Lagstiftarna måste skydda utsatta kvinnor

Ökade otryggheten

Det är orimligt att de kvinnor som utsätts för hot, våld och ständig stress ska behöva gömma sig från den narcissistiske kvinnomisshandlaren. Lagstiftningen måste ändras så att kvinnans roll stärks. Det skriver Krister Lind.

publicerad 11 april 2024
- av Redaktionen
Skribenten vill se en stärkt lagstiftning för att skydda utsatta kvinnor.

Hjälp Nya Dagbladet att klara ekonomin under sommaren!


27 790 kr av 50 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

28 mars 2024 skrev Nya Dagbladets Sofie Person, en artikel “Ökning av dödligt våld förra året”. Där står att läsa: “När det gäller dödligt våld i nära relationer landade siffran på tio, vilket är på samma nivå som 2022. Alla offer var kvinnor“.

Narcissistiska våldsverkare har stort behov av att ha kontroll. Det visar sig till exempel när det gäller kvinnomisshandel. Mannen bakom kvinnomisshandel är oftast make, sambo eller tidigare make eller sambo. Hot är ofta första tecknet på kontrollbehov. I många fall finns det en dold brottslighet hos mannen och den måste klargöras redan när hoten från mannen uppdagas. Nuvarande åtgärder vid kvinnomisshandel räcker inte för att minska problemet.

Det finns ett antal yrkesgrupper; socialtjänst, polis, sjukvård och rättsväsende som måste samverka för att bedöma den bakomliggande processen. Om så inte sker eller om kunskapen inte räcker till kan det leda till att kvinnan uppfattar att hon blir missförstådd och att problemet inte tas på allvar. Vilket kan innebära att kvinnan inte vågar göra en polisanmälan. Därmed förblir mörkertalet stort. En grupp som borde få stora ekonomiska resurser och vara självskriven i arbetet med kvinnomisshandel är kvinnojouren; där finns det ofta självupplevd erfarenhet.

Anser kvinnan att problemet inte tas på allvar uteblir anmälan. Och utan anmälan kan inte exempelvis polisen utfärda besöksförbud, även om mannen som hotar bedöms vara en säkerhetsrisk för kvinnan och samhället. Problemet här är att det blir kvinnan som måste gömma sig även fast det är mannen som är problemet. Om nu kvinnan jobbar är det enkelt för mannen att kontrollera hennes rutiner och det räcker inte med skyddad identitet. I en sådan situation där mannen hotar och bedöms vara en säkerhetsrisk behöver både socialtjänst, polis och rättsväsende vara enig om att utfärda besöksförbud för mannen. Kvinnan kan till och med behöva skyddat boende. Finns det barn och husdjur med i bilden är situationen än mer komplicerad.

Lagstiftningen måste ändras så att kvinnans roll stärks. Det är orimligt att de kvinnor som utsätts för hot, våld och ständig stress ska behöva gömma sig, mista sitt jobb, drabbas ekonomiskt, mista sin rätt till frihet och ett värdigt liv. Problemet ligger hos den narcissistiske kvinnomisshandlaren. Därmed borde samhällets skyddsnät och rättsväsendets lagar utformas så att mannen tas om hand, i ett tidigt skede, för att få den sociala färdighetsträning som saknas. Vad är ett människoliv värt när vi årligen kan se att ett antal kvinnor misshandlas till döds? Ska det behöva gå så långt på grund av att lagen är verkningslös?

 

Krister Lind

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!