Skall stadsbor bestämma över landsbygden?

EU-parlamentet beslöt i somras att EU-länderna fram till 2030 skall ”återställa” 20 procent av sin natur till vad den var i mitten av 1800-talet.

Detta uttrycker europeiska stadsbors nostalgiska känsla att ha mist något. Allt färre har själva upplevt orörd natur – eller vet ens vad det är. Det kräver att man lever och verkar just i naturen.

Orörd natur är sällsynt i Europa, eftersom människan varit och är nästan överallt. Stora delar är odlings- eller rena parklandskap med pittoreska skogspartier här och var. Mycket är också berg över trädgränsen.

Därför kommer allt fler hit från kontinenten för att i Norden uppleva tystnad, frisk luft, rent (men kallt) vatten och fri natur så långt ögat når.

Men även här präglar människan det mesta av naturen. Bara 0,3 procent av Sveriges skogar klassas som urskog. Två tredjedelar brukas i skogsbruk. ”Naturskog” i vidare mening brukas inte. Det är 15-20 procent av totalt 28 miljoner hektar (280 000 kvadratkilometer) svensk skog.

Av hela landytans 410 000 km² är 7-8 procent kalfjäll, lika mycket låg fjällvegetation. Runt 7 procent (30 000 km²) är för odling och bete, och 6 procent är myrar och öppen mark. Bara 3 procent (13 000 km2) täcks av bebyggelse. 40 000 km² är sjöar och vattendrag.

Även i Skåne kan man köra runt på landet och knappast se en levande själ. I nästan hela Sverige kan man inom högst någon timme stå alldeles ensam mitt ute i naturen. Detsamma gäller Finland och Norge.

Vi har egentligen inga problem med ostörd natur. Den räcker mer än väl för både oss själva och gästande besökare. Men så ser det inte ut i övriga Europa, och de projicerar sina föreställningar på oss.

De flesta av EU-parlamentets 751 ledamöter är stadsbor med en romantiserad syn på landsbygden och dess livsvillkor. Den vill de nu påtvinga Sverige och resten av EU och kräver att vi återställer en femtedel av vår natur till hur den var runt 1850.

Men vid den tiden befann vi oss i slutet av Lilla istiden (cirka 1300–1870). Kyla, missväxt, nöd och svält drabbade flera gånger inte bara Nordens utan världens befolkning. Förutsättningarna för att odla och bruka mark var mycket sämre än nu.

EU-politikerna tar inte hänsyn till landsbygdens betydelse för odling, produktion och försörjning. Att ge sig på den landsbygd som försörjer dem är att såga av grenen som de sitter på.

Tege Tornvall