MORGONDAGENS DAGSTIDNING – söndag 6 juli 2025

söndag 6 juli 2025

Pat Buchanan – föregångaren till Trump

I en senhistorisk tillbakablick betraktar signaturen Swedish Paleocon den republikanske profilen Pat Buchanan. Buchanan lyckades inte vinna republikanernas primärval under 1990-talet, men den rörelse och strömning han representerade i det republikanska partiet blommade till delar upp i och med Donald Trumps kampanj.

publicerad 18 augusti 2017
Pat Buchanan är mindre känd för många, men satte ändå ett avtryck på Donald Trumps valkampanj

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Många människor har skrivit om Donald Trumps väg till makten och om hur detta var möjligt. Vad inte lika många skrivit om är Trumps föregångare inom den amerikanska politiken. En av dessa var Patrick ”Pat” Buchanan; före detta journalist, rådgivare åt tre republikanska presidenter, trefaldig presidentkandidat och en av paleokonservatismens viktigaste grundare.

Få, om ens någon, politisk ledare har betytt så mycket för mig personligen som Pat Buchanan. Trots att han aldrig lyckades bli USA:s president höll han liv i idéer som annars hade riskerat att dö ut. Han var dessutom tidig med att påpeka vikten av kulturkamp genom sitt ”Culture war speech” på republikanernas konvent 1992. Närmare 25 år efter sin första presidentvalskampanj blev han återigen högaktuell i och med att Donald Trump tillkännagav sin kandidatur. Stora delar av Trumps valmanifest innehöll förslag och idéer som kunde spåras tillbaka till Buchanans kampanjer. Precis som Pat Buchanan på sin tid, bröt Donald Trump med det republikanska etablissemanget. Till skillnad från Buchanan lyckades Trump nå presidentposten, eller som Buchanan själv uttryckte det i en intervju från i år: ”The ideas made it, but I didn’t”.

Neokonservativa kontra paleokonservativa
För att förstå Buchanan och den ideologiska kampen som lett fram till Trumps seger i presidentvalet måste man gå tillbaka några decennier till den konflikt som blossade upp inom det Republikanska partiet under 1970-och 80-talet. Det som skulle komma att prägla republikanerna i slutet av, och åren efter Kalla kriget, var kampen mellan de två huvudsakliga falangerna inom partiet. Dessa var de neokonservativa respektive ”Old Right”-republikanerna, de som sedermera skulle bli den paleokonservativa falangen.

Under efterkrigstiden strömmade nya väljare in i det republikanska partiet bestående av tidigare demokrater som blivit missnöjda med hur partiet utvecklats. Många av dessa var paradoxalt nog före detta marxister, främst från den anti-stalinistiska falangen inom vänstern. En viktig utlösande faktor till partibytet var demokraternas val av Georg McGovern till presidentkandidat 1972. De nyblivna republikanerna hade betydande påverkan på sitt nya parti. Sammanfattat kan man säga att de nya anhängarna, de neokonservativa, drog republikanerna i en globalistisk och internationalistisk riktning, något som sedermera har avspeglat sig i partiets hållning inom bland annat utrikespolitik, handelspolitik, inrikespolitik, migrationspolitik, säkerhetspolitik med mera. Republikanerna gick från att ha varit ett icke-interventionistiskt, invandringskritiskt, patriotiskt, antiglobalistiskt parti till att bli det motsatta.

Något som många inte känner till är att republikanerna förr var USA:s fredsparti. Det var demokraterna som startade krigen och republikanerna som avslutade dem. Georg McGovern var ett undantag. Han var emot militär interventionism, vilket fick många pro-interventionistiska demokrater att gå över till republikanerna. Man kan säga att republikanerna under 1970 -och 80-talet liberaliserades och förlorade mycket av sin patriotiska anda. Till den som vill veta mer om neokonservatismen och vad som skiljer den från traditionell amerikansk konservatism rekommenderar jag att se de videor som The John Birch Society producerar.

Nedanstående videor behandlar vad neokonservatism är, hur den vuxit fram och vilka amerikanska politiker som är en del av den rörelsen:

För att ytterligare förstå Buchanans betydelse bör man också veta lite om 1990-talet. I början av 90-talet föll Sovjetimperiet. Kalla kriget gick mot sitt slut. Segrande ur detta gick USA som nu blev ensam herre på den globala täppan. Genom Sovjets fall skapades ett tomrum som banade vägen för en ny tid präglad av globalism. Det talades om ”historiens slut”, att kommunismens fall innebar det slutgiltiga beviset för liberalismens ideologiska överlägsenhet. Historien hade visat att liberal demokrati och liberal marknadskapitalism, trotts tillfälliga bakslag, varit den ideologi som alltid segrat i slutändan. Efter Sovjetunionens fall ansåg alltfler neokonservativa att det var dags att sätta sitt demokratiska korståg i verket nu när den stora politiska motvikten i öst var röjd ur vägen. Min personliga bedömning är att det också var under tidigt 1990-tal som den kulturmarxistiska revolutionen började få utfall på allvar i de breda folklagren.

