EU visar vägen mot den digitala diktaturen

Totalitära samhällsutvecklingen

EU:s lagförslag Chat Control 2.0 kan definitivt omskapa Europa till en totalitär övervakningsstat, med kampen mot barnpornografi som förevändning.

publicerad 18 februari 2024
- av Dan Ahlmark
Foto: European Union 2019 – Source: EP/CC-BY-4.0
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

EU föreslår att en nybildad enhet ska undersöka alla samtal inom eller till Europa via telefoner, chattar etcetera samt all privat internettrafik (mejl, bilder och så vidare). Syftet, uppger man, är att med hjälp av AI leta efter barnpornografi och hitta sexuella övergrepp på barn. En sådan lag skulle medföra att digital kommunikation i Europa i sin helhet kommer att kontrolleras genom och av EU. Kryptering sker idag på webben för att skydda användarna mot det avancerade spioneri och de informationsstölder som förekommer där. Men även de mest avancerade krypteringssystemen ska nu öppnas och främst på så sätt att EU får en bakdörr in i aktuella system och kan tolka/läsa kommunicerat material eller tal.

I höstas avslog EU-parlamentet detta lagförslag medan ministerrådet internt ännu inte är överens. Och ännu finns inte en säker majoritet där för att stoppa förslaget. Om detta går igenom i ministerrådet ska det och parlamentet komma överens om lagen. Det finns alltså möjligheter antingen till att förslaget avslås eller att det genomgår sannolikt nämnvärda förändringar. Kommissionen kan också dra tillbaka förslaget.

När massövervakningen medför att brottsligt material (all kommunikation eller text av sexuell natur gällande minderåriga; naken- eller i övrigt sexuella bilder etcetera av unga) hittas, går detta efter någon granskning i den centrala EU-instansen till polisiära organisationer i aktuella EU-länder. Det suspekta materialet undersöks där genom att anställda eller underleverantörer lyssnar eller tittar på kanske högst privata muntliga eller skriftliga kommunikationer. Med tanke på all variation och ordval, som förekommer i sexuell kommunikation mellan människor, finns stora risker att felflaggat material ofta förekommer och undersöks.

Ett annat inslag i förslaget är att åldersbekräftelse krävs för all aktivitet på webben. Men detta omöjliggör sekretess där. Att chatta eller sända/motta skriftligt material anonymt är då inte längre säkert. Det innebär risker i ett antal situationer såsom journalisters kontakter med hemliga källor, för visselblåsare, kommunikation inom politiska motståndsrörelser baserade i Europa och så vidare.

Kontrollen sker 24/7/30, det vill säga ständigt och utan undantag. Naturligtvis ges inga tillstånd av domstol, vilket skulle innebära krav på någon form av misstanke mot någon. De aktuella AI-verktygen är ännu inte utvecklade och det är uppenbart att företag arbetar för att erhålla utvecklingskontrakt från EU, vilka sedan naturligt medför att dessa erhåller vissa delar av de stora kontrakt för systemen som byggs. Nivån på utvecklingen är inte trivial; hittillsvarande teknologi har till exempel haft svårt att skilja barns/ungdomars ålder på basis av fotografier. Åldersgränsen för skyddet av unga går vid 18 år. Betydande sådana svårigheter finns gällande fall avseende – säg – kategorin barn/ungdomar 15 – 23 år gamla. Detta har medfört att de tidigare försök som gjorts beträffande sådan åldersbestämning lett till misstag i en oacceptabelt hög frekvens.

Förslaget Chat Control 2.0 innebär alltså att man i syfte att finna, hindra och kunna straffa förövare av allvarliga brott mot barn ska kontrollera all digital kommunikation i Europa – ett oerhört ambitiöst och långtgående, ja, extremt förslag. Det utgör därför ett hot mot européers integritet och privatliv.

1. Men brottet är ju så hemskt!

Förslagsställaren, den svenska kommissionären Ylva Johansson, försvarar sitt förslag genom argumentation baserad på att brott mot barn är så hemska. Men det finns andra svåra brott som utnyttjar nätet vilka i allvar kan jämföras med dessa, men där ingen seriöst velat föreslå, att man inleder massövervakning. Denna kommer ju i sin föreslagna form djupt ingripa i mänskliga rättigheter, i detta fall bland annat människors integritet. Det gäller främst rätten till privatliv och rätten till skyddad korrespondens/kommunikation inklusive skyddet av personliga data. Att på basis av ett sådant skäl bryta mot våra rättigheter skulle i framtiden medföra flera liknande undantag. Att metodiken och sökningarna efter barnbrott troligen även med ny teknologi leder till fel med hög frekvens stärker inte förslaget.

