“Är Sverige på väg att bli en lydstat under USA:s krigsmaskineri?”

Det nya kalla kriget

Ser våra beslutsfattare verkligen inte den uppenbara faran i att upplåta Sveriges militärbaser åt USA:s kärnvapenbestyckade armé? Det frågar sig Gunnar Järeld.

publicerad 16 februari 2024
USA:s försvarsminister Lloyd J. Austin III och Sveriges försvarsminister Pål Jonson skrev under DCA-avtalet i december.

Hjälp Nya Dagbladet att klara ekonomin under sommaren!


22 420 kr av 50 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Mitt under valrörelsen 2014 åkte Fredrik Reinfeldt i hemlighet över till USA och förberedde det så kallade Värdlandsavtalet med Nato, som klubbades av riksdagen 2016. Inte många ögonbryn höjdes då, trots att det innebar slutet för vår tvåhundraåriga neutralitetspolitik. Och visst, vi har alltid tillhört Väst, så för all del. Men som det nu visar sig, var det här bara början. När Ryssland invaderade Ukraina 2022, ansökte Magdalena Anderssons regering i rekordfart om fullt Natomedlemskap – tvärtemot Peter Hultqvists tvärsäkra utfästelser – men utan några ambitioner att låta folket rösta om saken.

Konsekvensen av den färdväg vi nu valt blir än mer uppenbar sedan Ulf Kristersson undertecknat det så kallade DCA-avtalet med USA. Ett avtal, utanför Natos ramverk, där den amerikanska armén får obehindrad tillgång till inte mindre än sjutton (!) av Sveriges viktigaste militärbaser, samt möjlighet att lagra både stridsfordon, ammunition och hela vapensystem. Sverige får inte heller mycket att säga till om här, eftersom amerikansk lagstiftning ska råda för dessa enheter. Vi befinner oss i så fall i ett helt nytt läge.

Ser verkligen inte våra beslutsfattare den uppenbara faran i att upplåta svensk mark åt USA:s kärnvapenbestyckade armé på detta vis? Vi blir nu måltavla för cyberkrigföring och ryska missiler, på ett sätt vi aldrig varit förr. Upptrappning leder till upptrappning, det begriper vem som helst. I synnerhet som inga diplomatiska initiativ tas för att motverka vapenskramlet. Eller kan någon förklara på vilket sätt det här avtalet skulle göra oss säkrare som nation?

Ser verkligen inte våra beslutsfattare den uppenbara faran i att upplåta svensk mark åt USA:s kärnvapenbestyckade armé på detta vis?

USA är det land i världen som stått för merparten av alla invasioner, ockupationer och interventioner som skett i modern tid. Men kriget i Ukraina har fått oss att tappa förståndet. Man hade hoppats att den säkerhetspolitiska eliten i landet begripit bättre. Men till synes utan att bry sig om konsekvenserna, tullar man gladeligen på såväl territoriell integritet som vårt nationella självbestämmande, och infogar oss nu helhjärtat i USA:s krigsmaskineri. Det är en skam. DCA-avtalet ska klubbas i riksdagen under våren, men beslutet kräver två tredjedelars majoritet. Vi måste med andra ord göra allt som står i vår makt för att väcka åtminstone en tredjedel av våra riksdagsledamöter, innan det är för sent!

 

Gunnar Järeld

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!