Bollen hade satts i rullning redan flera decennier tidigare men 1980-talets kultur var trotts allt relativt maskulin, ”vit” och ”heteronormativ”. En inblick i detta får man om man ägnar lite tid åt att studera den tidens kulturuttryck. Inom filmvärden var Star Wars och Indiana Jones bland de mest populära filmerna, på tema mod och manlighet med män som är ute på äventyr och räddar kvinnor. Ett annat bra sätt att studera ett samhälles kultur kan vara att studera företagens reklam. Företagens intresse är att skapa så mycket profit som möjligt, och därav måste de anpassa sin reklam efter befolkningens kultur och lynne. Gillettes reklamfilm från 1989 är ett utmärkt exempel på att en annan kultur och mentalitet rådde under 1980-talet, något som förändrades snabbt därefter:

Det tidiga 90-talet präglades också av omfattande raskravaller, särskilt de i Los Angeles efter att några vita poliser blivit friade från anklagelser om misshandel av en svart man vid namn Rodney King. Kravallerna i Los Angeles var så omfattande att över 60 människor dog och militären tvingades sättas in för att stävja upploppen. Detta var ett av de största raskravallerna i USA:s historia.

Republikanernas svarta får
Samtidigt som denna utveckling pågick, stod USA inför ett nytt presidentval. George H. W. Bush hade suttit vid makten sedan 1988 och hade 1992 ambitionen att bli omvald. Alla republikaner var dock inte med på noterna. En av dem var Pat Buchanan. Efter studier vid Georgetown University och Columbia University blev han skribent på den konservativa tidskriften Globe-Democrat i St. Louis. Genom sitt skrivande blev han 1966 anlitad av Richard Nixons kampanjstab, vilket med tiden öppnade dörren till Vita huset. Buchanan arbetade nära tre presidenter; Nixon, Ford och Reagan. Under 1980-talet började dock någonting hända. De neokonservativa började få alltmer inflytande i den amerikanska politiken, vilket president Reagans utnämning av George H. W. Bush till vicepresident kan ses som ett bevis på. Buchanan stod dock kvar vid en mer traditionell konservativ övertygelse och började alltmer röra sig mot det som skulle bli en paleokonservativ hållning. Sprickan mellan det republikanska etablissemanget och Buchanan växte.

År 1992 bestämde sig Buchanan för att göra ett första försök att bli USA:s president genom att utmana Bush den äldre om posten som republikanernas presidentkandidat. På vissa punkter gick han till val på sedvanlig republikansk politik; sänkta skatter, minskad byråkrati och reglering, stoppad ökning av de offentliga utgifterna, skapandet av en”medelklassrevolution för Amerika”. Det fanns dock punkter där Buchanan stack ut i sitt valmanifest. Han gick också till val på bland annat minskad invandring, minskad u-hjälp, hårdför värdekonservatism och motstånd mot multikulturalism.

Buchanan var också motståndare till de neokonservativas utrikes- och handelspolitik. Buchanan var en uttalad motståndare mot NAFTA (North American Free Trade Agreement), det globalistiska frihandelsavtalet mellan USA, Kanada och Mexiko eftersom han ansåg att den ökade konkurrensen skulle skapa färre industrijobb och försämrade villkoren för USA:s industriarbetare. Under valkampanjen 1992 var NAFTA ännu inte upprättat men debatterades häftigt. Idag har vi facit på att ett mycket stort antal jobb har försvunnit inom den amerikanska industrin. Om detta berott på frihandelsavtal eller på tekniska framsteg, och i vilken grad, är omdebatterat. Ytterligare kritik mot NAFTA har handlat om de omfattande regleringar och ökad byråkrati som ingick i avtalet. NAFTA innehåller cirka 2000 sidor, och alla handlar inte om frihandel. Många frihandelsförespråkare var samtidigt anhängare av öppna gränser mot Mexiko och idén om ett Nordamerikas Förenta Stater.

Buchanans motstånd mot den pro-interventionistiska utrikespolitiken republikanerna än idag står för har gjort honom till ett svart får inom den amerikanska högern. Genom sitt motstånd mot den neokonservativa utrikespolitiken har Buchanan varit en av de viktigaste rösterna inom den icke-interventionistiska högern. Buchanan säger sig stödja ett starkt, fritt Israel och att USA har en skyldighet att garantera landet sin frihet. Dock medger han att pro-israeliska lobbygrupper starkt influerar USA:s utrikespolitik istället för amerikanska intressen. I samband med Gulfkriget sade han i en intervju att ”There are only two groups that are beating the drums for war in the Middle East – the Israeli defense ministry and its ’amen corner’ in the United States”. I samma intervju tillade han att ”The Israelis want this war desperately because they want the United States to destroy the Iraqi war machine. They want us to finish them off. They don’t care about our relations with the Arab world” samt att Capitol Hill var ”Israeliskt ockuperad mark”. I ett brev från 1991 kallade han kongressen för ”a Parliament of whores incapable of standing up for U.S. national interests if AIPAC is on the other end of the line”.

För bland annat dessa citat har Buchanan anklagats för att ha antisemitiska åsikter, något han själv förnekar. Buchanans inställning till Israel kan sammanfattas som att USA bör alliera sig med Israel förutsatt att de båda har ett gemensamt intresse, att de båda ländernas intressen ibland överlappar, men inte alltid. Buchanans ståndpunkter sammanfattades väl av hans slogan ”America First”. Valmanifestet var konsekvent anpassat efter det amerikanska folkets egna intressen, en nagel i ögat på den globalistiska eliten.

