Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Seymour Hershs avslöjande om att USA i ett hemligt samarbete med Nato-partnern Norge sprängde gasledningarna i Östersjön är på många sätt sensationellt. USA och Norge ska enligt insatta källor till den prisbelönte journalisten ha utfört vad som i praktiken är ett attentat eller en krigshandling – inte bara mot Ryssland, utan också mot Tyskland och resten av Europa, genom att sabotera deras energiförsörjning.
Även om Hershs avslöjande fått viss massmedial uppmärksamhet har det i princip uteslutande handlat om korta pliktskyldiga hänvisningar till hans reportage – och sedan en kommentar från Vita huset som menar att uppgifterna är ”ren fiktion”.
Några seriösa försök att ställa ansvariga politiker eller makthavare till svars och fråga ut dem om deras eventuella inblandning har inte gjorts, och något intresse av att själva granska sprängningarna tycks de etablissemangsnära medierna överhuvudtaget inte vara intresserade av. Hersh har själv uttryckt irritation över att de stora dagstidningarna i USA valt att överhuvudtaget inte nämna anklagelserna och konstaterar att de, vad gäller kriget i Ukraina, mest fungerar som en megafon åt Biden-administrationen.
Det här är dock uppgifter som är så graverande att de måste granskas och frågan utredas tills dess att den är helt klarlagd. Om det stämmer att Norge och USA sprängde Nord Stream måste det också för svensk del innebära att ett medlemskap i Nato är otänkbart.
Sverige kan under inga omständigheter ingå i en militärallians som styrs av krafter som ägnar sig åt terrorattentat mot essentiell europeisk infrastruktur – attentat som Europas befolkning idag tvingas betala priset för genom rekordhöga elräkningar, stigande inflation, fattigdom och varningar om att elen på grund av energibrist helt sonika kan komma att kopplas bort.
Dådet mot Nord Stream är någonting som drabbar miljontals svenskar direkt här och nu. Vanliga människor tvingas redan nu sälja sina hem eftersom de inte har råd att bo kvar och om kommande vinter blir lika prismässigt extrem som denna lär antalet hemlösa svenskar mångdubblas.
Samtidigt finns det också de som tjänar på elkrisen – passande nog just de länder som pekas ut som ansvariga för terrordådet mot Nord Stream.
I Dagens Industri har vi kunnat läsa att de höga elpriserna förväntas ”trefaldiga Norges intäkter från gas och olja” och i SVT pekas Norge ut som ”energikrisens vinnare”.
Vad gäller USA:s förtjänster kunde man redan 2021 läsa att man hade för avsikt att bli världens största exportör av flytande naturgas och att det (innan attentatet mot Nord Stream) var just bojkotten av rysk gas som möjliggjorde den amerikanska expansionen i EU.
De geopolitiska motiven för ett attentat är förstås ännu viktigare. Man vill försvaga Ryssland till varje pris, stärka USA:s och Natos ställning och säkerställa att Tyskland och andra EU-länder inte häver sanktionerna mot Ryssland och med diplomati förbättrar relationerna med landet.
Inte heller vill man riskera att Tyskland och andra EU-länder slutar skicka vapen och ekonomiskt stöd till Ukraina, att fredssamtal inleds och att kriget får ett snabbt slut.
Om uppgifterna stämmer att USA och Norge gemensamt genomförde attentatet i samförstånd så innebär detta också att det hela bör betraktas som en hemlig Nato-operation med allt vad detta innebär – alltså att två Nato-länder i praktiken utför en attack mot sina egna allierade, en attack som får enorm negativ påverkan på Europas befolkning.
Det är naturligtvis helt uteslutet att ha samröre med sådana aktörer eller ingå i någon form av försvarsallians med makter som inte tvekar inför att orsaka allvarlig skada för sina egna ”partners” om det gynnar dem själva. Det vore helt förkastligt, inte bara ur en moralisk utan även ur en rent rationell och strategisk synvinkel - en allierad du inte kan lita på är en usel allierad.
Därför är det också av yttersta vikt att seriösa granskare, beslutsfattare och makthavare av olika slag inte låter det här avslöjandet passera utan gör det till sin plikt att undersöka sanningshalten i de uppgifter Seymour Hersh för fram.
Att det svenska etablissemanget skulle vara särskilt intresserat av detta får dock dessvärre bedömas som tämligen osannolikt – inte minst då Hersh hävdar att vissa högt uppsatta svenska makthavare mycket väl kände till vad som pågick men valde att inte agera.
Frågan är om det överhuvudtaget finns något svenskt politiskt parti eller någon annan inflytelserik aktör som har mod och integritet nog att träda fram och granska dessa uppgifter.
Markus Andersson
