Popper, Soros och det öppna samhället

Bland de intellektuella judar som var verksamma under och efter andra världskriget fanns det två motsatta förhållningssätt. Det ena var sionismen som grundades av sekulära judar i slutet av 1800-talet och verkade för att det folk som under två årtusenden levt i olika länder skulle få en egen självständig judisk nationalstat. Det andra förhållningssättet, som inte var förbehållet judar, var den kosmopolitiska antinationalism som var spridd inom Europas borgerliga intelligentia. Såväl vetenskapsfilosofen Karl Popper som finansmannen George Soros företräder det senare synsättet. Popper dog 1994 vid 92 års ålder. Soros fyller 91 år i augusti i år och påstås fortfarande spela tennis flera gånger i veckan. På en video från januari i år syns dock att åren börjar ta ut sin rätt.

Varken Popper eller Soros var intresserade av att flytta till Israel. Soros har till och med aktivt bekämpat statsbildningen genom att ge många miljoner dollar till grupper och personer som arbetat med att försvaga staten Israel. Popper stannade i Storbritannien, där han adlades 1965.

Soros tog en mastersexamen i filosofi i mitten av 1950-talet vid London School of Economics, där han bland andra hade Popper som lärare. Efter att Soros doktorerat i ekonomi flyttade han 1956 till USA, där han hade exempellösa framgångar som finansman. År 2017 låg han på 19:e plats på finansmagasinet Forbes lista över världens rikaste personer. Han var också den mest förmögne hedgefond-ägaren, med en nettoförmögenhet på omkring 25 miljarder dollar.

Hur blev Soros så ofantligt rik? Svaret är hedgefonder och valutaspekulationer. Han spekulerade mot den svenska kronan och det brittiska pundet år 1992 och mot Thailands och Malaysias ekonomier 1997. Samma år attackerade han också valutorna i Filippinerna, Sydkorea, Hongkong och Kina. Aftonbladet skrev i en krönika från 1998: ”Varhelst i världen som det går att tjäna pengar på osäkra valutor dyker Georg Soros och hans hedgefonder upp. Nu är han inblandad i det valutafall som hotar hela världsekonomin.” Enligt den Kuala Lumpur-baserade journalisten Sheridan Mahavera, som skriver för South China Morning Post, är det en allmän uppfattning i Malaysia, att George Soros låg bakom finanskrisen i Sydostasien 1997 – 98. Liksom att detta i sin tur i ett slag ”raderade” en stor del av det välstånd som fram till dess byggts upp. Den uppfattningen om Soros roll stöds också av Malaysias regering. En kommentar på Flashback:

“Soros är en rovdjurskapitalist av den värsta sorten. Fullblodssociopat helt enkelt. Man kan ha synpunkter på många ultrarika människor men ofta har de gjort ett avtryck hos mänskligheten i form av förbättringar genom produkter och annat. Som Bill Gates med Microsoft, Elon Musk med sina elbilar och raketer. Även faktiskt Rockefeller genom oljeproduktion som gagnat mänskligheten. Soros har inte producerat något. Honom hade man kunnat vara utan helt enkelt. /…/ Han har lurat skjortan av de flesta och fått dem att tro att han kämpar för humanismen och för människors bästa. Jag tror att han uppriktigt skiter i det. Det han vill är att till varje pris värna om det s.k. ”öppna samhället” och det är inte för människors frihet. Så länge gränserna är öppna och det fria kapitalet får flöda med hjälp av riksbanker som inte kontrolleras av ländernas regeringar. Så länge globalismen får fria tyglar kan han fortsätta med sina spekulationer på meganivå. Fortsätta med det som mänskligheten kan klara sig utan.”

Faran med att ha exempellösa framgångar är bland annat att drabbas av storhetsvansinne. Soros har i sin bok Underwriting Democracy skrivit att han redan som barn hade messianska fantasier och började se på sig själv som ett slags gudomlighet. Han kunde göra som han ville, samhällets regler gällde inte för honom.

I oktober 2018 förde Soros över 18 miljarder dollar från sin privata förmögenhet till sin världsomspännande organisation Open Society Foundation (OSF). Sammanlagt har han till stiftelsen donerat över 32 miljarder dollar. Denna grundades 1984 med det uttryckliga syftet att i Poppers anda hjälpa folken att kasta av sig oket från totalitära regimer, främst kommunismen. Samma år bildade han en separat Open Society-stiftelse i Ungern. Kina kom därefter 1986, Sovjetunionen 1987 och Polen 1988.

Han kunde göra som han ville, samhällets regler gällde inte för honom.