Individuella rättigheter har formulerats med full vetskap om att mängder av svåra brott begås mot människor. Utifrån den kunskapen har man formulerat människans rätt i olika avseenden inklusive den integritet som alla människor bör och ska ha i samhället. Detta avvisas nu av en dogmatisk socialdemokratisk kommissionär. Hon anser att just dessa barnbrott är så hemska att tidigare grupper och kommissioner som arbetat med och fått sina rättighetsförslag offentligt accepterade av mängder av parlament, inklusive internationella sammanslutningar som till exempel FN hade fel, och att vissa mänskliga rättigheter kan och bör brytas.

Kommissionären Ylva Johansson säger att man under processen att undersöka informationsflöden inte granskar konversationer eller öppnar dokument såvida det inte finns något eventuellt brottsligt i dem. Hon använder bland annat argumentet att systemets kontroll inte läser av kommunikationer utan bara glider förbi dem som en knarkhund gör beträffande bagage som undersöks. De två fallens olika förutsättningar skiljer sig dock helt och liknelsen är fel även beträffande förbiglidningen eftersom den nämnvärda och växande andelen meddelanden, som är krypterade end-to-end, måste öppnas för att avläsas. Argumentet berör heller inte de huvudsakliga skälen mot förslaget.

Barnbrott är inte av den karaktären, att man inte effektivt kan motverka dem genom accepterade polisiära åtgärder. Men istället för att utforma en sådan ansats och utforma ett effektivt förslag med syftet att prioritera dessa brott och hantera och hindra dem inom ramen för modern och effektiv nationell och särskilt internationell polisverksamhet, valdes en inriktning, som medför att samhällets viktigaste regler bryts. EU parlamentet, som avvisade EU-förslaget av integritetsskäl, skissade därför på ett alternativt mera konventionellt och kreativt förslag.

2. Men det gäller ju bara detta område

Argumentet att lagförslaget bara avser ett visst begränsat område bortser helt från spridningseffekten av ett förslag som bryter mot grundläggande legala principer. Individuella rättigheter, såsom rätten till integritet, avskys av många kollektivistiska politiska rörelser eftersom de skyddar mänsklig frihet i så många avseenden. Ett av EU accepterat brott mot en sådan viktig rättighet kommer snart att locka andra att utnyttja samma läcka i den damm som håller tillbaka den mängd av frihetsfientliga och auktoritära försök att fortsätta att transformera det fortfarande delvis fria samhället i Europa. Även EU skulle troligen använda den förändrade principen för andra syften och områden. Varje läcka och varje utvidgning av intrången för oss närmare en hemsk auktoritär värld, där frågan om barnbrott bara blir en bagatell. Det gäller alltså inte bara detta område.

3. Hur reagerar brottslingarna?

Få polisåtgärder vidtas utan att de orsakar förändringar i det brottsliga beteendet. Efter införandet av ett effektivt övervakningssystem kommer de allvarliga brottslingarna att övergå till Darknet, såvida de inte redan är där. Dessutom bör man inte underskatta människans tekniska utvecklingsförmåga. Intensiv offentlig övervakning av nätet kommer troligen att leda till en sådan teknisk utveckling, att i alla fall människor med resurser kan åtminstone delvis undvika övervakningen. Distributionsvägarna för material kommer antagligen att ändras avsevärt, så att exempelvis elektroniskt brottsligt material förs fysiskt på ett bärbart sätt över gränser eller inom länder. Postsystemen kan också användas. Barnbrott förekom ju långt före webben och dessa tidigare mer svårkontrollerbara kanaler kan troligen lätt aktiveras.

