Otaliga svenskar vittnar om ett maktmissbruk från bankernas sida som är satt i system. Hopplöst byråkratiska krav används som förevändning för att godtyckligt stänga av kunder – även när banken själv bryter mot lagen. För att skydda sig från allmänhetens ilska gömmer sig bankens ledning och yttre representanter bakom anonyma beslutsfattare på så kallade kundkännedomsavdelningar som gör allt de kan för att undvika att besvara frågor om processerna man ställer sina kunder inför.
Länsförsäkringar Bank stoltserar med att man formellt ägs av sina medlemmar och inte styrs med samma cynism som de andra stora bankerna i Sverige. Kunder vittnar samtidigt om att behandlingen av dem är nonchalant och hänsynslös, där de beryktade kundkännedomsprocesserna betraktar kunderna som skyldiga tills motsatsen bevisas. Även i de fall där kunder faktiskt kan bevisa motsatsen tar man sig ändå rätten att ändå strunta i detta, med hänvisningar till förmenta misstankar om ”penningtvätt” eller ”finansiering av terrorism”, under förevändningen om “bristande kundkännedom”.
En kund i banken berättar exempelvis om hur han plötsligt fick hem ett 50 sidor långt brev där han skulle redovisa varenda transaktion, insättning och överföring under det senaste året. Efter två dagars arbete skickades de efterfrågade uppgifterna in – varpå banken ändå beslöt att avsluta kontot, utan vidare kommentarer.
”Ingen på LF ville diskutera det ens”, konstaterar han.
Tillvägagångssättet är notoriskt. Andra kunder berättar om hur Länsförsäkringar plötsligt stängt av konton efter att de swishat sina partner småsummor och kvitton sedan inte kunnat presenteras. Ytterligare andra vittnar om hur banken spärrat deras konton när de inte lyckats svara tillräckligt detaljerat på vad de ska köpa för sina kontanter.
”De tolkar lagen om krav på kundkännedom mest nitiskt av alla banker jag vet i alla fall. De avslutade mitt konto trots att de fått precis alla underlag de begärde och det var småsummor vi snackar om. Och det fanns ingen att prata med när man ringde för den avdelningen som har hand om sånt går inte att prata med sa dem och beslutet gick inte att överklaga”, skriver en upprörd man som varit kund hos Länsförsäkringar.
Nonchalans inför lagbrott
Trots att banken, enligt jurister som tidningen talat med, ser ut att ha gjort sig skyldig till flera lagbrott och riskerar att ställas inför en rättsprocess har man nyligen fullföljt nedstängningen av mediebolaget bakom Nya Dagbladet, samt även tidningsledningens privata bankkonton med liknande hänvisningar.
Tidigare har Nya Dagbladet kunnat avslöja att Länsförsäkringars högsta ledning inkluderar bland annat Lennart Käll, ordförande för skattefinansierade Sveriges Radio, samt Charlotte Barnekow som delar styrelseengagemang i den internationella handelskammaren med Bilderberggruppens profil Marcus Wallenberg.
De ansvarigas identitet
Bakom dimridåerna av anonymitet kan tidningen nu även avslöja identiteten på cheferna för de hemliga så kallade kundkännedomsavdelningarna eller “compliance” som man på Länsförsäkringar valt att kalla det.
Christian von Ahlefeld (f.1976) är så kallad compliance-chef på Länsförsäkringar Bank sedan juni 2020.
Hans roll beskrivs som “chefsfunktionen för regelefterlevnad avseende bankkoncernen inom Länsförsäkringar”. Det framgår att funktionen på banken har tio medarbetare som, beskriver man “säkerställer en god regelefterlevnad i bankkoncernens fyra tillståndspliktiga bolag”.
Von Ahlefeld är bosatt på Östermalm tillsammans med sin fru som är ordförande i den lokala bostadsrättsföreningen. Han meddelade i januari att han skulle återkomma till medieföretaget efter överenskommelse via telefonsamtal angående nedstängningsprocessen men har fortfarande inte återkopplat.
Ellinor Örtegren-Johansson (f.1958), bosatt i Vasastaden, har en roll på banken som “Head of Financial Crime Prevention” sedan september 2020. Örtegren-Johansson bekräftar att hon är väl medveten om nedstängningsärendet av mediebolaget bakom Nya Dagbladet men hävdar att hon själv inte har någon del i detta, utan lägger istället felaktigt ansvaret på lokalkontoret i Dalarna. Lokalkontoret har tidigare å sin sida upprepade gånger hänvisat till att det är bankens centralkontor i Stockholm, där Örtegren-Johansson arbetar, som ligger bakom processen. Alla brev och all korrespondens som medieföretaget haft med banken har tydligt hänvisats och adresserats till avdelningen i Stockholm.
– Jag är inte den som handlägger ärendet utan jag får hänvisa dig till kontoret i Dalarna, upprepar Örtegren-Johansson undflyende tre gånger före hon lägger på luren.
Susann Fredriksson (f.1971), bosatt i Bromma, är så kallad “centralt funktionsansvarig” (CFA) på Länsförsäkringar Bank sedan april 2018 och beskriver uppgiften enligt följande i sitt CV:
“Övervakar och kontrollerar regelefterlevnad av penningtvättsregelverket. Ger råd och stöd till verksamheten samt information och utbildning i regelverket. Löpande rapportering till ledning och styrelse avseende iakttagelser som funktionen gör.”
“Funktionens huvuduppgift är att övervaka och löpande kontrollera att verksamheten uppfyller penningtvättslagen, föreskrifterna och interna rutiner och riktlinjer. CFA ska även ge råd och stöd till anställda, informera och utbilda berörda personer, ansvara för att uppgifter lämnas enligt penningtvättslagen 4 kapitlet 3 och 6§§ till polisen samt kontrollera och regelbundet bedöma om företagets rutiner och riktlinjer är ändamålsenliga och effektiva“.
Utbredd rättslöshet
En utbredd känsla av rättslöshet uttrycks från allt fler svenskar gentemot det systematiska maktmissbruk som sällan möter något motstånd från politiskt håll. Rättsskyddet är ytterst svagt, där få vågar ta risken att ens sätta igång en juridisk process mot banken – något som kräver såväl god juridisk kunskap som ekonomiska muskler i händelse av att man förlorar i rätten.
Bankens anonyma beslutsfattare är idag så förvissade om att man kommer undan med sitt agerande att man inte ens drar sig för att bryta mot lagen när man driver igenom sina nedstängningar. I de sällsynta fall man svarar kunder är det i det typiska fallet i en spydig ton – där man menar att kunderna själva får lösa de allvarliga svårigheter de ställs inför när deras konton stängs ner.
Ett exempel på den linjen är nedstängningen av tidningsledningens privata konton, där banken tillämpat 30 dagars uppsägningstid istället för 60 dagar som betaltjänstlagen kräver. På frågan huruvida man står fast vid detta trots att det utgör ett uppenbart lagbrott undviker man att besvara frågan utan skriver endast att “vi står fast vid vårt beslut att avsluta kundengagemanget”.
Nya Dagbladet har under dagen sökt Christian von Ahlefeld, Ellinor Örtegren-Johansson samt Susann Fredriksson för en kommentar om bankens hantering av ärendet av mediebolagets bankkonton.
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
