillräckligt motiv för snöflingan att agera, och andras värderingar, som strider mot hans/hennes värderingar, saknar värde. Detta är inte bara ett normalt avfärdande av åsikter, som en person inte accepterar, utan attityden liknar mera en hatisk gest; sådana ståndpunkter ska överhuvudtaget inte få yttras!

Genom att hålla ett avstånd till sådana garderar sig snöflingan mot att bli andligt besmutsad; i USA finns på vissa universitet ”safe spaces”, där felaktiga åsikter, som kan uppröra en viss grupp, inte får yttras. I olika sammanhang påstår man sig vara så psykiskt känslig att man vill straffa så kallade mikroaggressioner – vanligen uttalanden vilka normala människor ofta inte på något vis kan se som nedsättande för någon. Snöflingor syns ibland leta efter tillfällen att vara offer, som råa och okänsliga varelser vill förtrycka. För några år sedan ville tre fjärdedelar av universitetsstudenterna i Storbritannien förbjuda talare på universitetet som kan göra studenter upprörda. Känslor är därmed viktigare än fakta. Man tror att känslor i sig bevisar något, och att de bör följas utan reflektion över grunden för dem (3).

Alternativa synsätt och åsikter, som kontrasterar mot dagens politiskt korrekta, gör verkligen många snöflingor oroliga; de ser de främmande idéerna som ett direkt angrepp på den egna livsåskådningen – samt mot dem själva såsom personer. Vad kan förklara denna osäkerhet och brist på självförtroende ? Ja, massindoktrineringen av unga under många år i skola och i vidareutbildningar har i snöflingornas sinnen befäst ett stort antal kulturmarxistiska värderingar och åsikter, som dock är intellektuellt ohållbara. Som en rektor för ett privat universitet säger (4):

”Man kan inte fylla vår nästa generation med ideologiskt cancerframkallande ämnen vecka efter vecka, år efter år och bli förvånad över, att de nu har cancer i hjärta, sinne och själ”

Eleverna/studenterna märker genom vissa media, läsning eller konversationer som de inte kunnat undvika, att de egentligen inte har några rationella argument mot till exempel frihetliga åsikter om olika samhällsaspekter. De förstår på något vis att deras egen indoktrinerade livsåskådning och syn på många samhällspolicyn som egentligen inte kan motiveras – kanske är skräp? Vem vill inse och acceptera något sådant?

Självfallet reagerar man då starkt emotionellt, kanske hätskt, mot personer, värderingar och tankar som man förstår undergräver den egna grundläggande samhällssynen. Dessa har ju effekter på snöflingans moral och syn på samhället med följder för den egna identiteten. Att ändra åsikt på så viktiga områden är alltid förenat med smärta, och snöflingorna undviker instinktivt att gå igenom den processen.

Men genom att undvika diskussioner med motståndare, där man med rationella skäl ska övertyga andra om den egna ståndpunktens riktighet, missar snöflingorna tillfällen att träna upp sin debattförmåga, eller hur man förnuftsmässigt presenterar sina ståndpunkter. Istället upprepar man bara någon anklagelse eller det faktum att motståndarens åsikt skiljer sig från den vedertagna – det vill säga den kulturmarxistiska åsikten, och man tror att detta räcker (1). Att något skiljer sig från dagens ortodoxi skulle alltså vara ett så kraftfullt argument att det avgör allt.

Snöflingorna förstår inte betydelsen för den egna personliga utvecklingen av motstånd i livet och att ibland förlora. Istället väntar de sig bara belöningar utan att egentligen bidra med något. De ska av något skäl (föräldrarnas ständiga beundran?) ha speciella privilegier, och de har automatiskt rätt till olika ting – till exempel en anställning.

En viktig orsak till beteendet är också att många ungdomar idag är andrahandsmänniskor eller sociala metafysiker. Det senare är psykologen Nathaniel Brandens namn på personer, vars åsikter inte främst baseras på den objektiva verkligheten utan huvudsakligen på vad andra anser vara sant (5). Andra personers syn på olika frågor och ämnen utgör sanningen för andrahandsmänniskan. Det innebär också att sanningen är högst subjektiv (och åsikterna ofta falska), och att individen blir helt beroende av vad de andra anser. Att tycka som de blir då ytterst viktigt, och att ofta visa att man just har de rätta åsikterna (genom godhetssignalering) blir vitalt.

Det medför också att man egentligen inte har någon som helst respekt för andra individer, ifall nu dessa har avvikande åsikter. De personerna är inte ens värda att övertyga. Det anses rätt att bry sig om känslor – men absolut inte motståndarens. Snöflingan är helt enkelt intolerant och ofta hatisk mot oliktänkande. Indoktrineringen i skola, högre undervisning och genom media medför uppenbarligen hos vissa en tro (självfallet inte direkt utsagd), att oliktänkande egentligen är lägre varianter av människosläktet. Den uppenbara faran här är att den typen av tänkande så småningom lätt leder till att man accepterar långtgående tvångsåtgärder mot motståndarna.

Kärnan i den cancerframkallande ideologin är kulturmarxismen, som – förutom att skapa snöflingor – i vuxenvärlden infekterat partier, politiken och samhället. En effekt var den svenska versionen av McCarthyism som inträffade under Reinfeldts andra och Löfvens första regeringsperiod beträffande synen på massinvandring. Sverige betedde sig då på intet vis bättre än USA på femtiotalet (6). Motståndare till invandring förvandlades i den allmänna hetsen till usla varelser med helt förkastliga åsikter. Något liknande förhållanden råder idag också på andra områden som global uppvärmning, globalism kontra nationalism, feminism, transsexualitet och annat. Beträffande just åsiktsfriheten är vårt land nu på ett sluttande plan, men de katastrofala effekterna av kulturmarxismen i praktiken omfattar dock oerhört mycket mera än den aspekten. När snöflingorna vuxit upp kommer samhällsklimatet försämras ytterligare.

Dan Ahlmark

Källor:
1) https://detgodasamhallet.com/2019/06/01/gastskribent-dan-ahlmark-hur-en-snoflinga-smalter/
2) https://www.breitbart.com/tech/2019/06/20/whatcom-community-college-student-destroys-pro-life-display-because-i-disagree/
3) https://www.frihetsportalen.se/2019/06/dagens-syn-pa-kanslor-ar-forodande/
4) https://www.washingtontimes.com/news/2019/apr/7/progressive-tolerance-and-millennial-love/
5) Branden, Nathaniel (1969). The Psychology of Self-Esteem, A new Concept of Man’s Psychological Nature; kap.X. Nash Publishing Corp., Los Angeles, California.
6) https://petterssonsblogg.se/2018/04/10/ett-varnande-forebud-for-sverige/