Miljörörelsens svek mot mänskligheten

publicerad 9 augusti 2017
Skådespelaren Leonardo DiCaprio talar om klimatförändringarna i FN:s generalförsamling
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det främsta existentiella hotet mot människan och ekosystemet är inte antropogent orsakade klimatförändringar, utan utarmade och förgiftade jordar och förgiftad industrimat främst baserad på billiga näringsfattiga kolhydrater och industrioljor som gör människor sjuka. Sjukdomar som döljs med livstidsbehandling med farliga kemiska preparat.

Den moderna miljörörelsen föddes år 1962 när marinbiologen Rachel Carson kom ut med sin bok Tyst vår. Hon lyckades måla upp ett skrämmande perspektiv där våra moderna kemiska gifter med DDT i spetsen hotade djurlivet. Tanken att alla fåglar skulle dö och vårarna tystna, var en skräckfylld metafor som fångade människors fantasi. Den fick ett enormt genomslag i opinionen. Miljömedvetenheten ökande och pånyttfödde malthusianismen – tron på att mänsklighetens utveckling kommer att begränsas av resursbrist och miljöförstöring. Det växte fram en stor folklig miljörörelse som till en början dominerades av engagerade idealister och forskare. Den infiltrerades dock ganska snart av politiska vänsteraktivister. De såg mest miljöfrågan som ett lämpligt verktyg för att bekämpa kapitalism och marknadsekonomi.

Det intressanta var att även hyperkapitalisterna – de rika angloamerikanska oligarkerna insåg att man kunde utnyttja människors miljöengagemang som ett verktyg för att driva igenom sin agenda för en ny, av dem själva och deras företag centralstyrd, världsordning (NWO).

För ändamålet bildade man år 1968 bl.a. den nymalthusianska lobbygruppen Romklubben, vars syfte var att skrämma upp opinionen och göra den mer mottaglig för oligarkins planer. År 1972 inför FN:s första stora miljökonferens i Stockholm gav man ut skriften Tillväxtens gränser som tack vare en massiv publicitet (i de av oligarkerna allt mer dominerade medierna) fick ett omåttligt genomslag.

Skriften innehöll bl.a. förutsägelser om en snar brist på en rad viktiga råvaror och man målade upp hur oljan snart skulle ta slut, det som brukar kallas Peak Oil. Utvecklingen senare har visat att skrämselpropagandan i skriften hade fel på snart sagt samtliga punkter. Romklubben nådde trots det sitt mål att lyckas skrämma upp opinionen. Det jämnade marken för senare framstötar för att försöka genomföra NWO-agendan.

De ledande globalisterna insåg att man måste hitta listiga sätt att liera sig med miljörörelsen och få även den att arbeta för en ny överstatlig världsordning. I spetsen för det arbetet satte man sin egen miljöorganisation den nykoloniala Världsnaturfonden – WWF. Man började även på olika sätt pumpa in pengar i andra miljöorganisationer för att sätta dem i ett beroendeförhållande. En som varit mästare på att, på detta sätt, korrumpera ideella organisationer är en av globalisternas ledande figurer multimiljardären George Soros.

Konfrontationen om klimatet

Tjugo år efter Stockholmskonferensen satsade globalisterna hårt på FN:s miljökonferens i Rio. De började där att aktivt implementera sin plan för NWO under rubriken Agenda 21. Som ordförande för FN-konferensen hade man lyckats placera globalismens grand old man David Rockefellers mycket nära handgångne Maurice Strong. Han styrde konferensen med järnhand. Bl.a. vägrade han att samarbeta med den Internationella handelskammaren (ICC) som näringslivets officiella röst, vilket tidigare varit brukligt inom FN. Han valde självsvåldigt att tillsammans med sin nära vän mångmiljardären Stephan Schmidheiny skapa en helt ny lobbyorganisation som man själva kontrollerade – World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) – för att representera det globala storföretagandet.

Enligt principen, ju mer rädsla man skapar, ju större blir bytet, lanserade Romklubben inför FN-konferensen en ny skrämselkampanj. Man valde bl.a. att skrämma med en av människan orsakad klimatkatastrof för att motivera det planerade överstatliga maktövertagandet. Kampanjen presenterades år 1991 genom skriften Den första globala revolutionen. Den blev ur globalisternas synvinkel extremt framgångsrik.