Det pågående kulturkriget
Buchanan lyckades aldrig bli USA:s president, men hans kampanjer kan dock ses som relativt framgångsrika. I primärvalet 1992 var han initialt ett reellt hot mot sittande president Bush. Inledningsvis ledde Buchanan i opinionsmätningarna, men efter att med knapp marginal förlorat de första lokala primärvalen tappade han sitt momentum och landade i slutändan på 23% av rösterna, utan mandat. Under republikanernas konvent valde han att trots allt att ge sitt stöd till George H. W. Bush. Under samma konvent höll Buchanan sitt kanske mest berömda tal som skulle gå till historien som The Culture war speech. Buchanans förståelse för kulturens inverkan på politiken gör honom till en unik figur inom västerländsk politisk historia. Det är fortfarande, 25 år senare, svårt att hitta någon modern motsvarighet till Buchanan. Högern har förblivit fast på den politiska arenan och låtit vänstern vinna på ”walk over” när det kommer till kulturkampen. Buchanan är ett av få exempel på betydande frontfigurer inom högern som tagit denna strid på allvar. Buchanans konventtal sände ett kraftfullt budskap till den amerikanska högern:

”My friends, this election is about more than who gets what. It is about who we are. It is about what we believe, and what we stand for as Americans. There is a religious war going on in this country. It is a cultural war, as critical to the kind of nation we shall be as was the Cold War itself, for this war is for the soul of America.”

Buchanan har länge varnat för den polarisering som alltmer drabbar USA, en polarisering som riskerar att helt slita sönder landet. Dessvärre är det få som har lyssnat på hans varningar. Dagens amerikaner är splittrade på många olika plan; etniskt, kulturell, språkligt, religiöst och inte minst politiskt. Buchanan fortsätter sitt tal med att ta upp raskravallerna i Los Angeles som ett exempel på den pågående splittringen av USA. I talet hyllade han de unga amerikanska soldater som återupprättat ordningen i staden och skickade samtidigt en uppmaning till sina konservativa gelikar:

”Here were 19-year-old boys ready to lay down their lives to stop a mob from molesting old people they did not even know. And as those boys took back the streets of Los Angeles, block by block, my friends, we must take back our cities, and take back our culture, and take back our country.”

Efter valet 1992 försökte Buchanan ytterligare två gånger bli president. År 1996 som republikanernas kandidat och år 2000 som kandidat för det högerpopulistiska partiet Reform Party. Bäst chans hade han 1996 då han vann tre av de fyra första primärvalen och inledningsvis utgjorde ett stort hot mot favorittippade Bob Dole. Dole tog därefter ikapp Buchanans ledning som i slutändan gjorde att han landade på drygt 20% av rösterna.

Pat Buchanan och Donald TrumpDet finns många intressanta kopplingar mellan Pat Buchanan och Donald Trump. Båda gick till val på en högerpopulistisk agenda som inkluderade ett starkt motstånd mot globalism, militär interventionism, frihandel, invandring och politikers tendens att sätta alla förutom det egna folket först. Om man bortser från att Buchanan var mer värdekonservativ än Trump så var likheterna dem emellan slående. Skillnaden var att amerikanerna inte var redo för denna politik för 25 år sedan. Folk har en tendens att behöva uppleva problemen själva först innan de lyssnar till andras varningar. Uppenbarligen behövde amerikanerna 25 år av stagnerade löner, massinvandring, bankkrascher och ändlösa krig i Mellanöstern innan de kunde ta sitt förnuft till fånga. Förutom politiska likheter har deras vägar korsats tidigare. Vad många inte vet är att Trump var påtänkt som presidentkandidat redan år 2000 för Reform Party. Trump gillade dock inte Buchanan som han valde att kalla nynazist. Trump hoppade därefter av primärvalet. 15 år senare gick han till val på en liknade plattform som Buchanan.

Buchanans betydelse för Trump
Vad fick egentligen Buchanan för betydelse för Trumps väg till Vita huset? Rent realpolitiskt var alla hans kampanjer misslyckade. Den negativa utvecklingen fortgick som vanligt. Buchanan blev istället en kandidat som, likt Ron Paul, höll en rörelse vid liv. En kandidaturs enda värde är inte alltid att vinna val, utan kan även vara att se till att idéer inte dör ut. Om det inte vore för Buchanan hade det funnits en risk att den traditionella konservatismen, vars eko vi idag hörs i Vita huset, mer eller mindre hade dött ut. Tack vare Pat Buchanan hölls flamman vid liv, och det som valde Trump till USA:s president var till stor del tankegods från den paleokonservativa rörelsen som Buchanan var med och grundade. I en färsk intervju från i år sammanfattar Buchanan detta med orden: ”The ideas made it, but I didn’t”.

 

The Swedish Paleocon
@swedishpaleocon

The Swedish Paleocon är en nystartad paleokonservativ/nationalkonservativ blogg som syftar till att upplysa om att ett annat västerland är möjligt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Tv-presidenten som blev verklig

publicerad Idag 14:25
– av Isac Boman
Zelenskyj på World Economic Forum med Natos dåvarande generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Knappast någon annan politisk ledare har under de senaste åren lyfts fram av det massmediala och politiska etablissemanget och hyllats så unisont som Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj – som i det gällande narrativet kommit att känneteckna sinnebilden av en modern patriotisk folkhjälte.

Vem är han egentligen och varför är han så omåttligt populär hos den västerländska makteliten?

