Så firar Nato den georgiska katastrofens 10-årsjubileum

Hans Myrebro skriver i sin senaste krönika om firandet av Natos och Georgiens 10-åriga "vänskap".

publicerad 25 augusti 2018

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning!


2739 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det som gör Georgien så intressant för Nato är förmodligen att man vid en självmordsattack mot Ryssland skulle kunna sätta kniven i Ivans rygg. Det var troligtvis detta som låg bakom Natos beslut att den 3 april 2008 meddela Georgien att landet hade möjlighet att bli en framtida medlem i Nato. Det meddelandet hade föregåtts av mångårig infiltrations- och propagandaverksamhet från Natos sida. Putin reagerade emellertid snabbt för att säkra förbindelserna med utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien som inte ville ha något med Georgien att göra.

Natos positiva besked till Georgien fick landet att förbereda en storoffensiv mot Sydossetien med mark och flygstridskrafter. Offensiven inleddes den 7 augusti och slog till hårt mot Sydossetien där också ryska fredsmäklare dödades. Ryssland svarade direkt och slog på några dagar tillbaka den georgiska aggressionen.

Georgiens kriminelle president Saakasjvili kunde dock snabbt övertyga västvärldens media att skulden för kriget låg på Ryssarna, och det var just vad dessa media hoppades få höra. Men sanningen kom fram så småningom. EU tillsatte nämligen en 20-manna delegation under ledning av diplomaten Heidi Tagliavini, som efter att ha producerat en 1000-sidig rapport kunde bl.a. konstatera att:

With a massive Georgian artillery attack… there was no ongoing armed attack by Russia before the start of the Georgian operation…Georgian claims of a large-scale presence of Russian armed forces in South-Ossetia prior to the georgian offensive could not be substantiated… it could also not be verified that Russia was on the verge of such a major attack.

Detta hindrar naturligtvis inte mainstream-liars att med bestämdhet hävda att rysk aggression orsakade kriget.

USA och hela Nato är överens om att Georgien ska anslutas till Nato snarast. Georgiern i gemen känner dock inget hot från Ryssland och vill helst av allt få leva i lugn och ro – men det är ingen som bryr sig om vad fattig hen vill. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg sa nyligen att: “Georgia has all the practical tools to become a member”.

De båda utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien har naturligtvis känt sig hotade av Nato-stödet till Georgien och har därför begärt stöd från Ryssland och fått det i form av rysk militär närvaro. Därför innebär en Nato-närvaro i Georgien inget annat än en genuin och vansklig provokation

Manövern gick av stapeln under det passade namnet “Noble Partner” och i den ingick 3 000 man jämte en massa krigsmaterial från 13 Nato-länder. Sverige räknas i Bryssel som Natos bästa partner men vi fick ändå inte delta militärt i den provokation mot Ryssland som lätt kunde få globala konsekvenser. Jag kan tänka mig att Peter Hultqvist, som är så nobel, fick hela semestern förstörd genom detta, så mycket som han har fjäskat för Bryssel.

Så var det där med 10-årsjubileumet. I början av augusti i år var det dags för det stora firandet av 10 år av obruten vänskap mellan de båda såta krigshetsarna, Georgien och Nato. Firandet skedde med dunder och brak i form av en stor militärmanöver förlagd så nära den Sydossetiska gränsen som möjligt. Meningen var väl att krutröken skulle välla in över gränsen till det förhoppningsvis fientligt inställda landet och trigga även det till stordåd.

Men kanske hade Hultkvist fått med någon högt uppsatt iller som minglade med regeringsrepresentanter från de baltiska staterna, Polen och Ukraina i huvudstaden Tbilisi. Där höjde man skål efter skål för det monstruösa Nato som lyckats hålla den “ryska aggressionen” på avstånd.

Något “storbråk” lyckades Natos Noble Partner inte få till stånd den här gången. Rysslands premiärminister Dmitrij Medvedev hade nämligen den 6 augusti höjt ett varnande finger och sagt att ett georgiskt medlemskap i Nato “could trigger a horrible conflict”.

Så Nato-gubbarna fick lomma iväg hem utan att ha provocerat fram det man ville. Det är bara att acceptera att alla stater vill inte ha bråk och krig. Somliga nöjer sig med att bara få leva i fred – och då tycker jag att Nato ska acceptera det.

 

 

Hans Myrebro

Om skribenten:

Hans Myrebro är en pseudonym. Han har bland annat författat boken NATO – ett monster på katastrofkurs.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!