Enligt stiftelsens egna uppgifter är den i dag aktiv i 120 länder. OSF påstår sig verka för att ”bygga stabila demokratier” och ”stärka mänskliga rättigheter”. Men stiftelsen vill också ”uppmuntra till en kritisk debatt och respekten för olika åsikter”. Den enda större privata organisationen i USA med filantropisk verksamhet på sitt program är Bill och Melinda Gates Foundation.

I Ryssland förbjöds OSF 2015. Det ryska justitieministeriet menade att organisationen utgjorde ett hot mot den ryska konstitutionen. Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan beskrev i november 2018 George Soros som den ”ökända ungerska juden” som ”skickar ut sitt folk runt om i världen för splittra och störta nationer”. Erdoğan påstod att det var Soros som låg bakom de stora protesterna i Istanbul 2013. 1991 öppnade Soros ett privat universitet – Centraleuropeiska universitetet – i Budapest. 2018 stängdes det av Viktor Orbáns regering, efter att ha anklagats för att stödja illegal invandring och underminera Ungerns kulturella identitet. På kritik från Viktor Orbán svarade George Soros:

“Hans plan behandlar skyddet för de nationella gränserna som målet och flyktingarna som ett hinder. Vår plan behandlar skyddet av flyktingarna som målet och de nationella gränserna som ett hinder.”

Det som definitivt blev spiken i kistan för Soros universitet var att de startade en institution för genusstudier. Centraleuropeiska universitetet öppnade därefter i Wien.

Den som intresserar sig för Soros organisation kan följa två spår. Det ena är det officiella, där OSF påstås arbeta globalt för att främja demokrati, yttrandefrihet, rättssäkerhet, utbildning och jämställdhet. Det är världens största organisation för mänskliga rättigheter. 2018 utsåg brittiska Financial Times Soros till Årets person. Centerledaren Annie Lööf skrev på Twitter: ”George Soros försvarar den liberala demokratin, står upp för öppenheten, toleransen, yttrande- och mediefriheten. I den värld vi nu lever i där många av dessa värden utmanas – inte minst i hans hemland Ungern – är utmärkelsen helt rätt.”

Det andra spåret är mindre smickrande. Det är att organisationen finansierar alla former av migration och ger pengar till grupper som sprider oro i samhället. Det påstås exempelvis att OSF massinvandringshösten 2015 lät trycka upp instruktioner för hur man skulle ta sig in i Europa och då i synnerhet till Tyskland och Sverige. Han tillhör också finansiärerna bakom Black Lives Matter och har öppet erkänt att han vill se en massinvandring av så kallade flyktingar till Europa, i syfte att undergräva dess nationalstater. Soros ideal är en värld helt utan gränser där människor kan röra sig och bosätta sig hur de vill oavsett anledning.

Inför valet till Europaparlamentet 2014 satsade George Soros rejält på att påverka valutgången: målsättningen var att EU-vänliga partier skulle gå segrande fram medan nationalistiskt betonade och EU-kritiska partier skulle bita i gräset. Soros gav också ett bidrag på ungefär fem miljoner kronor till anti-Brexit-gruppen Best for Britain. Till den italienska dagstidningen La Repubblica sa han: ”Jag blev en entusiastisk EU-supporter då jag betraktar unionen som förkroppsligandet av ett öppet samhälle på en europeisk nivå.”

Inför det svenska valet 2014 sponsrade OSF svenska Expo för att de skulle utbilda aktivister och organisationer med syftet att motarbeta Sverigedemokraterna. Bland annat stöddes något som kallades Tillsammansskapet, som under valrörelsen störde SD-möten genom att exempelvis vända ryggarna åt Jimmie Åkesson och skramla med nyckelknippor. I svenska medier har inget skrivits om Soros stöd till Expo och själva har de tigit som muren.

Den ungerska regeringen har, under ledning av premiärminister Victor Orbán, under 2010-talet drivit en kampanj mot George Soros, som de menar vill tvinga Ungern att öppna sina gränser för hundratusentals illegala migranter från Mellanöstern och Afrika. Kampanjen har bland annat bestått i att stora affischer har klistrats upp på offentliga platser med en skrattande Soros och texten ”Låt inte Soros få sista skrattet”. En kuriositet i sammanhanget är att Viktor Orbán i sin ungdom studerade i Oxford på ett stipendium från Soros. Också hans parti Liberal International med ungdomspartiet Fidesz fick till en början betydande stöd från OSF.