Sedan kriget i Ukraina började har västerländska etablissemangsmedier i praktiken fungerat som megafoner för Volodymyr Zelenskyjs uttalanden och utspel för en global publik.

Bland vågen av fotografier på Ukrainas president har bilderna på honom iklädd militär mundering blivit bland de mer ikoniska – med narrativet att det handlar om en ledare som personligen står upp för det ukrainska folket mot Ryssland, som bryr sig om sina soldater och som inte är rädd för att möta fienden.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 2 april 2022.


Zelenskyj föddes 1978 i en judisk familj i Kryvoj Rog i det dåvarande Sovjetunionens Ukraina. Fadern var vetenskapsman och professor i datorteknik och modern var ingenjör. Volodymyr Zelenskyjs farfar Simon var dessutom infanterist och sedermera överste i Röda armén.

Ukrainas president berättar själv att hans judiska familj precis som de flesta i Sovjetunionen inte var särskilt religiöst präglad men att han fått sin ”moraliska kompass” från den judiska traditionen och att ett karaktärsdrag han fått med sig enligt honom själv är att han inte tolererar några lögner.

Volodymyr Zelenskyj tog 2002 en juristexamen vid Kievs nationella ekonomiska universitet men har efter det aldrig arbetat som jurist, utan valde istället att fokusera på en karriär som komiker och skådespelare, bland annat med produktionsteamet Kvartal 95 som producerat och medverkat i en lång rad tv-program, shower och filmer sedan mitten på 90-talet. Däribland har bland annat uppmärksammats gruppens homoerotiska porträttering av den traditionella folkgruppen kosackerna, en östslavisk folkgrupp med starka band både till Ukraina och Ryssland som kommit att bli symboliska i båda länder för nationell historia och nationalanda.

 

 

Från tv-president till verklig

2015 – fyra år innan Zelenskyj på riktigt blev president – spelade han huvudrollen under tre säsonger i tv-serien ”Folkets tjänare” där han spelar en historielärare som genom tillfälligheter blir just president i Ukraina med hjärtefrågan att bekämpa oligarker och korruption. 2016 kom även en långfilm med samma handling. Under kriget i Ukraina har en stor mängd tv-kanaler runt om i världen – däribland svenska SVT köpt in serien.

I mars 2018 meddelade medlemmar i Zelenskyjs produktionsteam Kvartal 95 att man registrerat ett politiskt parti vid namn ”Folkets tjänare” – samma partinamn som Zelenskyjs rollkaraktär kommit till makten på i tv-serien. Den 31 december meddelade Zelenskyj också i direktsänd tv att han ställer upp i presidentvalet med förhoppningen att besegra den sittande presidenten Petro Porosjenko.

Många har samtidigt pekat på att det inte var Zelenskyjs egen idé att ställa upp i valet utan att hans politiska karriär drevs på av den judisk-ukrainske mångmiljardären och tidigare guvernören Ihor Kolomojskyj, som ville få bort den sittande presidenten Petro Porosjenko. Detta bland annat eftersom denne ville nationalisera PrivatBank, Ukrainas största bank – som också ägs av Kolomojskyj.

Enligt den akademiske analytikern Andrew Joyce använde Kolomojskyj sina omfattande tillgångar och mediebolag till att skapa ”Folkets tjänare” med syftet att skapa en tv-serie som ligger så nära verkligheten att tittarna skulle förknippa Zelenskyj som person och inte bara hans rollkaraktär som den som ska bekämpa den omfattande korruptionen i Ukraina – och på så sätt göra honom till favorit att vinna valet.

Så skedde också, Zelenskyj vann presidentvalet efter en nästan helt virtuell valkampanj och utan någon detaljerad ideologisk plattform. Ihor Kolomojskyj fick också betalt för sina insatser genom att den nyvalde presidenten avbröt nationaliseringen av storbanken och återlämnade denna till den beryktade oligarken, som bland annat även blivit omskriven för att finansiera den högerextrema Azovbataljonen.

Foto: manhai/CC BY 2.0

 

Kriminella oligarker

Ukrainska medier har också rapporterat hur Zelenskyj och hans partners kan ha fått uppemot 40 miljoner dollar från olika offshore-bolag kopplade till Kolomojskyj.

En konsekvens av att oligarkens ljusskygga affärer uppdagades blev att han och hans familj inte längre är välkomna att resa in i USA eftersom Kolomojskyj bedöms vara inblandad i omfattande bedrägerier och penningtvätt. Några större konsekvenser för Zelenskyj tycks kopplingarna dock inte ha fått och presidenten har trots upprepade anklagelser konsekvent förnekat att han är eller har varit involverad i några olagligheter.

Viktor Pinchuck, även han judisk oligark och Ukrainas näst rikaste man som också har som målsättning att liberalisera Ukraina och föra landet närmare Nato, USA och EU, har enligt bedömare lagt mycket energi på att försöka influera Zelenskyj och hans politik.

Zelenskyj har även goda relationer med andra oligarker, exempelvis rysk-judiske Roman Abramovitj som Väst velat rikta en rad sanktioner mot på grund av kriget, där Zelenskyj vädjat till USA:s president Joe Biden om att stoppa sanktionerna mot just Abramovitj.

