“Undantagstillståndet som bekräftar ”det nya normala”

Mötesfrihet är skyddad av grundlagen och är en hörnsten i en fungerande demokrati. Fredag den 21 augusti höll inrikesminister Mikael Damberg och Amanda Lind, kultur- och demokratiminister, en gemensam pressträff. Syftet var undersöka och förbereda för lättnader i förbudsförordningen.

Mötesfriheten är en av de rättigheter som upphävdes av förbudsförordningen, på vad det nu verkar som obestämd framtid på grund av covid-19. De lättnader som regeringen vill undersöka berör nämligen inte religiösa och politiska sammankomster, utan endast kultur- och idrottsevenemang.

Regeringen har på grund av viruset fått särskilda maktbefogenheter. Från folkhälsomyndighetens håll sade man att syftet var att ”platta till kurvan.”

Under april månad steg antalet döda kraftigt uppåt det drabbade framför allt många gamla och sköra människor. I maj planade kurvan ut, för att sedan vända kraftigt nedåt. Under sommarmånaderna har överdödligheten i stället bytts ut mot en underdödlighet och antalet understiger flertalet andra dödsorsaker.

Sveriges åtgärder var långt ifrån lika omfattande och extrema som många andra länder, åtgärder som långt ifrån vad som kan anses proportionerligt mot hotet. På många sätt är man tacksam att vi stort sett har fått behålla vår rörelsefrihet och inte har behövt sättas i ”karantän”, dock kan inte de äldre på boende dela denna glädje, då besöksförbud råder.

När vi inte längre hade någon överdödlighet, borde ”undantagstillståndet” omedelbart hävts av regeringen utan att behöva gå på remiss. Har regeringen fått utökade befogenheter så borde vi också kunna ställa krav på respekt för våra grundläggande rättigheter.

Nu skall vi i stället vänja oss vi ”det nya normala”: Stabsläge på sjukhusen, EU får genom corona-paket beskattningsrätt på svenska medborgare, våra barn blir skuldsatta för kommande generationer. Flera hundratusen inställda operationer och ett sargat näringsliv. Gäller bara våra rättigheter när regeringen tycker att det passar och de tycker att vi skall få utöva vår religion?

Hur vill vi som församling i ett förmodat kristet land ha det? Är det skönt att stanna hemma och titta på mötet digitalt framför datorn? Skall vi stänga våra kyrkor och gå hem, kanske bara träffas i mindre grupper i hemmen? Frågan är vad vi skall göra med lokalerna. Det är nog ett rent glädjebesked för djävulen i så fall!

Om vi somnat blir detta ett perfekt tillfälle att införa en ny antikristlig världsordning. Då får vi nog inte heller träffas i mindre grupper och vi får uppleva samma förföljelser som finns i många kommunistiska och islamistiska länder.

Nu är det läge för pastorer och ledare att säga ifrån! Skall vi lyda människor mer än Gud? Är vi inte kallade att inte försaka samlingarna?

Det har gått alldeles för långt, nu skall vi bli riktiga protestanter och protestera, annars har vi inte längre några kyrkor att gå till.

Per Randevik, lärare och ingenjör