Läraren som såg livet

Toshirō Kanamori avled i mars 2020. Under sina 38 år som lärare hann han sätta ett djupt avtryck hos sina elever och på många utanför Japan genom den berömda dokumentären Children Full of Life.

I dokumentären får man följa hans unika pedagogik att förbereda elever, inte bara rent akademiskt – utan även inför livet bortom skolan.

Kanamori föddes 1946 och växte upp i den japanska staden Nanao. Efter att ha studerat filosofi och utbildning vid Kanazawa University började han arbeta som lärare vid ett flertal grundskolor.

Kanamori kom att bli känd för sina jordnära metoder där han ansåg att det inte räckte att lära barnen att läsa, skriva och räkna – utan att barnen också måste utvecklas som människor och förberedas för livet i stort. Att samtidigt göra det med respekt för barnen var också något han ansåg viktig.

I dokumentären Children Full of Life från 2003 får man följa Kanamori tillsammans med sin klass. Den första dagen för det nya läsåret för klass 1 i årskurs 4 börjar Kanamori med att fråga barnen vad som är det viktigast att tänka på inför året.

– Att vara glada, svarar barnen i kör.

Hans filosofi är mer än tomma ord och en nyckel i detta, framkommer det, är vikten av att kunna hantera jobbiga situationer. En elev, Ren, har förlorat sin mormor och uppmanas av Kanamori att skriva om händelsen, vilket han också gör och läser upp inför klassen. Det väcker diskussioner och flera börjar öppna upp sig om sina erfarenheter med döden. En elev vågar äntligen tala om sin egen fars död, något hon känt varit för svårt tidigare. Gråtande berättar hon om sin far och hela klassen lyssnar med spända öron.

– Jag hade hoppats att Mifuyu skulle tala om sin far, jag visste att det skulle få henne att må bättre när hon öppnat upp sig, säger Kanamori inför klassen. Det var Rens uppläsning som gav henne modet att göra det.

Kanamori betonar vikten av empati och menar att det är viktigt att barnen både skapar anknytning till sig själva och till varandra.

– Det finns ett uttryck jag älskar: ”Låt människor bo i ditt hjärta”. Barnen berättar sina historier och alla delar sina känslor. När människor verkligen lyssnar kommer de att leva i ditt hjärta för evigt.

Parallellt med Kanamoris friare syn på lärandet var även skolresultaten viktig för honom. I Japan har man en mycket disciplinerad skolmoral, men Kanamori ansåg samtidigt att eleverna skulle studera efter egna individuella förmågor och vara fria från föräldrarnas förväntningar. Att barn som kände sig mer trygga i klassrummet också gjorde bättre ifrån sig var utgångspunkten.

Mobbning var därför något han inte tolererade och i dokumentären får man även se när han bemöter problemet. Han talar med klassen och om allvaret med mobbning, försöker att få de skyldiga att erkänna sina misstag. I början skyller eleverna ifrån sig och menar att de själva inte gjort något, vilket gör Kanamori arg.

– Försöker ni gömma er bakom fina ord? Men vad är det som saknas? ryter Kanamori åt sin klass.

Kanamori fortsätter att skälla ut klassen och ber dem ta fram sina skrivböcker och tänka över saken. Diskussionen fortsätter i dagar, och sakta börjar eleverna komma fram och berätta hur det egentligen var – vilket leder till ett genombrott.

I en annan situation har en elev betett sig stökigt under hela veckan i klassrummet, vilket gör att Kanamori beslutar sig för att han ska få straffas genom att inte delta i förtöjningen av båt-flottarna som elever jobbat med över tid. Det tycker flera elever är orättvist och vänder sig emot hans beslut genom att argumentera på ett moget och tydligt sätt, vilket gör att Kanamori låter ändra beslutet. Han berömmer sedan barnen för hur de argumenterat och stått upp för det de tror på.

– Barnen sa att lösningen borde matcha problemet och de har helt rätt. Jag var riktigt imponerad, berättar Kanamori efteråt.

2007 slutade han arbeta som grundskolelärare, men blev istället professor för utbildningen för yngre barn på Hokuriku Gakuin-universitet i Kanazawa. 2017 gav han sin sista lektion där.