Det faktum att Zelenskyj hyllas av makthavare i USA och EU är inte särskilt svårt att förstå mot bakgrund av den utrikespolitik han förespråkar. Presidenten vill bland annat att Ukraina distanserar sig från Ryssland och går med i EU och Nato – medlemskap som han menar att det ukrainska folket visat att de stödjer. En ansökan om medlemskap till EU lämnades också in i februari i år.

Presidenten har samtidigt visat på mer totalitära tendenser – inte minst i samband med kriget i Ukraina då han med stöd av landets krigslagar plötsligt beslöt sig för att förbjuda stora delar av den politiska oppositionen i landet.

Tidigare i mars förbjöds 11 ukrainska politiska partier med motiveringen att dessa skulle vara kopplade till Ryssland. Bland annat förbjöds då Oppositionsblocket som är det största oppositionella partiet i Ukrainas parlament och det i särklass mest populära partiet bland den ryska minoriteten i landet. Ett flertal ukrainska mediekanaler med påstådda Rysslandskopplingar förbjöds i samma skeende.

Besviken på Israel

Zelenskyjs relation till Israel tycks vara något komplex. Presidenten har tidigare deklarerat att Israel och det judiska folket är ”ett unikt folk” och att ”judarna lyckades bygga ett land och lyfta upp det utan någonting annat än människor och hjärnor”. Han har även hyllat Israels militära kapacitet och förmåga att bekämpa sina fiender och externa hot.

Samtidigt är han mycket kritisk till att han inte fått det stöd som han önskar från Israel under kriget och han är upprörd över att Israel inte vill dela med sig av sina missilsystem till Ukraina.

– Ukraina gjorde valet att rädda judar för 80 år sedan. Nu är det Israels tur att göra sitt val… Alla vet att era missilsystem är de bästa… och att ni verkligen kan hjälpa till att rädda vårt folk, rädda livet på ukrainare, på ukrainska judar.

Den ukrainske presidenten har också uttryckt ilska över att Israel ännu inte valt att införa tillräckligt kraftfulla sanktioner mot Ryssland eller satt press på ryska företag och menar att det som nu händer i Ukraina är jämförbart med förintelsen under andra världskriget – och att Israel således har en moralisk skyldighet att ingripa.

– Vårt folk vandrar nu runt i världen och letar efter sin plats på samma sätt som ni en gång vandrade, sade han i sitt framförande för Knesset.

 

 

Zelenskyj har även närvarat på den ökända globalistiska tankesmedjan World Economic Forums Davosmöte och även i EU-parlamentet där han menat att Ukraina ska bli den självklara ”ledaren” i Öst- och Centraleuropa. EU-ledarskapets uppslutning bakom Zelenskyj märktes även tydligt efter hans anförande inför EU-parlamentet då han hälsades med stående ovationer.

Klart är att hyllningarna av Zelenskyj på ett paradoxalt sätt framhållit nationalpatriotisk kamp på ett sätt som är unikt i mainstreammediernas dominerande narrativ under de senaste 20 åren. Hur sagan om Västerlandets nye folkhjälte slutar återstår att se.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

De bortglömda svenska ordspråkens tidlösa visdomar

publicerad Idag 8:37
– av Sofie Persson
Ordspråken speglar ofta svenskens kärlek till frihet och rättvisa.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Många gamla talesätt som glömts bort rymmer rik livsvisdom och reflekterar våra förfäders kloka levnadsregler, både i humoristiska uttryck och mer allvarliga livsinsikter.

Det betonade arkivarie Victor Granlund redan vid Svenska Fornminnesföreningens årsmöte den 2 juni 1870, där han talade om vikten av svenska ordspråk och deras djupa innebörd.

I sitt föredrag, som publicerats i sin helhet på Allmogens, betonade Granlund vikten av svenska ordspråk och deras förmåga att ge insikt i våra förfäders tankesätt, livserfarenheter och åskådningar. Han framhöll att ordspråk härstammar från forntida poesi och det folkliga språket, och att de därmed bär på betydande kulturhistoriska värden.

Ordspråken tala om lifvets lycka och elände, sorg och glädje, rikedom och fattigdom, ära och skam, fägring och fulhet, magt och svaghet, storhet och ringhet. De trösta och beklaga, bespotta och beprisa, skämta och tala med gripande allvar”, sade Granlund i sitt föredrag.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 27 oktober 2024.


Han betonade vidare att ordspråk inte bara intresserar fornforskare, utan även kulturhistoriker, socialpolitiska forskare och konstnärer. Samtidigt påpekade han att trots deras betydelse har få samlat eller bearbetat dessa talesätt, vilket gör att de riskerar att gå förlorade i takt med modernitetens inträdande.

Det nya är godt, det gamla är bäst.

Nya skor äro goda, men de gamla sitta bäst på foten.

Granlund påpekar att de svenska ordspråken är mycket varierade och sträcker sig från djupt allvar och elände till lättsam humor. Han beskriver dessa som ”humoristiska utsagor” som ofta innehåller ”skenbara motsägelser” eller ”tvenne negationer”, till exempel:

Det gick som du ser, sa’ den halte till den blinde.

Många av de äldre svenska ordspråken kretsar också kring mod och mandom. Granlund beskriver hur våra förfäder ”älskade fara och manlig idrott” och att ”bardalekarnas och stridernas pris ej skulle bortglömmas i ordspråket”.

Den tappre finner alltid ett vapen.