Globalisterna tog bl.a. initiativet till FN:s klimatkommitté IPCC som lanserade en lång rad datorprognoser för klimatet under 2000-talet. Alla visade på en alarmerande global uppvärmning. Med dessa rena skrivbordsprognoser har man fått en hel värld att ägna sig åt en ickefråga – klimatfrågan – i snart 30 år. Och man fick med miljörörelsen på vagnen.

Trots snart 20 år utan någon global uppvärmning och total brist på överensstämmelse mellan skrivbordsmodellerna och verkligheten har globalisterna genom en intensiv propaganda, i av dem själva kontrollerade MSM, lyckats hålla föreställningen om en nära förestående klimatkatastrof vid liv. Nästan hela västvärldens etablissemang inom politik och akademi har ställt upp. Svenska politiker kan inte öppna munnen utan att nämna klimatet, trots att de aldrig riktigt begripit vad de pratar om. Men vad värre är, så har den etablerade miljörörelsen även svalt betet och ägnar nästan hela sin opinionsbildning åt skrämselpropaganda om klimatförändringar som inte inträffar.

De verkligt allvarliga miljöproblemen har lämnats åt sitt öde – vilket är exakt vad den hyperförmögna oligarkin velat åstadkomma. Det är nu fritt fram för de globala företagen att utarma världens jordbruksmarker och sprida livsfarliga gifter, att fiska ut och förgifta världshaven, att prångla ut livsfarliga medicinska preparat som redan är den tredje vanligaste dödsorsaken samt att sälja hälsovådliga livsmedel som orsakat en världsomfattande metabol pandemi, vilken är på väg att ruinera sjukvården. Miljörörelsen lyfter knappast ett finger, den är helt upptagen av propaganda mot ett klimatproblem som ännu inte finns.

Verkliga miljöproblem går under radarn

På detta sätt har oligarkerna och deras globala företags verkligt miljöskadliga verksamheter kunnat gå under radarn. Bilindustrin har i tysthet kunnat gömma utsläppsdata av verkliga föroreningar från sina bilar bakom minskande koldioxidutsläpp. Skövlingen av världens regnskogar fortsätter, delvis i klimatpolitikens namn. Industrijordbruket med alla sina kemikalier, gifter och biologiska manipulationer har kunnat fortsätta sin svårt miljöskadliga och hälsovådliga hantering. Senast i förra veckan avslöjades en förgiftning av industriägg i Nederländerna och Tyskland med gifthalter som var omedelbart toxiska. Användningen av glyfosat (Roundup) och andra bekämpningsgifter ökar hela tiden och halterna i industrimaten stiger, detta trots allt mer frekventa larm om toxiska effekter på livsviktiga mikroorganismer, människor, djur och växter. Forskaren har t.o.m. sett förgiftningseffekter från glyfosat hos viktiga havslevande växter nära kustområden.

Med klimatnojan har man bl.a. lyckats ta all uppmärksamhet ifrån de verkliga miljöproblem, som den globala metabola pandemi som nu omfattar snart hälften av världens människor. Den orsakas av industrimat med rester av bekämpningsmedel från oligarkernas livsmedelsindustrier och motiverar massiva förskrivningar av kemiska preparat från samma ägares läkemedelsföretag. Preparaten (kallade mediciner) är idag den tredje främsta dödsorsaken efter hjärt/kärlsjukdomar och cancer, sjukdomar som i sin tur i stor utsträckning orsakas av industrimat och alla rester av giftiga kemikalier som den sprider. Detta har kunnat passera utan folkliga protester och utan miljörörelsens synbara engagemang.

Vindkraften som lanserats som en dellösning på ickeproblemet med klimatet, visar sig ha en rad verkligt allvarliga miljöproblem, med fåglar och fladdermöss som dräps av snurrorna i miljontal. Kraftverken förstör naturen och ger även ifrån sig infraljud som visat sig vara en direkt sanitär olägenhet för närboende och djurliv. Trots detta backas denna utbyggnad upp av Naturskyddsföreningen, Miljöpartiet och andra organisationer inom miljörörelsen.

