Nazismens judiska rötter

När man väljer att benämna den tyska nationalsocialismen med den belastade förkortningen ”nazism”, då har man därmed markerat att historisk korrekthet är satt åsido av politiska skäl. Ordet är visserligen ett sammandrag av det längre ordet nationalsocialism, men likt ett draperi har det dragits fram för att skyla leden ”nation och socialism”, vilket var något som utmärkte partiet, för att istället fokusera på de våldsinslag som förekom.

Därigenom förvanskar man historien och i stället för att berätta om ett parti som värnade om den egna nationen och genomförde ett socialt nationellt program som slog världen med häpnad samt fick de tyska arbetarna att jubla över goda arbetsvillkor, så lyfter man med en dåres envishet fram beteckningen ”nazism” för att markera det inslag av våld och terror som följde partiet i kampen mot röda terrorgrupper. Den sidan av rörelsen med våld som uttrycksmedel som på ett tidigt stadium ympades in i NSDAP, den tyska arbetarrörelsen, har dock sina rötter i den rysk- judiska statskuppen 1917. Och det är intressant eftersom etablissemanget föredrar att prata om nazismen och nazismens rötter så låt oss söka dessa rötter för att se om nationalsocialismen är något annorlunda.

Hitler skapade inte nationalsocialismen och hos honom kan du inte finna dess rötter. Den amerikanske forskaren Michael Kellogg har i sin väldokumenterade bok ”Russian Roots of Nazism” klart påvisat att vi måste söka nazismens rötter österut. I det kaos som den judisk-dominerade statskuppen skapat i Ryssland fanns den dynga som en nazistisk ideologi kunde växa upp i. Några citat från den tiden kan tydliggöra detta:

”Sekret! Till representanterna för samtliga avdelningar av israeliternas internationella förbund; Ryssland är slaget till marken. Ryssland vrider sig i dödskamp under vår häl… äntligen har vi fått skåda det ryska folkets nöd och tårar. Genom att beröva detta folk dess egendom, dess guld, har vi förvandlat det till ett folk av ömkliga, fattiga och förtryckta slavar…. Vi bör röja undan det ryska folkets bästa och ledande element, så att det kuvade Ryssland inte kan få någon ledare. På så sätt tillintetgör vi varje möjlighet till motstånd mot vår makt”, från Centralkommitten för Petersburgska avd. av israeliternas internationella förbund.

Lenin skrev i ett brev till justitieminister Kurskij:

”Kamrat Kurskij, vidga möjligheterna till arkebusering. Terrorn är ett sätt att övertyga, det verkar ju solklart. Domstolarna får inte eliminera terrorn….” Med kommunistisk hälsning – Lenin.

Georrij Zinovjev, ordförande i Petrograds Sovjet:

”Vi måste dra till oss 90 miljoner av Sovjetunionens 100 miljoner invånare. Vad resten beträffar har vi inget att säga dem. De måste förintas“.

I själva verket kom det inte att stanna vid 10 miljoner förintelseoffer – 20 miljoner är mer realistiskt. Samme person kunde vid ett möte i Moskva utropa:

“Without mercy, without sparing, we will kill our enemies in scores of hundreds. Let them be thousands, let them drown themselves in their own blood. Let there be floods of blood of the bourgeoisie – more blood! As much as possible”

Där har du en bråkdel av den sataniska sörja som mordiska kuppmakare frossade i över moder Rysslands sargade kropp. De flesta av dem var importerade terrorister subventionerade främst av judiska bankirer. Där finner vi de ryska rötterna till den nazism som sedan kom att exporteras till ett Tyskland i upplösning. I den exporten fanns med det extrema våldet, den besinningslösa rasismen, förintelsen som ett projekt och även iden om koncentrationsläger. Vid den här tiden bestod den Sovjetiska regeringen till 85 % av judar.