Friskt mod är godt harnesk.

Dristig man har lyckan i följe.

Ordspråken speglar även svenskens kärlek till frihet och rättvisa, något som enligt Granlund är ”medfött hos nordbon”. De svenska ordspråken om fattigdom och rikedom visar dessutom att svenskar främst talade om ”förnöjsamhet utan avund”.

Frihet går före pengar.

Han är icke fattig som råder öfver sitt.

Rik nog som nöjd är.

Ordspråken tar också upp frågor om uppfostran och levnadsförhållanden, där vikten av hårt arbete framhävs tydligt.

Tukt och lära ger bröd och ära.

Lat mans bön blir sällan hörd.

Stora ting skola börjas smått.

Eftersom jakt och fiske var vanligt förekommande bland nordborna, finns det många ordspråk som rymmer visdomar kopplade till dessa aktiviteter:

Den som jagar två harar i sender får ofta ingen.

Man tager ej stora fiskar i grundt vatten.

Svenska ordspråk handlar ofta om karaktär och ära. Skryt, ”olämpligt pynt och prål” och högfärd uppskattades inte i det gamla Sverige.

Mans ord mans ära.

Grann som en grind, der svina krypa ut och in.

All högfärd får ond ände.

Stora ord och rädda hjertan.

Stora ord och liten magt har hin onde sammanbragt.

Eget ros är elakt os.

Det var viktigt att behandla andra väl, men Granlund lyfter även fram ”försiktigheten” som ett kännetecken för den nordiska karaktären. Betänksamhet kopplades samman med ”klok mandom”, där man bl a noggrant valde sina vänner och visste att ”skenet kan bedra”.

Den aldrig gör illa gör sällan väl.

Oklok man tror alla vara vänner som mot honom le.

Många vänner, när minst tränger.

Bättre få vänner trygga än många som gå till rygga

Djupa strömmar löpa tyst.

Många svenska ordspråk bär på direkta livsvisdomar och levnadsregler. Granlund framhåller att den skandinaviska kulturen ofta betraktas som särskilt rik på denna typ av visdom.

Den pung är tom, som andras pengar ligga i.

Hastigt råd har ånger i följe.

Man skall vänta det bästa, men tänka på det värsta.

Små sorger tala – stora tiga.

Den ej vet att tiga vet ej att tala. Den som säger hvad han vill får ofta höra hvad han icke vill.

Kommer du till ulfva, så tjut som de.

Granlund avslutade sitt föredrag med att om han lyckats väcka intresse för ordspråkens betydelse hos någon, så ”är mitt ändamål vunnet”. Kanske kan hans föredrag, över 100 år senare, fortfarande väcka nyfikenhet för den visdom som ordspråken förmedlar och som en gång lade grunden för svenskarnas värderingar, levnadsregler och kloka råd. Liksom Granlunds föredrag kan även denna artikel nog med fog avslutas med att konstatera att ”Den visan ar väl sjungen, som är väl hörd”.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Bekräftat: Denis Villeneuve regisserar ”Bond 26”

publicerad 26 juni 2025
– av Jan Sundstedt
James Bond
"Bond 26" - snart på en biograf nära dig...

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


På onsdagen bekräftades det officiellt att den hyllade regissören Denis Villeneuve tar rodret för den kommande James Bond-filmen – ”Bond 26”. Nyheten har snabbt skapat stor uppståndelse i filmvärlden och bland Bond-fans världen över, som nu ser fram emot en ny era för den ikoniska agentserien.

Denis Villeneuve är känd för sina visuellt slående och berättarmässigt djupa filmer som exempelvis Blade Runner 2049, Arrival och Dune, och anses överlag vara ett något oväntat men spännande val för Bond-franchisen.

Hans stil, ofta präglad av en kombination av storslagen estetik och komplexa karaktärsstudier, förväntas ge den brittiska agenten en ny dimension.

Villeneuve har tidigare visat prov på sin förmåga att skapa intensiva och engagerande filmer, vilket väcker förhoppningar om att Bond 26 kommer att bli både en kritiker- och publikframgång.

Producenterna har sökt efter en regissör som kan föra serien framåt utan att tappa dess klassiska kärna. Med Denis Villeneuve vid rodret kan man förvänta sig en balans mellan tradition och förnyelse.

I ett officiellt uttalande säger Villeneuve att han är hedrad över att få arbeta med en av filmhistoriens mest älskade karaktärer och att han ser fram emot att utforska nya berättelser inom Bond-universumet.

Några av mina tidigaste minnen från biobesök är kopplade till 007. Jag växte upp med att titta på James Bond-filmer med min far, ända sedan ’Dr. No’ med Sean Connery. Jag är ett hängivet Bond-fan. För mig är han heligt territorium. Jag har för avsikt att hedra traditionen och öppna vägen för många nya uppdrag framöver. Detta är ett enormt ansvar, men också otroligt spännande för mig och en stor ära. Amy, David och jag är helt överlyckliga över att få återföra Bond till vita duken. Tack till Amazon MGM Studios för deras förtroende.

Vem får rollen?

Detaljer kring handlingen och vilka skådespelare som kommer att medverka är ännu inte officiellt bekräftade, men det råder stor enighet om att Daniel Craig inte kommer att återvända i rollen som 007.

Istället cirkulerar flera namn som potentiella efterträdare, där Aaron Taylor-Johnson, Henry Cavill och Theo James är några av de främsta favoriterna.