Jakten på minskade utsläpp av helt harmlös koldioxid från bilar har lett till en massiv övergång till dieseldrivna bilar som har låga koldioxidutsläpp. Resultatet är att vi istället fått en bilpark som släpper ut verkligt skadliga föroreningar av NOX, PAH och partiklar i en omfattning som blivit ett allvarligt hälsoproblem i många storstäder. Först nu hör man lite yrvakna synpunkter från en miljörörelse som hittills bara brytt sig om helt ofarliga koldioxidutsläpp.

Miljörörelsen tiger om att flera alternativa drivmedel i klimatnojans namn som rapsolja, biodiesel, etanol ger nya problem med nya föroreningar typ små partiklar, mer kväveoxider, nya cancerogena ämnen. När en av mina riktiga miljövänner för några år sedan påtalade frågan med att etanol ger nya ej reglerade utsläpp av cancerogena aldehyder och mer kväveoxider, så tegs det problemet ihjäl av ansvariga! Svaret han fick var att här jobbar vi endast med klimatpåverkande utsläpp. Resultatet är att trafikbolag och andra fordonsägare endast fokuserar på klimat och fossilfritt!

Man behöver bara ta en titt i de skrifter som ges ut av dagens miljörörelse för att konstatera att man är nästan helt insnöad på klimatfrågan. Man säger inte ett pip om att den stigande koldioxidhalten (från 0,03 till 0,04%) lett till att växtlighet och djurliv frodas som aldrig förr. Vi får bara höra att jordens resurser förödas, när det delvis är tvärt om. Miljörörelsen har förminskat sig själva till en osjälvständig lobby för den hänsynslösa globalism som är det verkliga hotet mot ett hållbart liv på jorden. Detta är ett skamligt svek mot mänskligheten.

Miljörörelsens svek skapar en ny hälsorörelse

Allt fler människor blir uppmärksamma på att vi blir sjuka av den billiga kolhydratstinna och förgiftade industrimaten. Vi märker även att sjukvårdens överförskrivning av symptomdämpande kemiska preparat bara gör oss sjukare. En ny folkrörelse växer nu fram bland gräsrötter som ställer krav på giftfri, icke processad naturlig mat och kött från naturligt uppfödda djur, en mat som gör att vi inte behöver livstidsförskrivna läkemedel.

Försäljningen av ekologiska livsmedel växer med tvåsiffriga procenttal varje år. Vi börjar även ifrågasätta kostråd som ökar behovet av läkemedel. Var femte svensk har krokat på LCHF-rörelsen som starkt ifrågasätter etablerade kostråd från industrilobbyn. Det vi ser växa fram är en ny folkrörelse som är på väg att ta miljörörelsens plats – en hälsorörelse om ni så vill.

Självklart har denna framväxande hälsorörelse inte passerat obemärkt för globalisterna, deras storföretag och olika lobbyister. Tvärt om, man är djupt oroad och har anlagt moteld i form av en intensiv kampanj i sina MSM mot ekologiska matprodukter. Människor som strävar efter giftfri mathållning och lokalproducerad naturlig mat blir förlöjligade och framställs som naiva och korkade.

Det sprids falsk propaganda som går ut på att det inte är någon avgörande skillnad mellan industrimaten och de dyrare ekologiska och naturliga produkterna (något som jag återkommer till i min serie krönikor om varför vi skall välja ekologiskt). Glyfosatbesprutade GMO-livsmedel är inte farliga att äta, är det falska budskapet.

Eftersom Big Food helst vill se processad industrimat baserad på billiga kolhydrater demoniseras köttätande med argumentet att köttdjuren är ett hot mot klimatet. Man talar inte om att just kött från naturligt uppfödda djur är helt i balans med ekosystemet. Dessa gynnar biologisk mångfald och friska jordar. Det är industrijordbrukets djurfabriker som bryter de ekologiska kretsloppen och utarmar jorden. Med denna kampanj har globalisterna åter fått med sig den klimathypade miljörörelsen på sin agenda.

I takt med att människor blir allt sjukare av maten från Big Food och pillren och sprutorna från Big Pharma kommer vi att få se denna nya folkrörelse växa till en tsunami och ta över miljörörelsens fallna mantel.

Med klimatet är allt hittills normalt och vädret ligger inom normal variabilitet. Det är inte ett förändrat klimat som utgör det stora hotet mot livet på jorden, utan globalismens hänsynslösa rovdrift på jordens levande system som nu kan ske under radarn, medan miljörörelsen sitter insnöade och sprider falska klimatlarm.

 

 

Lars Bern

 

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!