Vilka domar gällande valfusk måste utdömas?

Vilka är konsekvenserna i USA av om en presidentkandidat eller hans kampanjorganisation genomför ett brett valfusk i ett flertal delstater? I år är den frågan av avgörande betydelse med tanke på hur många märkligheter som upptäckts avseende valet den 3 november. Ett svar på frågan torde vara att det beror på:
(a) hur geografiskt omfattande fusket är,
(b) av vilket slag, vilket påverkar
(c) hur kvantitativt betydande detta är, samt
(d) i vilken grad delstatliga – för att inte säga nationella – kampanjorganisationer eller även administrativa förvaltningar är engagerade i fusket. Kan man finna en klar avsikt att fuska hos högre ansvariga i valorganisationerna eller bland beslutsfattande politiker på högre nivåer inom det demokratiska partiet?

Det logiska svaret behöver dock inte vara det legala där särskilda principer självfallet kan påverka bedömningen.

(a)  Valfusk i stor omfattning verkar – helt rationellt – ha skett i främst svängstaterna det vill säga de som visat sig kunna byta sida i de senaste valen. Pennsylvania, Michigan och Wisconsin är då av särskilt intresse eftersom de 2016 togs av republikanerna med små röstmajoriteter efter att tidigare stadigt ha röstat på demokraterna. Svängstater som Florida och Ohio röstade å andra sidan åter på Trump. Även andra stater, som traditionellt inte varit svängstater – såsom Georgia, Arizona och Nevada – är i år dock av intresse. I stater som Illinois har säkerligen det traditionella valfusket fortsatt men sannolikt utan avgörande betydelse för just presidentvalet.

Det geografiska området för utbrett valfusk syns i år alltså vara ovanligt stort, och gäller inte bara industristater med stora städer i Mellanvästern och nordöstra USA. Det medför att vikten av att granska valfusk har ökat kraftigt.

(b-c) Många olika typer av fusk gällande skapande av och transporten av poströster och allmänt behandlingen av rösterna (innan räkningen) har hävdats förekomma och vittnen har trätt fram med sina berättelser samt föreligger andra bevis av olika slag. Traditionellt fusk av alla varianter syns ha tillämpats och har i år troligen bara ett större omfång. Graverande är också att i stater som demokraterna till stor del behärskar lokalt och detsamma gäller delstatsadministrationerna, republikanska och neutrala valkontrollanter behandlades upprörande och av olika anledningar ofta inte kunde genomföra en effektiv kontroll. Att en valkontrollant på för stort avstånd ska tillfredsställande kunna bevaka många valarbetares handlande är inte möjligt. I många fall tilläts inte ens en svag kontroll av detta slag och eventuella protester mot det som föregick ledde i vissa fall till utvisning av kontrollanten. Men utan ett strikt och nära deltagande av kontrollanter i processen finns inga skäl att tro på att exempelvis röstsedlar behandlats och granskats korrekt.

Det viktigaste fusket knyter sig dock till de valmaskiner, ofta av märket Dominion, som använts. Den personal som sköter dessa kan på ett antal sätt ställa in dess kontroller så de skapar ett önskat resultat.^1/2 Enbart detta upprörande faktum bör döma ut rösträkningen i ett flertal stater eftersom det inte finns skäl att tro på resultaten.  Totalt sett är då antalet rapporterade incidenter, antalet berörda röster och arten av påstått valfusk i årets presidentval abnormt. Om tidigare i några stater klagomålen syntes komma ut ur en trädgårdsslang är det i år en grov brandslang som gäller. Det amerikanska rättssystemet står inför ett avgörande prov med även grava internationella konsekvenser.

(d) Beträffande frågan om de aktivas uppsåt är exempelvis ett spörsmål, i vilken grad demokraternas intresse för poströstning berodde på corona-epidemin eller på de stora möjligheterna för valfusk, som därigenom öppnade sig. Man kan tro att det senare gäller men det torde tyvärr inte kunna bevisas. Om däremot beslutet om poströstning på något sätt skett illegalt, är det en annan fråga.