Taylor-Johnson har särskilt fått mycket uppmärksamhet efter att ha ingått en ambassadörsdeal med Omega (det ikoniska klockmärket som länge förknippats med Bond) vilket många tolkar som ett starkt tecken på att han är aktuell för rollen.

Diskussionerna kring den nya Bond-skådespelaren pågår fortfarande, och valet väntas offentliggöras närmare produktionsstarten.

Med Villeneuve som regissör kan Bond 26 bli en av de mest visuellt imponerande och narrativt ambitiösa filmerna i serien. Det återstår att se hur denna nya tolkning kommer att tas emot, men förväntningarna är höga.

Bond-universumet står inför en spännande framtid, och med bekräftelsen av Villeneuve är det tydligt att franchisen fortsätter att utvecklas och förnya sig. Något som förhoppningsvis både gamla och nya fans kan glädjas åt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Tidernas bästa filmaffischer

Som cineast råder det utöver själva filmtittandet ingen brist på sidospår. Ett sådant av betydelse är den klassiska filmaffischen.

publicerad 25 juni 2025
– av Jan Sundstedt
Filmaffischer
Filmaffischer - en källa till konst, kultur och glädje.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Film och filmaffischer är oskiljaktigt förenade med konst och kreativitet. Många lämnar övrigt att önska, men ett betydande antal är ren och skär magi.

Däremot betyder en bra film inte nödvändigtvis en dito filmaffisch – det finns gott om utsökta filmer med fantasilös layout och artwork – och samma devis gäller åt motsatta hållet. Det vill säga att en utsökt filmaffisch inte alltid borgar för en magisk filmupplevelse.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 12 oktober 2024.


Som cineast och filmtok deluxe råder det således, utöver själva filmtittandet, ingen brist på sidospår på området (vare sig det gäller undertecknad själv eller Mary B). Må det vara febrilt sökande efter filmmusik – förslagsvis otäckt dyra utgåvor och i begränsade upplagor från nischade skivbolag – eller för den delen autografer samt så kallad merchandise.

En annan källa till sinande plånbok, trångboddhet samt (o)sund besatthet är ett av mina favoritämnen: filmaffischer – en konstform av synnerligen fantasifullt och utsökt slag.

Att välja ut 50 favoriter kräver sin man. Att välja 25 stycken är än knepigare. Att plocka ut enbart tio guldkorn är en prövning som endast ett fåtal djärva själar vågar sig på. Jag avser här emellertid göra ett försök. Jag har valt att bocka av följande kriterier vad gäller min högst personliga lista:

1. Svenska affischer avsedda för biografer i Sverige (vän av ordning kommer dock märka ett undantag från denna punkt).
2. Affischerna måste finnas i min privata samling.
3. Affischens artwork och layout är primärt fokus, men filmerna som sådana är filmer jag håller högt.

Så, utan vidare krusiduller, låt oss skrida till verket med mina nuvarande tio favoriter – inklusive en solklar etta.

10. Död & Begraven (Dead & Buried) – 1981
Den kusliga affischen lyckas förmedla en ryslig stämning med minimalistisk design. Det bleka ansiktet som stiger upp ur marken är både oroande och hypnotiserande, vilket speglar filmens mörka undertoner perfekt. Kanske inte direkt en må-bra-film men dock en sjujäkla rysare. Bonuspoäng för varningsskylten. ”You can try to kill me, Dan. But you can’t. You can only make me dead.”

Filmaffischer
Död & Begraven, SF, 1981. Foto: Jan Sundstedt kollektion

9. Psycho II – 1983
En uppföljare i paritet med med Hitchcocks klassiker överraskar med en affisch som är både elegant och obehaglig. Det ikoniska huset i bakgrunden och Norman Bates skugga fångar filmens klassiska psykologiska skräck i ett enkelt men effektivt bildspråk. Filmen skrämde för övrigt livet ur mig i biosalongen år 1983. ”It’s starting again…”

Filmaffischer
PSYCHO II, UiP, 1982. Foto: Jan Sundstedt kollektion

8. Exorcisten (The Exorcist) – 1974
Den svenska affischen till Exorcisten fokuserar på mystik och religiös symbolik. Den ensamma gestalten (Fader Merrin/Max von Sydow) i mörkret under en ljuskägla skapar en känsla av att något övernaturligt är nära förestående – en lysande hyllning till filmens gotiska tema om hin håle, religion och tro. ”The power of Christ compels you!”

Filmaffischer
Exorcisten, Warner Columbia, 1974 (1982). Foto: Jan Sundstedt kollektion

7. Flykten Från New York (Escape From New York) – 1981
Här lyfts filmens postapokalyptiska värld fram med en iögonfallande design. Affischen till Flykten Från New York använder minimalistiska färger med fokus på Kurt Russel som Snake Plissken. Frihetsgudinnan i ruiner, vilket perfekt fångar filmens dystopiska atmosfär. ”I don’t give a fuck about your war. Or your president!”

Filmaffischer
Flykten Från New York, SF, 1981. Foto: Jan Sundstedt kollektion

6. De Vilda Gässen (The Wild Geese) – 1978
Affischen till De Vilda Gässen bjuder på tidlös actionestetik. Med ett explosivt färgschema och tydligt fokus på de hårdföra huvudkaraktärerna, återspeglar affischen filmens militära tema med intensitet och kraft. Hårdare kvartett har aldrig skådats på vita duken – en klassiker. ”My heels are where my balls used to be.”