Detta blir naturligtvis mera tidskrävande och avsevärt besvärligare för aktörerna och konsumenterna, men så länge aktiviteten är lönsam genom att en efterfrågan existerar stoppas inte distributionen av material om eller övergreppen mot barn. Den efterfrågan som faller kraftigast är troligen efterfrågan på bilder och filmer från privatpersoner för vilka dessa inte är av betydande vikt. Personer, för vilka barnpornografi är mycket viktig, har troligen tiden och viljan att ta reda på de alternativa distributionsvägarna. Efter att övervakningssystemet startats kommer detta troligen efter några år ge mycket färre utslag genom att aktiviteterna gällande barnbrott och handeln med pornografi flyttat bort från webben i Europa. En kvarstående del, som utnyttjar webben för kommunikation om övergrepp av vissa slag, använder sannolikt kodord och omskrivningar, som uppfattas som ordinära av systemet. De allvarliga brotten avseende grooming och fysisk barnhandel etcetera involverar också ofta aktörer med kunnande och resurser att utnyttja nya tekniker och alternativa kommunikationssätt.

4. Varför har förslaget utformats på detta sätt?

Det har förvånat många att EU istället för att formulera ett lagförslag som vilar på polisiära åtgärder av olika slag i Europas länder samt nyskapande men acceptabel internationell samverkan med olika kommunikationsplattformar, istället valt en åtgärd som kränker alla i Europa som utnyttjar digital kommunikation. Man betraktar alla utan undantag som möjliga brottslingar och ska kontrollera alla utan att misstanke mot dem finns, eller att ha fått tillåtelse av domstol. Det är svårt att tro att inte domstolar, och möjligen även EU:s högsta, så småningom ingriper. Det är alltså ett närmast unikt lagförslag som Ylva Johansson har lagt fram. Hon har inte prövat möjligheten att med legala medel försöka åtgärda det aktuella problemet, utan försöker istället bygga upp ett sannolikt mycket dyrt system som djupt kränker mänskliga rättigheter. Varför gör hon det?

Ett skäl kan vara elektronikföretagens intresse av att få finansiering av teknisk utveckling, som bolagen ser som möjlig. Många elektronikföretag idag syns inte styras av någon moral utan är förblindade av, i detta fall de tekniska möjligheterna att kontrollera information över webben. Att deras ekonomiska motiv medför att man bryter mot mänskliga rättigheter hejdar dem inte. Det gäller således organisationer jag kallar IG Farben-företag.1 Det har av EU-parlamentariker just hävdats, att Ylva Johansson intensivt bearbetats av sådana företag, vilket hon förnekar.

I stort sett alla människorättsorganisationer tar avstånd från förslaget om Chat Control 2.0 liksom FN:s människorättskommissionär. Det gäller också rättsorganen knutna till EU:s ministerråd och till kommissionen, och vilka understryker, att förslaget är i strid med de mänskliga rättigheterna och därmed EU:s egen grundlag och Europakonventionen. Det är också åsikten hos EU:s dataskyddsmyndighet. Forskarsamhället inom datavetenskap syns generellt vara av samma mening, liksom mängder av organisationer inom EU-länderna. Själva EU-kommissionen har ingen avvikande åsikt om att brott sker mot de mänskliga rättigheterna men vill ändå att förslaget går igenom. Man tar därmed en betydande politisk risk och dessutom just inför ett viktigt val till Europaparlamentet. Kan någon tro att skälet för det är att stoppa barnpornografi och övergrepp mot barn ?

Ylva Johansson har också vägrat att gå med på ändringar av förslaget och på ett sätt som skiljer sig från kommissionärers vanliga beteende när deras förslag möter starkt motstånd. Fortsatta kontakter, samtal, successiva kompromisser och så vidare är ju den vanliga gången, men vår svenska Ylva står fast vid sin Chat Control. Förslaget är också tekniskt omfattande och kräver sannolikt betydande utvecklings- och startkostnader av olika slag liksom investeringar i hårdvara. Samtidigt kan man prognostisera att frekvensen av upptäckta riktiga brott faller efter några år.

Övergrepp mot barn är av flera slag. Barnpornografi torde bedömas vara av mindre vikt än fysiska sexuella övergrepp och fysisk handel med barn, andra typer ej nämnda. Möjligheterna att undvika övervakningen torde dock vara större beträffande de allvarligare typerna av övergrepp, vilket minskar förslagets inverkan och betydelse. Ska alltså ett sådant stort och dyrt system, som planeras, byggas bara för allehanda övergrepp mot barn och barnpornografi när man samtidigt nog kan förutse att nyttan av systemet sjunker rätt snabbt?