Open Society är ett begrepp som direkt refererar tillbaka till Poppers stora verk i två band ”Det öppna samhället och dess fiender”. Den skrevs under andra världskriget, när ingen ännu visste hur det skulle gå i kampen mellan stalinism, fascism, nazism och demokrati. Popper lade sista handen vid bokens första version 1943 då han, som filosofilektor i Nya Zeeland, var i relativ säkerhet från kriget.

Fem år senare befann sig både Popper och Soros i London och Popper blev Soros mentor vid London School of Economics. Det kan därför vara värt att bekanta sig lite närmare för vad Popper menade med begreppet ”öppet samhälle”.

Enligt Popper har det öppna samhället inte något slutmål. Perfekt planering är omöjligt. Framåtskridandet rör sig inte något mönster som går att förutse, vilket är ett påstående med referens till i synnerhet Marx och hans ”förutsägelser” om revolutionen, som leder till proletariatets diktatur och det klasslösa samhället. Individualismen är Poppers utgångspunkt, vilket står i direkt motsättning till både Marx arbetarklass och Hitlers germanska folk. Samhället är inget kollektiv. Det består av individer, som sluter sig samman i institutioner, vars uppgift är att skapa villkor för ett framåtskridande. Men det går inte att förutsäga vart samhället är på väg. Popper är antiutopist – ett samhälle där eliten vill styra mot ett bestämt mål, leder till övergrepp mot individen. Han är också relevant för postmodernismen genom sin antiessentialism. Det finns inga sanningar, eller mer precist: det går inte att bevisa att ett påstående är sant. Dagens sanning kan bli morgondagens osanning. Vetenskapens uppgift är istället att falsifiera, det vill säga pröva om det går att omkullkasta ett påstående. Går inte det, så gäller det som en ”tills-vidare-sanning”. Det perspektivet diskvalificerar också konspirationsteorier. Det finns visserligen rika och mäktiga människor som försöker styra samhället, men de lyckas aldrig. Det blir aldrig som de tänkt sig. Den som vill verka för en bättre värld – inte göra människor lyckliga, men däremot minska lidandet – bör därför alltid motarbeta de auktoritära krafterna i ett samhälle. I praktiken innebär det att bekämpa nationalismen, som är auktoritär till sin natur. När Popper påstår det, bör man komma ihåg i vilket tillstånd världen befann sig.

Intressant, och för dagens demokratidiskussion i högsta grad relevant, är också Poppers syn på demokrati. Han förstod inte – vilket inte heller Soros gör – att nationen och patriotismen är demokratins fundament. De båda ser istället tryckfrihet, yttrandefrihet och, framför allt, mänskliga rättigheter, som demokratins egentliga innehåll. Popper avvisade tanken att i en demokrati tillsätts folkets legitima ledare. Därmed slapp han ifrån den så kallade demokratiparadoxen, nämligen om folket vill avskaffa demokratin, har det då rätt att göra detta – i demokratins namn? Han avvisade tanken på att folket skulle besitta någon högre sanning. För honom var demokratins företräde att den lämnade politiken öppen för ständig förnyelse. Ledare som gjorde ett dåligt jobb kunde utan blodsspillan ersättas med andra.

Han förstod inte – vilket inte heller Soros gör – att nationen och patriotismen är demokratins fundament.

Det är just här det har gått åt helvete. Soros har aldrig förstått det, men jag kan undra om Popper ändå inte hade klarat att se de spelregler som gäller för vårt postmoderna och galna (ja, jag menar det!) samhälle. Det moderna efterkrigssamhälle där Popper lade ut sina vetenskapsfilosofiska idéer, präglades nämligen av förnuftstro, att vi är rationella individer, öppna för kunskap och med förmågan att via det rationella samtalet ompröva sanningar och finna lösningar, men nu har vi ju hamnat i ett samhälle där det rationella förnuftet inte längre styr politiken. Det är ett samhälle som gullar med utopin om absolut jämlikhet och styr mot det målet genom att tysta och skända kritiker, samt ställa upp ett antal dogmer.

Soros kör i diket. Hans perspektiv formades av de båda världskrigen och deras patologiska nationalism. Det öppna samhälle han med alla sina miljarder tror sig stödja, det är det samhälle som nu är i färd med att iscensätta sin egen kollaps och därmed bekräfta en av Poppers grundteser: att det inte går att förutsäga framtiden. Open Society Foundation, som med ett globalt perspektiv vill bekämpa och försvaga auktoritära ledarskap, göder de rörelser som verkar för ett totalitärt samhälle. Soros borde göra en poppersk falsifiering av OSF:s vackra målsättningar, pröva vad de i praktiken leder till.

Karl-Olov Arnstberg

Artikeln har tidigare publicerats Invandring & Mörkläggning