Filmaffischer
De Vilda Gässen, Europa Film, 1978. Foto: Jan Sundstedt kollektion

5. Leva Och Låta Dö (Live And Let Die) – 1973
En affisch som lyser i ett färgsprakande och dynamiskt collage i form av inte minst Tarot-korten. De dramatiska poserande karaktärerna med Roger Moores James Bond i centrum, kombinerat med de exotiska miljöerna gör affischen till ett mästerverk i äventyr och action. Dessutom en fem-etta till Bond-film. ”My name is Bond…James Bond”.

Filmaffischer
Leva Och Låta Dö, United Artists, 1973 (1981). Foto: Jan Sundstedt kollektion

4. Alien – 1979
Den svenska affischen till klassikern Alien förmedlar perfekt filmens blandning av science fiction och skräck. Det mystiska ägget mot en mörk bakgrund väcker frågor och rädslor utan att avslöja för mycket. Affischen skiljer sig mot den internationella versionen på så sätt att filmens karaktärer syns på sidorna om ägget. ”I don’t wanna hear your goddam explanation!”

Filmaffischer
ALIEN (version’B’), Fox Film, 1979. Foto: Jan Sundstedt kollektion

3. Hajen (Jaws) – 1975
Ikoniska Hajen är ett mästerverk i all sin enkelhet. Kämpetorsken som stiger upp från djupet mot en ovetande simmare skapar en omedelbar känsla av fara och spänning. Den klassiska layouten med sin starka symbolik och effektiva minimalism gör affischen lika ikonisk som filmen själv – en perfekt representation av faran som väntar under ytan. ”I’m not going to waste my time arguing with a man who’s lining up to be a hot lunch”.

Filmaffischer
JAWS, US One Sheet, 1975 (re-issue ca. 2000). Foto: Jan Sundstedt kollektion

2. Jakten På Den Försvunna Skatten (Raiders of The Lost Ark) – 1981
Affischen till äventyrsfilmernas pièce de résistance kombinerar äventyr och nostalgi med starkt visuellt fokus på Harrison Ford som Indiana Jones. Enkla, jordnära färger och en klassisk äventyrskänsla gör den till en omedelbar favorit – precis som filmen i sig. ”Marion, don’t look at it. Shut your eyes, Marion. Don’t look at it, no matter what happens!”

Filmaffischer
Jakten på den Försvunna Skatten, Paramount Pictures, 1981. Foto: Jan Sundstedt kollektion

1. Stjärnornas Krig (Star Wars) – 1977
Kungen av filmaffischer. Dessutom den första filmaffischen jag fick vantarna på – blott tio år ung och för endast 15 (!) kronor (varmt tack till dåvarande Fox Film på Kungsgatan i Stockholm). Affischen för Stjärnornas Krig är en mäktig hyllning till filmens episka rymdäventyr. Med sin detaljrika design och suggestiva layout blir det en affisch som verkligen fångar fantasin och magin i George Lucas värld. Återigen en svensk affisch som skiljer sig en aning från sitt amerikanska original. ”I find your lack of faith disturbing…”

Filmaffischer
Stjärnornas Krig, Fox Film, 1977. Foto: Jan Sundstedt kollektion

Eftersnack

Det må vara självklart men kan ändå tilläggas att listan är som alla förstår högst subjektiv. Precis som de flesta listor är den, med undantag för medaljplatserna, även föremål för skiftningar beroende på dagsform. Överlag känner jag emellertid att den är hyfsat stabil, men underifrån kryllar det av bubblare som pockar på. Det finns hur många konstverk som helst att välja mellan – för många att nämna.

Att så kallade genrefilmer dominerar kan förstås också förklaras dels av personlig filmsmak, men även av det faktum att de mest kreativa och fantasirika filmaffischerna ryms inom vad vi kan se exempel på ovan. Att det företrädesvis är alster från 70- och 80-talet som dominerar är logiskt, och inte enbart för att det var under den perioden jag själv lade grunden för mitt smått patologiska filmintresse, utan även för att decennierna som sådana var smått osannolika vad gäller magiska och vidunderliga filmskapelser.

Filmaffischer
Janne Bond. Foto: Jan Sundstedt

Analogt vs. digitalt

Tilläggas kan att dagens filmaffischer förvisso kan vara visuellt imponerande, men något gått har också gått förlorat jämfört med affischkonsten från förr. Den digitala eran må ha fört med sig intressanta verktyg, men också en viss standardisering där skaparkraften och den handgjorda känslan ofta får ge vika för enhetliga, datorgenererade bilder. Var är originaliteten?

Filmaffischerna från 70- och 80-talet, som dominerar min lista, är på många sätt en hyllning till en tid då affischen inte bara marknadsförde en film – den berättade en historia i sig. Varje streck, varje färgval, bar på en egen känsla – en förväntan som nästan kunde överträffa själva filmen.

Kanske är det just därför de här affischerna har stått emot tidens tand så väl? De har i mina ögon en förmåga att väcka nostalgi och återkalla den där första förväntansfulla sucken, när man som liten snoris stod framför biografen, och såg en helt ny värld breda ut sig på papper.

 

Jan Sundstedt

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.