Det är alltså en så pass märklig åtgärd av en kommissionär och EU-kommissionen att man måste fundera på om inte huvudsyftet egentligen är något annat. Man ska då komma ihåg att man i det aktuella systemet kan, om så beslutas, utforma styrparametrarna, så att detta letar efter precis vad som helst. I framtiden kommer en rad svåra problem att växa fram för EU:s styrande organ: Vilka är de aktivaste motståndarna mot EU som organisation och vilka vill bryta medlemskapet, och vad gör de? Vilken samverkan sker mellan olika sådana nätverk? Vilka EU-medborgare stödjer aktivt alternativa media eller frihetliga partier? Vilken samverkan sker mellan frihetliga organisationer och partier i olika länder? Vilka oppositionella nätverk växer upp i opposition mot åtgärder beslutade vid en ny pandemi, och vilka är deras ledningar och aktiva medlemmar? Möjligheterna att på nationell och EU-nivå skaffa mycket viktig information för de styrande kan således bli vidsträckta genom övervakningssystemet, och troligen förutser man, att framtida EU-regeringar vill utnyttja metoden.

Hypotesen är då att det system som förslaget Chat Control 2.0 leder till egentligen är avsett för framtida massövervakning, när EU antingen blivit en federal stat eller styrs under kommande ändrade villkor avseende majoritetsbeslut i unionen. Förutsättningen är inledningsvis att kriser utnyttjas för att få länder att bortse från sina grundlagar i likhet med läget under covid-19. Krav på ändring av dem kan också bli en konsekvens. Senare har det styrande organet sannolikt fått makt att under vissa förutsättningar (dock lätt uppfyllda) vidta tidigare förbjudna åtgärder mot befolkningarna. Sådana lagar skapar behov av ett massövervakningsinstrument för, möjligen, den federala regeringen och kompletterar de andra medlen som en auktoritär stat kan missbruka. Det gäller kunskap om utvalda EU-medborgares åsikter enligt sociala media; deras finansiella ställning, utgifter och investeringar; all tillgänglig information om dem i alla offentliga system och så vidare.

Eftersom man i detta fall genom ett frigjort Chat Control nu dessutom vet betydligt mera om varje misstänkt individs bakomliggande åsikter och hans nätverk av vänner och personer han samarbetar med, får stöd av eller stöttar, har man en nästan komplett bild av denna person. Det öppnar möjligheter i ett senare skede, när ny lagstiftning om brott mot staten finns, att få kontroll över hans aktiviteter.

5. Vilket är det främsta felet med Chat Control?

Vi har ovan talat om mänskliga rättigheter och i första hand rätten till privatliv, rätten till skyddad korrespondens/kommunikation inklusive skydd för personliga data. Massövervakningen äventyrar även i många fall yttrande- och informationsfriheten. Det senare inkluderar de mängder av felflaggningar systemet gör, vilka då undersöks av polisiär eller civil personal. Avsiktliga ”felflaggningar ” gällande personer av intresse för EU kommer kanske senare.

Vad omfattar då människans integritet? Ja, det är först en känsla, ett område, en skyddad sfär, som varje människa äger och som hon inte tillåter andra att beträda eller beröra. Bara hon själv eller de hon gett rätten har den möjligheten. Detta gäller en rad inslag i den enskildes liv, så privata, att ingen utomstående har rätt att få veta något om dem, känna till och/eller kunna diskutera dem eller informera andra om dessa. De gäller hennes verkliga jag, hon själv på djupet. Och staten har överhuvudtaget inte rätten att utan misstanke på något sätt övervaka en medborgares privatliv, däribland dennes kommunikation.

Integritetsintrång berör alltså individens starkaste och djupaste värderingar och därmed känslor, sådana som delvis styr och kanske dominerar henne, ifall de kränks. Det gäller exempelvis hennes fundamentala åsikter om sig själv, livet inklusive sexuella aspekter, familjen, religiösa tankar, frihet och så vidare. Och vem man kommunicerar med, har ingen statsmakt något alls att göra med. Vissa medborgare tar sådana intrång som attacker på dem själva och finner kanske skäl att reagera. Staten bör helt undvika detta bara för ett syfte som att lösa ett även allvarligt brottsproblem. Det finns andra alternativ. Och de övriga typerna av kränkningar är också oacceptabla.

 

Dan Ahlmark

 


 

Källor och referenser:

(1) Nya Dagbladet – Företagsjättarna som möjliggör en totalitär samhällsutveckling

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!