I ett mål som Texas väckte den 7 december i Högsta domstolen och som många republikanska delstater anslutit sig till anförs att besluten om nya regler för röstningsförfarandet fattats olagligt av guvernörer med mera och/eller domstolar och inte av delstatsförsamlingarna som har den konstitutionella rätten till detta. Ändringarna sägs därför bryta mot den amerikanska författningens ”Electors Clause”. Dessutom har reglerna gällande röstning skilt sig mellan olika län (counties) inom vissa delstater vilket bryter mot författningens ”Equal Protection Clause”. En innebörd av målet är, att väljare i USA under valet har behandlats olika, vilket förbjuds av författningen. Vissa väljare har favoriserats och Texas argumenterar också för att förekomsten av valfusk (”irregularities”) sammanhänger med dessa överträdelser. Att sådana invändningar mot förfarandet var okända för beslutsfattarna, av vilka många var jurister, syns inte tänkbart så frågan om uppsåt är självklar.

Dominionmaskiner hade tidigare granskats i stater som till exempel Texas där man fann att de inte klarade säkerhetskraven gällande korrekt röstning. De fyllde helt enkelt inte måtten. Det finns därmed en presumtion för att delstater, som skaffade sådana maskiner, just önskade kunna använda denna bristande säkerhet. Denna var naturligtvis inte okänd eftersom den uppmärksammats av andra delstater och många säkerhetsexperter.

Mängden av brott mot regler gällande valsäkerheten i olika faser av valprocessen och dokumentationen av hur och i vilken grad vallokaler förvandlats till brottsplatser kan vara tillräcklig för att belägga brottsligt uppsåt hos många valadministratörer på ett tillräckligt antal orter och i ett flertal delstater.

Den konventionella juridiska vägen är nu att i delstat efter delstat vinna startade mål och klösa tillbaka den ena delstatens elektorsröster efter den andra. Men vad händer om avsiktligt valfusk av Bidensidan bedöms ha inträffat i vissa stater, men Trump ändå inte kommer upp i 270 elektorsröster? Ska USA då verkligen ha en president som visat sig ha fuskat i valet men i vissa delstater beroende på skickligheten att dölja utförda handlingar, eliminering av underlag, ändrade maskininställningar och så vidare inte kunnat beslås med kriminella handlingar – och därför kunnat bryta 270-rösters vallen?

Frågan i det fallet är nog i hur många fall avsiktligt uppsåt att begå valfusk fastställts genom domar beträffande tillräckligt höga beslutsfattare; vilken typ av fusk det gällde; och vilka konsekvenserna var. Väsentligt är också om liknande fall inträffat i flera delstater. Om flera sådana domar fastställts avseende fusk, som involverar beslutsfattare av tillräcklig vikt, och vilka avser tiotusentals röster och som ändrar valutgången i delstaten sägs en totalbedömning kunna göras, vilken inte bara gäller de aktuella delstaterna och deras elektorsröster. Om man når denna idag dunkla gräns påstås utifrån ett fall i Högsta domstolen från 1878 följande princip gälla i USA: ”Bedrägeri eliminerar allt” (Fraud vitiates everything)³. Ifall villkoren för ett sådant fundamentalt valfusk uppfylls skulle då de två demokratiska kandidaterna överhuvudtaget ha eliminerat sin rätt att delta i valet vilket innebär att Trump återväljs. Det aktuella rättsfallet (United States v. Throckmorton)⁴ fastställer att bedrägeri eliminerar avtal. Eftersom en valhandling är en form av socialt kontrakt med vissa likheter till avtal sägs samma regel gälla. Det är dock oklart om tillämpningen på val och tolkningen avseende ett sådant fall är korrekt. Men nödvändigheten att besvara frågan i föregående stycke kvarstår och det är Högsta domstolens uppgift att lösa den. En gissning är att delstatsförsamlingarnas rätt att själva utse elektorer istället för de som valts genom fusk kan bli en del av lösningen.

Dan Ahlmark

Källor och referenser:

(1) Newsvoice – Dan Ahlmark analys: De underbara valmaskinerna i USA-valet

(2) Nya Dagbladet – Att styra valmaskiner till önskat valresultat

(3) The millenium Report – “Fraud vitiates everything”

(4) Supreme court of United States – United States v. Throckmorton