“Zelenskyjs dagar är definitivt räknade”

Kriget i Ukraina

Zelenskyjs tid i strålglansen är över och hans egen framtid finns av allt att döma inte i Ukraina. Det skriver Josef Csiba.

publicerad 20 december 2023

Hjälp Nya Dagbladet att klara ekonomin under sommaren!


1760 kr av 50 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Ukrainas kollaps är nära förestående, sedan får Ursula von der Leyen med sina undersåtar i Bryssel försöka inbilla oss det motsatta hur mycket hon vill. Sanningen är, enligt flera militära bedömare, att Ukrainas armé inte kan hålla motstånd länge till utan nya pengar och vapen. Pengar som numera kommer alltför sällan och i allt mindre omfattning till Ukraina än tidigare.

Ukrainas president har under sin tiggarresa i USA visserligen kunnat bettla ihop nya cirka hundra miljarder dollar för fortsatt krigföring, men pengarna enligt militära källor räcker bara till två och en halv, eventuellt till tre månaders fortsatt krigföring och ifall de utlovade miljarderna från EU inte kommer i tid, har Ukraina inte längre några egna reserver att ta till.

USA vill inte eller kan inte längre finansiera kriget i Ukraina, men som tur är har USA sin trogna allierade i Bryssel, Ursula von der Leyen, som gärna vill uppfylla sina översåtars alla önskningar och har den makten samt förmågan att övertyga övriga länders ledare att följa hennes råd angående finansieringen.

För USA:s del är det en genial lösning. För varje euro EU skickar till Ukraina, hamnar cirka nittio procent ändå tillbaka i amerikanska företags händer i form av vapeninköp och tidigare gjorda investeringar i Ukraina. Det finns bara ett problem. Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som satte käppen i hjulet för Ursulas planer, därför råder panik i EU högkvarteret idag. Kommissionen har snabbt kallat till extramöte redan i februari, för det är bråttom, allt måste lösas innan valet till nya EU-parlamentet den 8 juni 2024.

Ukraina har kanske en sista chans att ställa upp med en ny, och i så fall en sista, armé med cirka två till trehundratusen individer med hjälp av tvångsrekrytering och stöd från EU (i klarspråk med våra skattepengar) och därmed fortsätta att plåga sin egen befolkning kanske i högst två år till, för ett pris som betyder säker död för mellan trehundra och tusen ukrainska soldater dagligen.

Ryssland tackar däremot EU och mår bra, trots sanktionerna. Ryssland har lyckats anpassa sig snabbt till situationen, omorganiserat sin industri för krigföring, tillverkar idag massvis med nya vapen, stridsvagnar, missiler på löpande band, medan vapenleveranserna till Ukraina sinar från dag till dag.

Kriget i Ukraina kan bara sluta på ett sätt, och det kan med all säkerhet sägas redan idag att det inte blir Zelenskyj eller pamparna i Bryssel som får diktera villkoren den dagen Ukrainas öde ska avgöras. Varför är det så svårt för krigshetsarna i Bryssel och Ulf Kristersson i Stockholm att fatta det? Eller som en känd israelisk militärrådgivare så passande uttryckte det: ”Om Putin släcker ljuset då är det natt och om han tänder det igen då är det dag, och det samma gäller även i Washington.” Ingen kommer att fråga byråkraterna i Bryssel vad de har att säga om den saken.

Men om vi återgår till den mänskliga sidan för konsekvenserna av kriget. Är byråkraterna i Bryssel verkligen medvetna om att varje miljard euro av våra skattepengar de skickar till Ukraina betyder en säker död för cirka tiotusen ukrainska soldater och civila? Är de beredda för att ta ansvaret för det meningslösa dödandet de indirekt är ansvariga för?

Zelenskyjs framtid är likaså osäker, men den blir definitivt inte i Ukraina, det vet han onekligen själv också. Varför skulle han annars skaffat sig brittiskt medborgarskap och dyrbara fastigheter utomlands till exempel i Sicilien och Egypten? Han vet att Putin kommer aldrig att förhandla med honom och enda sättet att få slut på det meningslösa dödandet kommer att ske vid förhandlingsbordet. Då blir det inte Zelenskyj som ska få den äran sitta där. Hans roll i detta spel är redan slut.

Zelenskyj har kommit till makten med hjälp av finansmannen Igor Kolomoyskij för att sedan hamna i knäna på Joe Biden med resultatet att mestadels av ukrainska tillgångar hamnat i amerikanska händer. Trots detta sitter det ukrainska folket i en skuldfälla för årtionden framöver. Missnöjet med Zelenskyj politik har börjat visa sig allt tydligare, trots att all opposition i Ukraina är förbjuden. Den svenskstödda statstelevisionen i Ukraina är helt beroende av Zelenskyj och inga oppositionella tidningar får publiceras. Ändå är Ukraina en demokratisk mönsterstat enligt EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som bör införlivas i EU-kollektivet med en ny rekordfart. Varför det måste vara så, har jag försökt besvara ovan.

Konflikten mellan USA och Ryssland i Ukraina kommer med all säkerhet slutligen att lösas vid förhandlingsbordet och inte på slagfältet. Beviset för att så kommer att ske heter ”femtusenniohundrasjuttiosju kärnstridsspetsar” av vilka några (efter Nato-hysterin) utan tvekan är riktade även mot Sverige.

Det finns idag tydligen bara två förnuftiga människor i politiken, som arbetar för en fredlig lösning på konflikten, tyvärr med alldeles för lite inflytande, nämligen påven Franciskus och Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Det skulle inte skada att visa lite respekt och ödmjukhet från svenska politikers sida och överväga vad dessa två herrar har att säga för att få ett snabbt slut på det onödiga och blodiga kriget i Ukraina, vilket kan ruinera Europa helt och i slutändan kan betyda slutet för hela EU, åtminstone vad vi kallar för EU i sin nuvarande form.

 

Josef Csiba

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!