Wirschaftspolitische Vereinugung fyr den Osten – allmänt kallad, Aufbau, var en förening av ”vita emigranter” som flytt det ryska inbördeskriget och bosatt sig i München. De förde med sig idéer och lärdomar om hur en liten fanatisk minoritet kunde betvinga det väldiga Ryssland, och ville nu utveckla dessa idéer om hur man i Tyskland skulle kunna bemöta och försvara sig mot en kommunism som såg terrorn som en god kamrat. Ledande personer i denna förening var Max von Schauner-Richter samt Alfred Rosenberg. Inom gruppen Aufbau kom sedan nationalsocialismen att utvecklas. Hitler anslöt sig till gruppen år 1920.

Då nationalsocialistiska arbetarpartiet i juli 1921 antog ett partiprogram framkom inte mycket av det hat som levererats av kommunistregimen i Ryssland. Men man möttes av detta hat så fort man gick ut på gatan. Den svenska säkerhetspolisen företog 1921 en inspektionsresa till bland annat München och kunde efteråt rapportera, ”att ledarna för revolutionsförsöket i Berlin 1919 varit judar som sedan fortsatt till Bayern och som drivits av ett gränslöst rashat att mörda personer ur borgerligheten”. Det torde näppeligen numera kunna bestridas, skrev rapportören, ” att det var judar som planlade och ledde revolutionerna i Ryssland, Tyskland och Ungern. Detta såväl som det förhållandet, att judarna stå i spetsen för arbetet på en tilltänkt världsrevolution, är även bevisat.”

Och kände man sig inte säker på gatorna, kunde man stänga in sig på sin kammare och läsa den av Rothschild sponsrade boken ” Adel” skriven av greve Richard von Coudenhove-Kalergi. Där finner man t.ex. ”Judendomen är skötet, ur vilken en ny, Europas adel framträder, kärnan kring vilken en ny andlig adel grupperar sig”. eller ”Så har i detta ögonblick… en god försyn genom judeemancipationen, skänkt Europa en ny andlig högtstående adelsras”. Här har vi då polerad rasism serverad på skitiga dasslock i de finare salongerna.

Men det av jude-bolsjevikerna frambringade våldet fortsatte under hela 1930-talet. Berlins dåvarande polischef, Grzesinski kunde 1932 meddela, att bara under juni-juli det året förekom det 461 kravaller i staden. Därvid dödades 86 personer och cirka 400 blev allvarligt skadade. Av de dödade var 30 kommunister och 38 var nationalsocialister. När nationalsocialisterna anordnade en marsch genom Altona, som var ett arbetardistrikt, blev de beskjutna från fönstren. De besvarade elden och sammanlagt dödades 19 personer.

En annan helt fredlig front mot nationalism och det borgerliga samhället hade dock öppnats 1924 genom Frankfurterskolans etablering av kultur-marxismen som ju leder fram till våra dagars mångkulturella och politiskt korrekta samhälle. Men kultur-marxismens rötter går tillbaka till det röda kaoset i Ungern 1919.

Söker man nazismens rötter ska man inte bege sig till München och knacka på Adolfs dörr. Nej det blir att bege sig till Petrograd och spana in Lenins varglya. Och förresten, var det inte Staffan Skott som fastslog att: ”utan Lenin så hade det inte blivit någon Hitler”. Dock med den skillnaden att Lenin funderade hela tiden på hur befolkningen skulle terroriseras – medan Hitlers bekymmer var hur han skulle kunna förbättra tyskarnas levnadsvillkor, och han lyckades med det ända tills provokationerna från grannländerna och även från det judiska världssamfundet drev fram hans vansinne. På en konferens i Amsterdam 1933 hade nämligen den judiska världskongressen förklarat krig mot Tyskland- ”You fire Hitler(…) And we, the jews of all the world, are serving an ultimatum upon you” löd det från talarstolen.

Nej, nazismen rötter hade inte den bruna färg som man kunde se på vissa skjortor, utan rött som vredens druvor.

Hans Myrebro